tisdag

Kap 16: Henkestoryn som inte fick publiceras, publiceras!



Lång tid senare ger Henke slutligen med sig. Efter att ha fegat ur i många långa år "Nääähh... det däringa kan du inte publisera, eller vad det nu kallas!", har redaktionen äntligen fått tillstånd att leverera den mest osannolika historia som någonsin skrivits - i all sin skrämmande, idiotiska och ocensurerade helhet! Det är en stor dag. Det är dags att sätta tänderna i den Henke historia som av en extern expert har beskrivits som "lätt den bästa Storyn ever!" Håll till godo gott folk!




För ungefär två år sedan kom jag och Erika hem från en krogrunda. Nu sitter vi där i soffan och pratar igenom kvällens händelser. Klockan är 04.34 i Sundbyberg och vi har det väldigt trevligt. Av någon anledning får jag tyvärr för mig att kolla mailen. Jag startar upp macbooken. Genast ploppar messenger upp (På den tiden hade jag programmet på autostart. Efter den nattens händelser har jag inte det längre!)

"Henke" på messenger 04.35:
"TJEEEENA, DET ÄR HENKE!"

Olle. Ser att det är Henke eftersom det står det. Olle på messenger 04.36:
"Hej Henke."

"Henke" loggar av. Sedan loggar han på ett par sekunder senare.

Erika:
"Jo de där dörrvakterna på krogen borde lära sig lite hyfs. Jag blir så förbannad....Vad gör du egentligen?"

Olle:
"Chattar med Henke på messenger."

Erika:
"Klockan halv fem på natten?!"

Olle:
"Ja, han ploppade upp."

Erika:
"Henke är konstig."

Olle:
"Jo, jag vet."

"Henke" på messenger 04.38:
"ÄR DU NÅGE FULL DÅ?"

Olle på messenger 04.38:
"Jo det är jag faktiskt. Vi har varit ute på krogen."

Henke loggar av. Sedan dyker han plötsligt upp igen.

Henke på messenger 04.40:
"BRAAAAA! DU MÅSTE VARA FULL OFTARE. DET ÄR JAG JÄMMMMT!"

Olle på messenger 04.41:
"Jo, jag vet det."

Erika. Börjar känna sig lite ensam i soffan:
"Vad säger Henke då?"

Olle:
"Han säger att han är full jämt."

Erika:
"Hur mår han egentligen?"

Olle på messenger 04.42:
"Hur är det med dig då?"

Henke försvinner iväg från messenger. Sedan loggar han plötsligt på igen.

Henke på messenger 04.45:
"JODU FÖR FAN! ÄR NI HEMMA NU?

Olle på messenger 04.46:
"Ja."

Henke på messenger 04.47:
"FÅR JAG KOMMA OCH HÄLSA PÅ?"

Olle. Ler en smula:
"Henke frågar om han får komma och hälsa på."

Det är som ett litet skämt vi har. Henkebuissness. För trots att jag och Erika nu bott i Sundbyberg i många år, har Henke nästan aldrig varit där en endaste gång. Även om han tjatar om det hela tiden.

Olle på messenger. Fortfarande med ett småleende i mungipan 04. 48:
"Du är alltid välkommen i Sundbyberg. Det vet du! När kommer du?"

Henke loggar av. Varför gör han det hela tiden?

Erika:
"Vadå, vill han hälsa på?"

Olle:
"Det är som ett litet skämt vi har. Henkebuissness."

Erika:
"Ok, jag förstår mig inte på det där..."

Henke. Loggar plötsligt på igen.

Henke på messenger 04.49:
"BRA! JAG SITTER I EN BIL PÅ VÄG. VI ÅKER JUST NU FÖRBI BRUNFLO OCH PLANERAR VARA FRAMME OM 3- 4 TIMMAR."

Chocken slår ned i Sundbyberg som en slägga. Vad i helvete? Är detta inte ett skämt? Sitter Henke verkligen asfull i en bil på väg till Stockholm klockan halv 5 morgonen? Hur kan han i så fall chatta på messenger? Tror han verkligen att det går att köra 55 mil på 4 timmar? Och vem är VI?

I soffan börjar Erika oroligt spana runt i lägenheten. Hennes avslappnade efter-berusnings- tillstånd har flytt sin kos ut i rymden.
Erika, mer än lovligt chockad och förvirrad:
"Men... har vi några extra sängkläder?"

På golvet nedanför blixtrar mitt huvud av tusen frågor. Som inte går att få besvarade. För Henke har loggat av igen. Varför i helvete loggar han av hela tiden? Ett par kvalfyllda minuter senare dyker Henke upp i chatten igen.

Olle på messenger 04.52:
"Henke, vad i helvete är det som händer?"

Henke på messenger 04.54:
"DET ÄR EN GANSKA KOML FAN VAD HETER DET. KOMPLISERAD HISTORIA. VI BEHÖVER NÅGONSTANS ATT SOVA ETT PAR NÄTTER LÅNGT BORT FRÅN ÖSTERSUND."

Olle på messenger 04.55:
"Fan det är klart ni kan sova här om ni behöver. Men berätta nu vad det är som hänt! Och hur i helvete kan du sitta och chatta i en bil på väg till Stockholm!?"

Henke på messenger 04.56:
"JAG HAR ETT SÅDANT DÄR MOBILT BREDBAND OCH EN BÄRBAR DATOR. MEN DET ÄR INGEN BRA TÄCKNING"

Henke loggar av. Loggar på igen.

Erika stirrar chockat ut i luften.

Olle på messenger 04.58:
"Men berätta nu!"

Och det gör Henke. I ett oerhört långsamt tempo. Med ständiga på och avloggningar. Tjugo minuter senare har jag och Erika den kaotiska bilden klar för oss.

Henke hade varit på krogen. En timme innan stängning blev han uppringd av en polare och beordrades att gå ut. Väl ute på gatan dyker Henkes polare, "en okänd smågangster" i Östersunds undre värld, upp i en bil som Henke aldrig sett förut. Polaren är stirrig, paranoid och stressad som fan. Möjligtvis också påverkad av något. Henke tillfrågas om han kan köra bilen. Men där säger Henke nej. Att han inte har något körkort verkade inte varit något problem. Däremot hade Henke druckit en massa öl, och då skulle man tydligen inte köra bil. "Den okända smågangstern" säger till Henke att hoppa in och bilen rivstartar. Vart de ska åka står inte klart. Men Henkes halvkriminella polare måste "fly stan" ett tag eftersom "det blivit knas". Vad det är som knasat vet Henke inte, eller så vill han inte säga det. Nu sitter Henke och chattar i en bil på väg söderut. Han försöker ordna upp situationen efter bästa förmåga. Men Henkes polare som kör bilen bredvid, är "fett keff, sned och nojjig" och Henke måste hela tiden försöka dölja att han sitter och chattar med någon. Polisen kan använda msn som "bevismaterial". Det är mycket viktigt att vi håller tyst om hela situationen och Henkes dåvarande flickvän Py får absolut inte kontaktas!

Henke på messenger 05.18:
"MEN VI SKITER I DET DÄR MED ATT SOVA ÖVER HOSS ER. VILL INTE DRA I DIG OCH ERIKA I DEN HÄR SKITEN. DET FÖRTJÄNAR NI INTE."

Erika stirrar fortfarande lamslaget ut i luften. Hon vet inte vad hon ska säga eller tycka.

Olle på messenger 05.19:
"Ja det blir väl bäst antar jag. Men lova att höra av dig. Vi är mycket oroliga för dig Henke!"

Henke på messenger 05.20:
"OK LOVAR."

Henke loggar av. Erika och jag tittar chockat på varandra. Vad är det som håller på att hända? Har Henke till sist klantat till det för gott? Vad kan man göra i Sundbyberg i detta skarpa läge? Det man kan göra är att oroligt vänta vid messenger där Henke återigen loggat av. Och det gör man.

En kvart senare ringer min mobil. Det är Henke. Hans röst är mystiskt viskande. Trots detta verkar han mycket uppspelt:
"Tjena det är Henke."

Olle:
"Jo, jag ser det. Vad är det som händer?"

Henke:
"Jag har så jävla ont i benet. Och nu står jag fastbojjad vid bilens bakre kofångare."

Olle:
"Va?! Vad fan är det som har hänt nu?"

Erika stirrar mycket uppmärksamt på mina läppar. Hon försöker samtidigt uppfatta varendaste skrapande ljud ur mobiltelefonen.

Henke berättar att de bestämt sig för att stanna och pissa. När de stannat bilen vid vägkanten, upptäckte de att kisspausen var en mycket dålig idé. Polisen hade tydligen haft en helikopter cirklande över deras bil. Poliserna i helikoptern hade meddelat sina kollegor i den efterföljande polisbilen att de nu hade ett läge att få slut på hetsjakten, utan att riskera en stor trafikolycka. Dörren rycktes upp på Henkes sida. Polisen visste antagligen inte att han inte var inblandad, eller så tog de inga onödiga risker. Innan Henke hade fått minsta chans att förklara sig, hade en av poliserna slagit honom hårt över benen med en teleskopbatong. Därefter hade de brutalt släpat Henke ut ur bilen och handbojjat fast honom i bilens bakre kofångare. Men de hade inte tänkt på att beslagta hans mobil. För nu står Henke där och viskringer till Sundbyberg! Kanske är det värsta av allt att Henke verkar tycka att det hela är en smula roande. Ur ur luren hörs ett upphetsat viskande:

"Hehe, hajja vad coolt va? Poliser. Helikoptrar. Teleskopbatonger. AJ, helvete vad ont det gör i benet!"

Olle, i desperat stämma:
"Men vad fan är det som händer nu då!?"

Henke, smått obekymrat:
"Äh, de håller på att förhöra min polare. De kommer väl att fatta snart att jag inte har något med det här att göra."

I Olles huvud: Inte har någonting att göra med?! Henke, du har för fan medverkat i en flyktbiljakt, blivit misshandlad av polisen och står handbojjad vid en baklucka som värsta maffiasnubben. Du är full som en kastrull, har precis blivit gripen i Östersunds värsta razzia ever och har inte, historiskt sett, direkt de bästa förutsättningarna för att kunna prata dig ur situationen! Dessutom står du och ringer till MIG just nu? Vad ska polisen egentligen tro om det? Den halvkriminelle polarens paranoida snack om bevismaterial, verkar plötsligt som en mycket begriplig tanke.

Olle:
"Du Henke, vi lägger på nu. Men ring för guds skull när du vet mer!"

Henke, faschinerat:
"Visst. Men för helvete säg inget till Py om det här! Hon kommer bara att bli förbannad."

Den natten sov inte jag och Erika många timmar. Trots att klockan hunnit blivit nästan sex på morgonen, fortsatte vi oroat att länge diskutera Henkes öde på motorvägen. När vi till slut kommit fram till att vi inte kunde göra någonting just nu i alla fall, kröp vi ned under täcket med löftet att ringa Henke det första vi gjorde dagen efter.

Sagt och gjort. Dagen efter ringer jag mycket orolig upp Henke. Jag vet inte vad som kommer att hända. Har polisen beslagtagit telefonen? Kommer någon personal på häktet att svara? Vad ska jag säga då? Inget svar på telefonen. Betyder detta att mobilen trots allt beslagtagits? Eller vill inte Henke av någon outgrundlig anledning svara? Vi ringer, om och om igen. Inget svar. Till slut bestämmer vi oss. Vi måste få reda på vad som hänt. Om Henke vägrar svara, finns det bara en sak att göra. Sms till Henke:
"Om du inte hör av dig inom 30 minuter, ringer vi Py."

Två sekunder senare ringer Henke upp. Han menar att han inte kan prata nu, men berättar kortfattat att han blivit förhörd en kort stund på polisstationen och sedan släppts. Polaren visste han inget om. Annat än att han varit tvungen att stanna på polisstationen över natten, men sedan släppts i brist på bevis. Sedan verkar Henke inte vilja prata mer om saken. Förutom att det är extremt viktigt att vi kniper käft!

Under lång tid bar jag och Erika troget på Henkes mörka hemlighet. Vi trodde att det var sant. Att Henke klantat till det och varit mycket nära att hamna i fängelse, eller åtminstone i brottsregistret. Vi tyckte synd om vår vän. Det måste ha varit mycket jobbigt för Henke att utsättas för den nattens extrema händelser. Vi vårdade ömt vårt svurna tystnadslöfte, eftersom vi trodde att Henke kunde råka illa ut om vi ens nämnde saken. Men. Sedan fick vi ta del av andra berättelser då Henke ljugit ihop osannolika historier på fyllan. Plötsligt insåg vi att vi blivit dragna vid näsan. Det är mycket underligt att en man som står i sitt livs jobbigaste situation, inte vill att hans flickvän ska bli kontaktad om läget. Slutsatsen kan endast bli att Henke ljuger som en häst travar på fyllan. Förmodligen har Henke legat bekvämt i sin säng och fylleglatt ljugit ihop alltihop på messenger. När Py dykt upp har han hastigt varit tvungen att logga av, eftersom Den Kloka Kvinnan inte skulle tillåtit sådana elaka dumheter. Sedan när Py nästan somnat, har Henke mumlat något om att gå ut och röka. Utanför på bron har han sedan (i viskton eftersom han varit rädd att bli upptäckt av sin rediga flickvän) fantiserat ihop historier om handbojjor och teleskopbatonger.

Följande historia är fullständigt sann och har hänt precis som det beskrivs (om man bortser från sanningshalten i Henkes fylleljugeri). Det vi vill med denna True "Henke" story är att utfärda en skarp varning till alla som någonsin känt, känner eller kommer att träffa Henke.

Lita aldrig någonsin på Henke Eriksson då han är berusad. Vad han än säger!


Det är humor Eller.

lördag

Kirurgbordet

Holmen laddar vapnen.
"Två (tår) av åtta klara."

onsdag

The Night Wachmen

fredag

Kultiration 2009 Molander 2010

Blir det här jävla bröllopet inställt nu då så man kan få springa ifred i Hagaparken?

torsdag

Det gäller att hålla fingrarna i styr

Eftermiddag/kväll. Tågstund. Slappastund. Molander. Slöar ner kroppen i den bekväma kupéfåtöljen. För handen snett bakom huvudet. Pillar lite förstrött på huvudstödets högra sida. Plötsligt! Handen rycker till och far bort från ryggstödet.

"Var det en mänsklig hand Molander råkade pilla på?" "Var det möjligen passageraren bakom som satt och höll i ryggstödet framför, som Molander råkade pillade på?"

Det skulle kunnat bli pinsamt, men hinner inte bli det. För precis som när man tror att man råkar pilla på ett tuggummi under en stol och rycker bort handen, så måste man känna en gång till innan man tittar.  Molanders hand trevar automatiskt längs högersidan av ryggstödet bakom skallen. Handen rycker bort ännu en gång! Satan!  Det är något hudlikt som handen får kontakt med. Och nu blir det pinsamt. Molander vänder sig sakta om för att skamset glo på innehavaren till handen i stolen bakom.  Molanders blick vandrar sakta över fönstret...

Sedan är det inte pinsamt längre. Till höger om ryggstödet hänger en skinnjacka. Molander pustar ut ett par sekunder.  Men lugnet varar bara ett par ögonblick.

För sedan kommer Molander på att en hand och en skinnjacka är ungefär samma sak. En tygkonstruktion klädd i bortsprättat skinn från större saker än en hand.  

Skinnjackor är för jävla äckliga.


onsdag

Man har inte ihjäl något med en blick

Molander. Sitter på tåget som aldrig vill gå. Spanar lite surmulet
ut genom fönstret. En stor affisch från Polisen, Stockholm Stad och
en massa andra feta loggor visar upp en leende man med paraply i
handen. Han flinar glatt och livsbejakande in i kameran som verkar ha
zoomat in en trottoar eller liknande. Över mannen, i stor gulröd text:
ÖGONKONTAKT INNAN DU GÅR ÖVER
Molander. Funderar. Trots att affischen är fånig är det nog inte så dum. Trafiksäkerhet stavas man kör inte över någon man stirrar i vitögat. Molander tänker att om affischen sett lite annorlunda ut och hängt på ett annat ställe hade den varit fullständigt genialisk. På ett slakteri till exempel:

ÖGONKONTAKT INNAN DU SKJUTER

Molander funderar hur många Mamma Scans köttbullar det hade blivit då. Men sen rullar tåget. Och Molander tappar ögonkontakten ned affischen.

tisdag

Stora transformationer kräver gigantiska uppoffringar

Den morgonen hade Molander trätt in i den sista ultraträningsåerioden inför Stockholm Marathon. Som alla stora transformationer hade det krävt stora personliga uppoffringar. Molander hade misslynt bligat ned på sina fötter. Springskor och jeans kan inte räknas som någonting annat än en mycket obscen styggelse. Men för att den dagens plan skulle gå i lås hade det varit ett beklagligt men nödvändigt och stort ont. Som alla stora transformationer hade den morgonen krävt stora personliga offer...

fredag

Dagens Maud

lördag

Ett avslöjande huset på Klippan helst skulle vilja slippa

Kanske är det tur på ett sätt. Tur för Mollys grannar. Tur för den redan nu hårt prövade betongen i Klippan huset. Kanske är det tur att historiens största gospel- shakare inte hittat John Avslöjaren än.

Förlåt Klippgrannar. Men nu släpper vi loss! Klicka här Molly!

tisdag

Dagens stora fina

 Tuschat med stora bokstäver, 10 meter långt, på en betongvägg utanför Vårbys tunnelbanestation.

ATT KRIGA FÖR FRED ÄR SOM ATT KNULLA FÖR ATT BLI OSKULD

Ett poäng till hoppet som går upp i ledning!

Dumheten Hoppet 14 - 15

onsdag

Sundbyberg tänker till

Sundbyberg tänker att den där Stajna Lina nog är ett präktigt fruntimmer ändå. Livet i översnöade naturreservatet är nog inte alltid lätt det. Men Stajna Lina ger inte upp hon. Trots eländiga skittentor, iskyla, översnöade paraboler och griniga kärringgrannar från helvetet. Stajna Lina kämpar vidare för sig själv med ett glatt leende. Det är gry i den kvinnan! Tjurda. Och råg i ryggen minsann.

Sundbyberg tänker till lite om Björnen också. Sundbyberg tänker att det är dags att komma hem från London nu. Björnen borde fundera lite över att det finns folk hemma i kalla norden som är fasligt beroende av honom. Albertina och Molander ska snart flytta sin hemsida. Hur har Björnen tänkt att det ska gå utan hans hjälp? Det går inte helt enkelt.

måndag

OS funderingar

Albertina:
"Stackars Vitryssland...."

Molander:
"Ja."

Albertina:
" Stackars vitryssen! Körde bort lagets chanser till finalen. Han körde in fel bana på upploppet. Sen har han en så ful frisyr också, stackarn!"

Molander:
"Ja."

Pappa blir stolt!

Jag och Albertina. Inne hos grannarna. Tittar på skid- os. Dansken. Trött. Utarbetad. Börjar gasta om att skidåkare är knasiga. Och att skateboard inte är en sport.

Albertina:
"Men man tävlar ju i skateboard också."

Dansken. Tappar humöret. Gastar på om att så är det inte. Inte. Det håller på ett tag. Dansken, danskens fru och Albertina. Diskuterar det odiskutabla. Stämningen hettar till. Når maxpunkten.

Albertina:
"Jag är ledsen att jag förstört er kväll."

Sedan reser sig Albertina upp utan ett ord till. Går in till sig.

Och stämningen blir naturligtvis outhärdlig. Molander. Reser sig upp. Kliver in till Albertina. Naturligtvis knackar dansken på och ber om ursäkt för att han brusade upp. Naturligtvis blir allt bra igen.

Men Molander sitter i köket och ler inombords. Albertina. Passive Aggressive.

Pappa blir så stolt!

torsdag

Välsignade äro de förvirrade

Välsignade bland annat med goda överraskningar. Om man inte har koll på saker, kan man plötsligt och lustigt få reda på att man har hela 13 sessioner individualterapi kvar på utbildningen. Samt att dessa kommer att sträcka sig genom hela denna termin!

Då blir man glad.

onsdag

Föreläsningsfundering

Dagens föreläsare:
"På sjuttiotalet höll psykologer på med en massa obskyra värderingsövningar ute på företag. De tog ut de anställda på en gård eller nåt. Sedan skulle de anställda säga allt möjligt vad de tyckte om varandra i flera timmar. Situationen urartade jämt och folk blev osams för livet. Idag har psykologer slutat med sånt. De har ett bättre rykte ute bland företag."

I Molanders huvud. För tvåtusenfemtioelfte gången:
Jag är född under fel årtionde.

Sms från en baron 10/2

"Jag är i Högdalen. Det var aldrig Freud."

Även Spotifysolen har sina blinda fläckar



söndag

Efterhandskonstruktioner

I veckan såg jag en löpsedel över allas vår rättmätige sanningsspridare Aftonbladet. Carola hade uttalat sig: KATASTROFEN i Haiti har hela tiden funnits beskriven i BIBELN.

Carola har med andra ord vetat om hemskheterna hela tiden.

Man skulle önska att hon kunde varna i förväg nästa gång.

torsdag

Under en återtitt av Familjen Addams filmerna

Molander:
"Det är lite synd egentligen. Jag gillar inte att ha en massa böcker. Men när jag var liten hade jag en favoritbok om Familjen Addams som jag läste säkert 300 gånger. Jag älskade den boken! Det var inte bara familjen Addams med i boken. Det var även andra figurer med i storyn, bland annat en blyg karl som hette Talbot och som blev varulv när det var fullmåne. Just den boken har jag tappat bort och det är väldans synd. Det skulle vara coolt att läsa den boken för våra barn."

Albertina:
"Jaha. Och hur många barn hade du tänkt skaffa då?"

tisdag

Det är dags nu

Fredrik har arbetat med sina hushållsnära tjänster länge. Men nu börjar det lukta illa.
Nu åker Fredrik i papperskorgen. Det är dags att plocka fram något nytt.

Alltid undrat vem i Nibblafamiljen du skulle vara?

Ja, nu går det att få veta det! På facebook. Live and Direct.

måndag

To BJOH

Dagens föreläsare:
"Det absolut bästa sättet för att få en grupp att fungera innovativt och kreativt tillsammans, är att gruppen är trygg. Att alla ska våga säga vad de tycker utan rädsla för att bli retade eller behandlas dåligt."

Molander:
"Hur får man en grupp att bli trygg då?"

Dagens föreläsare:
"Jadu. Det var en bra fråga. Det finns ett mycket bra svar också. Man bestämmer helt enkelt innan att alla i gruppen ska vara snälla mot varandra. Snäll är ett mycket bra ord. Det beskriver en massa saker och alla förstår vad det betyder."



Satan.

lördag

Något om PC

Det pågår en konstig diskussion i samhället om Mac eller PC är bäst på olika saker. Det är en onödig diskussion. Jag skulle inte plocka upp en PC, ens om någon slängde den på gatan efter mig.

Jag är av den åsikten att folk ska lägga sitt skräp själva i papperskorgarna.