Stora transformationer kräver gigantiska uppoffringar

Den morgonen hade Molander trätt in i den sista ultraträningsåerioden inför Stockholm Marathon. Som alla stora transformationer hade det krävt stora personliga uppoffringar. Molander hade misslynt bligat ned på sina fötter. Springskor och jeans kan inte räknas som någonting annat än en mycket obscen styggelse. Men för att den dagens plan skulle gå i lås hade det varit ett beklagligt men nödvändigt och stort ont. Som alla stora transformationer hade den morgonen krävt stora personliga offer...

De internetlösas ilandsproblem

"Det Nätverkssamhälle som Castells beskriver kan sägas vara tillbaka på ruta ett, utifrån ett perspektiv av samhällsreglering. Stater och den politiska makten att reglera har försvagats i och med att spelplanen nu är en global arena, sammansvetsad av ett oändligt antal nätverk där information, kapital och teknologi överförs blixtsnabbt via kanaler eller flödesrum. Om en arbetare i en av den industriella revolutionens fabriker blev dåligt behandlad, såg alla det. Fackföreningar kunde protestera och förhandla om bättre villkor, eftersom fabriken var en avgränsad spelplan som inte flyttade på sig. Motsvarigheten till detta scenario i Nätverkssamhället är att en person (nod) i ett nätverk inte fungerar. En sådan nod byts ut och lämnas utanför nätverket, eftersom möjligheterna till nya nodkoppligar är oändliga."

Så skriver man i sin skolas bokrecension. Sedan tänker man att man själv inte har något internetabonnemang längre, eftersom vi sagt upp det i väntan på nytt. Det är tur att man kan surfa på grannens nätverk.

Men det är synd att det inte går att koppla Spotify längre till stereon i vardagsrummet.

Det sömngourmetiska manifestet

Den yttersta känslan av lycka och välbehag är att få sova hur länge man vill. Vakna upp när kroppen själv känner sig utvilad. Förvirrat undra om klockan är 10 på morgonen eller 3 på eftermiddagen. Klia sig lite i huvudet och fundera på om man skall hoppa i säng ett par timmar till, om nu klockan skulle visa sig vara det förra.

Det är frihet det. Obegränsad frihet och fullkomlig lycka. Tänk om man fick ha det så jämt... Å vad världen skulle vara underbar då!

Kunskap är tyvärr tidsbegränsad

Intervju på Youtube. Världens nu levande superhjälte sociolog, Manuel Castells:

"2/3 av medborgarna anser inte att deras regering representerar dem. Detta gäller i alla världens länder, med undantag för de skandinaviska demokratierna."

Jag antar att Castells tycker att den svenska modellen med sjukförsäkring och allmän välfärd och jämställdhet, är en bra sak. Själv tänker jag att det är underligt att en superhjältesociolog inte hänger med i svängarna. Efter borgarnas valseger, finns inte alla de där bra grejerna längre. Sedan ser jag att intervjun är ett par år gammal. Ok då Castells. Fair Enough. Synd bara att du inte kan ta med det där skandinaviska undantaget längre. Mycket synd.

Glädjeämnen & fallna Kristdemokrater

I onsdags tog stadsdelsförvaltningen i Karlstad ett beslut som gick tvärt emot sittande Kristdemokrater - kvarteret Negern får ett nytt namn. Bostadsområdet kommer istället döpas Tingvallastaden, ett namn som betydligt färre kommer att ta illa upp för. Detta kan, och bör man glädjas åt!

Man bör också glädjas åt att Molanders mage, efter tappert och idogt solande i utomlandet, intagit en mycket djup och gyllenbrun färg.

Nu kan man bara hoppas att någon barmhärtig samarit ger sig på Maud också.

En genusbetraktelse

Det är ingen skillnad. Pumps och tajtjeans är precis lika jävla styggfult som spräckliga gigantiska rymdjoggingskor och jeans.

Brrrrrr.... Det är något fel på människorna.

New Times New Rules

Vaknar kring halv ett. Albertina är ute. Från Sundbybergs centrum hörs trummor och glada hejarop. Kanske är Albertina där? Men det är hon inte. För några minuter senare är det någon som kliver in genom dörren med en famn full av stora påsar. Sätter sig ned. Ett skuldmedvetet men lyckligt leende på läpparna.

För ett halvår sedan inverterades Albertinas skor i lägenheten och uppmättes till antalet 22. Hur mycket denna siffra ökat sedan dess är okänt. Men nu är det i alla fall 2 par till som plockas upp ur påsarna. Ett par små vita Adidas och ett par stora gröna träskor.

Och nu är det nya regler som gäller på Albygatan.

En in, en ut.

Stekarspan

Catella Swedish Open är avklarad för det här året. Den svenska världsstjärnan Robin Söderling lyckades spela hem finalen och står som den lyckliga segraren. Dessutom skriver arrangörerna att tennisturneringen har fungerat felfritt.

Du kanske är förvånad att du läser detta här? Du kanske trodde att ingen i familjen Molander/Isaksson brydde sig särskilt mycket om överklasstennis? Men då trodde du fel ser du! För för exakt ett år sedan genomkorsade lilla Blå Båstad mitt under pågående tennisturnering.

Och då var det stakarspan minsann!

Antingen är man en del av problemet, eller lösningen

Vad gör man om...

1 Busschauffören elakt åkt i från en långt ute på Ekerö och det är en timme kvar tills nästa buss går
2 Man börjar vandra 5 kilometer över en åker
3 Det börjar regna för första gången på flera veckor och ens enda plagg på överkroppen är en tunn t- shirt som snabbt blir sur och kall
4 Den buss man slutligen lyckas hoppa på en timme senare, påpassligt nog har luftkonditioneringen på i full blås
5 Man slutligen har kommit hem, har en kroppstemperatur under minussträcket och alldeles strax skall ut och aftonpicknicka i en av Stockholms parker

Vad gör man? Man klagar inte. Inte för att det inte är sant att badrummet, ända sedan det blivit vackert renoverat, inte längre av någon outgrundlig anledning kan producera varmt vatten. Man klagar inte därför att det inte leder någon vart i längden. Istället gör man så gott man kan. Antingen är man en del av problemet, eller en del av lösningen.


1 2 3

Och nu är vattnet nästan varmt nog. Ordningen återställd. En afton i parken nästa!

Dagens

Sms från min vän F - mediedoktoranden.

"Har du hört att Michael Jackson har dött förresten? Vilken grej! Det här borde ha stått i tidningen..."

Lördagens filmande

In Munsö Dessert, no- one can hear You scream...


(Photo Mattias Lundblad)

Rekvisita

Till nya filmprojektet.

Looks nice! Nu fattas bara ett par handskar och flakjacketskorna.

Just det! Ett akvarium, och ett badkarl fullt med potatismjölsörja också....

Det är svårt att bli förstådd när man välsignats med en så makalös kropp

Molander. Har just berättat för sjukgymnast- rumskompisen om Projektet. Planerna på att springa Stockhol Marathon nästa år.

Molander:
"Stretching är ett otyg och absolut inte nödvändigt. Du förstår. Jag har välsignats med en så sagolik kropp. Jag blir aldrig bakis. Och jag får aldrig träningsvärk heller."

Sjukgymnast - rumskompisen, står upp och är på väg ut. Tittar ned på rangel - Molander. En aning skeptiskt, men med skrattgroparna i ögonvrån:

"Jaha, vet du var jag tror. Du har aldrig tagit ut dig ordentligt någon gång!"

Och vad tror man om det? Man tror att det är Dagens sanning. Men det förändrar ingenting. Med en så makalös kropp som Molanders, är det omöjligt att ta ut sig ordentligt.

Jaha

Då är det dags tydligen. Mot bättre vetande. The projekt Maraton is on!

Dagens Leka Med Elden

Albertina. Är sur på jobbet nuförtiden av en massa olika anledningar. Och när hon är sur. Då blir hon tyst. Och ilsken. Och ännu mer tyst och grinig.

Men nu. Nu är det fikarast. Som Albertina inte brukar vara med på. "Kaffe ska drickas vid datorn!", och allt det där ni vet. Men nu. Nu är faktiskt Albertina med på fikarasten. På jobbet. Och som sagt. Är sur. Och ilsken. Och attackgrinig.

Och ibland. Ibland händer det. MOT universums och dess innevånares bättre vetande.

Den medelålders mannen i personalstyrkan. Big boss. Högsta hönset. HÖGT över hela fikarummet:

"Det här med Sollefteå och Skellefteå. Är de egentligen olika städer, eller en och samma?"

ELITEN av den samlade svenska skådespelarsvängen når nya svindlande höjder

Om Star Wars vore på svenska... så skulle åtminstone en av skådisarna vara bättre än originalet.

Jag ser det som överflödigt att precisera vem.

Dagens biffiga

I senaste numret av Forskning och Framsteg- någonting, lyser en intressant rubrik upp omslaget.

ODLAT KÖTT - Snart är det den slaktfria biffen möjlig!

Hmmm. Som om den där biffen inte varit möjlig hur länge som helst. Jag drar mig till minns en tunnelbaneepisod för många år sedan. Spixen och Molander är på väg till en fest. De har en glasslåda fylld av nyss friterade egenlagade sojabiffar, med sig i knät. Molander och Spixen glufsar sojabiffar för fulla muggar. En man i proper kostym på sätet bredvid undrar nyfiket vad det är ungdomarna äter. Molander kniper käft. Men Spixen däremot har aldrig varit särskilt knipig- käftig. Han glor mannen rakt i ansiktet och säger glatt:
"Sojabiffar, här smaka!"

Spixen sträcker uppfodrande ut sin halvätna sojabiff mot mannen i kostym. Molander gör snabbt en överslagskalkyl och estimerar sannolikheten att mannen i kostym skall acceptera smakprovet som mindre än en tusendels promille. Men. Mannen i kostym tar emot Spixens halvätna biff, sätter i sig den och utbrister imponerat:
"Gott!"

Molander var jag mer imponerad av mannen i kostym den gången. Men åter till de där odlade biffarna i Forskning och Framsteg- någonting. Det kan finnas en risk att forskarna inte räknat med en försvårande omständighet. Att odla fram biffen syntetiskt är väl en sak. Men. Det kan finnas ett större problem. När människor hör talas om att man kan livnära sig utan att ha ihjäl en massa djur (ex. sojabiffar) blir det lite jobbigt. Då finns tack och lov det kluriga ARGUMENTET att falla tillbaks på. För om vi börjar äta andra saker än djur, finns det inget behov av nötkreatur i nyttosyfte längre. Och även om man låter de kossor och grisar som råkar tillhöra den kategorin leva klart sina liv, så kommer man inte föda upp nya kossor och grisar i syfte att äta upp dem.

Och är det då inte synd om dessa stackars ofödda djur som aldrig får chansen att leva?

Det är av yttersta vikt att forskarna i det syntetiska biffteamet anställer en filosof i sitt team om deras uppfinning ska kunna bli framgångsrik. Eller möjligtvis en intelligensbefrämjande pedagog.

Ett Unikum av Osmidighet kontrar

Pressbyrån. Centralstationen. Minuter innan tåget avgår till Uppsala.

Molander. Ser en lite förvirrad kassörska med blicken vid horisonten, vid en ledig kassa. Molander. Ojä! Avancerar snabbt fram mot kassan. Kassörskan tittar fortfarande bort förlorad i sina egna tankar. Molander. Sticker kaxigt fram trynet över disken. Kassörskan rycks brutalt ut ur sitt bekväma dagdrömmeri! Hon stirrar vettskrämd framför sig som om sett ett spöke. Sedan lägger sig den värsta chocken.

Kassörskan:

"Jaha, vad kan jag stå till tjänst med?"

Och nu är det plötsligt Molander som är förvirrad. All kaxighet och bestämdhet är som bortblåst. Han vet vad han vill köpa, men det blir som svårt att klämma ur sig det.

Molander:

"Eeeeh.... Skruf...."

Kassörskan:

"Vilken smak?"

Molander:

"Ehhhhh.... eeeehhhh.... Tranbär."

Kassörskan försvinner snabbt iväg och kommer tillbaks med dosan. Molander. Plockar upp kortet för att betala.

Kassörskan:

"Man får stoppa in chippet."

Då plötsligt händer det! Molander får syn på veckans mest underbara syn. Precis nedanför chippsinstopparen är en alldeles förträfflig lapp upptejpad. På lilla lappen står textat "CHIP" med stora bokstäver och tydliga uppåtpilar bredvid. Molander. Fylls till bredden av en hastigt uppbubblande glädje! Innan han hinner lägga band på sig utbrister han högt och tydligt:

"Vad BRA att ni har en lapp som det står att man ska stoppa in chippet på."

Kassörskan stirrar chockat framför sig. Molander biter sig i tungan. Han hör hur den nyss uttalade meningen ekar i luften av något som lät misstänkt mycket som överdriven ironi. Satan! Kassörskan kan väl inte veta att Molander stört sig oändligt mycket på alla dessa kortautomater som ibland skall hanteras med chip, och ibland med kortremsa. Kassörskan kan väl inte veta att Molander svurit sig till döds över att det är omöjligt att veta HUR man ska betala nuförtiden. Kassörskan kan väl inte veta att Molander enligt honom själv, just bevittnat den Ultimata Lösningen på ett Eländigt Onödigt Problem, och sålunda Välsignelsens Allra Yppersta Servicemindenhet! Ett Unikum av Osmidighet har slagit till igen. Molander tänker på alla sina Opsykologiskt uttalade komplimanger, som uppfattats av omvärlden (främst kassapersonal) som bitande ironiska förolämpningar. Men. En fördel med att vara Ett Unikum av Osmidighet, är att man långsamt börjar förstå det den hårda vägen. Det enda sättet att förändra något är att acceptera det, och sedan fixa till det. Molander. Ler lite:

"Jo, jag tycker det är bra att ni har den här lappen. Det är så många automater nuförtiden, och man vet aldrig om man ska betala med chip eller inte. På det här sättet slipper man fråga."

Kassörskan förstår och tycks, om än lite skakat, ta åt sig av komplimangen. Molander. Uppeggad av sin egen tankekedja. Tänker att det var fan det bästa han sett på länge! Tänker att han minsann ska berätta om lappen varenda gång han handlar med kort i framtiden! Molander. Tänker att han ska berätta om sina planer för kassörskan... Men sedan kommer han på det där om Ett Unikum av Osmidighet igen. Molander. Vinkar istället adjö och ler. Kassörskan återgår till sina dagdrömmar.

Det är lika bra det.

Dumheten Hoppet 10 - 12

Lycka till käre vän!

Det känns lite tomt när de lämnar boet. Men man blir lite stolt också.

Argaste lappen har gett sig ut på turné. Med ram och allt!

The saga continues

C´mon one more time!

Praktik. Lunchrast. Folksamling vid köksbänken. Den äldre sjukgymnastkvinnan förbereder sin lunch, utan blomkruka dock. Hon arbetar frenetiskt med sin nyligen inköpta salladsslunga vid diskhon. Molander. Måste fylla på vatten i vattenkokaren. Molander. Ser sin chans. Molander. Lutar sig fram med en käck min. Hytter uppfodrande med högra knytnäven.

Molander:
"Swing that sallad. SWING IT!"

Sjukgymnastkvinnan:
"Eeeh.... Ja!"

Molander. Ler inte så lite förnöjt inombords.