Jag tyckte nog det var lite häftigt det där med punken, anarkismen och upproret. Eller att det var snyggt rättare sagt. Det där med anarkismen och upproret kom nog långt senare. Hursomhelst, jag tjatade på mamma om att få köpa ett par tokstora Dr Martens kängor. Det gick inte så bra. Det var för dyrt, och för övrigt var de nog för fula också. Vilket jag kan hålla med om nu, när jag mycket senare spanar tillbaks i livets backspegel. Men den unge Molander gav inte upp för det. Han rotade runt i garderoben och fann ett par gamla urvuxna och väldans små jeans. Ett klorinbad senare var de fulla med fula gulstrimmor. Sedan åkte Molander och hälsade på sin far i Stockholm. På den sedvanliga stadsturen botaniserades ett stycke mycket stor Sex Pistols t-shirt, i himmelriket PUNKT shoppen på Hötorget! När Molander återvänt till Östersund igen, rotade han återigen igenom garderoben, fann en söndertvättad och noppig flanellskjorta. Fram med saxen. Av med sex- och pistolärmarna. Så att det såg så där linnecoolt ut. Fram med mammas symaskin och ja...
Sedan stod den unge Molander där efter jullovet. Iklädd sina obeskrivligt tajta gulstrimmiga jenas. Ovanför det en sönderklippt Sex Pistols t-shirt fastsydd över en gammal söndertvättad flanellskjorta. Under det rufsade håret, ett stolt glatt leende.
Vad sa den övriga punkarpopulationen på högstadieskolan om det? Ja, han blev inte glad direkt. För på hans överkropp satt exakt samma Sex Pistols tröja. Förutom att den var hel och inte ihopsydd med en gammal flanellskjorta, det vill säga. Inte värst unikt, rebellmässigt och punkigt att ha på sig samma t-shirt som en kaxig skitunge i sjuan, kan man tänka att han tänkte. Det blev ett skvallerhot om stryk för Molander det.
God Save The Revolt (and the Queen)...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar