En stilla protest

Vissa menar att min förkärlek för manchesterbyxor tagit onormala proportioner. Dessa gemena rykten gör gällande att jag skulle klä mig i så kallade "mama pants". Eftersom jag känner mig gravt påhoppad och en smula kränkt, är det dags att skrida till handling! Låt mig korrektera dessa illvilliga påståenden med en bild och ett statement.

Mina byxor ser absolut inte ut så här!

Ibland blir det sannerligen fel när man vill vara snäll. Också om man tror att man skriver snälla blogginlägg.

Respect and love

I know one great Brave who for the moment struggles in an abyss of great against-wind. 

Thererfore I respectfully klap my hands for the future Queen of Sweden!

Den grå tunneln

Molander travar envetet på. Tänker att det är dags att komma upp i ljuset snart. Vilken dag som helst. Men de grå väggarna bara löper vidare längs den till synes oändliga tunneln av saker- och- ting- som- måste- fixas- omedelbart. Stavas väldans uppbokad studieperiod.

Molander tittar sorgligt ned på sin växande mage vilken fått fritt spelrum att maka ut sig de senaste veckorna, i all avsaknad av minsta lilla lyfta skrot stund. Molander tänker att han borde skriva blogginlägg om köttansikten, Darth Vader, knasiga familjebekanta som inte borde vara det (inte knasiga alltså, fast heller inte familjebekanta för den delen) eller den- där- ide´n som- inte- gick- att- skriva- ned- eftersom- det- var- som- att- cykla- i- gröt- den- dagen.

Molander suckar och kliar sig i sin alldeles nyss i tvål tvättade kalufs. Han tänker att allt det andra måste vänta. Det gäller att ta sig ut ur tunneln först. 

Var hälsad högvördige väckarklocka i mobilen. Vill du vänligen väcka mig tidigt och precist om x för få antal timmar? Det skulle uppskattas!

Janne med sanningarna!

Kollar in riksdagsledardebatten. 

Jan Björklund: 

"Vad människor längtar efter är ledarskap!".

Molander. Kliar sig på ryggen efter kvällens bad. Tänker att åtminstone inte han stämmer in i herr Björklunds sanningsprofetia. Molanders största längtan just nu stavas inte ledarskap.

Fingersnubbelkramp och skrivdeg

Satte mig och försökte skriva ett inlägg om en tanke som förföljt mig i några dagar. Men ack, ack, ack. Eller som tedskedskedsgumman surmulet skulle kläckt ur sig: Götapetter! Medan jag skrev blev det bara mer och mer komplicerat i huvudet. Fingrarna hängde inte med. Textmassan bara växte och växte, malde sig fram ungefär. Jag visste vad jag ville få fram, men det kändes tungrott på något vis. Som att cykla i gröt. Till sist gav jag upp. Eller i alla fall retirerade. Till ett senare tillfälle. 

Satte mig och klurade ut namn på norrländska tåg istället.

Snus, Watcha Clan och rättvisa

Det har varit mycket tankar på etik och rättvisa de senaste dagarna. 

Dessutom, en skum upptäckt. 

Om man lyssnar mycket högt på Wacha Clans "eli" på morgonkvisten innan man är på väg till pendeltåget, snurrar det i huvudet ungefär som om man skulle lagt in dagens första snus. 

Kulturskymning

Svtdebatt. De svartklädda, glasögonprydda och intellektuella debatterar småfeta tunnhåriga politiker och backslickiga kulturredaktörer. Vart ska kulturpengasäckarna, om, varför och hur?

Molander och Holm. Trycker på Latin Kings. Slänger händerna i luften och gungar med i takten.

 Vi vet. Vi bor i förorten. Betongens barn är vi. Live and direct.

De é knas. 

Skärpning Carro, du missar poängen!

Noterat. En dag efter inlägget suck on this non believers ploppar lejonvideon upp på Carolina Gynnings blogg. För att använda ett gammalt slitet uttryck med viss modifikation: 

Världen börjar komma ikapp lite väl snabbt nu.

Jag är inte förvånad eller purken över att Carro läst och inspirerats av mitt inlägg, för att sedan länka till videon själv. Däremot är det anmärkningsvärt att hon missat hela poängen! (nämligen tigerhistorien/idén om husdjuret). 

Världen kanske inte börjar komma i kapp lite väl snabbt nu. 

Det är roligast med skumma och oväntade svar, även om de är taskiga