Idén om AIDS

Eftermiddag på psykologiska institutionen.

Molander och Herr L. Sitter och skriver på var sitt skoldokument. Plötsligt stormar Mr Sallander in. Slänger jackan och väskan på bordet. Börjar glatt berätta om de senaste arousalhändelserna. Molander ler en smula och lyssnar mycket intresserat med öronen spetsade. Herr L fortsätter fokuserat att skriva 28 centimeter bort.

5 minuter senare, när arousalaffärena benats ut och analyserats grundligt. Hur går det herr L?:

Herr L:
"Det går lite segt tror jag..."

Mr Sallander:
"Vad skriver du om?"

Herr L:
"Om olika sätt att kategorisera in HIV begreppet i fack. Exempelvis som ett problem för enbart homosexuella. Eller som ett heterosexuellt problem och då mest i Afrika. Som ett sätt att isolera den vita heterosexuella medelklassen från begreppslig risk."

Mr Sallander:
"HIV... hmmm intressant. Uppe på BMC i Uppsala, där jag läste förut, håller de på att forska om HIV. De undersöker viruset ur olika vinklar. Och beroende på vilken vinkel man kollar ur, är viruset mer eller mindre farligt. De behövs ju väldigt stora maskiner för att kolla upp det där. Men det har de däruppe. Och riktigt HIV smittat blod. Hmm det har jag aldrig tänkt på. De måste ha det också på BMC."

Mr Sallander flyger menande ut med armen åt vänster, det håll som Bio Medicinskt Centrum ligger.

Herr L ser lite pillemarisk ut:
"HIV är väl värsta klena viruset jämfört med andra också? Typ tål inte kyla och så?

I Molanders huvud: Hmmm. HIV viruset tål inte kyla.. Klonk klonk. Kugghjulen börjar snurra...

Mr Sallander:
"Jo på BMC håller de på att forska på mediciner också. Beroende på hur man ser på det, ur vilken vinkel så att säga, fungerar mediciner olika. Dessutom kan man spegelvända mediciner..."

Molander förstår inte riktigt de där biologiska avancemangen. Det hade han heller inte gjort, ens om uppmärksamheten varit i full fokus. Men nu börjar tankeparantesen inuti Molander skalle slutgiltligen ta form. Och den är ganska lockande.

Mr Sallander:
"...om man spegelvänder mediciner så fungerar de ibland superbra och ibland dåligt - ja ibland så är det till och med skadligt. Hehe. Men man brukar ändå göra det för att då gäller inte patenten längre. Ni vet läkemedelsföretagen..."

Och där blommar tankeparantesen i Molanders skalle ut i full kraft!

Molander:
"Men vad fan. Varför fryser de inte bara ned patienterna då?"

Det blir knäpptyst i flera sekunder. Mr Sallander stirrar chockat på Molander. Herr L sitter också tyst. Men i hans mungipa spelar ett roat leende. Han känner sin gamle vän och vet vad som väntar. När tystnaden börjar bli obehaglig...

Mr Sallander:
"Vadå frysa ned?"

En aning förvånat inser Molander att han är skyldig kamraterna en förklaring:
"Jo, alltså om HIV viruset inte tål kyla så borde man kunna frysa ned patienterna. Om man kan skapa en tillräckligt kylslagen miljö, som inte skadar kroppen överdrivet mycket, så dör viruset."

Mr Sallander:
"Men hur fan ska man kunna frysa ned patienter?"

Men det är för sent nu. För Molander tänker redan: hur svårt kan det egentligen vara? Ingenting är omöjligt. Och det här borde fungera.

Molander smått begeistrat:
"Äh, det finns ju sådana där Kryotankar i USA. Stenrika amerikanare med obotliga sjukdomar fryser ju redan ner sig i väntan på att bli upptinade i framtiden, när man kommit på ett botemedel. Det kanske krävs lite forskning. Men sedan är ju saken klar!"

Mr Sallander, fortfarande uppgivet skeptisk:
"Vadå, har du kommit på ett botemedel mot AIDS nu också?"

Men Herr L bara ler smått roat. Han vet att hans gamle vän visserligen är bergfast allvarlig to the bone, men att det inte är något att hetsa upp sig för:

"Inte så dumt. Skriv ned det i idéboken, så kanske någon gör något av det."