"Fred Taylor’s personal demons and anal-compulsive nature influenced
his leadership style and organizational influence. "
måndag
söndag
Jag och Axl Rose kollar på skräckfilm
Hörlurarna skyddar mot ljudet. Bandanan nästan mot bilden, men det
gör inget. För dataskärmen räcker precis till.
gör inget. För dataskärmen räcker precis till.
torsdag
Dagens Albertina
Albertina:
"Vad heter det där.... helvetesgapet eller vad det heter, i Ronja rövardotter?"
Molander:
"Det heter helvetesgapet."
Albertina:
"Typsikt. Du kan alltid allting du."
"Vad heter det där.... helvetesgapet eller vad det heter, i Ronja rövardotter?"
Molander:
"Det heter helvetesgapet."
Albertina:
"Typsikt. Du kan alltid allting du."
tisdag
En teoretisk megaloman vägrar styvnackat att lära sig
Det berättas en historia om hur den franske sociologen Bourdieu, arvtagare och påläggskalv till självaste Karl Marx, fick följande fråga från en skeptisk kollega:
"Hmmmmm, vad är det egentligen för skillnad på din term kulturellt kapital, och vanlig hederlig utbildning?"
Det berättas att den franske sociologen Bourdieu styvnackat kastat huvudet tillbaka och med galen blick glatt utropat:
"Ingen min vän, ingen skillnad alls. Men när folk hör termen Kulturellt Kapital, kommer de att tänka BOURDIEU!"
Det tänker man på när man leder cykeln hem från bibliotektet och dagens forskningspass. Nu börjar de franska nerverna sjuda översvallande lite grand också. Man tänker att man i alla fall inte borde vara sämre än den där blygfisen Bourdieu. Sedan verkar någon där uppe bland regnmolnen tänka att storhetsvansinne bör straffas direkt. För Molander halkar i leran. Smetar ner brallorna och jackan. Svär lite innan han står på benen igen. Men sen är det som om somliga aldrig lär sig ändå. I alla fall inte teoretiker med storhetsvansinne. För Molander kontrar förnöjt inom sig.
"Vad är det egentligen för skillnad på intersynomorfologi och att helt enkelt vara stressad till tåget?"
"Ingen, egentligen ingen skillnad alls. Men när folk hör termen Intersynomorfologi, kommer de att tänka MOLANDER, och KOOP och NILSSON!"
"Hmmmmm, vad är det egentligen för skillnad på din term kulturellt kapital, och vanlig hederlig utbildning?"
Det berättas att den franske sociologen Bourdieu styvnackat kastat huvudet tillbaka och med galen blick glatt utropat:
"Ingen min vän, ingen skillnad alls. Men när folk hör termen Kulturellt Kapital, kommer de att tänka BOURDIEU!"
Det tänker man på när man leder cykeln hem från bibliotektet och dagens forskningspass. Nu börjar de franska nerverna sjuda översvallande lite grand också. Man tänker att man i alla fall inte borde vara sämre än den där blygfisen Bourdieu. Sedan verkar någon där uppe bland regnmolnen tänka att storhetsvansinne bör straffas direkt. För Molander halkar i leran. Smetar ner brallorna och jackan. Svär lite innan han står på benen igen. Men sen är det som om somliga aldrig lär sig ändå. I alla fall inte teoretiker med storhetsvansinne. För Molander kontrar förnöjt inom sig.
"Vad är det egentligen för skillnad på intersynomorfologi och att helt enkelt vara stressad till tåget?"
"Ingen, egentligen ingen skillnad alls. Men när folk hör termen Intersynomorfologi, kommer de att tänka MOLANDER, och KOOP och NILSSON!"
söndag
Musikpsykologi
Det är någonting underligt med housemusik. Man blir så konstigt manisk av det.
Men det hjälper vid tentaplugg och marathonlopp.
Mannen som lärde sig tala med sömnen
Sänghäng med Boston Leagal på macbook i knät klockan 01.39. Plötsligt hörs ett mumlande bredvid.
Albertina: Mummel. Mummel.
Och nu gäller det! Beprövad erfarenhet menar att det är princip omöjligt att få Albertina att berätta mer om sina underliga drömmar, genom att säga ordet "Berätta!". Det går heller inte att fråga vad som menas med mumlet. Då rullar Albertina bara runt med en suck och somnar om. Därför gäller det att pröva en ny strategi.
Molander, mycket försiktigt och slugt: "Vad hände sen då?"
Och då. Då kommer godbiten!
Albertina: "Meatloaf... Bränn upp.."
Albertina: Mummel. Mummel.
Och nu gäller det! Beprövad erfarenhet menar att det är princip omöjligt att få Albertina att berätta mer om sina underliga drömmar, genom att säga ordet "Berätta!". Det går heller inte att fråga vad som menas med mumlet. Då rullar Albertina bara runt med en suck och somnar om. Därför gäller det att pröva en ny strategi.
Molander, mycket försiktigt och slugt: "Vad hände sen då?"
Och då. Då kommer godbiten!
Albertina: "Meatloaf... Bränn upp.."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)