onsdag

Stålkolossers vrål i natten

Det är lika bra att erkänna. Molander har tillbringat hela natten framför lilla grå. Bergtagen till förundrans bortesta gräns av Googles bidlsökartjänst och Fotoshops menyer. Klockan är över fem på morgonen och ögonen skriker av förlorad sömn. Just det. Jag upprepar om någon av någon outgrundlig anledning skulle tvivla på mitt ord.
Förlorad sömn!


I den fjärran natten hörs spöklika skrin från plågade gigantiska stålfosters mekaniska lemmar. Det är lite läskigt och suggestivt. Men det finns ändå aldrig något ont som inte för något gott med sig. Nu blir Albertina glad när hon vaknar upp om ett par timmar. Lilla bilen och stora älsklingen får snöfria vägar ända hem till norrland imorgon!

Som Albertina svurit den senaste veckan över igensnöade bilar och idiotiska datumparkeringar som ändå aldrig skottas. Men böter ska de dela ut, även om de inte skottar! (de jävlarna!, reds amn.) Och varför ska de förbannade stockholmarna ploga på dagtid för? Albertina har hoppat upp och ned i ren och skäraste ilska. Sedan har hon längtat hem till norrland där det är lite ordning och fason på saker och ting - där begreppet snökaos inte existerar trots att det bara faller lite skitsnö här nere jämfört med hemma. Sedan har hon blivit lite förbannad igen.

"Helvetes Stockholmare! Ploga gör man på natten!"

Men nu är det som sagt natt. Och plogbilarna skriker i fjärran. Och så vida inte gatukontoret har hyrt in en bonde från Gävle eller nåt, verkar det som om stockholmarna kan ploga vägar ända. På natten. Och med extremt välplanerad timing dessutom. Plogat och klart med bara ett par timmars marginal till godo för stora älsklingens bilfärd mot norrland.

Det du Albertina. Det du!

0 kommentarer:

Skicka en kommentar