De stora svårighetena med nässpray

Hemma igen efter ytterligare en dag på hälsocentralen. Denna dags extra lilla twist. Ett efterföljande besök på apoteket där bland annat nässpray inhandlades. Det var inte så lätt det där med nässpray tydligen. För det fanns typ en djungel av dem, så Molander fick i uppdrag att haffa en av apotekarna på golvet av recepttanten. Jaja friskt mod, ett gott humör, hälften vågat och allt det där...

Molander till en sydamerikansk apotekarkvinna:

"Hallo madam. Jag ska ha nässpray. Hon där borta..."

Pekar förvirrat, med en känsla av att det kan vara bra att motivera sin förfrågan på något sätt.

"...sa att jag skulle snacka med någon av er för att få hjälp."

Vi går bort till några hyllor längst bak i lokalen. Hon sydamerikanskan plockar vänligt fram en sprayflaska med eukalyptusflavor. Molander tänker: perfekt!, nu ut härifrån snabbare än kvickt. Sängen lockar. Men. Det verkar som apotekaren känner att hon måste ta sitt samhällsmedborgeliga ansvar. Hon tittar på det överdrivet lättade och rangliga skägget framför sig. Blicken är svårtydbar. Där kan ha funnits en viss form av stressad skeptis:

"Man bör inte använda den där mer än tio dagar."

Molander. Håller fullständigt med! Tänker på alla tusen gånger han funderat över nässprayers fördärvande biologiska och moraliska verkan på människoorganismen.

Med en lite klämkäck blinkning, som för att söka samförstånd med apotekarien:

"Nej, man kan ju bli beroende av det där."

Den sydafrikanska kvinnan stirrar chockat framför sig:

"Eh...ja precis...."

Efteråt skulle Molander tänka att han i sitt förvirrade tillstånd måste ha betett sig som en lismande och personlighetsstörd missbrukare. Men eländigheterna skulle inte sluta där...

10 minuter senare hemma i lägenheten

Molander betraktar skeptiskt sin nyinhandlade nässpray. Det är någonting fel på den. Toppen är liksom helgjuten i plast. Molander kan för sitt liv inte förstå hur det som finns inuti flaskan ska komma ut.

Molander tänker att man kanske kan skära av toppen på något sätt. Han tar fram sushikniven. Han ställer sig vid vasken och sågar frenetiskt. Det går inte så bra. Plasttoppen är förfärligt motståndskraftig. Molander plockar fram en sax och försöker klippa av toppen. Inte heller det belönas med något vidare lyckat resultat. Molander tänker att det måste finnas några instruktioner för detta kniviga problem. För första gången i sitt liv vecklar han ut en bruksanvisning. Men där står det bara hur man ska stoppa in flaskan i näsan. Molander återgår alltså tjurigt till sitt sågande vid diskbänken. När han hållit på en lång stund och toppen fortfarande inte dekapiterats, slås han av tanken att det kan inte vara meningen att det ska gå till på det här sättet.

Molander tänker för första gången att han kanske ska provtrycka lite på avfyrningsmekanismen. Först kommer ingenting. Sedan sprutar nässpray i en kaskad över diskbänken. Problemet är bara att nässprayen skickas ut genom den söndersågade ring som Molander så envetet arbetat på. Endast en minimal mängd av sprayen flyger ut genom det minimala hålet i toppen på flaskan, som Molander för första gången förvånat upptäcker. Ah, det borde gå ändå, tänker Molander och stoppar djärvt in sprayen i näsan och fyrar av! Det gick inte så bra. 98% av sprayen hamnar i den nu inte så längre läckra mustaschen.

Satan!, tänker Molander och retirerar mot badrummen på jakt efter en ny fungerande kork. Han har för sig att Albertina borde ha någon gammal nässpray liggande som han kan demontera.

Mutter.