En tjurskalle ser upp till en mästare!

Det har talats en del om Molanders tjurskallighet. Igår talades det en del om att det eventuellt har med generna att göra. Om uråldriga tjurkampanjer i ångermanländska bygder långt innan Molander tagit sina första steg. Men. Det verkar som om Molander inte är värst ändå. För nu läses en gammal bok: Selma Lagerlöfs Antikrists Mirakler.

Historien utspelar sig på Sicilien. Och det var en gång en sicilian som var rövarhövding. Han var fruktad och hänsynslös. Den sicilianske rövarhövdingen som hette Falco hade en bror. Brodern som hette Nino var laglydig men ändå lite taskig och slug. För när Nino behövde pengar gick han helt enkelt till byns kyrkoherde och sa att hans bror Falco behövde pengar och att kyrkoherden skulle hosta upp stålarna så fort som möjligt. Rövarhövdingen Falco fick dock reda på sin broders fula taskspel. Han åkte helt enkelt hem till brodern och sköt honom på fläcken. Och nu till historiens stora tjurskallighetspoäng! För efter Ninos död fick Falco en vendetta över sig...

"Ninos hustru blev så skräckslagen, då hon fann sin man död, att hon blev lam i halva kroppen och inte mer kunde gå. Men vid fönstret i den gamla stugan tog hon sin plats. Där har hon nu suttit i tjugo år med bössan bredvid sig och väntat på Falco. Och för henne har den store rövaren varit rädd.

På tjugo år har han inte gått förbi sitt fäderneshem.

Den kvinnan har inte vikit från sin post. Aldrig gick någon fram till kyrkan San Pasquale, utan att han såg hennes hämndgiriga ögon lysa bakom rutan. Vem såg henne sova, vem såg henne arbeta? (...)

När man hör detta, blir man ännu mera rädd."

Touche! It takes one to admire another.

Ett poäng till tjurskalligheten.