Den här "Henke" historien handlar om mitt livs kanske jobbigaste upplevelse! Därför vill jag varna känsliga läsare för att vissa delar av texten kan uppfattas som stötande eller obehagliga. "Henke" och jag gick i högstadiet tillsammans (Hej Ammi förresten. Kul att se dig här). Trots att jag och "Henke " var ganska olika, hängde vi runt väldigt mycket. En eftermiddag i mitten av april ringer jag upp honom. Tut. Tut. Tut. "Henke" svarar:
"Ja för fan. Det är Henke!"
Jag:
"Tjena Henke, det är jag."
Det dröjer en stund. Sedan kommer det:
"Tjeeeenare din jävel!"
Vi pratar på en stund. Kanske borde vi repa i kväll. Om tre veckor ska vi spela in vår låt i TBV´s studio. Henke behöver öva på syntackorden och jag måste skriva klart refrängen. Jag är mitt uppe i en diskussion om körstämmorna, när jag plötsligt avbryts av Henke:
"Hohohohoho! Vilket djur kommer att få fortkörningsböter?"
Jag blir en smula förvirrad. Varför ställer Henke den frågan? Henke är inte den som vanligtvis drar skämt. Jag är precis på väg att säga att jag inte vet svaret, då Henke skräller upphetsat i luren:
"ÖÖÖÖÖÖÖÖRRRRNNNNÖRRRRNNNNÖRRNNNNNN!!!!!!!!"
Henke garvar högt för sig själv. Han verkar ha mycket roligt. Men jag kan fortfarande inte förstå varför han drog vitsen. Det går inte ihop. Det är verkligen mycket olikt Henke. Till slut måste jag fråga:
"Var fick du egentligen det där ifrån?"
En garvande Henke:
"Kalle Anka, så jääääävla rolig tidning! Hahahhaha!"
Jag undrar förvirrat om Henke sitter och läser serietidningar, samtidigt som han pratar med mig om vår viktiga studioinspelning. Sedan kommer jag på att Henke inte är som vanliga människor. Jag börjar återigen diskutera vår låts stämmor i refrängen. Ur telefonluren hörs ett då och då ett svischande ljud. Jag tänker att, jaha där vände Henke just blad i sin Kalle Anka. Jag frågar:
"Men vad tycker du då? Ska stämmorna börja på första eller andra refrängen?"
Henke svarar efter ett tag. Men det är svårt att höra vad han säger. Det låter som om han tuggar på någonting.
"(Smack, smack).... Det... (smask).... vet väl (smack)... inte jag heller....(smask)....(smask)...."
Jag:
"Vad gör du egentligen Henke?"
Henke:
"Käkar Snickers.... (smask)..... det är göööööötttt dä!... (smask)"
Jag tänker att okej. Henke äter choklad och läser Kalle Anka samtidigt som han pratar i telefon med mig. Kanske en smula otrevligt, men ändå ingenting att oroa sig över. Jag fortsätter att resonera kring refränger, tonartsbyten och stämsång. Ur telefonen hörs ett smaskande, ett svischande och.... ett plopp! Jag tänker att jag måste hört fel på ploppet. Men sedan hörs det igen: Plopp! Det var mycket starkare den här gången. Alltså hörde jag inte fel. Var kan ploppandet komma ifrån? Henke pratar i telefon, äter Snickers och läser Kalle Anka. Ingenting av de sakerna kan låta.... Plopp! låter det igen ur luren. Plopp! Plopp! Plopp! Jag tänker att det är någonting skumt i görningen. Någonting mycket, mycket skumt.
Jag:
"Henke. Vad i helvete är det som händer?!"
Henke, en smula förvånad:
"Vadå? Jag sitter på toa så klart!"
I den stunden blir det för mycket för mig. Huvudet svämmar över av horribla skräckbilder där en ranglig yngling sitter på en toalettstol. I hans knä vilar en Kalle Anka. Högra handen håller en trådlös telefonlur mot örat. Den vänstra handen lastar in brun kakaomassa i ena änden av långkroppen. Ur den andra änden kommer det... ja ,ni förstår säkert vad jag menar.
Jag säger någonting i stil med: "Du vi hörs". Sedan lägger jag snabbt på telefonen. Jag lägger jag mig förtvivlat på sidan i sängen och snyftar hjälplöst, medan skräckscenariot spelas upp gång på gång inuti huvudet.
Jag vet inte varför. Men ett par år senare berättar jag historien för pappa. Men min far, som alltid säger snälla saker, funderar länge. Han mumlar tyst för själv. Bärbar telefon,… Kalle Anka… Snickers… toalett… Sedan skiner hans ansikte plötsligt upp:
"Effektiv man den där Henke!"
Fler True "Henke" Stories:
0 kommentarer:
Skicka en kommentar