Jag har en barndomsbekant, vi kan kalla honom "Henke". "Henke" är en ganska speciell person som varit med om många underliga saker. På begäran från ett stort antal människor kommer därför nu en av dessa historier att publiceras. För att säkerställa medverkande personers anonymitet är alla namn fingerade. Dock bör i övrigt nedanstående inlägg betraktas som fullständigt dokumentärt!
Joakim kliade sig fundersamt på magen samtidigt som han fokuserade blicken framför sig på andra sidan vardagsrumsbordet. I vanliga fall var det här Joakims bästa stund på veckan. Det var lördagskväll och klockan hade precis slagit 22.00. Festen i kollektivlägenheten på Köpmangatan var i full gång. Joakim hade precis druckit upp sin sjunde öl och sprättade med ett väsande ljud upp kvällens åttonde Carlsberg Hof. På bordet framför honom låg ett fullt paket Marlboro Red. Snart var det dags att dra ned på Saga. Joakim hade kvällen innan spanat in en jävligt läcker brud på Östersunds enda nattklubb. Hon hade dansat foxy med två tjejkompisar. Strålkastarljuset som släcktes ned 2 minuter senare då nattklubben stängt, hade etsat in en oförglömlig bild på Joakims näthinna. Joakim visste lite vilka den läckra tjejens kompisar var. Med lite tur skulle tjejgänget dyka upp på Saga i natt igen. Då skulle saken vara fixad och klar! Joakim tände en cigarett. Berusningen bultande med en skön rytm i huvudet och blandade sig med tobakens undergörande effekter. Röken från Joakims mun färdades över grabbgängets huvuden och sällade sig till den grå luftmassan ovanför vardagsrumsbordet. Stämningen var på topp, eller nästan i alla fall. Det fanns ett problem. Problemet stavades H e n k e.
Joakim fokuserade blicken på kompisen framför sig på andra sidan bordet. Henke halvlåg i kollektivets bruna skinnfåtölj. Vännens ögon hade en frånvarande glans bakom halvslutna ögonlock. Den senaste halvtimmen hade Henke varit i stort sett okontaktbar med undantag från vresiga och svårtydda grymtningar. Medan Pelle, en annan kompis frenetiskt bytte låt på stereon om och om igen, begrundade Joakim situationen. Henke hade hunnit bli berusad mycket fort. Han hade druckit snabbt och mycket. Henke var nu i ett i och för sig beundrans- och avundsvärt fylletillstånd. Problemet var bara att Joakim inte visste vad han skulle göra nu. Henke bodde fortfarande officiellt hemma hos sin mamma ett par kilometer utanför Östersunds centrum. I verkligheten tillbringade han emellertid en stor del av sin tid i kollektivet på Köpmangatan. Detta var någonting som både Joakim, Henke och de övriga kollektivsmedlemmarna trivdes med. Dock var inte Joakim överdrivet sugen på att låta Henke sova över i sitt nuvarande tillstånd just i natt. I vanliga fall hade gärna Joakim tagit hand om sin fyllekamrat. Men kvällens foxy planer tillät inte en asfull och lättretlig Henke som fisandes och illaluktande fyllesnarkade på soffan. Det var inte .... speciellt sexigt. Det fanns i och för sig fortfarande en möjlighet att ta med Henke på Saga. Joakim bestämde sig för att pejla in läget.
"Henke, upp med dig nu din mes! Vi ska på Saga och jag ska bjuda på Gin och Tonic."
Uppmaningen fick ingen reaktion. Joakim reste sig resolut upp och skakade om vännen. Henkes ögon öppnades minmalt. Ett gurglande läte hördes från hans mun. Han vajade irriterat med huvudet och uttalade med svårtydbar och grumlig röst.
"Du.... ska... bara hålla... käften. Du... ska fan... inte vara så ..... kaxig... Jag ska .... allt... ge dig... "
Henke viftade förvirrat och frånvarande med armarna framför sig. Joakim tittade sorgset ned på vännen och plockade motvilligt upp sin mobiltelefon från byxans sidoficka. Det fanns inget val längre. Extraordinära situationer kräver extrema lösningar!
Lotta Karin Gustavsson bytte radiokanal genom att trycka på en av bilstereons förprogrammerade knappar. Nattradions bekanta signatur spelades upp medan Östersunds stadssiluetter svischade förbi utanför bilens sidorutor. Lotta Karin hade kört taxi i 20 års tid. Från början hade det mest varit ett extrajobb under studietiden, men Lotta hade trivts så bra att hon hoppat av skolan. Nattens första körning hade beställts av en Joakim från Östersunds gågata till förorten Torvalla. Medan Lotta Karin sippade en slurk kaffe från den medhavda termosen tänkte hon att denna natt skulle innebära en hel del pengaklingande resor in och ut ur Östersunds centrum.
Lotta Karin saktade in farten så fort hon såg killgänget vid den avtalade mötesplatsen. Utanför bilen stod 4- 5 killar i 20 års åldern. En av killarna, klädd i blå träningsjacka och grå chinos, vinkade menande mot Annan Karin som stannade bilen. Bredvid den vinkande killen stod en mycket lång och ranglig yngling som såg halvt medvetslös ut och med nöd och näppe verkade klara av att hålla sig upprätt. Han vajade av och an och verkade må mycket, mycket dåligt. Plötsligt förstod Anna Karin att hon dragit taxihelvetets- allra- värsta- nitlott! Medan de andra killarna ömsom föste och ömsom bar den gravt berusade kamraten mot taxin, knölade de ned skrynkliga 20 kronors sedlar i killens samtliga fickor. Som i desperat trans noterade Anna Karin hur killgänget öppnade dörren, knölade in drasuten i det alltför trånga framsätet, smällde igen dörren, vinkade glatt och försvann i snabb takt iväg mot nattklubben Saga. Omedelbart efter att den berusade ynglingen tagit plats i framsätet, sjönk hans huvud ned mellan knäna. Ur hans fickor singlade 20 kronors sedlar ut och landade lite varstans i kupén. Medan chocken långsamt släppte förbannade Anna Karin sin otur och sitt långsamma agerande. Killen förde nu händerna mot halsen och vajade olycksspådande med huvudet. Anna Karin tänkte på alla fina taxiresor hon skulle gå miste om ikväll om den här fyllesjuka unga mannen var på väg att göra det hon med all säkerhet trodde att han skulle göra. Anna Karin föreställde sig hur det kommer att kännas att med hink och trasa skrubba bilens kupé ren från illaluktande sörja. Med ens uppenbarade sig den ultimata chansen att ta sig ur den obehagliga situationen! Med ett kyligt röstläge som vanligtvis- gör- att- folk- tycker- man- är- en- otrevlig- surkärring- de- inte- vill- vistas- i- närheten- av, vände sig Anna Karin mot sin passagerare:
"Du vet att det kostar 1500 kr extra om man spyr i en taxi va?"
Efteråt hade Anna Karin svårt att förklara vad som hände, även för sig själv. Från en fosterliknande ömklig kroppsställning, vecklade ynglingen på nolltid ut sig i sin fulla längd. Hans rygg var plötsligt mycket rak. Anna Karin fann sig stirrande rakt in i en stadig och fast nyktert blick. Hela taxikupén genomfors av en stark känsla av medveten och närvarande koncentration. Utan att släppa Anna Karins blick för en sekund, talade ynglingen med närmast mekanisk och känslokall röst:
"Om du bara håller käften och kör, ska du se att det här går bra."
Anna Karin blev så chockad att hon inte kunde göra annat än att vrida om nycklarna till tändningen. Känslan av perplexhet var så stark att hon till och med glömde bort att kontrollera att säkerhetsbältet satt som det ska. Så fort bilens motorljud brummade igång, sjönk den långe ynglingen återigen ihop till fällkniveposition med blickriktning mot golvet. Inte ett endaste ord yttrades under den resterande taxifärden. När Annan Karin stannade bilen i mittersta Torvalla, sträckte sig ynglingen ned mot golvet och rafsade upp fyra av de 20 kronorssedlar som låg utspridda över hela den märkligt nog obesudlade kupén. Den berusade killen la pengarna på instrumentbrädan, öppnade dörren och klev ut. Medan killen vinglade bort mellan glesbevuxna tallar, skakade Anna Karin förundrat på huvudet. Det skulle dröja mycket lång tid innan hon till fullo kunde förklara vad som hänt den kvällen.
Fler True "Henke" Stories:
0 kommentarer:
Skicka en kommentar