DEL 1Det är julafton 2008. I den lilla jämtländska byn Skålan plockar Agda Eriksson precis ut julskinkan ur ugnen. Hela tjocka släkten är samlad i köket. Det är barn, barnbarn, barnbarnsbarn, svågrar, svägerskor och allsköns andra släktingar och vänner. På kökssoffan sitter gubbarna och dricker dagens tredje julsnaps. Nu är det dags att börja äta julmiddag. Från vardagsrummet hörs ett svagt "Say Mama". Agda Eriksson minns när Kalle Anka var julens höjdpunkt. Men nu har till och med de minsta barnbarnsbarnen växt ifrån Disneys jul. Tomten i julverkstaden får visa upp sitt rullande band för ett tomt vardagsrum i Skålan. Eller rättare sagt, ett nästan tomt vardagsrum i Skålan. Agda Eriksson ställer ifrån sig julskinkan på bordet och sätter kurs mot vardagsrummet. I farfars finfåtölj sitter en ensam 27 åring med ögonen klistrade vid tvrutan. Agda Eriksson greppar resolut dosan och knäpper av tv´n.
"Henke, det är mat nu."
"Henke" Eriksson vänder sig mot sin farmor. Med irriterad brölstämma protesterar han.
"Men, de ä ju tomteverkstaden nuuuu. Tomten ä sååå jääävla rolig!"
Agda Eriksson vet bättre än att börja diskutera med barnbarnet Henke. Det har varit samma sak flera år i rad nu. Agda har försökt tala om för Henke att han är för stor för Kalle Anka. Hon har berättat för honom att till och med de minsta barnbarnsbarnen växt ifrån de tecknade Disneyfigurerna. Hon har också försökt förklara att Disneytomtefar inte finns på riktigt, och att han egentligen inte är speciellt rolig heller. Men Henke har inte brytt sig om det, eller kanske inte förstått. Agda Eriksson stoppar tvdosan i förklädet och går ut mot köket igen. Hon lämnar en tjurande Henke i fåtöljen och klämmer till med sitt triumfkort, det enda som verkligen fungerar.
"Köttbullarna väntar inte på dig!"
Nu sitter de där hela släkten runt julbordet. Henke Eriksson har surmulet satt sig ned bredvid sin far, Ingvar Eriksson. Agdas blick vandrar från den ena släktingen till den andra. Alla runt bordet har på olika sätt försökt få ordning på familjens svarta får. Där sitter faster Ann - Katarina. Hon har många gånger mot sin vilja varit tvungen att ta hand om Henke, då han druckit alldeles på tok för mycket sprit på Skålans samtliga byfester. Där sitter Ann - Katarinas man Peter. En dag fick han nog av Henkes ständiga olagliga bilkörning. Peter skällde ut Henke och sa att om han fick veta om en endaste olovlig bilkörning till, skulle han anmäla Henke för polisen. Det tog en vecka, sedan var Peter tvungen att anmäla Henke för polisen. Det blev böter och bilkörningsförbud. Men, eftersom Henke inte har något körkort var han ju redan förbjuden att köra bil. Så det blev ingen skillnad ändå. Ett par dagar senare kunde den lilla byns invånare genom fönstret få syn på en börnande Volvo 240 som sladdade runt i Skålans kurvor. Bakom ratten satt Henke, utan skam i kroppen och utan körkort. På tal om körkortet. Där sitter farfar Sune Eriksson. Han har under många års tid undrat hur varför i helvete barnbarnet Henke inte tagit den förbannade lappen än. Farfar Sune har skällt, trugat, bönat på sina bara gammelmansknän, talat förståndigt, bett, och skällt igen. Sedan har han flera gånger till försökt tala förstånd med Henke. Men försöken har varit hopplöst fruktlösa. Och där sitter pappa Ingvar Eriksson. Han har inte mindre än tre gånger betalat sonens startpaket på två olika körskolor. Han har köpt övningskörningstillstånd och den där övningskörningsskylten. Bara för att Henke ska få arslet ur vagnen och lappen med in i bilen! Men nej. Tre år senare var Henkes pappa tvungen att betala ett nytt tillstånd och en ny grön jävla magnetskylt. Nu verkar Ingvar Eriksson ha gett upp för gott. Han tittar trött ned i sin jultallrik och lassar in en tugga kalvsylta. Agda Eriksson sträcker fram ett fat med rödbetssallad mot sonsonen. Henke stirrar stint tillbaks:
"För helvete farmor! Tror du jag är nån jävla vegan eller? Skicka hit köttbullarna!"
Här skulle man kunna tro att Agda Eriksson blir ledsen, eller kanske lite arg. Hon vet inte vad en vegan är. Men farmor Agda vet att hon är den enda i hela släkten som förstår sig på barnbarnet Henke. Under många år har hon farmoderligt vakat över honom. Visst pojken har gjort sina dumheter. Men det kunde varit värre. Henke har aldrig varit speciellt grann. Han har alltid varit lättretlig och onödigt kaxig. På senare år har han börjat bröla otrevligt så fort han vill något. Henke är slö och nog allt lite lat också. Han dricker som ett stuprör och blir full som en kastrull. Men, tänker Agda medan hon skickar köttbullarna, pojken är snäll i alla fall. Sedan tänker hon att Henke haft tur som hamnat i gott sällskap. Det är en smula oroande, tycker Agda, att Henke inte är i lag med Py längre. Det var en stilig och redig tös det! Hon hade hade god hand med Henke. Nu vet man inte hur det kommer att gå för barnbarnet. Dessutom var det länge sedan Henkes trevliga och klipska kompis Olle kom och hälsade på från Stockholm. Nog var han farligt smal och klen alltid. Men höll ordning på Henke på Lännäset, det gjorde han allt. Agda nickar eftertänksamt. Den pojken, han är klokare än en ko han. Det är så sant det!
Agda Eriksson tar en prinskorv. Sedan tänker hon att det nog ska ordna sig ändå. Agda är en gammal klok bondkvinna med väl fungerande tricks. Efter att ha funderat mycket, bestämde hon sig helt enkelt för att göra på gammelvise. För ett par timmar sedan gick hon ut i lagårn med ett stort fat gröt och en extra julsnaps. Medan Henkes ansikte blossar upp i rött i stugvärmen, skickar farmor Eriksson ut en tyst bön till sin kortvuxna och folkskygga vän.
DEL 2
Klockan är sju på kvällen. Andreas Handlare är hemma hos Per Persson i Skålan. Snart är det dags för det riktiga julfirandet! Runt vardagsrumsbordet sitter han själv, Snickar- Nils och Per. De tre unga männen stirrar förväntansfullt framför sig. Bordet är proppfullt med spritflaskor och groggvirke. Stereon är laddad med Eddie Meduzas Greatest Hits. Kort sagt, allt är förberett för en hejdundrans festkväll! Andreas Handlare smeker en genomskinlig flaska utan etikett med blicken. Han märker inte att munnen stått vidöppen, förrän en droppe dreggel singlar genom luften och blöter ned hans strumpa. Andreas Handlare torkar sig runt munnen med tröjärmen. Sedan utbrister han otåligt:
"Helvete, kan vi inte sätta igång snart!?"
Men Per och Snickar- Nils viftar avvärjande. Deras blickar är som fastklistrade på ytterdörren. Här gäller det att hålla på jultraditionerna. Ingen flaska öppnas förrän... Och där öppnas ytterdörren! Genom ett moln av snö och is blir en lång och plufsig gestalt synlig i farstun. Skålanpojkarna tänker samtidigt exakt samma sak: Hurra, nu är han här! Henke har äntligen kommit till oss! Ut ur det rödflammigt storflinande ansiktet två meter ovanför golvet, kommer ett stilla brölande:
"Höhö, finns det någon sprit i stugan eller?"
Andreas Handlare slänger sig fram över bordet. Snabbt har han skruvat av korken på den genomskinliga flaskan och spillt upp en grogg som han bjuder Henke på. Men rödnäsan i farstun slår ut med händerna. Sedan brölar han:
"Nej, vänta för faaan. Jag har glömt en sak."
En stund senare kommer Henke tillbaka med en... vit pappersdunk i handen? Med en viktig min förklarar han:
"Jag har på senare år upptäckt det eleganta med ett torrt fint vin. Man blir full som en kastrull. Och ingen bakfylla blir det!"
Skålangänget gapar förvånat med munnarna. Deras ögon tränger nästan ut ur hålorna. Skålangänget tänker att en eller två skruvar inuti Henkes huvud till slut måste ha lossnat för gott. Andreas Handlare öppnar munnen för att protestera. Inte fan blir man full på vitt vin! Dessutom är det omanligt. Men sedan ångrar han sig. Det har tagit för lång tid redan att få börja supa. Om Henke vill dricka vin, kan han få göra det. Men Andreas Handlare tänker, att han minsann ska se till att Henke blir lika full ändå. Och nu, nu är festen äntligen igång! Eddie Meduza skräller ur högtalarna och det klirrar i glasen. Nu bestäms i vanlig ordning vems pappa som är starkast. Snickar- Nils vet, att både han och hans pappa är starkare än de andra klenfisarna och alla deras farsor tillsammans. Så Snickar- Nils lutar sig bara lugnt tillbaka och diggar med i musiken. Henke hävdar på fullaste allvar att hans pappa är starkast. Per garvar. Men Andreas Handlare täker inte hålla med Henke den här gången. Okej hans egen farsa är inte så superstark det ska erkännas. Men:
"Vad faan Henke. Din farsa är ju värsta svaga veklingen ju!"
Henke stirrar stint på Andreas Handlare:
"Vadå, vill du gå ut och brottas i snödrivan om saken?"
Men det vill inte Andreas Handlare. Inte för att han är rädd för att brottas. Det är snarare det att spriten finns inomhus. Om Henke vill, får han väl tro att hans klena farsa är starkast. Och nu går Henke iväg och röker på bron. Andreas Handlare passar på att fylla upp hans vinglas med en rejäl klunk "norrlandsvatten".
Festen fortsätter. Eddie skrålar något om en Volvo. Grabbgänget klunkar i sig som aldrig förr. Lukten av fylla och fotsvett sprider sig från vardagsrummet ut i det övriga huset. Nu berättar Per om hur fort han kört med sin supertrimmade skoter över sjön. Nu berättar Snickar- Nils sluddrande om någon dumskalle han slagit på käften. Sedan tar han en sista klunk direkt ur spritflaskan och somnar på soffan. Henke berättar att han har börjat jobba i skogen. Han spänner sina klena långa armar och tycker att han fått en massa muskler. Sedan går han ut och röker för tionde gången. Andreas Handlare muttrar något och fyller upp Henkes vinglas med sprit igen. Henke som fyllnat till mer än vanligt på vingroggarna, stapplar in igen och trycker fram den bästa låten på skivan. Och nu, nu skrålar Eddie ur högtalarna:
"När fredag kommer super vi som jävla svin,
och när vi börjar spy ja då är festen fin.
För brännvin, rensar våra organ, jodå.
Och om någon svimmar av och tappar sansen,
så betalar socialen ambulansen.
Ja det är sant det!
Mera brännvin, mera brännvin, Mera brännvin, mera brännvin!"
Varje gång Eddie Meduza sjunger ordet vin, pekar Henke menande på sin pappersdunk. Han verkar tro att också idolen Eddie förstått poängen med ett torrt fint vin. Men då svartnar det för Andreas Handlares berusade blick. Någon gång får det faktiskt vara nog!
"För faan Henke din tröga tjockskalle. Det är brännvin Eddie menar, sprit! Det är bara kärringar som dricker vitt vin!"
Henke verkar först inte förstå vad Andreas menar. Sedan trillar poletten ner. Henke hytter förbannat med näven i vädret:
"Vadå?! Kallar du mig en stockholmskärring din jävul? Ska jag slå dig på käften?!
Men Andreas Handlare har fått nog nu. Med ett retsamt hånflin häver han ur sig:
"Jag slåss inte med Stockholmsfjollor!"
Henke stirrar chockat framför sig. Hans berusade hjärna verkar inte veta vad den ska göra. Plötsligt vaknar han till. Han reser sig upp på vingliga ben och pekar på Per. Sedan kommer ett sorts brölsluddrande:
"Stoooockholmsfjoooollaaaa.... jaaag... ska visa... er... jag...vem... som kan.... köra... snabbast.... ".
I ett huj är Henke ute på gårdsplanen. Utan jacka, vantar eller mössa börjar han dra igång Pers supertrimmade skoter. Per och Andreas Handlare springer ut på gården, men då är det redan försent. Henke försvinner iväg över sjön på den toksnabba skotern. Per och Andreas tittar skräckslaget på varandra. Henke vet inte om att det är en stor öppen ränna mitt i isen på sjön. Andreas förbannar att han spetsat vinglasen hela kvällen och sedan retat upp Henke till den milda grad att han förmodligen kommer att köra ihjäl sig och drunkna. Och mitt på självaste julafton dessutom!
Henke far fram över isen. Den kalla vinden river i hans hjälmlösa huvud. Nu visar hastighetsmätaren 110. Nu är det bara 100 meter tills isen slutar. Henke gasar upp skotern ytterligare. Nu visar mätaren på 130 km/h. Henke ställer sig stolt och manligt upp på skotern. Nu ska de allt få se! Nu är hastighetsmätaren uppe i 160 kilometer i timmen. På stranden ser Andreas Handlare förtvivlat hur det bara är 30 meter tills isen slutar. Även om Henke skulle få syn på det kalla vattnet, så finns det inte en chans i helvete att han kan bromsa in skotern eller svänga undan! Andreas Handlare tänker förfärat att nu är det kört. Ingen kan klara sig ur den här situationen, inte ens Henke!
Men. Om Andreas Handlers ögon haft förmågan att uppfatta rörelser snabbare än ljusets hastighet, hade han sett en liten grå figur komma springande över isen. Agda Erikssons lilla hustomte klappar sig belåtet på magen i farten. Där nere skvalpar julsnapsen som husmor varit så vänlig att servera till grötfatet. Den lilla tomten tänker att han måste göra farmor Eriksson till viljes och rädda Henke Eriksson än en gång. Sedan kutar han om skotern och knackar lite finurligt i isen. Nu är det bara 20 meter mellan skotern och iskanten. Men, tänker hustomten, det är inget problem. Sedan tar han sats och flyger fram över isen så att det lilla skägget står rakt upp. Den stenhårda lilla tomtekroppen kraschar rakt in i snöskotern. Pers supertrimmade snömaskin hade inte kunnat stanna upp fortare om den så kört rakt in i en tegelvägg. Över tomtens huvud flyger en dyngrak Henke i 160 kilometer i timmen. Hans hjälmlösa huvud skallar i isen på exakt det ställe som tomten knackat på.
Tomten småler lite förnöjt. Han hade kunnat krocka Agdas barnbarn ner i en mjuk snödriva istället. Men det var bättre med isen. Nu får Henke en välbehövlig läxa. Och det är ingen risk för huvudskador heller. Agdas hustomte vet sedan gammalt att Henke Eriksson är en riktig tjockskalle. Henke kommer på sin höjd att bryta en arm och behöva sy ett par stygn i ansiktet. Ingen skada skedd i det osnygga fejset. Dessutom kommer förmodligen farbror doktorn att utfärda ett alkoholförbud för Henke ett tag. Det kan han behöva, tänker Agda Erikssons lilla hustomte belåtet, medan den socialbetalda ambulansens sirener ekar i fjärran.
Bildbevis på att historien är fullständigt sann:
Fler True "Henke" Stories:
0 kommentarer:
Skicka en kommentar