Nya Friska Tag

Molander förbereder sig för den första skoldagen på ett par dagar. Tillbaks till gamla rutiner. På köksbordet finns ett glas nypressad sur citronjuice. Mest för gammal vänskaps skull. Och Ring P1 förstås.

På radion ploppar en av vår tids stora frågor upp återigen. Det är inte Västbanken. Det är heller inte miljöhotet, friheten eller det globala orättvisa ekonomiska systemet. Det är inte Obama, uppsägningarna på KS, priset på ekologiska grönsaker, elallergi eller Bert Karlssons personlighet som debatteras för den delen heller. Det är mycket viktigare än så. Det handlar om våra barn.

Nämligen den urgamla och viktiga frågan: Vilket håll sitter barnet med ansiktet i barnvagnen?

Dilemmat har debatterats flitigt genom åren. Trots detta är majoriteten inte överens om någon slutgiltig lösning. De som tycker att barnen ska sitta som vanligt, med huvudet framåt i barnvagnen, tänker bland annat att det är viktigt att göra så eftersom barnen blir yra i sina små skallar om de inte ser åt vilket håll de färdas. I andra lägret hävdar motståndarna att det är av yttersta vikt att barnen sitter med ansiktet mot sina föräldrar (det finns specialtillverkade barnvagnar att inhandla). Barnen ska sitta baklänges i barnvagnen, eftersom de annars kan överväldigas av alla intryck i den stora världen framför vagnen. Utan att ha ögonkontakt med sina föräldrar, finns en risk att barnen känner sig ensamma, förvirrade och utelämnade.

Kattis:
"Jaha, det är dags för den här frågan igen..."

Inringaren:
"Ja, jag tycker bestämt att det är hur viktigt som helst att barnen sitter baklänges i vagnen!"

Kattis:
"Okej."

Inringaren:
"Jo, jag har ju studerat det här..."

I Molanders huvud: Hur går det till att studera det? Molander vet om en del oerhört fiffiga bäbisexperiment som gjorts för att lista ut vad ungarna ser, inte ser och så vidare. Men i jämförelse med den här komplicerade frågan, förefaller dessa experiment som en slägga bredvid en extremt detaljerad laserskärare. Men det måste ju inte vara just ett experiment. Inringaren kanske har studerat frågan genom att läsa. Dock kan Molander inte påminna sig att ha snubblat över frågan i litteraturen, trots flertalet Utvecklingspsykologiska tegelstenar i bokhyllan bredvid. Det kan i och för sig finnas en möjlighet till...

Inringaren:
"Jag brukar gå ut och kolla på föräldrar som promenerar runt med sina barn i barnvagnarna."

Molander: Just det! Deltagande observation. Men det finns ett problem med det ur vetenskaplig synvinkel... Men längre än så hinner inte Molander. För.

Inringaren:
"Sen brukar jag gå fram och tala med föräldrarna. Ja, de som har barnen åt rätt håll det vill säga."

Kattis:
"Men varför talar du inte med dem som har barnen åt fel håll då? Så att de kan få förklara sig."

Molander: Det var en jävligt bra fråga! Bra där Kattis!

Inringaren:

"Jo ehhhh...  jag brukar göra det också. Men det kan ju vara lite känsligt det där."

Molander. Smackar med tungan. Tänker att:  Jojo, jag tackar jag. Det blir lätt så när man är inne på de riktigt stora frågorna.