Det är mycket underligt alltsammans. Av någon outgrundlig anledning hamnar Dumheten närsomhelst, oönskat och opåkallat på dörrmattan i Sundbyberg. Månadens temanummer: Skillnaden mellan Människa och Djur.
Nummer 1: Varför är det så oundgrundligt viktigt för antroposofer att hålla på och tjata om skillnaden mellan djur och människa i all jävla evinnerlighet? Albertina säger: Läs inte, du kommer bara att bli förbannad. Men man läser såklart. Och blir förbannad såklart.
"Med vilken rätt hävdar vi människans överhöghet?"
En jävligt bra fråga, menar Molander. Frågor om "överhöghet" är alltid svåra att förklara, eftersom de inte går att besvara. Problemet är bara att Den Upplysta Skribenten på Forum för Antroposofi, gör ett försök ändå.
"Skillnaden mellan människa och djur anses inte längre vara avgörande, tvärtom märks idag en önskan om att nedvärdera människans värde som skapelsens krona utifrån någon sorts jämlikhetsperspektiv."
Nummer 2: Observera det bombastiska "skapelsens krona" och det med näsan i vädret smått försmådda "något sorts jämlikhetsperspektiv". Lite längre till höger på samma sida.
"Hur kan vi i denna benägenhet företräda en sant mänsklig världsbild?"
Nummer 3: "en sant mänsklig världsbild". Det är tur för antroposoferna att de inte läst värst mycket filosofi, utan i bästa fall lite Rudolf. På så sätt behöver de inte reflektera över begrepp som sanningen och kan i lugn och ro insupa Forum för Antroposofis fantastiska definitioner av det rätta och sanna en gång i månaden. Men det blir så klart värre. Det blir det alltid. Nu ska gränsen mellan djur och människa en gång för alla förklaras. Av någon svårförstådd anledning.
"En sådan grundläggande iakttagelse är att djuret aldrig kan ta ansvar, eller ta moralisk ställning som människan. Det är aldrig hundens fel att den biter brevbäraren, ansvaret ligger hos ägaren. Hunden gör som hundar gör. Den följer inga etiska regler. I själva verket är djur oförmögna att höja sig över de ramar behovstillfredsställelse och instinkt utgör. Den följer sitt artbeteende. Därför kan djuret aldrig betraktas likt ett fritt väsen likt människan."
Nummer 4: "etiska regler", "artbeteende", "hundar gör som hundar gör", "behovstillfredsställelse" och "instinkt". Jaha. Det är klart. Molander har aldrig suckat över Dumheten, att människor "gör som de gör". Molander har aldrig sett ett fyllebråk på krogen eller militärer som "biter" och efteråt skyller på att de lydde order. Molander har heller inte sett människor som ägnar sig åt behovstillfredsställelse exempelvis dricka sprit, röka, porrsurfa eller babbla på om sin egen självgodhet. Och artbeteende. Ja, det stämmer ju inte att människans artbeteende handlar om att förstöra jorden, käka in i helvete med kött och på sin höjd bry sin om sina närmaste kompisar och familjemedlemmar (också detta kan variera - inte alla bryr sig om sina närmsta). Vidare är det verkligen sant att det finns stora skillnader mellan att dressera en hund och uppfostra ett barn - speciellt som båda kommer att bete sig ungefär likadant annars. "Fritt väsen". Jag skulle kunna skriva en hel del om det. Men. Jag orkar ärligt talat inte skriva mer än ett enda ord. Blä!
Det är mycket underligt alltsammans. Det är svårt att förstå varför antroposofer måste veta att det verkligen finns en obestridlig skillnad mellan människor och djur. Jag får bläddra en bra stund innan jag hittar det.
"I boken Inspirerad av Antroposofi formulerar journalisten Göran Rosenberg sina tankar om det specifikt mänskliga. Han berättar att han under några månader i ungdomsåren arbetade på Årstahemmet i Stockholm. Där mötte han en funktionshindrad pojke "Petter" som han blev mycket nära förbunden med. Han skriver, "Teorin för verksamheten på Årstahemmet utgick från att Petter var en människa som alla andra, en varelse med samma värde och samma potential för mänsklig utveckling i detta liv eller i kommande som vilken annan människa som helst."
Nummer 5: Jaha. På vilket sätt skulle detta vara något ypperligt revolutionerade? Förutom det där med nästa liv, som för all del inte heller det är något nytt men ändå måste bli ett Blä! till. Och nu är det dags för Molander att komma med en liten slutkläm på eländet. Anledningen att antroposofer gnäller så mycket om skillnaden mellan människan och djur, är helt enkelt att de skulle ha svårt att behandla folk som folk annars. "Jämlikhetsperspektiv" verkar ju inte tillhöra antroposofernas "artbeteende". Man skulle önska att Rudolfgänget skulle kunna ha lite sympati för djurens lidande också. Men. Eftersom det inte står något om det i månadens temanummer, eftersom "teorin" inte medger det, blir det nog inget.
Nu reducerar Dumheten och är tyvärr farligt nära en kontring.
Dumheten Hoppet
13 - 14
"Tretton fjorton", suckar Albertina bekymrat från soffan. Jag förstår henne.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar