Ett sista hinder

Det börjar bli dags nu. Molander måste dra ett djupt andetag. Sedan får han allt krypa upp i CSN´s kalla famn. Hur otrevligt det än kommer att bli. Molander har länge nog sålt sin själ. Så det är väl dags att pantsätta sin framtid också. Tid mot tid. Eller rättare sagt, en skamslant mot en oförstörbar ekonomisk fotboja. Med en sådan där skuldjärnkula längst ut som man surt får släpa runt på. Livet är tufft. But sometimes You ghotta do...

Dock finns fortfarande ett problem. Ett litet, men oerhört dumt hinder mellan Molander och studieskulden. Jag skulle kunna gnälla en bra stund om det här. Men det är som om jag inte riktigt hinner med. 

För en halvmeter framför mig i badkaret får Albertina den där oemotsägliga Heureka!- blicken. Sedan börjar hon upphetsat mässa så vattnet stänker:

"Anledningen till att du inte tagit studielån är inte att du vill undvika skulder. Det är inte heller det att du blir orolig och rastlös om du inte då och då får träffa på lite galenskap. Det är banne mig inte ens det att du är så obotligt tjurskallig. Jag har kommit på det nu! Anledningen är helt enkelt att du vill slippa det "tråkigaste" och "jävligaste" du vet. Du är för slö för att fylla i ansökningsblanketten!"

Vad kan man svara på det? Ingenting. Man kan bara muttra lite knarrigt i badvattnet. Och det gör man...