Summin´up the week

Ett stycke arbetspass á 8 timmar: Check

Inbokad praktikintervju KS: Check (suck on that you dirrrty practical demon!)

Payback Molly: Check

Wisc 2 test - the movie: Check

Wisc 2, kamerastrulande och problemlösande: Check

Wisc 2 rättad, inlämnad och klar: Check

Dataadministrationsseminaruim: Check

Exceldataadministrationsuppgift inlämnad och klar: Check

Enkätseminarium och opposition: Check

Intervjuseminarium: Check

Konstruerad första intervju: Check

Fyra tur och retur resor till Uppsala, varav en med Lilla Blå: Check

En stycke vit nödlögn (vilken med lite god vilja i efterhand kan skrivas om som sanning): Check

Tusen ton arousal: Check

Tillräckligt mycket sömn och sinnesro: No Check

Sometimes a man ghotta do...

Molander. Är i stort behov av middagsvila Wijknietstyle efter en salladsorgie på Stockholms Nation. Trånar hjälplöst efter sitt sovdygn som fladdrar retfullt men obevekligt utom räckhåll vid horisonten. Molander. Trött, mätt, förvirrad och disträ (ja just det, mer än vanligt!). Grupparbete. Utlåtandeskrivning. Ett kollektivt paltkoma geggar igen atmosfären i det lilla rummet. Samtliga gruppmedlemmars slöa tankeverksamhet kan summeras ihop och ändå med råge understiga en Stegosaurus blygsamt kognitiva kapacitet.

Molander. Tänker att något måste ske. Något måste hända som drar honom själv och de övriga olyckskamraterna ur tankegeggsträsket. Plötsligt ser han en utväg ur den trötta tuggummisega labyrinten. Eller rättare sagt, en extrem lösning som under vanliga förhållanden måste anses icke- acceptabel. Tankegrenen inuti huvudet är extremt ful, illvillig, hemsk och omoralisk. Men den är grov och tillräckligt chockerande för att dra honom själv och studiekamraterna ur paltkomaträsket. Somethimes a man gotta do...

Molander:
"Vilket djur har störst chans att åka på fortkörningsböter?"

Gruppmedlemmarna tittar förvånat upp. A- K plirar misstänksamt på Molander. GA håller blicken fästad på gåtställaren. Han förhåller sig neutralt semiintresserad och tycks vänta ut svaret. Mr Brogienights sitter djupt fokuserad. Kugghjulen i hans superlogikhjärna klånkar i varandra. Mr Brogienights verkar mycket motiverad, ja snudd på absorberad i sin strävan att lösa uppgiften. Det är lätt att tänka sig att Mr Brogienights går igenom Linnés samtliga latinska släktgrenar och metodiskt utesluter djurart efter djurart.

Molander lutar sig tillbaka i sin bekväma fåtölj. Han vet att gåtan är snudd på omöjlig att lösa. Efter en stund.

Molander:
"Ska jag säga svaret?"

Mr Brogienights:
"Ja, gör det."

Molander låter händerna dramatiskt ratta en hypotetisk ratt framför sig i luften. Sedan kommer det:
"ÖÖÖÖÖÖÖRRRRNÖÖÖÖÖRNÖÖRNNNÖÖÖÖRN!"

Reaktionen är omedelbar. All paltkomsk framkallad tankegegga flyr i vild panik all världens kos. Stämningen är i chock efter det mentala dubbelbottnade vitsövergreppet. Mr Bogienights och GA stirrar förskräckt och oförstående på den socialt normbrytande gåtfrågaren. A- K vrider sig desperat i obehagliga plågor på sin fåtölj. Ur hennes mun kommer ett torterat:

"AAAAAAAAAAAHHHHH!"

Ett ett tag när skriken tunnats av, vänder sig A-K förgrymmat mot Molander:

"Det känns som om någonting just gick sönder i mig!"

Molander. Ler finurligt och lite smånöjd ur mungipan.

A-K:
"Vad är det här för diaboliska sidor som kommer fram? De har jag aldrig märkt av hos dig förut!"

Molander. Ler återigen lite smånöjt. Det tar en stund innan han återigen börjar fantisera om sitt tillintetgjorda sovdygn.

Förväntan kontra suckar

Molanders förväntade och efterlängtade plan inför morgondagen:

Avnjuta en ledig dag och begynnande förkylning på bästa tänkbara sätt.

• Inte kliva upp överhuvudtaget. 
  

Molanders bistra och morgondagliga verklighet, vilken uppenbarade sig med smärre chockverkan:

• Åka till Uppsalat och sitta på seminarium mellan 14 och 16.
  

Det verkar onekligen inte som om Molander kommer att få samla vederkvickande Power Up´s i drömmens vackra bonusvärld hela långa fredagen. 

Suck och stön.

Vackra morgondrömmar och bister verklighet

I morse var det TUNGT att kliva upp. Molander kunde gett nästan vad som helst för att få ligga kvar i sängvärmen istället för att kliva-upp- och- springa- till- alla- förbaskade/försenade- tåg- samt- kämpa- sig- igenom- 14- tusen- ton- snökaos- som- förlamar- hela- städer.

Molander. Kliver upp efter första ringningen. Svansar förvirrat runt i lägenheten. Huvudet snurrar, bankar och susar. Molander. Faller för frestelsen och Albertinas riskfyllda snoozeförslag. Molander. Dagdrömmer vackra tankar i sängen om att sjukskriva sig. Sedan kickar tjurskallen igång pliktetiken. Pling: "Molander för Sverige i tiden." Med en uppgiven suck kliver han upp för att springa- till- alla- förbaskade/försenade- tåg- och- kämpa- sig- igenom- 14- tusen- ton- snökaos- som- förlamar- hela- städer.

Skam den som gav sig, 14,5 timmar

Tillägg till de generella KBT principerna för sömnsvårigheter. 

1 Ett tungt mål mat

2 Två duntäcken

3 Ca en halvtimmes lyssnande på ljudbok i stillaliggande läge

Resultat: Molander tar sig upp på sömnbanan igen, efter en extrem dikeskörning kring 10 tiden. Lyckas utöka sina tolv timmars sömn till 14,5. Ett klart godkänt resultat. Dessutom, en inte alltför svåruppnåelig möjlighet att utöka!

Sömnsvårigheter

Det var länge sedan Molander fick sova så länge han ville en dag. Denna dag var meningen att Molander skulle få sova så länge han ville. Ett unikt tillfälle den senaste månaden (ingenting inplanerat på en hel dag plus väldans mycket egenskolarbete som gjorts tidigare än det måste) borgade för en sju helsickes sovmorgon enligt den gamla heliga lärosatsen för sömn under ett dygn: Allt- under- sexton- timmar- är- tortyr. 

Vad händer? Molander badar länge och hoppar därefter i säng kring 22 tiden. Han känner sig taggad och lite småtrött. Ett gott tecken! Molander sover hela natten. Klockan blir 7, Albertinas telefon skräller, snoozar och lever om. Molander skiter i den och somnar prestationsinriktat och fokuserat om. Bra där! Molander återigen på banan. Det förflyter ca 2,5 timme. Sedan ringer hemtelefonen (helvete! Molander hade under gårdagen för en gångs skull kopplat in den när han var tvungen att söka efter sin mobiltelefon). Molander skiter först i signalen. Sedan övergår hans hjärna från det vackra sömntröga och dimmigt sköna tillståndet, till någonting helt annat. Molander tänker att det kan vara något jobb som vill boka in honom. Det var det inte. Det var en telefonförsäljare från Eon. Molander är vid det här laget förlorad. Han tänker att kanske är det något jobb som ringt till mobilen? Molander hade rätt, det var i detta nu något jobb som ringde till den ljudlösa luren. 

Resten är historia - v a k e n historia!

Resultat: knappt 12 timmars sömn. Molander stirrar förfärat på den text han just skrivit in. Vad har hänt? Han, sjusovaren, långsovaren, tjuvsovaren. Han som en gång försovit sig då han skulle jobba kväll och började arbeta klockan 16.00. Han som faktiskt på fullaste allvar varit professionell i genren och fått betalt just enbart för att sova. Ska tolv timmars sömn vara det bästa Molander nuförtiden kan leverera under optimala förutsättningar!? Det är onekligen en skrämmande sanning som tornar upp sig framför vitögat!

 

Dock: Molander har inte gett upp än. Han tänker att han inte skall ge upp striden så lätt. Molander skiter i KBT principerna. Han ämnar stanna i sängen hela dagen om det skall vara på detta viset. Han skriver blogginlägg under täcket. Det gäller att inte vika ned sig. Det gäller att bita i och tjura. Friskt vågat hälften vunnet.

Hej John- Blundaren- med- den- fåniga- vita- pösmössan. Here goes!

Krock

Två dagar på raken har jag vaknat upp med en simpel tröttande och dumdryg melodi i huvudet. Till denna melodi har en röst sjungit en engelsk platt tramstext. Sång och melodi snutten är ingenting jag hört tidigare och man kan således anta att sången inte existerar. 

Situationen har lett fram till en form av personligt dilemma. Jag har alltid tänkt att det är bara bra att dela med sig av sina ideér. Om det är en fin idé kan någon dra nytta av den (det är de förtjänta av, om de lyckas göra något praktiskt av den). Jag borde således nynna in den fåniga sångsnutten och skicka den till Per Gessle så han kan tjäna en miljard eller så. Å andra sidan bör man också reflektera över idéers samhällsmässiga konsekvenser. En viss censurlig diskretion kan vara på plats vid just detta tillfälle. 

Det gäller att tänka på att man har ett ansvar gentemot sina medmänniskor också.

Tiredness Against The Machine

Molander känner sig lite som placerad i slutet på Matrix revolutions. Ni vet nästan i slutet när Neo och Trinity flyr alla maskiner i deras elaka stad, för en kort sekund. De sätter en sablars fart på rymdfärjan uppåt, uppåt, uppåt. Plötsligt glider de upp ovanför de svarta molnen strax under en vacker och romantisk himmelsfär. Det är typ skitfint och fridfullt och romantiskt och bra. Men lyckan varade bara ett par få sekunder. För sedan tippar rymdskeppet nosen neråt igen och de skinntrikåklädda hjältarna dimper ned i den svarta hemska maskindalen igen.

Igår hade Molander ett par timmars vistelse under frihetens violetta himmel. Idag är han tillbaka vid det evighetsrullande bandet. 

Inte för att klaga, psykologprogrammet har verkligen inte varit tufft hittills. 

But I remember the world before they torched the sky..

.

I had a dream

Alldeles nyss drömde jag att veganer inte behöver komma i tid. Bara de dyker upp innan klockan 18.00 och den som väntar på dem inte behöver ta hjälp av sin mamma.

Det var en fin dröm.

Flugornas inneboende ondska

Jag vet att myggor biter och suger blod så att det kliar om fan. Jag vet att fästingar är äckliga och kan sprida hemska sjukdomar i hjärnan. Jag vet också att råttor kan gnaga sig igenom allting, inklusive en människas bröstkorg om det behövs. Men hemskast av alla plågodjur är ändå flugan.

I natt när jag jobbade som allra hårdast (läs höll på att somna), dyker ett flugelände upp. Det fick mig att fundera en lång stund på det bevingade djurets inneboende jävlighet och ondska. Tänk er ett rum på cirka 6 kvm som är alldeles mörkt. Det måste finnas minst en miljon olika kvatdratcentimeter att välja att landa på. Ändå envisas flugeländen med att först surra omkring och jävlas en lång stund, för att slutligen sätta sig mitt i ansiktet precis när man somnat in. Människan är dessutom utrustad med en handreflex som skyddar ansiktet även under sömn. Men flugan har fått typ flera tusen falsettögon av naturen som gör dem hur snabba som helst. Resultat: man slår sig själv i ansiktet och är med ens fullständigt klarvaken. Flugan surrar förnöjt iväg. Det är helt enkelt omöjligt att få sin rättförtjänta skönhetssömn så länge kräken surrar omkring.

Vid dessa tillfällen ångrar jag nästan min idealistiska ickedödaprincip. Flugan måste vara ren och skär ondska i sin renaste form.