.... följer ett visst mönster. Molander. Stressar som en gnu för att hinna med allt elände med dusch och frukost, innan tåget går. Albertina. Snoozar gång på gång för att hinna stjäla igen lite sömn från minuskonton, fyllt till bredden av sena arbetstimmar och sifferkryssande. Kliver då och då upp ur sängen och sömngångargår ett varv i lägenheten. Stirrar på Molander vid köksbordet:
"Varför är du så sur då?"
Molander:
"Det är morgon."
Albertina:
"Bra anledning!"
Försvinner ned i sängen igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar