Bilsmog, stressade människor. Övergångsställen, statsmiljö och dumskalliga Alliansregeringen. Men. Det struntar Molander i. Han sätter sig på en bänk och drar upp fötterna. Han plockar med Ipoden och Mozarts Don Giovani skräller genom hörlurarna i hackig turboton. Vårsolen värmer skönt och bländar ögonen. Man är tvungen att lite slött placera handryggen på pannan för lite skugga. Annars, ren och skär förbaskad bekvämlighet! Och kanske får lättjan betala priset. För en stund senare hörs upprepande tutljud från gatan framför. Och förmodligen förlorar Molanders förstånd en poäng till dess granne det sympatiska nervsystemet. För Molander rycker till. Han hoppar upp från bänken förblindad av hörselillusionen att hans skjuts är här. Och tänker att det fort som ett galej gäller att korsa gatan och hoppa in i bilen. Sedan, precis innan bilden av den felaktiga bilen träffar näthinnan, är Molander tvungen att erkänna sin stora Dumhet. Det var faktiskt inte nödvändigt att förflytta sin kropp ur den sköna positionen på grund av det ilskna biltutandet. Innan chauffören av den bil som är på väg att plocka upp honom skulle underlåta sig att tuta på detta vis, kommer Sandwicharn serveras iskalla i de heta flammorna i Helvetet. Det är nämligen Molanders far som skall plocka upp honom. Och han anser det nämligen vara inte så lite ovärdigt att sänka sig till nivån av ilsket tutande i trafiken. Molander. Sjunker tillbaks mot träväggen. "Don Giovaaaaani!"
En stund senare. Sushi på Fridhemsplan. Molander råkade snudda lite vid politiken och dess system. Det var allt som behövdes. Sedan är Fadren i gång:
"Alltså, jag har genomskådat det där. Man blir ju inte så LITE irriterad över dubbelmoralen! Politiker som ska stå för Idealen, tjänar typ 40- 50 tusen i månaden på riksdagsnivå!"
Molander:
"Ja det är lite underligt..."
Fadren:
"Jag menar, hur vore det med lite sann Socialism? Lite äkta Kommunism? Och det här med Anarki, det är banne mig inte så dumt det heller!"
Molander:
0 kommentarer:
Skicka en kommentar