Den vi kan kalla "Henke" är något av ett mysterium. "Henke" är allt som oftast full som en kastrull. Han är Dumheternas okrönte konung och har en brölande käft som överröstar ett jetplan. Men. Det verkligt underliga är att den vi kan kalla "Henke" fortfarande är i livet. "Henke" har överlevt
idiotfarliga skoterfärder på isen i Skålan,
ännu fler idiotiska skoterfärder några dagar senare,
rumpätande träpalltolkning bakom 244,
tre meters fritt fall mot källartrappa i betong, oändligt många brölfyllor samt
onämnbara faror i Henkestoryn som inte fick publiceras. Det kan tyckas vara en gåta att Henke överlevt sitt liv. Men. Om man funderar en smula på saken hittar man några förklaringar.
1 En sjuhelvetes tur
2 En visst
talang för planerande3 Skyddsänglar (både på jorden och i himlen)
Men. Eftersom True Henke Storys inte är några religiösa berättelser, koncentrerar vi oss på Henkes skyddsänglar på jorden. Under hela sitt liv har Henke haft personer omkring sig som tagit på sig den otacksamma uppgiften att ta hand om, och vaka över dumskallen. Jag vet vad jag talar om, eftersom jag själv under flera år försökt hålla koll på min vän så gott det nu gått. Andra storsinta personer som tagit hand om Henke är hans gamla dagisfröken, Henkes dyra moder "Emmy", Henkes gamla flickvän "Py" samt Henkes farmor "Agda" och hennes hustomte. Den här Henkestoryn utspelar sig dock ganska sent i Henkes liv. Henke har kraschat med skotern, varit sjukskriven i flera månader, inte kunnat jobba i skogen, separerat från Py och är utan lägenhet. Kort sagt. Henke var i en ganska kinkig situation ekonomiskt sett. Han var pank. Förjävligt pank helt enkelt. Det blir dags att presentera den senaste i raden av Henkeskyddsänglar.
"Caesar Jesusson" är en man i trettioårsåldern, boendes i Östersund. Han har kortkort snaggat hår och en vänlig blick. Blicken stämmer också överens med Caesars profetiska efternamn. Caesar Jesusson är nämligen en mycket snäll människa. Dagen då Caesar träffade Henke, försörjde sig vår rangelvän genom att gå runt på Östersunds gator och slå vad. Den långa Henkekroppen vandrade in och skymde den vackra solen för Caesar, som just beställt in dagens välförtjänta lunch.
Henke:
"Hörrrrrru! TRÖTTMÖÖSSSSSA!"
Caesar:
"Ehhhh, god dag på dig också långe vän."
Henke:
" (BRRRRRRÖÖÖÖÖÖÖL) Jag kanske är lång, men jag är FAAAAAAN ingen vän till dig! Jag är Henke och jag är KUNG i den stan, barra så att du vet det!"
Caesar:
"Angenämt, mitt namn är..."
Henke:
"NU har jag FAAAAN slagit vad om en femma med hela STAN!!!!! Alla tror att jag kommer att göra det, men de får de JÄÄÄÄVLAR äta upp SERRU!"
Casear:
"Göra vad då?"
Men istället för ett svar, skjuter en extremt lång arm ut i luften. Tre centimeter framför Caesars högra öga befinner sig nu en glänsande femkrona. Ut över Östersunds gator hörs ett brölande:
Henke:
"VAAAAADSAÄGERDU!!!!????? SKARUVAMEEEEEEE!!!!!????? ELLLER ÄR DU EN JÄVLA KÄRRRING??????"
Men Caesar ser bara milt och vänligt på långskånken framför sig. Därpå tar han, ovetande om sitt eget bittra öde, ett beslut. Två minuter senare har Caesar tagit Henke under sina vingars beskydd. Caesar ger Henke ett jobb som allt i allo på sitt eget företag. Vad det var Henke slagit vad om med hela stan, fick Caesar veta först senare.
Om det skulle finnas en tidsmaskin, kan vi låtsas att vi hoppar in i den nu och färdas framåt ett par månader. Henke har arbetat tillsammans med Caesar varje dag. De har bytt lenoliummattor och lagat droppande vattenkranar. Varje morgon har Henke spanat lurigt ut genom sitt köksfönster. När han sett polisbilen passera förbi huset exakt klockan 06.30 (då Henke börjar jobbet), väntar vår underlige vän i tre minuter. Därefter smyger Henke över gatan, hoppar snabbt in i bilen och kör (utan körkort så klart - det är Henke den här storyn handlar om!) de tre hundra meterna till arbetet. Men nu är det fredag eftermiddag och snart helg. Caesar har ännu inte fått reda på vad Henke har slagit vad med hela stan om. Men. Den här fredagskvällen skulle bjuda på obehagliga överraskningar...
Det är oklart hur mycket de drack, Caesar och Henke. Enligt Henke själv rörde det sig om fyra glas vin, men denna uppgift måste betraktas som osäker. Henke hade i alla fall övertalat sin nye chef att följa med på Stråket. Det är nämligen strålande sommartid i Östersund. Det kommersialistiska spektaklet Storsjöyran skall snart gå av stapeln. Nu är dock inte alla personer i Jämtland intresserade av varmkorv, starköl och patetisk länspatriotism. En grupp synnerligen intelligenta och världsmedvetna ungdomar befinner sig också i Östersund. Den lilla upplysta skaran är förbaskade över bostadsbristen och nedläggningen av samtliga fritidsgårdar. Vad gör man då? Jo, man ockuperar ett övergivet hus, exempelvis Hotell Aston. Man hänger upp en svartröd flagga och ett stort tygstycke där man sprayat: "välkomna till Hotell Lyckliga Gatan - öppet för alla".
Man vet inte om Henke hade fått nys om ockupanterna och blivit nyfiken. Men man vet en sak. För en jävla gångs skull beställer Henke inte en taxi till stråket. För en jävla gångs skull får han för sig att... av alla extremt idiotiska saker...just det, promenera! Olyckligtvis ligger Hotell Aston mellan Henkes supaställe och Stråket. Olyckligtvis promenerar en inte ont anande Caesar bredvid vår långe ranglige vän.
Allt hade kanske kunnat sluta lyckligt. Husockupanterna var trots allt inne på Hotell Aston och Henke på gatan utanför. Men. Såklart slutar det inte lyckligt! Såklart får en gubbe för sig att åka ut med sin bil. Såklart spärrar ockupanternas saker avfarten för gubben. Såklart är det en drölfull Henke (fyra glas vin - yeah right) som blir förbannad och måste lägga sig i. Naturligtvis ekar hela jävla Östersund av ett brölande från helvetet.
Henke:
"ERRRRRAAAA JÄVLA VEEEEEEGANMEEEESAR!!!!!! KOM NER OCH FLYTTAR ERA JÄVLA GREJJJJER OCH DET NUUUUUUUUUUUUU!!!!!"
Gubben i bilen hukar skrajset bakom ratten. Men ungdomarna inne i det ockuperade hotellet är tränade i civil olydnad. De tycker heller inte om bilkörning. Dessutom är det meningen att en ockupation ska vara lite obekväm - på det sättet får man fram sitt budskap bättre. Så ockupanterna ignorerar bara skriken utanför och tänker att de nog snart slutar. Men det gör de inte. För det är Henke är vrålar. Och om sanningen ska fram - också Caesar lite grann. Efter en kvarts ihållande brölande får Karl Bertil Nilsson i huset bredvid Hotell Aston nog. Karl Bertil Nilsson ställer sig på balkongen. Han ber vänligt skrikskallarna nere på gatan att dämpa sig.
Henke:
"HÅÅÅÅÅÅÅÅLLLLL KÄFTEN GUBBJÄVEL! JAG GAPAR SÅ MYCKET JAG VILL!!!! JAG ÄR KUUUUUUNG I DEN HÄR STAAAAN!!!!"
Karl Bertil Nilson upplyser skrikskallarna (lite mindre vänligt den här gången), att om de inte dämpar sig så kommer han att ringa polisen.
Henke:
"RING DU BARA SNUTEN GUBBJÄVEL OM DU VÅGAR!!!!! DÅ SKA VI SE VAD FARBROR BLÅÅÅÅÅ SÄGER!!!!"
Förste polisman på platsen var jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglund. Så fort polisassistent Erik Berglund stiger ur bilen, kommer en mycket lång figur bestämt stegande mot honom. Erik Berglund stirrar in i en militäriskt strikt pekande högerarm.
Henke:
"HÖRRRRRUUU. JAG GILLAR INTE BLÅMÖSSOR I VANLIGA FALL. MEN NU BEHÖVS NI. DET ÄR NÅGRA JÄVLAAAA VEGANER SOM HAR TAGIT ÖVER HOTELLET OCH SPÄRRAT VÄÄÄÄGEN FÖR EN STACKARS GUBBE OCH HANSES BIL. SKA DET VERKLIGEN FÅ GÅ TILL PÅ DET HÄR VISET!!!!!????"
Jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglund beger sig in i Hotell Aston för att undersöka vad som händer. På gatan sprider sig ett stort flin över Henkes trut. Förmodligen tänker han att "NUUUU MINSANN ÅKER DE JÄVLARNA IN ". Caesar ser också lite nöjd ut.
I Östersundspostens nätupplaga kan man läsa att polisen tillkallades till hotellet och pratade med ockupanterna:
"
– De frågade vad vi gjorde och de frågade också om alkohol och droger, men vi har nolltolerans mot sådant här, säger Hannes Nygård. (...) ÖP har talat med polisen som bekräftar att de varit på plats och pratat med ungdomarna, som anses som lugna."
Jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglund kommer ut från Hotell Aston. Jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglund har inte några veganer med sig att sätta i finkan. Gubben i bilen kan fortfarande inte komma fram, eftersom en massa av ockupanternas saker fortfarande spärrar uppfarten. Jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglund håller precis på att sätta sig i bilen och åka. Jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglund får plötsligt finna sig i en brölande Henkeutskällning innehållandes ungefär varenda svordom som existerar!
Jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglund tänker att personerna utanför Hotell Aston tydligen inte har nolltolerans mot alkohol i alla fall. Jourhavande polisassistent Erik Berglund tänker att det är en viss skillnad på hyfs, mellan ungdomarna inne i hotellet och... ja, ungdomarna utanför.
Att ockupera ett hus räknas som ett brott mot Lagen om olaga intrång. Den som döms för olaga intrång döms vanligen till böter. Är brottet grovt, blir domen fängelse i högst två år. LOB - Lagen om omhändertagande av berusade personer, ger polisen rätt att omhänderta en berusad person, som inte kan ta hand om sig själv eller utgör en fara för sig själv och andra. Den omhändertagne ska friges så snart som möjligt, dock senast inom åtta timmar.
Jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglund struntar i att olaga intrång rent juridiskt räknas som ett grövre brott är berusning. GapHenke får finna sig i att sitta omhändertagen i jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglunds baksäte. Caesar får finna sig i att sitta omhändertagen bredvid.
Det är oklart hur Caesar Jesusson klarade av vistelsen i det tre kvadratmeter stora rum, endast möblerat med en galonförsedd madrass och en väggfast toalettstol. Ingen kan säga emot att det är en kosmisk orättvisa att Caesar hamnat i fyllecellen, bara för att han visat en smula medkänsla med en pank Henke Eriksson. Om Henkes vistelse i fyllecellen vet vi mer om. Det är osannolikt att Henke läst eller memorerat följande rad i LOB:
"Den som omhändertagits ska fortlöpande ses till(...)"
Dock vet vi sedan tidigare att Henke Eriksson ibland, om han vill, kan räkna ut saker. När därför jourhavande polisassistent Erik Berglund surt kollade in i cellen två gånger i timmen, måste Henke förstått hur det hela låg till. Därefter klurade vår underlige vän länge. Till sist hade Henke kommit på sin lilla lek - alldeles själv dessutom! Varje gång som jourhavande polisassistent Erik Berglund tittade in genom dörrfönstret, såg Henke till att befinna sig på ett nytt ställe i cellen!
Sex timmar senare var jourhavande polisassistent Erik Berglund tvungen att släppa både Henke och Caesar Jesusson. Ni må tro att Erik Berglund funderade länge och väl om det fanns någon paragraf som han kunde använda till att sätta dit den otrevlige långskånken till brölare (Henke). Men sedan kom jourhavande polisassistent Erik Berglund på att detta skulle innebära att Henke Eriksson skulle bli kvar ännu längre på hans polisstation. Och det var det inte värt. Caesar och Henke släpptes helt enkelt.
Och vad gjorde Henke då undrar Ni? Gick han och bad ockupanterna och gubben på balkongen om ursäkt? Gick han hem och ångrade sig? Lovade han sig själv dyrt och heligt att sluta upp med de där "fyra glasen vin" och brölande på allmän plats?
Ringde han kanske till sin nya flickvän, som dessutom fyllde år den kvällen Henke tillbringat med att leka lekar i fyllecellen?
Nej, det gjorde han såklart inte.
Henke gick på Stråket. Såklart.
Och Henkes vad då? Jo, Caesar fick reda på vad det var. Och jag med. Men det är en helt annan Henkestory.
