måndag

Kapitel 12: Henke, Frukten

PROLOG
Jag famlar i mörkret för att få stopp på den ilskna signalen. Albertina vrider sig plågat i sömnen bredvid mig.

"HALLLLÅ FAAAN! Det är HEEEEENKE! Vad är DUUU?!!!!"

Telefonluren skräller högt och ilsket i örat. Albertina flyger upp och stirrar klarvaket och galet på mobilen:
"För i helvete, klockan är sex på morgonen och det är söndag. Vad är det för idiot som ringer nu!?"

Henke i telefonluren:
"HALLLÅÅÅÅÅÅÅ! Om du inte svarar nu på en gång, ska jag FAAAAAN ge dig på käften!"

Jag:
"Jag tror att det är Henke."

Med en ilsken högerhandsgest, ger Albertina upp. Idioti är en sak och kan till viss del bekämpas. Henkedumheter är av en helt annan kaliber. Albertina lägger sig ner och försöker somna om under täcket med händerna förgrymmat tryckta mot öronen.

Jag:
"Hej Henke...."

Henke:
"TJEEEEEENARE DIN JÄVEL! VAR FAAAAAN ÄR DU DÅ - OCH VAD I HEEEELVETE GÖÖÖR DU!?"

Jag är precis som väg att säga att det är söndag morgon, att jag ligger och sover som vanliga normala människor. Men det hinner jag inte. För ut ur luren skräller en röst, inte utan viss stolthet:
"JAG ÄR FULLLLLLL JA, FULL SOM EN KASTRULLLLLLLL! OCH DET HAR JAG VARIT FAAAN I 3 DYGN NU!!!"

Jag:
"Jaha."

Jag är precis på väg att säga att det krävs det minsann inget större geni för att kunna lista ut. Man förstår det även om man i praktiken ligger och sover. Vilket ungefär stämmer in på min nuvarande situation. Men nu tycks inte Henke vara anträffbar i andra änden av luren längre. Det låter som om han skriker rakt ut i luften:
"FÖR I HELLLVETE! STÅ STILLL! JAG PRATAR I TELEFON ÄRTHJÄRNA!"

Det är oklart om Henke kommunicerar med någon annan, eller om uppmaningen är riktad till honom själv. Inte heller det hinner jag fråga om. För nu skräller luren igen i mitt plågade öra:
"JAG SÅG EN SÅN JÄVLA SKABBIG KARL FÖR ETT PAR DYGN SEDAN. HAN HADE ETT STORT ÄCKLIGT SKÄGG OCH SÅDANA HÄRINGA... VADHETERDETNUIGEN... RUSTA FLÄTOR...."

Jag:
"Rasta flätor menar du väl, eller dreads kanske?"

Henke:
"JA SKIIIIIIIIIT SAMMA. DU HAJJAR VAD JAG MENAR FAAAAN! FÖRST TÄNKTE JAG SLÅ HONOM PÅ KÄFTEN. MEN SEN KOM JAG PÅ..."

Konstpaus? Det blir i alla fall tyst i luren ett par sekunder. Sedan brölar Henke igen. Ett sorts underligt stoltbrölande:
"KANSKE DET VAR EN AV DINA POLARE? SÅ DÅ GICK JAG OCH LETADE EFTER DIG. MEN FAAAAAN. DU VAR JU INTE HÄR. TORRRIS!!!!!"

Jag:
"Henke vart är du egentligen?"

Henke:
"I STOCKHOLM! FJOLLTRÄSK SÅKLART! HAR DU INTE FATTAT DET ÄN?!!! TRÖTTMÖSSA!!!!!"

Åtminstone där träffar Henke för en gångs skull rätt. Jag är verkligen mycket trött. Klockan är som sagt sex på söndagsmorgonen. Jag minns att jag hinner tänka herre gud, min skapare ge mig styrka i prövningens tid och allt det där. Sedan ändras plötsligt Henkes röstläge. Fortfarande brölar han, men nu är som om en liten otålig pojke pratar i andra änden:
"Fråga vart jag är i Stockholm då. Fråga mig vart jag är i Stockholm då. FRÅGA MIG VART JAG ÄR I STOCKHOLM DÅ. FRÅGAMIGVARTJAGÄRISTOCKHOLMDÅ!"

Från sängen bredvid hörs en mycket trött suck från Albertina:
"Snälla Olle, fråga han vart han är i Stockholm då."

Jag:
"Henke, vart är du i Stockholm då?"

... stoltheten ur en ölbutelj

Om Henke förut haft en stolt ton i sin röst, svämmar nu denna stolthet över bredden. Det låter som om Henke tror att han gjort någonting mycket bra. En sorts bragd. Utrotat världsfattigdomen eller kommit på botemedlet mot cancer till exempel. Istället är det detta som skräller ut ur luren:
"DÄR MAN KLIVER AV FINLANDSFÄRJAN SÅKLART!"

Henke brölar på i luren om hur han gått ALL IN på den där Finlandsfärjan. Efter ett tag slutar jag lyssna. Kanske är det för att jag är så infernaliskt trött och bara vill somna om? Kanske är det för att jag föregående kväll skrivit Henkestoryn om när Dumheternas okrönte kung varit nära att köra ihjäl sig på isen på julaftonsnatten? Kanske är det så att mitt huvud nått en gräns?Att det vägrar ta in fler jävla Henke dumheter nu? Kanske är det så att det varit lättare om Henke någon endaste gång skulle kunna bete sig som normala människor? Jag tvivlar oerhört på att det kommer att ske. Men kanske finns det fortfarande ett minimalt hopp?

Jag:
"Men Henke. Om du är i Stockholm nu, kanske vi ska gå och ta en fika på stan?"

... bor i samma stad du vill ifrån

Henke:
"... GRATIS SPRIT OCH VI ÄLSKAR DEN HÄR BÅTEN. OM JAG BARA BODDE I FJOLLTRÄSK.... Vad sa du?"

Suck.

Jag:
"Om du är i Stockholm nu, kanske vi kan gå och ta en fika? Eller så kan du komma förbi och hälsa på i Sundbyberg?"

Tystnad.

Henke:
"Ehhhh. Njjeeee. Det kan jag inte lova. Vi ska dra ut på stan nu och se vad som FAAAAAN SOM HÄNDER!"

...man kan ju inte bara ha tråkigt

Vad som kan tänkas hända med en kastrullfull Henke i Stockholms stadskärna, har jag inga problem att föreställa mig. Det varken vill jag eller behöver se. Jag avslutar samtalet fortast möjligt och somnar om.







Ett par månader har gått och jag har lyckats förtränga telefonsamtalet från Henke den där söndagsmorgonen. Jag sitter i soffan och slösurfar på min nya Macbook. Då förstår jag! Plötsligt är det som om väggarna kryper inåt och bildar en minimal klaustrofobiskt bur runt omkring mig. Jag får svårt att andas. Det sägs att vissa människor kan känna på sig precis innan en stor katastrof är på väg att hända. Det berättas om personer som får en speciell känsla i exempelvis tårna, innan stora ovädersstormar bryter loss. Medan den ofantliga katastrofen väller in över mig, förstår jag att jag inte har den förmågan. Estonia var en oerhörd tragedi som skakade Sverige. Inte för att på något sätt förminska denna hemska händelse och offrens alla oerhörda lidanden. Men.

En kastrullfulll Henke Eriksson på en finlandsfärja. Det mina damer och herrar, är en katastrof värd namnet!

De förträngda minnebilderna vaknar upp och faller på plats. Sakta men säkert börjar den hemska Henkestoryn, Henke Frukten, att uppenbara sig. Ett par meningar har etsat sig fast i mitt huvud och rullar runt runt runt i en spöklik dans.

... ordning och reda

Vad var det Henke hade sagt i telefonen?

Henke och två kompisar - Humle & Dumle, Tjalle & Balle, Krille & Pille eller vad det nu var, hade fått ett så kallat infall. På fredagseftermiddagen hade de inte haft något att göra. Någon hade kommit på den "briljanta" idén att åka finlandsfärjan. Henke hade varit mycket specifik på den punkten i samtalet - att det hade varit ett infall, en nyck, en oplanerad och hastigt och lustigt uppdykande idé. Henkes kreativa och impulsbetonade bejakande av oplanerade idéer, bör i detta fall ifrågasättas en smula. Vi som känner Henke vet att han alltid planerar sitt festande extremt noga. Kanske kan detta planerande förklara det osannolika faktumet att Henke fortfarande är i livet, trots alla obegripliga och dödsföraktande fylledumheter. Dessutom, hur originellt är det egentligen att åka finlandsfärja över en helg?

... lådvin på fredag

På senare tid har Henke börjat uppskatta "ett fint vitt vin". Detta kan tyckas underligt, men det blir lättare att förstå om man vet att Henke aldrig varit någon vinkännare. Henkes hastigt uppflammande vinintresse beror istället på en enda enskild faktor - nämligen att Henke har upptäckt att han inte blir bakfull dagen efter om man dricker "ett fint vitt vin".

... vill alltid vara kvar i fyllan

Henke brukar dricka sitt fina vita vin på fredagskvällar. Detta betyder inte att han inte dricker på veckans övriga dagar också. Det finns en fråga som cirkulerat länge bland dem som känner Henke. Frågan har gett upphov till mycket vadslagning, men tyvärr aldrig kunnat bevisats. Frågan lyder som följer. Har Henke någonsin varit nykter? I nuläget finns ingenting som tyder på det.

... bakfull redan fredag

Henke hade inte druckit sitt fina vita vin kvällen innan - eftersom det då var torsdag och därmed inte ingick i Henkes festarplaner. Därför vaknade Henke upp på fredagsmorgonen med en dånande bakfylla. Ett par starkcider senare var den saken fixad och klar. När idén om finlandsfärjan kom upp, var alltså både Henke och hans kompisar redan då kraftigt berusade.

... soppatorsk och foppatofflor

När Foppatofflorna kom till Sverige, utbröt en protestvåg över landet. De medborgare som hade minsta lilla känsla för stil och smak, förfärades över de fula plastskorna. Men Henke har aldrig haft några stilmässiga funderingar. Trots att alla anskrämliga plasttofflor omedelbart borde brännas på kors, hade Henke fort som attan köpt sig ett par blåfula Foppatofflor. Därefter hade han knögglat ner sina gigantiska fötter i tofflorna och där har de suttit sedan dess. När idén om finlandsfärjan drabbade det lilla grabbgänget, hade Henke mycket riktigt sina blå Foppatofflor på fötterna. När Henke klev in i bilen mot Stockholm och Silja Line, satt Foppatofflorna fortfarande på fötterna.

Henke har däremot aldrig fått slut på bensin någon gång. Att Henke aldrig upplevt soppatorsk, har ingenting med hans avsaknad av körkort att göra. Att Henke inte har körkort har aldrig hindrat honom från att köra varelse bil, skoter, motorcykel eller traktor så fort han fått chansen. Att Henke aldrig fått slut på bensin, beror helt enkelt på att han på mycket kort tid kört sönder samtliga fordon han satt sig i eller på. Bensinen hinner helt enkelt aldrig ta slut. Därför är vi glada att notera att den vita Volvo 240, som grabbgänget färdades mot Stockholm i, inte kördes av Henke. Henke satt istället i baksätet hela vägen, drack enorma mängder alkohol och brölade om vikten av att dra i handbromsen i varje kurva. Hur, och om grabbgänget lyckades få tag på en nykter chaufför, förtäljer inte historien. Enligt obekräftade/osannolika uppgifter avverkades dock sträckan Östersund - Stockholm på en "två- tre timmar".

Och nu sitter de där, Henke och hans två polare. De har hyrt en hytt för två, men finns det hjärterum så finns det stjärterum. På taxfreeshoppen har de inhandlat alkohol för en mindre pluton. Denna flasksamling är redan till hälften uppdrucken. Man vet inte om det var Tjalle eller Balle - eller vad de nu hette, som hade tagit med den gula kycklingdräkten. Vad vi däremot vet är att Henkes bägge polare tyckte att det var en förträfflig idé att Henke skulle ta på sig kycklingdräkten. Sekunden efter dånar väggarna i den lilla hytten av ett ilsket fyllebröl. Och ni kan säkert vid det här laget gissa vem det är som brölar...
"TROR NI ATT JAG TÄNKER TA PÅ MIG DEN DÄRINGA FULJÄVLA PIPPIDRÄKTEN!? DÅ ÄR NI FAAAAAAN DUMMARE ÄN NI SER UT OCKSÅ! SAFTSKALLAR!!!!!!"

Situationen börjar bli farlig. Vad gör man med en galenfarlig Henke i ett begränsat utrymme långt ute på havet? Tjalle och Balle kanske inte ser så smarta ut på utsidan. Men skenet bedrar. För Tjalle bara ler lite slugt och:
"Henke, vi trodde du alltid vad ALL IN vi?"

...nätpoker

Det tar ett tag innan Henke fattar att han blivit snärjd. ALL IN har nämligen med Henkes heder att göra. Även om Henke aldrig själv spelat nätpoker utan mest tittat över axeln på sin storebror som spelat, har Henke upphöjt pokertermernas pokerterm till sitt eget varumärke och rättesnöre. ALL IN tricket funkar alltid. Eller nästan alltid det vill säga. Den gången då Henke inte var ALL IN längre och därmed förlorade sin heder, var när han fegt censurerade Henkestoryn som inte fick publiceras. Men nu har Henke inget annat val än att krypa in i den gula kycklingkostymen. Foppatofflorna behåller han på.

En två meters långranglig gul kyckling med blåa fopptofflor på fötterna, äter lite grann av finlandsbåtens buffé. En två meters långranglig gul kyckling med blåa fopptofflor på fötterna, dricker desto mer av bufféns gratisfina och vita vin. Om Henke varit berusad i morse efter starkciderna, eller kring köksbordet med lådvinet, eller i Volvons baksäte med starkölen, eller i hytten med taxfreespriten - är det ingenting jämfört med nu! Henke, den blågula kycklingen, bälgar i sig vinglas efter vinglas. Men också himmelriket har sin gräns och denna ser Henke till att kliva över. När den blågula kycklingen dånbrölar över restaurangen "ALLLLL IN" och sätter munnen direkt mot vinkranen, är båtens väktare tvungna att gripa in för första gången och visa Henke ut genom dörrarna. Men. Man kan inte bli utkastad från en båt. Sorgligt nog för allmänheten, men turligt för Henke. Dessutom är vår kyckling redan ALL IN och det finns sprit kvar i hytten.

Var simdräkten hittades är svårt att svara på. Men vips står en långsmal krake till karl i bara mässingen, enbart iklädd ett par minimala speedos och en löjlig plastmössa med simglasögon på. Plus, inte att förglömma, de blåfula foppatofflorna på storfötterna! Det är naturligtvis ren, skär och förbannad löjlighet alltsammans. Henke har aldrig tävlingssimmat i hela sitt liv. Ok, när han var liten smådök han några gånger från Storsjöbadets trampolin, men då hade han också smörjt in hela kroppen med tvål för plaskets skull. En annan gång simmade Henke faktiskt över Skålansjön. Men det är inte sant att han då skulle försvara Skålans heder eller något annat trams. Det var helt enkelt för att någon klurig jäkel lovat Henke en sup på andra sidan stranden. Henkes rangellånga kropp börjar nu fyllas till bredden med alkohol. Ovanför de minmala badbyxorna som nu en gång för alla berövats sitt syfte- att framhäva bärarens sexighet och läckra kropp, putar Henkes mage ut som en vattensjuk ballong från en vandrande pinne. Och nu är också spriten i hytten slut. Den lilla trion beger sig ut på båten för att som det heter "SE VAD FAAAAN SOM HÄNDER!?"

...dansa bugg, lyssna på Carola

En rangelvinglig kastrullfull Henke, enbart iklädd badbyxor, foppatofflor och badmössa, svajjar in i en av båtens barer. Det går förvånansvärt bra. När Henke passerar ett gäng äldre herrar kring ett bord, garvar festprissarna högt och klappar den badbyxförsedda rumpan. En vanlig dag hade Henke "VRIDIT NACKEN AV BLOCKHUVVET!", men detta var nu ingen vanlig dag. Detta var dagen då Henke var som mest ALL IN! Tre sekunder senare kunde de förvånade barbesökarna se en två meter lång och halvnaken sparris dansa bugg på dansgolvet med en äldre herre, till tonerna av "Fångad av en stormvind." Allt hade kunnat sluta väl. Men när Henke en halv minut senare högljutt brölade över hela baren att den äldre herren "FÖR I HELVETTTTTE SKA BJUDA PÅ EN RIKTIG GROGG OCH DET NUUUUU!", var vakterna tvungna att rycka in för andra gången.

...kallar folket för tjingshonghoes

Det har blivit allt vanligare att män eller ska vi säga pojkar, börjat benämna sina kvinnliga medmänniskor med sexuellt nedsättande termer. Exempel på sådana benämningar kan vara gnoa, sköka, slinka, slampa, fnask, luder, prostituerad eller ordet som består av fyra bokstäver och börjar på h. Henke Eriksson skulle mycket väl kunna vara en person som använder dessa typer av ord i kommunikationen med kvinnliga medmänniskor. Det är mycket möjligt att han skulle ha kallat den kvinnliga båtvakten framför sig i baren, för ordet med fyra bokstäver som börjar på h. Henkes temperament och ska vi säga... speciella förhållningssätt till människor, talar för att den kvinnliga vakten som tyvärr har som sin uppgift att se till att Dumheternas okrönte konung beter sig, kommer att få höra något om att hon försörjer sig på sexuellt arbete. Nu finns emellertid ett problem. Henke har aldrig varit speciellt duktig på ord. Ok, fel formulerat. Henke har alltid varit speciellt urusel på ord. Med stor sannolikhet förstår han inte någon av ovanstående sexuellt nedsättande termer. Men. Henke har aldrig brytt sig så mycket om det. Han har alltid obekymrat kört på med det han redan kan. Därför är det detta som den kvinnliga vakten får sig till livs:
"Du! Du ska bara hålla igen käften, KÄRRRRRRRING!!!!!"

Otur för Henke att han verkar sakna den där delen i hjärnan som hindrar normala människor från att säga idiotiska saker vid fel tillfälle. Otur för Henke den kvinnliga vakten inte är en vanlig ordningsvakt, utan finlandssvenska Ritva Parväluvna! Otur för Henke att Ritva Parväluvna har svart bälte i 17 kampsporter och aldrig någonsin tar skit från någon. Otur för Henke att hans speedos skär in mellan skinkorna, medan hans långrangelkropp hastigt och olustigt buntas ihop till en liten boll och flyger ut genom dörrarna.

Man skulle kunna tro att anledningen till att Henke stirrar galenfarligt in genom barens fönster, är att han på något sätt känner sig orättvist behandlad av Ritva. Men det är inte sant. Henke känner igen sin överkvinna då han träffar på henne. Det har Henkes dyra moder tack och lov sett till genom åren! Anledningen till att Henke står på däck och ilsket glor in genom barens panoramafönster, är helt enkelt att han fortfarande tycker att den där äldre herrn "FAAAAAN SKA BJUDA HONOM PÅ EN RIKTG GROGG OCH DET NUUUUU!"".

...karaokee

Det är är olagligt i Sverige att kasta någon överbord. Trots detta befinner sig Henke nu för första gången i en riktigt farlig situation! Det går för sig att bryta mot lagar i nödfall. Dessutom befinner sig nu finlandsfärjan på internationellt vatten. Tur för Henke då att polaren Balle plötsligt dyker upp. Tur för Henke att Balle är en klurig rackare. Tur att Balle berättar att man måste sjunga karaokee på en finlandsfärja. För Henke är väl alltid ALL IN?

Henke har aldrig varit särskilt musikalisk. Visst, han har spelat synt i ett band i tonåren. Men, eftersom jag också var med kan jag berätta att det var jag som visade vad Henke skulle spela på keyborden. Och när vi skulle spela in vår låt i en studio, kunde Henke fortfarande inte den där enkla syntslingan. Så det var jag som fick spela in den också till slut. Men nu ska Henke i alla fall sjunga karaokee för första gången i sitt liv. Stämningen är på topp i finlansfärjans andra bar. Då plötsligt hörs ett ilsket brölande:
"MEEEEEERA BRÄNNVIN!

Jourhavande bartender försöker rycka ut och rädda vad som räddas kan. Vill den långe gästen i badmössa möjligen beställa något från baren?

"MEEEEEERA BRÄNNVIN!"

Jourhavande bartender undrar oroligt om den unge gästen är intresserad av någon spritdrink möjligen?

"MEEEEEERA BRÄNNVIN!"

Jourhavande bartender torkar desperat svetten ur nacken. Vill den långe mannen i badbyxor och foppatofflor ha vodka, whiskey, tequila, rom, gin, absolut, konjak, calvados, punch eller möjligen om det verkligen verkligen kniper... något från den "speciella" dunken under disken kanske?!

"FÖR HELVETTTTE ÄGGHJÄRNA! JAG SKA SJUNGA EDDIE MEEEEEEDUZA! ORDNA DET FORT SOM SAAAAAATAN!"

Den livrädda bartendern undrar vad i hela friden Eddie Meduza är. Sedan tvingas han förklara att finlandsbåtens karaokeesamling tyvärrr inte har någon sådan artist.

"MEEEEEEEERA BRÄNNVIN! MEEEEEERA BRÄNNVIN! MEEEEEEEEEEEEEEERA BRÄNNVIN!"

Det är då båtens vakter tvingas rycka ut för tredje gången. Men nu behöver Ritva Parväluvna bara visa sig, för att Henke ska sätta sig ned på rumpan spak som ett namn. Fortfarande verkar dock den nu mycket lilla pojken, inte gett upp Mera Brännvin drömmen:
"Då tänker jag sitta här tills jag får sjunga min låt."

Ritva tittar bara trött ned på den sorgliga lilla gnällhögen. Om han vill sitta där resten av resan, får han väl göra det. Badmössegossen kommer ändå inte att få sjunga Mera Brännvin. Det visar sig också inte bli något vidare problem med den saken. För snart står Henke glatt upp igen. Håller om Tjalle och Balle. Skrålar med i refrängen till Living on a Prayeeeeeeer!

Men den jourhavande bartendens prövningar är ännu långt ifrån över. Tre timmar senare tvingas han gå emot sin egen självbevarelsedrift och ställa frågan:
"Ska... Ska.... Ska du verkligen dricka mer nu?"

Henke har beställt i princip allt som baren har att erbjuda och mer därtill - inklusive hela den där "speciella"dunken under disken. Tjalle och Balle, kloka som de är, börjar också undra en smula.

Tjalle:
"Henke, du har faktiskt bränt mer än sex tusen spänn redan."

Men slapphakan bara dallrar obevekligt under badmösseremmen. Den nakna långarmen klappar stolt plånboken ovanpå badbyxorna:
"I kväll grabbar. I kväll är Henkekungen ALL IN! Och då är det KLART OCH BETALT!"

Den verkliga festen har inte börjat än. Men nu gör den det! Det är fula kycklingmoves på dansgolvet. Det är fyllekramar. Det är vems pappa som är starkast egentligen! Det är jucking moves på den av grabbarna som var svagast i brottningsmatchen (Tjalle). Det är ALL IN skrik till förbannelse, blonda peruker och Sverigedräkter. Det är militärrullningar i korridorer för att imponera på stackars vettskrämda tjejer - som för protokollets skull inte blir det minsta imponerade (Det där med militärrullningarna tyckte Henke var speciellt "COOOLT", trots att han på grund av sin ofantliga lathets skull aldrig varit ens i närheten av att göra lumpen. Men kanske såg det ändå ut "PRECIIIIIIIS SOM PÅ TV FAAAAAAN!"). Det är ännu mer sprit. Mer fylla och mer obegripliga dumheten. Men sedan lugnar det underligt nog ned sig.

Henke står ute på däcket och röker en cigarett. Han har till och med lyckats få av sig den förbannat löjliga simkostymen. Nu täcks hela Henkes kropp av "finkläder"- med andra ord jeans och vit skjorta. Henke är fortfarande mycket berusad. Hans rangliga långkropp har intagit en sorts böjd ställning. I det gula skenet från discolamporna innanför, är det lätt att ta fel på "Henkekungen" och en gigantisk vattensjuk banan. Men Henke är fortfarande inte för full för att bröla. För:
"TJEEEEEENARE DIN FULE FAN! FÖRRA GÅNGEN JAG SÅG DIG TÄNKTE JAG KLAPPA TILL DIG!"

Det är verkligen mycket synd om den där "RUSTA MANNEN", som helt ovetandes klampat ut i månskenet. Med tydligen tar han det rätt bra. Tydligen är han peace´n lovin:
"Yo man chilla. Du verkar ju vara en nice dude egentligen. No need for war yo!"

Det är nu som det verkligt underliga i historien händer! Kanske är Henke helt enkelt för berusad - beyond kastrullfull? Kanske känner Henke inte längre att han måste spela Allan Ballan inför polarna? Balle har sedan länge däckat. Han har somnat under ett runt bord och snarkar högt. Tjalle dansar tryckare med en 60 årig polsk kvinna i skinnkjol. Hur deras natt slutar kan man bara spekulera i. Kanske tänker Henke att det är en sån häringa hipphoppare han har framför sig? Henke har aldrig gillat hip- hop (om man inte räknar Marcoolio - och det gör man inte!). Men kanske minns Henke hur hans storebrorsa spelade Tupac när de bodde på Anarisvägen? Kanske minns Henke hur cool han tyckte att han var då var då? Ja, inte Tupac alltså - utan Henkes storebror. Hur som helst händer nu det underligaste av det underliga.

I månskenet på däcket börjar Henke rappa! Eller Henke snarare... försöker rappa. Den spökgula långskånken gör hip hop gester mot havet nedanför:
"We ´re going faster down here boy. Yo MY BROTHER!"

Och sedan blir det lite pinsamt. För Henke kommer nog inte på några mer hip- hop fraser. Men skam den som ger sig! Henke kör som tidigare nämnt, alltid obekymrat på med vad han redan kan. Henke- rappern avslutar helt enkelt med ett rungande brölande över vattnet:
"ASSSSS!"

Den där "RUSTAMANNEN" försvinner så klart snabbt som tusan från däcket. Men Henke tänker nog inte alls att han skulle gjort bort sig på något sätt. Det vore nämligen inte likt honom. Förmodligen tänker Henke att "FAAAAAN, JAG ÄR GRYYYM PÅ ATT RAPPA JUH!". Plötsligt ser Henke lite ledsen ut där i månskenet. Kanske tänker han att han slösat bort sitt liv på skogsröjning, festande och skoterkörning? När han istället skulle kunna ha blivit en stenrik rappare. Men sedan ser inte Henke ledsen ut längre. Det är inte hans stil att grubbla. Baren har inte stängt heller än.

... en stor stark och en hotshot
hur länge har det pågått?
skit i det god natt och sov gott!



EPILOG
Henke Eriksson på en finlandsfärja är en katastrof värd namnet! Det borde vem som helst kunna räkna ut, även om de råkar vara trötta tidigt en söndagsmorgon. Men vad hände egentligen med "RUSTA MANNEN"? Jo, han var verkligen en sån häringa hiphoppare. Kanske blev han alltför chockad över de obegripliga dumheter som Henke gjorde sig skyldig till på finlandsfärjan? Kanske har han inte läst de tidigare True "Henke" Storysarna och var helt oförberedd? Kanske tänkte han mycket på hur i helvete svenskarna kan vara så ofernaliskt korkade!? Hur som helst åkte han tillbaka en vecka senare och spelade in en video med inhyrda skådisar.

Men "RUSTA MANNEN" skulle ha fel på en punkt. Om han läst de tidigare True "Henke" Storysarna, skulle han inte begått det misstaget. För det var ingen svensexa det handlade om. Henke behöver inget stundande bröllop för att göra obeskrivliga Dumheter. För Henke behövs bara en helt vanlig helg!





Förresten. Det här med...

... fyllebråk på MacDonalds. Gå hem och bli rånad

Jo, det är också sant. Men det är en helt annan Henkestory!



söndag

Dagens Yankiedoodle

La Toyla Jackson talar ut i en tv show om hennes och Michaels taskmört till pappa.
"I felt I was to close to New York, so I went to Las Vegas instead..."

torsdag

Dagens

finaste Kultiration!

onsdag

Sagan om Den Sista Hjälten, Systern och Elakingarnas mest makalösa Uppfinning!

Ett så kallat reply.


PROLOG
Det var en gång en ung man. Som i de flesta sagor träffade denna unga man en lite mindre ung kvinna. De levde efteråt lyckliga i alla sina dagar. Slutet gott, allting gott skulle man kunna skriva här. Nu är det emellertid så att inte alla sagor utspelar sig i sagornas värld. Vissa sagor - även om de är förfärligt ovanliga och därför inte ofta berättas, utspelar sig mitt i vårt moderna nutida samhälle. Prinsar på vita hästar och prinsessor uppe i höga torn som vaktas av elakgröna drakar, är svåra att få span på i dagens Sverige. Dock utspelar sig vår saga precis här och nästan precis nu.





Den unge mannen och den lite mindre unga kvinnan, var ett förfärligt ambitiöst par. Åtminstone den lite äldre kvinnan, gillade att ständigt ha fullt upp. Sanningen att säga gällde väl inte detta även för den unga mannen. Om han fick bestämma, skulle han väl helst ligga ganska still, titta i taket och fundera på världen. Nu förhöll det sig dock inte på det viset - att samhället tillät sådana djuplodande aktiviteter i någon större utsträckning. Som redan nämnt var det unga paret ett förfärligt ambitiöst par. De ville mest av allt göra världen de bodde i bättre. Tyvärr går det inte att bara tänka ut hur det skall gå till, och därför var vår unge hjälte tvungen att göra en massa saker. Samhället han levde i, tvingade honom att planera upp varenda minut av sitt liv, för att kunna förbättra världen det allra minsta lilla.

Det finns inga sagor utan Elakingar. Ni har säkert hört talas om drakarna, trollen, häxorna, de elaka drottningarna och de mörka trollkarlarna. I vår saga finns också en hel hoper av Elakingar. Ett elakt sällskap av mörka gnomer, hade som enda uppgift att stjäla alla människors tid. För att göra detta klurade de ut en massa olika påfund såsom Stressen, Den Ekonomiska Vinningen och Tele- visionen. Tele - visionen var en alldeles särkilt illvillig uppfinning som berättade en massa osanna sagor för människorna - som i en konstgjord känsla av lycka spenderade en massa tid på att inte göra världen bättre. En särskilt illvillig och klurig liten gnom vid namn Fån ville ha ännu mera tid av människorna. Han jobbade vidare på Tele- visionen, och uppfann Tele- fånen. Tele- fånen gjorde att människorna sprang omkring och i timtal pillade på ett gäng meningslösa plastknappar och pratade ofantligt mycket strunt in i ett litet hål, istället för att göra världen bättre. En annan ond och illvillig trollkarl som ville förmörka världen, gick under namnet Alc´hål. Alc´hål såg en risk. Vissa människor skulle kanske kunna märka av alla mörka trollkonster och illvilliga trick, och börja kämpa emot för att göra världen bättre. Då kom Alc´hål på en elakingarnas snilleblixt. Han tillverkade en brygd. När människorna drack den kände de sig smarta och trodde att de gjorde världen till en bättre plats enbart genom att småle en smula korkad, medans de egentligen inte gjorde någonting annat än att slösa bort sin tid till ingen nytta.

Vår unge hjälte hade mot sin vilja, blivit tvungen att osjälviskt bli en mycket upptagen och viktig person. Även om han många gånger skulle ha velat ligga still och fundera, gick det absolut inte för sig. Istället klev den unge hjälten upp i solnedgången varendaste morgon, gick ut i världen och försökte göra den bättre. Den uppgift vår unge huvudperson av manskön tagit på sig, visade sig dock inte vara lätt. Istället för att göra världen bättre på en endaste gång, förstod vår unge hjälte att han först var tvungen att hjälpa alla människor som råkat illa ut och förletts av alla Elakingar och dess illvilliga Uppfinningar. Inte heller det var en lätt uppgift. Dock var vår unge hjälte en mycket ädel, tapper och uthållig person. Varje kväll kom han hem mycket sent och var helt utpumpad, för att tidigt nästa morgon modigt och uppoffrande kliva upp och hjälpa ännu fler människor undan Elakingarnas klor.

Ni har säkert hört talas om sagor med elaka styvmödrar. Denna saga innehåller ingen elak styvmoder. Istället innehåller den en Syster. Förmodligen var inte Systern elak, eftersom verklighetens sagor är mycket mer komplicerade än på den gamla goda tiden. Sant och visst är i alla fall att Systern är Syster till vår unge hjälte samt att hon icke var en styvsyster. Vår unge hjältes Syster hade inga som helst planer på att förbättra den värld människorna levde i. Kanske hade hon inte genomskådat Elakingarnas plan? Kanske förstod hon inte att Elakingarna var just Elakingar? Vad som däremot går att berätta om, är att Systern tyckte mycket om gnomernas och de mörka trollkarlarnas uppfinningar. Hela kvällarna satt hon uppe i sitt höga torn och tittade förnöjt på Tele- visionen. Hon gav villigt och lyckligt bort sin tid till gnomerna. När Fån tillverkade sin Tele- fån, var Systern den första att frenetiskt knappa i timtal på de nyinförskaffade knapparna. Alc´hålen då? Jo, det är sant och visst att Systern drack brygden med förtjusning, dag ut och dag in.

Nu när jag tänker efter, innehåller denna saga nog en styvmoder ändå. Systern och vår unge hjälte, hade nämligen en styvmoder. Kanske hade styvmodern inspirerats av vår unge hjältes skarpsinne och kamp för världen? Sant och visst är i alla fall att de bägge syskonens styvmoder en dag, om än en smula förvirrat, försökt tala till Systern om Elakingarnas alla hemska uppfinningar. Systern däremot, hade inte lyssnat på det örat. Som tidigare nämnt tyckte Systern om gnomernas och de mörka trollkarlarnas uppfinningar. Ja, hon tyckte så mycket om uppfinningarna att hon började utveckla dem och sprida dem vidare till människorna. I sitt höga torn hade Systern använt sig av ett uppfinningsbarn till Tele- visionen och Tele- fånen. Med hjälp av plastknappsamlingen Tangent- Bordet, programmerade hon Tele- visionen att skrika ut Ekonomiska Budskap till människorna i världen. Om människorna verkligen mådde illa och blev galna av dessa Budskap är en av de saker som är höljt i dunkel i denna saga. Dock stod människorna och tittade i timtal på Systerns Ekonomiska Budskap, och gnomsällskapet stal en massa tid på sättet.

Men nu till sagans egentliga melodram. Systern tyckte kanske inte om att vår unge hjälte osjälviskt var ute och försökte rädda världen hela dagarna? Hon kanske var avundsjuk på sin broders tappra och modiga hjältedåd? Det vet vi ingenting om. Dock kan vi konstatera att Systern ideligen försökte få sin hjältebroder att börja använda alla Elakingarnas uppfinningar. Sanningen att säga lyckades hon också ibland. Systern hade fått vår unge hjälte att köpa och då och då använda Tele- fånen. Ibland hade hon dragit med sin broder ut och druckit av Alc´håls brygd. Och ja, som alla människor hade vår unge hjälte tyckt om drycken och funnit den fantastisk. I åratal hade Systern kämpat denna kamp för att få vår unge hjälte att sluta upp med sin envetna idé att förbättra världen och börja använda Elakingarnas uppfinningar. Ibland hade hon lyckats, men oftast var brodern alltför upptagen och ädelmodig i sin världsförbättrarkamp. Sagan hade kanske kunnat ända här. Systern var på vippen att ge upp. Om det gått en dag till eller två, skulle kanske rent av Systern tänkt att det här med Elakingarnas uppfinningar eventuellt stämde, och att broders hjältekamp var bra - så länge som hon och vår unge hjälte kunde dricka lite av Alc´håls brygd då och då.

Men. Ödet ville annorlunda. Det förhöll sig nämligen så, att vår unge hjältes envetna och tappra kamp börjat oroa Elakingarna. Förvisso var han den ende som genomskådat Uppfinningarna och tidsstölden, men på senare tid hade världen börjat förändras oroväckande mycket. Elakingarna bestämde sig för att göra något åt saken. Mest för säkerhets skull, men ändå. Elakingarna bestämde sig för att utarbeta en illvillig och lömsk plan. De hade dock ett problem att ta ställning till. Kruxet var att vår unge hjälte var helt immun mot alla Elakingarnas påfund och illvilligheter. De hade de allt märkt av under årens lopp. Det var i det läget som Fåns elaka och småsluga bror Bxa, ställde sig upp och tog till orda. Det fanns en lösning på problemet som alla Elakingar applåderade och visslade åt, när de hörde den. Elakingarnas sluga plan kom att bygga på Systers åratals långa kamp. Bxa skred genast till verket.

Ur Elakingarnas allra mest detaljerade gryta - NiCarGua, kokade Bxa en Uppfinning som skulle bli alla Uppfinningars okrönte konung! Uppfinningens kropp kröntes av de allra coolaste tatueringar. Till Uppfinningens muskler användes de allra sexigaste råvaror. Uppfinningens hud färgades gudomligt gyllenbrun och vackert glänsande i solnedgången. Uppfinningens huvud fylldes av den allra största vältalighet, skarpaste intelligens och dessutom ett par jävligt coola örhängen. Uppfinningens mun rundades i de läckraste former och pryddes med ett ständigt stort lysande leende. Men, kronan på verket kom ändå att bli Uppfinningens benbekädnad! Från jordens alla hörn samlades de vackraste nyanser och smäckraste former för att skapa de läckraste par brallor jorden någonsin skådat! När Bxa stolt presenterade sin skapelse jublade de andra Elakingarna. Världen skulle snart få skåda Sngg Bxa!

Den dagen Sngg Bxa vandrade in i Systers liv, kom att bli den lyckligaste i den Uppfinningsglada unga kvinnans liv. Även om detta är saga och sagor oftast berättar om kärlek vid första ögonkastet, var SnggBxa tvungen att kämpa mycket hårt under lång tid för att vinna Systers hjärta. På denna utmaning var han dock beredd och väl motiverad. För även om Sngg Bxa skapades av Elakingar i ett enda illvilligt syfte, hade han också utrustats med ett helt vanligt hjärta. Och detta hjärta kom att alltmer häftigt att klämta för Syster. Sagan hade kunnat sluta lyckligt här. Alla hade de kunnat leva lyckliga i alla sina dagar. Om det inte hade varit för Systers allra sista försök att försöka få sin hjältemodiga broder att börja nyttja alla nya tidsstjälande Uppfinningar. Och om det inte varit för Elakingarna förstås.

Den dagen hade Syster försökt ringa upp sin broder med Tele- fånen. Som vanligt hade vår unge hjälte inte riktigt tid att svara, eftersom han var så kolossalt upptagen med att tappert förbättra världen hela tiden. Kanske hade det varit så att Syster tänkt tanken att Tele- fånen nog var ganska löjlig och onödig ändå? Kanske hade hon tänkt på brodern med stolhet, eller att han var väl värd den minimala vila han kunde få utan att störas av Tele- fånen? Kanske hade Syster låtit hela saken bero? Men. I den stunden hade SnggBxa dragit sig till minnes anledningen varför han skapades - nämligen att hindra vår unge hjältes tappra kamp mot Elakingarna. Sngg Bxa hade viftat på sina smäckra ögonfransar. Han hade kråmat sig i sina läckra benkläden. De urcoola örhängena vippade nog en smula också medan det gudalika anletet klövs i ett bländade leende. Sedan hade han undrat över systerns broder - vår tappre och ensamme hjälte.

Var det möjligen så att det inte var världen som behövde förbättras, utan kanske Systerns broder istället?

Frågan skar in i Systers förälskade hjärta som en kniv genom smält smör. Därefter hade den förledda Systern och SnggBxa genomfört en illvillig och listig smutskastningskampanj, framför Tangent- Bordet i det höga tornet.

Vad gjorde vår unge hjälte efter det, undrar Ni säkert nu? Gav han upp? Slutade han med sin kamp för att förbättra världen? Föll han hjälplöst in i ett slaviskt konsumerande av Elakingarnas alla Uppfinningar? Svaret på denna fråga, måste falla inom sagornas ram. Alla sagor borde sluta lyckligt. Svaret på frågan blir därför naturligtvis ett stort NEJ! Vår hjälte gav inte upp sin kamp för att förbättra världen. Istället för att falla pladask för Elakingarnas illvilliga plan, gjorde vår hjälte det hans motståndare allra minst väntat sig - och därför heller aldrig fruktat även om de verkligen borde gjort det! Han använde helt enkelt alla Elakingarnas Uppfinningar mot Elakingarna själva! Vår unge hjälte drack av Alc´hålen. Men istället för att falla för illusionen att enbart detta räckte till för att vara en bra människa, drog vår hjälte nytta av dryckens tapperhetskänsla och förbättrade världen ännu mer. Han manipulerade Tangent- Bordet till att avslöja Sanningen om alla Elakingar och deras illvilliga planer för människorna. Därefter påbörjade han omvändelsearbetet med Uppfinningars okrönte konung. Även om Sngg Bxa skapats av Elakingar behövde inte detta betyda att han var ohjälpligt bortom all räddning, tänkte vår hjälte storslaget, ädelt och idealistiskt. Därefter började sagans unge hjälte att tala kärleksfullt och förståndigt till Systers nya hjärtevän - om vikten av att inte äta upp små oskyldiga djur helt i onödan till exempel.

Och nu jublade inte Elakingarna längre. Istället frös de in i märgen av en plötsligt uppflammande och fasansfull skräck.

Och hur historien slutar efter det? Också denna del är höljd i svårgenomskådligt dunkel och kan ännu inte berättas om. Slutet är nämligen människornas sak att ta ställning till och avgöra. Vill de ha en bra och fin värld, eller vill de inte det?

Man kan inte få både och. Det är dags att bestämma sig nu.




EPILOG
Alla sagor har något att att lära människorna. Men. Förutom denna sagas uppenbara lärdom: Elakingarna och deras Uppfinningar samt att det faktiskt går att förbättra världen även om man är ensam och trött, finns även en annan lärdom att uppmärksamma. Inte heller vår unge hjälte gick opåverkad ur denna saga. Han bestämde sig nämligen för att försöka svara i Tele- fånen lite oftare. Inte för att han uppskattade den illvilliga Uppfinningen särskilt mycket. Men för att han tyckte väldigt mycket om sin Syster och hennes nya hjärtevän - och då och då ville dricka Alc´håls brygd med dem.

tisdag

Hör ni att jag är förbannad?


Dumheten 1 poäng
Dumheten Hoppet 12 - 14

måndag

Lördagens filmande

In Munsö Dessert, no- one can hear You scream...


(Photo Mattias Lundblad)

onsdag

Rekvisita

Till nya filmprojektet.

Looks nice! Nu fattas bara ett par handskar och flakjacketskorna.

Just det! Ett akvarium, och ett badkarl fullt med potatismjölsörja också....

måndag

Det är svårt att bli förstådd när man välsignats med en så makalös kropp

Molander. Har just berättat för sjukgymnast- rumskompisen om Projektet. Planerna på att springa Stockhol Marathon nästa år.

Molander:
"Stretching är ett otyg och absolut inte nödvändigt. Du förstår. Jag har välsignats med en så sagolik kropp. Jag blir aldrig bakis. Och jag får aldrig träningsvärk heller."

Sjukgymnast - rumskompisen, står upp och är på väg ut. Tittar ned på rangel - Molander. En aning skeptiskt, men med skrattgroparna i ögonvrån:

"Jaha, vet du var jag tror. Du har aldrig tagit ut dig ordentligt någon gång!"

Och vad tror man om det? Man tror att det är Dagens sanning. Men det förändrar ingenting. Med en så makalös kropp som Molanders, är det omöjligt att ta ut sig ordentligt.