Visar inlägg med etikett True "Henke" Stories. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett True "Henke" Stories. Visa alla inlägg

tisdag

Kap 16: Henkestoryn som inte fick publiceras, publiceras!



Lång tid senare ger Henke slutligen med sig. Efter att ha fegat ur i många långa år "Nääähh... det däringa kan du inte publisera, eller vad det nu kallas!", har redaktionen äntligen fått tillstånd att leverera den mest osannolika historia som någonsin skrivits - i all sin skrämmande, idiotiska och ocensurerade helhet! Det är en stor dag. Det är dags att sätta tänderna i den Henke historia som av en extern expert har beskrivits som "lätt den bästa Storyn ever!" Håll till godo gott folk!




För ungefär två år sedan kom jag och Erika hem från en krogrunda. Nu sitter vi där i soffan och pratar igenom kvällens händelser. Klockan är 04.34 i Sundbyberg och vi har det väldigt trevligt. Av någon anledning får jag tyvärr för mig att kolla mailen. Jag startar upp macbooken. Genast ploppar messenger upp (På den tiden hade jag programmet på autostart. Efter den nattens händelser har jag inte det längre!)

"Henke" på messenger 04.35:
"TJEEEENA, DET ÄR HENKE!"

Olle. Ser att det är Henke eftersom det står det. Olle på messenger 04.36:
"Hej Henke."

"Henke" loggar av. Sedan loggar han på ett par sekunder senare.

Erika:
"Jo de där dörrvakterna på krogen borde lära sig lite hyfs. Jag blir så förbannad....Vad gör du egentligen?"

Olle:
"Chattar med Henke på messenger."

Erika:
"Klockan halv fem på natten?!"

Olle:
"Ja, han ploppade upp."

Erika:
"Henke är konstig."

Olle:
"Jo, jag vet."

"Henke" på messenger 04.38:
"ÄR DU NÅGE FULL DÅ?"

Olle på messenger 04.38:
"Jo det är jag faktiskt. Vi har varit ute på krogen."

Henke loggar av. Sedan dyker han plötsligt upp igen.

Henke på messenger 04.40:
"BRAAAAA! DU MÅSTE VARA FULL OFTARE. DET ÄR JAG JÄMMMMT!"

Olle på messenger 04.41:
"Jo, jag vet det."

Erika. Börjar känna sig lite ensam i soffan:
"Vad säger Henke då?"

Olle:
"Han säger att han är full jämt."

Erika:
"Hur mår han egentligen?"

Olle på messenger 04.42:
"Hur är det med dig då?"

Henke försvinner iväg från messenger. Sedan loggar han plötsligt på igen.

Henke på messenger 04.45:
"JODU FÖR FAN! ÄR NI HEMMA NU?

Olle på messenger 04.46:
"Ja."

Henke på messenger 04.47:
"FÅR JAG KOMMA OCH HÄLSA PÅ?"

Olle. Ler en smula:
"Henke frågar om han får komma och hälsa på."

Det är som ett litet skämt vi har. Henkebuissness. För trots att jag och Erika nu bott i Sundbyberg i många år, har Henke nästan aldrig varit där en endaste gång. Även om han tjatar om det hela tiden.

Olle på messenger. Fortfarande med ett småleende i mungipan 04. 48:
"Du är alltid välkommen i Sundbyberg. Det vet du! När kommer du?"

Henke loggar av. Varför gör han det hela tiden?

Erika:
"Vadå, vill han hälsa på?"

Olle:
"Det är som ett litet skämt vi har. Henkebuissness."

Erika:
"Ok, jag förstår mig inte på det där..."

Henke. Loggar plötsligt på igen.

Henke på messenger 04.49:
"BRA! JAG SITTER I EN BIL PÅ VÄG. VI ÅKER JUST NU FÖRBI BRUNFLO OCH PLANERAR VARA FRAMME OM 3- 4 TIMMAR."

Chocken slår ned i Sundbyberg som en slägga. Vad i helvete? Är detta inte ett skämt? Sitter Henke verkligen asfull i en bil på väg till Stockholm klockan halv 5 morgonen? Hur kan han i så fall chatta på messenger? Tror han verkligen att det går att köra 55 mil på 4 timmar? Och vem är VI?

I soffan börjar Erika oroligt spana runt i lägenheten. Hennes avslappnade efter-berusnings- tillstånd har flytt sin kos ut i rymden.
Erika, mer än lovligt chockad och förvirrad:
"Men... har vi några extra sängkläder?"

På golvet nedanför blixtrar mitt huvud av tusen frågor. Som inte går att få besvarade. För Henke har loggat av igen. Varför i helvete loggar han av hela tiden? Ett par kvalfyllda minuter senare dyker Henke upp i chatten igen.

Olle på messenger 04.52:
"Henke, vad i helvete är det som händer?"

Henke på messenger 04.54:
"DET ÄR EN GANSKA KOML FAN VAD HETER DET. KOMPLISERAD HISTORIA. VI BEHÖVER NÅGONSTANS ATT SOVA ETT PAR NÄTTER LÅNGT BORT FRÅN ÖSTERSUND."

Olle på messenger 04.55:
"Fan det är klart ni kan sova här om ni behöver. Men berätta nu vad det är som hänt! Och hur i helvete kan du sitta och chatta i en bil på väg till Stockholm!?"

Henke på messenger 04.56:
"JAG HAR ETT SÅDANT DÄR MOBILT BREDBAND OCH EN BÄRBAR DATOR. MEN DET ÄR INGEN BRA TÄCKNING"

Henke loggar av. Loggar på igen.

Erika stirrar chockat ut i luften.

Olle på messenger 04.58:
"Men berätta nu!"

Och det gör Henke. I ett oerhört långsamt tempo. Med ständiga på och avloggningar. Tjugo minuter senare har jag och Erika den kaotiska bilden klar för oss.

Henke hade varit på krogen. En timme innan stängning blev han uppringd av en polare och beordrades att gå ut. Väl ute på gatan dyker Henkes polare, "en okänd smågangster" i Östersunds undre värld, upp i en bil som Henke aldrig sett förut. Polaren är stirrig, paranoid och stressad som fan. Möjligtvis också påverkad av något. Henke tillfrågas om han kan köra bilen. Men där säger Henke nej. Att han inte har något körkort verkade inte varit något problem. Däremot hade Henke druckit en massa öl, och då skulle man tydligen inte köra bil. "Den okända smågangstern" säger till Henke att hoppa in och bilen rivstartar. Vart de ska åka står inte klart. Men Henkes halvkriminella polare måste "fly stan" ett tag eftersom "det blivit knas". Vad det är som knasat vet Henke inte, eller så vill han inte säga det. Nu sitter Henke och chattar i en bil på väg söderut. Han försöker ordna upp situationen efter bästa förmåga. Men Henkes polare som kör bilen bredvid, är "fett keff, sned och nojjig" och Henke måste hela tiden försöka dölja att han sitter och chattar med någon. Polisen kan använda msn som "bevismaterial". Det är mycket viktigt att vi håller tyst om hela situationen och Henkes dåvarande flickvän Py får absolut inte kontaktas!

Henke på messenger 05.18:
"MEN VI SKITER I DET DÄR MED ATT SOVA ÖVER HOSS ER. VILL INTE DRA I DIG OCH ERIKA I DEN HÄR SKITEN. DET FÖRTJÄNAR NI INTE."

Erika stirrar fortfarande lamslaget ut i luften. Hon vet inte vad hon ska säga eller tycka.

Olle på messenger 05.19:
"Ja det blir väl bäst antar jag. Men lova att höra av dig. Vi är mycket oroliga för dig Henke!"

Henke på messenger 05.20:
"OK LOVAR."

Henke loggar av. Erika och jag tittar chockat på varandra. Vad är det som håller på att hända? Har Henke till sist klantat till det för gott? Vad kan man göra i Sundbyberg i detta skarpa läge? Det man kan göra är att oroligt vänta vid messenger där Henke återigen loggat av. Och det gör man.

En kvart senare ringer min mobil. Det är Henke. Hans röst är mystiskt viskande. Trots detta verkar han mycket uppspelt:
"Tjena det är Henke."

Olle:
"Jo, jag ser det. Vad är det som händer?"

Henke:
"Jag har så jävla ont i benet. Och nu står jag fastbojjad vid bilens bakre kofångare."

Olle:
"Va?! Vad fan är det som har hänt nu?"

Erika stirrar mycket uppmärksamt på mina läppar. Hon försöker samtidigt uppfatta varendaste skrapande ljud ur mobiltelefonen.

Henke berättar att de bestämt sig för att stanna och pissa. När de stannat bilen vid vägkanten, upptäckte de att kisspausen var en mycket dålig idé. Polisen hade tydligen haft en helikopter cirklande över deras bil. Poliserna i helikoptern hade meddelat sina kollegor i den efterföljande polisbilen att de nu hade ett läge att få slut på hetsjakten, utan att riskera en stor trafikolycka. Dörren rycktes upp på Henkes sida. Polisen visste antagligen inte att han inte var inblandad, eller så tog de inga onödiga risker. Innan Henke hade fått minsta chans att förklara sig, hade en av poliserna slagit honom hårt över benen med en teleskopbatong. Därefter hade de brutalt släpat Henke ut ur bilen och handbojjat fast honom i bilens bakre kofångare. Men de hade inte tänkt på att beslagta hans mobil. För nu står Henke där och viskringer till Sundbyberg! Kanske är det värsta av allt att Henke verkar tycka att det hela är en smula roande. Ur ur luren hörs ett upphetsat viskande:

"Hehe, hajja vad coolt va? Poliser. Helikoptrar. Teleskopbatonger. AJ, helvete vad ont det gör i benet!"

Olle, i desperat stämma:
"Men vad fan är det som händer nu då!?"

Henke, smått obekymrat:
"Äh, de håller på att förhöra min polare. De kommer väl att fatta snart att jag inte har något med det här att göra."

I Olles huvud: Inte har någonting att göra med?! Henke, du har för fan medverkat i en flyktbiljakt, blivit misshandlad av polisen och står handbojjad vid en baklucka som värsta maffiasnubben. Du är full som en kastrull, har precis blivit gripen i Östersunds värsta razzia ever och har inte, historiskt sett, direkt de bästa förutsättningarna för att kunna prata dig ur situationen! Dessutom står du och ringer till MIG just nu? Vad ska polisen egentligen tro om det? Den halvkriminelle polarens paranoida snack om bevismaterial, verkar plötsligt som en mycket begriplig tanke.

Olle:
"Du Henke, vi lägger på nu. Men ring för guds skull när du vet mer!"

Henke, faschinerat:
"Visst. Men för helvete säg inget till Py om det här! Hon kommer bara att bli förbannad."

Den natten sov inte jag och Erika många timmar. Trots att klockan hunnit blivit nästan sex på morgonen, fortsatte vi oroat att länge diskutera Henkes öde på motorvägen. När vi till slut kommit fram till att vi inte kunde göra någonting just nu i alla fall, kröp vi ned under täcket med löftet att ringa Henke det första vi gjorde dagen efter.

Sagt och gjort. Dagen efter ringer jag mycket orolig upp Henke. Jag vet inte vad som kommer att hända. Har polisen beslagtagit telefonen? Kommer någon personal på häktet att svara? Vad ska jag säga då? Inget svar på telefonen. Betyder detta att mobilen trots allt beslagtagits? Eller vill inte Henke av någon outgrundlig anledning svara? Vi ringer, om och om igen. Inget svar. Till slut bestämmer vi oss. Vi måste få reda på vad som hänt. Om Henke vägrar svara, finns det bara en sak att göra. Sms till Henke:
"Om du inte hör av dig inom 30 minuter, ringer vi Py."

Två sekunder senare ringer Henke upp. Han menar att han inte kan prata nu, men berättar kortfattat att han blivit förhörd en kort stund på polisstationen och sedan släppts. Polaren visste han inget om. Annat än att han varit tvungen att stanna på polisstationen över natten, men sedan släppts i brist på bevis. Sedan verkar Henke inte vilja prata mer om saken. Förutom att det är extremt viktigt att vi kniper käft!

Under lång tid bar jag och Erika troget på Henkes mörka hemlighet. Vi trodde att det var sant. Att Henke klantat till det och varit mycket nära att hamna i fängelse, eller åtminstone i brottsregistret. Vi tyckte synd om vår vän. Det måste ha varit mycket jobbigt för Henke att utsättas för den nattens extrema händelser. Vi vårdade ömt vårt svurna tystnadslöfte, eftersom vi trodde att Henke kunde råka illa ut om vi ens nämnde saken. Men. Sedan fick vi ta del av andra berättelser då Henke ljugit ihop osannolika historier på fyllan. Plötsligt insåg vi att vi blivit dragna vid näsan. Det är mycket underligt att en man som står i sitt livs jobbigaste situation, inte vill att hans flickvän ska bli kontaktad om läget. Slutsatsen kan endast bli att Henke ljuger som en häst travar på fyllan. Förmodligen har Henke legat bekvämt i sin säng och fylleglatt ljugit ihop alltihop på messenger. När Py dykt upp har han hastigt varit tvungen att logga av, eftersom Den Kloka Kvinnan inte skulle tillåtit sådana elaka dumheter. Sedan när Py nästan somnat, har Henke mumlat något om att gå ut och röka. Utanför på bron har han sedan (i viskton eftersom han varit rädd att bli upptäckt av sin rediga flickvän) fantiserat ihop historier om handbojjor och teleskopbatonger.

Följande historia är fullständigt sann och har hänt precis som det beskrivs (om man bortser från sanningshalten i Henkes fylleljugeri). Det vi vill med denna True "Henke" story är att utfärda en skarp varning till alla som någonsin känt, känner eller kommer att träffa Henke.

Lita aldrig någonsin på Henke Eriksson då han är berusad. Vad han än säger!


Upplagd av kl. 2 kommentarer:
Etiketter:

måndag

Kap 15: Henkes livsfarliga sammandrabbning med Umeås galenfarligaste veganer



De sensate dagarna har den vi kan kalla "Henke", pladdrat runt på Facebook som en mindre kader av skvallerkärringar från Bromölla. Henke tror sig ha kommit på ett argument. Och eftersom Henke tror att argumentet är både knivskarpt, glänsande och avväpnande, så måste han tjata om det i statusrad efter statusrad. Henkes argument lyder som följer:


"Vegetarianer är elaka mot djuren, eftersom de äter upp deras mat"
(Ordet eftersom tillhör egentligen inte citatet då Henke inte skrev så. Men jag klippte in det ändå för att om möjligt ge Henkes argument något mer filosofisk argumentationstyngd.)

Problemet är inte att Henke är Dumheternas Okrönte Mästare. Problemet är inte heller att argumentet är löjligt och idiotiskt, trots att Henke tror att det är både knivskarpt, glänsande och avväpnande. Problemet är inte heller att Henke riskerar att göra bort sig genom att dekorera allmänhetens skyltfönster Facebook med sina dumheter. Nej. Problemet är istället att Henke har ett minne som en guldfisk och en förmåga att lära av sina misstag som understiger en gråstens. För att varna och påminna Henke om vad som kan hända när man glappar käft om fel saker (och samtidigt berätta för alla i Henkes bekantskapskrets), är det nu dags för kapitel 15.

Lets step back into the old days again for another True Henke Story! Vi befinner oss mitt i de sista självande månaderna innan millenieskiftet. Jag och Henke sitter med var sitt ölglas någonstans i Östersund. Henke har den senaste halvtimmen babblat på om McDonalds alla interna rutiner, fritöser, sophantering, städning och en evinnerlig massa mer saker jag inte ens orkar tänka på. Kanske är det så att jag tröttnar. Kanske vill jag bara retas med Henke lite.

Jag:
"Visste du att Umeå är den enda stad i hela Europa där McDonalds gått i konkurs? Tre gånger om dessutom! Djurrättsaktivisterna där står utanför dörrarna till nyöppnade McDonalds restauranger och övertalar människor att inte går in."

Henke:
"Umeå? Där har jag FAAAAAN en kusin som bor. Han har en sån häringa fluffboll på huvet!"

Jag:
"Du menar afro?"

Henke:
"Ja, skiiiit samma. Han ser fan inte klok ut! HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!"

Jag. Är precis på väg att fråga vad är det som är så roligt. Att Henke kallade afrokrull för "en sån häringa fluffboll på huvet" eller mer troligt - att Henke tycker att hans kusin ser löjlig ut i sin frisyr eller att djurrättsaktivisterna i Umeå är fåniga? Men jag hinner inte fråga. För slutar Henke plötsligt skratta.

Henke:
"Jag har varit i Umeå en gång. Visste du det?"

Va!? Den militanta köttätaren Henke, brölosmidigheternas mästare, i djurättsUmeå? Det måste vara som att släppa in en elefant i en glasbutik - med det lilla tillägget att karafferna och glasen är beväpnade med automatvapen! Hur i helvete gick det?

Jag:
"Henke, hur i helvete gick det!? Nu får du fan berätta!"

Men Henke tar bara lugnt en klunk öl med ett litet stolt flin på läpparna. Sedan börjar han berätta.

Henke:
"Jo, jag åkte upp till min fluffbollskusin en helg för att hälsa på. Jag var fan egentligen inte så sugen, men morsan tvingade mig. Hon hotade att dra in Kalle Anka prenumerationen om jag inte åkte. Faaaan att leva utan Kalle Anka va?!"

Henke glor plötsligt på mig med en desperat och stirrande blick. Jag tänker att jag borde prata med honom om det här med 20 åriga män som fortfarande bor hemma hos sin mamma och är beroende av en tecknad Disneyserie för barn. Men inte just nu. Den här historien är för viktig. Det gäller att hålla med bara. Hålla med så in i helvete så att Henke inte börjar pladdra om någonting annat.

Jag:
"FAAAAN för att leva utan Kalle Anka. Det... Det går liksom inte att förställa sig. Ett öde värre än döden liksom."

Jag. Helvete! Jag tog i för mycket. Tänk om Henke uppfattade någon sorts ironisk ton. Tänk om han... Men det gör han inte. Istället nickar Henke bara allvarligt och tycks bli lugn igen. Jag tackar gudarna att han hittar tillbaks till tråden.

Henke:
"Sedan visste vi inte vad vi skulle göra på fredagskvällen. Så vi drog ner på stan då...."

Sacha vandrar Storgatan fram. Hennes 155 cm höga kropp är utsmyckad med piercingar och tatueringar på ett flertal ställen. Den senaste piercingstaven tränger genom högra näsvingen. Innanför de stickade avklippta fingervantarna i polyester skymtar den svarta straight edge taueringen fram på högra handen. Sacha är förbannad. Hon fryser om fötterna i det smällkalla Umeå. Sacha har beställt ett par skinnfria kängor från England, som kommer att levereras inom kort. Till dess får hon hålla till godo med ett par gamla Converseskor. Sacha är förbannad över att det inte går att köpa skor som inte är gjorda av skinn i vanliga affärer. Men mest av allt är Sacha förbannad på alla jävla egoistiska människor som stoppar i sig kött hela dagarna utan att bry sig det minsta om att djuren lider helvetiska kval under  koncentrationslägelika former vilka kallas köttindustrin! Sacha är medlem i den innersta kretsen av Umeås djurättsaktivister. Denna kärna av dedikerade aktivister prioriterar djurens väl och ve hårdare än några andra. "Om människor inte svarar på annat än hot och våld, för att sluta upp med sitt vidriga exploaterande av försvarslösa djur, kan inte vi låta oss hindras av det!", hade Sacha ilsket deklarerat på en av gruppens sammankomster. Merparten av gruppens medlemmar hade varit inne på samma linje som Sacha, även om de inte fullt ut delade Sachas provokativa och kompromisslösa inställning till "de jävla förtryckarasen!".

Gruppen hade iförda maskering genomfört en serie uppmärksammade aktioner i Umeå med omnejd, den senaste tiden. Scanbilar hade bränts, slakterier hade saboterats och forskare, vilka använt djur i extremt onödiga och plågsamma djurförsök, hade hotats anonymt. Genom att utföra dessa aktioner hade inte bara gruppen räddat ett flertal djur från ett plågsamt och helvetiskt liv och en onödig död. Djurättsfrågan hade också fått stor publicitet i media och diskuterades nu av människor som vanligtvis inte reflekterar över samhället och djurs lidande. Det fanns dock de inom gruppen som oroade sig för aktionernas mänskliga konsekvenser. Även om ändamålet var gott, kunde medlen kanske inte alltid rättfärdiga även de mest positiva förbättringar för djuren? Människorna hade också ett värde och genom att sabotera för dem exempelvis på ekonomisk väg, kunde även den mest förhärdade usling bli deprimerad och ledsen. Dessa åsikter gjorde Sacha ännu mera förbannad! Sacha var en person som reagerade med en fullständig kompromisslöshet på alla typer av förtryck. En gång i unga år hade hon kört en sax genom armen på en mobbarkille i skolklassen, som gjort misstaget att fråga om hennes bröst höll på att växa ut. Mobbarkillen hade börjat gråta, fick sy flera stygn och blev sjukskriven i flera veckor. Sacha skickades på psykiatrisk undersökning och diagnosen kom att bli ADHD med extremt utåtagerande tendenser, samt Antisocial Personlighetsstörning med grav empatistörning - den senare en mycket ovanlig diagnos eftersom man sällan eller aldrig diagnosticerar personlighetsstörningar på barn. Varken mediciner eller sociala insatser hade dock hjälpt. Sacha hade genom åren blivit dömd för ett flertal fall av grov misshandel. Den värsta av dessa domar hade utmynnat från en episod där en pappa hade slagit sin femåriga dotter i ett snabbköp. Sacha hade plockat upp sin pepparsprej ur fickan, tömt den i ansiktet på mannen och knäat honom i skrevet. Som ett resultat av misshandeln hade mannen blivit blind på ena ögat och Sacha blivit dömd till skyddstillsyn och grova böter. Men. Pappan vågade aldrig mer i sitt liv slå någon som var mindre.

För tillfället är Sacha och två gruppmedlemmar till, Hasse och Charlotte, på väg hem från en fritagningsaktion av ett trettiotal höns som blivit utsatta för extrem vanvård av en alkoholiserad bonde utanför Djäkneböle. När Sacha hade fått syn på de halvdöda spillrorna av 35 höns som i ett betonginklätt utrymme på en halv kvadratmeter, som av ren desperation börjat äta av varandra och sina egna kycklingar i brist på föda, brann det för henne! Sacha hade fått tag på ett järnrör och rusat mot ladugårdsdörren för att göra slut på det eländiga bondekräket som låg berusad uppe i huset. Charlotte och fem till ur gruppen hade tvingats brotta ned Sacha och under stor vedermöda hålla henne fast i 35 minuter tills hon lugnat sig någorlunda. Sacha hade följdaktligen haft en mycket dålig dag. Det hjälpte inte att Hasse gick bredvid och dumbabblade heller. Sacha slängde en irriterad blick till höger på den två meter långa 25 åringen med tungviktsboxarkroppen. Hasse var en mycket mesig och irriterande person, enligt Sacha. Han var vek, konflikträdd och hade inte det som krävdes. Hasse brydde sig till och med på ett löjeväckande sätt om att alla i hans omgivning skulle trivas och ha det bra! Egentligen var han ingen lämplig medlem i djurrättsgruppen. Enda anledningen till att Hasse faktiskt var med, var att gruppen höll sig med fåniga direktdemokratiska regler, där alla som ville vara medlemmar hade rätt till det. Tur att Hasse är så in i helvete dum och trög att han inte förstår sig på att protestera, tänker Sacha medan hon fingrar febrilt på knogjärnet och teleskopbatongen i fickan. I hennes huvud flashar bilder av de stackars hönsen förbi. Den där jävla bonden skulle ha fått vad han förtjänat! Hela Sachas kropp skakar inombords av oförlöst ilska. Det skulle nästan kännas skönt om något endaste litet förtryckaras skulle dyka upp och jävlas. Då jävlar kan det vara värt några sketna böter eller till och med ett par månaders frihetsberövning.

Den lilla gruppen stannar till för en rökpaus vid Umeåtorget. Charlotte tänder en cigarett, medan Sacha surmulet glor upp mot den svarta Västerbottenhimlen. Hasse ser sig lite förvirrat omkring. Sedan pulsar han frimodigt fram till ett par grabbar i 20 års åldern som står och hänger några meter bort. Sacha svär inombords. Vad i helvete håller den fåniga idioten på med nu då?! Men det tycks inte Hasse märka. Istället fortplantar sig ett stort och fånvänligt leende i hans ansikte.

Hasse:
"Tjena grabbar. Vad gör ni då?"

Den långa och rangliga av de två grabbarna:
"Nä, vi står bara och softar FAAAN!"

Hasse:
"Jaha"

Det blir tyst en stund. Sacha blänger ilsket på Hasse och svär inombords. Gå därifrån din fåniga idiot! Du behöver inte vara trevlig mot alla jävla människor hela tiden. Det är uppenbart att de inte vill prata med dig! Nej, nej, NEJ! Nu börjar den där förbannade mesen att le igen. Fan!

Hasse. Med ett stort människoälskande leende:
"Jaha, är ni vegetarianer då?"

Om Sacha förut hoppades på att något "litet förtryckaras" skulle dyka upp och jävlas det minsta lilla, är hon nu nära att flyga på Hasse istället! Det är jävligt stört att fråga folk om de är vegetarianer. Nästan alla i Umeå är vegetarianer. Det är så jävla uppenbart att Hasse bara frågar för att vara snäll och trevlig och ha någonting att dumprata om!

Jag lutar mig fram över ölglaset i Östersund. Jag stirrar förundrad på min vän och är helt uppslukad av historien.

Henke:
"Ja, då dök den där stora jävla snubben upp och frågade om vi var vegetarianer. Och vet du vad jag sa då?"

Jag:
"Henke. Snälla, snälla berätta vad du sa då!"

Henke:
"Ja, man kan ju FAAAAAN inte viiiiiika ner sig!"

Jag. Plötsligt mycket orolig.

Jag:
"Henke, kan du vara snäll och berätta vad det innebär!"

Henke:
"Innebär, vadå? Jag fattar inte..."

Jag:
"Henke för helvete, berätta bara vad du sa!"

Plötsligt verkar Henke fatta galoppen. Ett inte så lite stolt leende sprider sig i hans ansikte. Henke lutar sig fram över ölglaset. Sedan berättar Henke vad han tyvärr sa.

Henke:
"Jag är FAAAAAN INGEN JÄVLA VEGETARIAN ERA JÄÄÄÄÄVLA MOROTSKNAPRARE!!!!!
JAG JOBBAR FÖR I HEEEELVETE PÅ MAAAAACDOOOOONALDS!!!!!!!"

En kvävande och obehaglig tystnad sprider sig över ölglasen. Jag får plötsligt svårt att andas. Till slut blir det för jobbigt. Det känns svårt att prata, men jag lyckas ändå klämma fram frågan.

Jag:
"Vad... vad hände sen då?"

Henke:
"Vad faaaaaan tror du?

Jag:
"Tro mig. Jag tror en massa. Snälla berätta bara vad som hände!"

Henke:
"Ja, vad faaaan skulle jag göra. Han såg ju helt JÄVLA livsfarlig ut den där snubben. Veganer är ju faaaan helt jävla galna. Särskilt i Umeå. Det har man ju hört. Inte faaaaaan kan man säga till dom att man jobbar på Mcdonalds. Det kan ju viiiiiilken jävla idiot som helst räkna ut."

Jag:
"Jag håller med. Det borde vilken idiot som helst kunna räkna ut."

Henke:
"Ja, som sagt, den där snubben såg ju helt jävla galenfarlig ut. Så jag sprang därifrån helt enkelt. Du vet, jag har ju gjort en hel del dumma grejer, varit i en del idiotiska fighter och så..."

Jag:
"Jo, du har gjort en hel del IDIOTISKA saker i ditt liv."

Henke:
"Jomenvisst serru. Men jag har ALDRIG I HELA MITT LIIIIIIV varit så rädd som då. Jag kutade som en galning. Jag trodde att den där stora vegansnubben var mig i hälarna hela tiden, men jag var så IN I HELVETTE skraj att jag inte vågade vända mig om och kolla. Jag bara sprang och sprang och sprang utan att veta vart. Till slut stannade jag i nåt JÄVLA bostadsområde och hade inte en ANIIIING var FAAAAN jag var. Jag hade tappat telefonen också, så inte FAAAAN kunde jag ringa kusinen heller. Jag fick vandra omkring hela natten och leta. Och KALLT så IN I HELVITTE VAR DET!"

Jag. Lite mer lättad, men också något förundrad.

Jag:
"Jaha, Henke. Och vad lärde du dig på den där historien då?"

Henkes leende försvinner plötsligt. Han verkar med ens ännu mer förvirrad än mig. Hans blick stirrar  ofokuserat upp mot taket.

Henke:
"Lärt mig? Jag vet inte det ja..."

Jag. Hur i helvete kan det vara möjligt?! Snälla, kan någon själ med en gnutta medlidande förklara för mig! Finns det någon gräns på eländet och...

Henke. Lyser plötsligt upp igen. Leendet dyker upp igen. Jag hinner tänka att kanske finns det en mikroskopisk chans. Men. Det gör det tydligen inte. För.

Henke:
"Höhöhöhöhö. Men hajja vad COOOOLT va?! Säga till Umeås farligaste veganer att dom är jävla morotsätare och att man jobbar på McDonalds! Höhöhöhö."



Även om Henke flydde för livet av fel anledning. Även om "galenfarliga" Hasse förmodligen gick hem och funderade länge på om han hade sagt någonting taskigt till grabben som plötsligt kutade iväg som en livrädd hare. Även om Hasse förmodligen följde efter rädd- Henke ett tag för att be om ursäkt. Trots detta var det nog jävligt tur att den vi kan kalla "Henke" sprang ändå. För denna True Story hade kunnat sluta extremt illa för Henke. Sensmoralen av denna historia blir därför en desperat vädjan till alla i Henkes bekantskapskrets. Närhelst Henke börjar prata strunt om djur och deras rättigheter, försök att få tyst på honom! Distrahera honom med att prata om någonting annat, ge honom en grogg eller slå honom i värsta fall hårt i bakhuvudet så att han tuppar av. Annars kan det sluta illa nästa gång!












Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Etiketter:

Kap 14: Henke, den svarta patienten från helvetet


I receptionen till Östersunds Akutmottagning sitter en herre vid namn Konrad Jespersson. Konrad Jesperssons arbetsuppgifter består av att skriva in patienter och bedöma deras behov av vård. Är inte patienterna i akut behov av vård är det Konrad Jesperssons uppgift att be de sökande att sitta ned och vänta i väntrummet. Man kan tro att Konrad Jespersson sett det mesta vid det här laget. Som sjuksköterska har han tagit emot hårdrockare med järndankar i magen, yxkastare från Mörsil med spruckna ögonbryn, alkoholförgiftade företagsledare som druckit för mycket Sangrias på någon av alla Östersunds krogar, samt ett oräkneligt antal jämtlänningar som fastnat med allt från foten i svarven till näsan i skoterhjälmen (ja, det finns faktiskt jämtlänningar som använder skoterhjälm).

Måndagsmorgonen den 21 september 2009 hade Konrad Jespersson spenderat på sin balkong på Frösön. Han hade dukat upp smör, keso, dinkelbröd och svart kaffe. Han hade spanat ut över sundet och bort mot Östersunds centrum. Sedan hade han tänkt på sin 20- åriga karriär på Östersunds Akutmottagning. När Konrad Jespersson tänkt klart hade kaffet kallnat. Konrad Jespersson tyckte om sitt jobb. Men han hade också kommit fram till två saker medan han tänkt.
1 Jag har sett och hört allt
2 Människorna är inte kloka, det måste vara något fel på dem
Om ett par timmar kommer Konrad Jespersson att göra en ny oangenäm bekantskap. Vid dagens slut kommer han att omvärdera sin första punkt - men absolut inte den andra.

Dagen hade börjat lugnt och fint. Förutom en gammal dam med en bruten lårbenshals, hade inte en endaste patient sökt hjälp fram till klockan 10.00. Då sökte en endaste patient, men i efterhand hade alla på Östersunds Akutmottagning hellre föredragit en massiv trafikolycka, eller en brand, eller vad fan annat hemskt som helst!

Det hela började som en skugga. En svart mycket lång skugga som lösgjorde sig ur parkeringens asfalt. Därefter skedde allting mycket snabbt. En ljudvåg slår med full kraft mot akutmottagningens plexiglasfönster. Konrad Jespersson hukar förfärat inne i sin mottagningsbur. Han hör att något låter, men förstår inte vad det är. Det är liksom för mycket volym för ett par öron att ta in. Sedan börjar den svarta skuggan röra sig över parkeringen. Konrad Jespersson är ingen vidskeplig man. Men när han plötsligt sitter framför en lång smal skrämmande och svart figur, tänker Konrad att de där sagorna som hans mormor Beata berättade om Liemannen var sanna i allafall. Konrad har precis börjat svepa desperat med blicken inne i receptionen efter ett schackbräde, då ett nytt vrål slår mot receptionsfönstret. Sedan hörs... snyftningar? Konrad Jespersson släpper förvånat tankarna på döden och schackbräden, och lyfter blicken. Framför honom står en två meter lång karl (förfärligt ranglig och klen visserligen, men ändå) och lipar som en barnunge. Nedför de svartflammiga kinderna rinner stora tårar, vilka märkligt nog inte gör spår i allt det svarta.

Konrad:
"Jaha, vad kan jag hjälpa till med?"

Långt upp i luften, i det svarta ansiktet, slutar snyftandet plötsligt upp för att leverera en ny massiv ljudvåg.
"Snyft... SERDUINTEDETÄGGHJÄRNA!... snyft snyft..."

Konrad Jespersson duckar instinktivt då det skallrande plexiglaset hotar att omvandlas till miljontals vassa bitar och snabbt förvandla Konrad själv till sökande akutpatient.

Konrad Jespersson, mer eller mindre vettskrämt:
"Ok... kanske vi kan börja med Ert namn?"

Snyftandet upphör återigen, för att nu lika högljutt, men också en smula truligt och kränkt:
"Snyft.... JAGÄRHENKEOCHJAGÄRKUNGIDENHÄRSTAAAAAAAAAAN!"

Den långa mannen som uppger sig heta Henke, stirrar galenfarligt ut ur sitt svarta tryne och in genom plexirutan. Konrad Jespersson tänker för första gången på 20 år att det kanske inte är en dum idé att byta jobb ändå. Han famlar skräckslaget under receptionsbordet efter den röda knappen.

Kära läsare. Vad vi har här är en så kallad ohållbar situation. Inom kort kommer den oförstörbara plexiglasskivan att ge efter för tokbrölandet och splittras i tusentals bitar. Eller så hinner Konrad Jespersson trycka på larmknappen för första gången i sitt liv, uniformerade vakter rycka ut på akutmottagningen och frihetsberöva Henke under mycket längre tid än tidigare. Sannolikheten är stor för att bägge alternativen kommer att slå in. Men. Då har man inte räknat med den enskilt viktigaste faktorn för att Henke, mot alla odds nästan alltid klarat sig genom livet, nämligen Skyddsänglarna. Och in genom Akutmottagningens svängdörrar vandrar just nu en av dessa Skyddsänglar. Konrad är precis på väg att trycka på larmknappen, då en kvinna i 30 årsåldern dyker upp bakom den svarta bråkstakens rygg. Kvinnan är klädd i samma overall som den långa skrämmande skriklipsillens svartflammiga. Konrad hinner uppfatta en gul logotype med den svarta texten "Takläggar´n" på kvinnans bröst, innan hon stryker den långa upprörda långskånken över den svartfläckiga ärmen och viskar med len röst:
"Såja, Henke. Jag vet att det känns jobbigt. Såja, lugna ned dig nu. Allt kommer att bli bra...."

Konrad Jespersson ser förvånad hur tvåmetersgestalten sjunker ihop som en punkterad ballong. Ett stilla snyftande hörs på andra sidan plexiglasskivan och tårar börjar återigen rinna över de svarta kinderna.

Kvinnan:
"Hej, jag heter Marro. Jag jobbar med Henke. Kan jag hjälpa till med något?"

Konrad Jespersson glor chockartat en stund till på den förväxda grinungen framför sig. Sedan hämtar han sig:
"Ja alltså... alltså vad... vad är det som har hänt?"

Marro:
"Henke, berätta nu för farbrorn vad som har hänt."

Henke:
"Buääääääää. Arkiväääääää...Färgääääääää! Muähhhhhhhhhh. Ramläääääääääää!"

Konrad Jespersson. Glor om möjligt ännu mer förvirrat genom plexiglaset. Men Skyddsängeln med Takläggarnoverallen rycker människovänligt in.

Marro:
"Såja Henke. Allt kommer att bli bra... (vänder sig mot Konrad). Henke säger att han stod på Stadsarkivets tak och precis skulle börja måla det, då han halkade och fick en tioliters hink färg över sig."

Plötsligt exploderar atmosfären igen.

Henke:
"Buäähhhhh. SKIIIIIIIIIIIIIITFA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!"

Marro, snabbt:
"Ja, skitfarlig färg alltså.

Henke:
"IÖÖÖÖÖÖÖÖGÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!!!!!! Buäääääää. Snyft. Snyft."

Marro:
"Ja. Henke säger att han fick den där skitfarliga färgen i ögat också."

Konrad Jespersson är en erfaren sjuksköterska. Konrad bedömer inte att färgen i ögat är någon akut medicinsk angelägenhet. Färgen har mest hamnat på patientens ögonlock. Jesper Konradsson gör sitt jobb. Jesper Konradsson tar ett beslut.

Konrad Jespersson:
"Ok, men då kan Ni sätta Er ned i väntrummet så skall Ni få träffa våra akutläkare så fort de har tid."

En två meter rangellång Henke helt nersmetad i svart lackfärg, reser sig upp i sin fulla längd. En två meter lång Henke spanar ut över väntrummet genom den svarta "skitfarliga" färgen - glor ilsket på den stackars äldre damen med bruten lårnbenshals. En svartfärgad långskånk i besudlad overall vänder sig mot Konrad Jespersson.Trycker det nedsmetade galna spökansiktet mot plexiglaset. Och nu är snyftandet borta. Plexiglaset skriker av smärta, men håller otroligt nog.

Henke:
"ÄGGHJÄÄÄÄÄÄÄÄÄRNA! OM DU TROR ATT JA SKA SITTA OCH VÄNTA SOM NÅN JÄVLA GAMKÄRRING TROR DU FAAAAAAN FEL!!!!! NÅN JÄVLA VITROCK SKA HJÄLPA MIG OCH DOMM SKA GÖRA DET NUUUUUUUUUUUU!!!!!!!!!"

Marro:
Ja, Henke menar alltså att...."

Men Konrad Jespersson lyssnar inte vidare. Han har med all önskvärd tydlighet förstått vad "Henke" menade. Dessutom kliver ytterligare två män i Takläggarnoverall i detta nu in på Akuten. Konrad Jespersson svär bittert över den dag han valde att inte följa sin moderns karriärråd att bli florist. Sedan bedömer Konrad Jespersson situationen inne på Akuten som ett extremt Akutläge. Han överväger förvirrat en kort kort stund att kalla in Jämtlands fältjägarregemente, men kommer sedan på att det var längesedan machomilitärer utbildades i Östersund. Dessutom finns en mycket snabbare och smärtfriare lösning.

Konrad Jespersson:
"Jaha, "Henke". Du kan gå in i undersökningsbås 3 där Dr Nilsson ska kolla på dig och ditt öga."

Medan den långe svartfläckige patienten leds bort till båset av den trevlige Marro, drabbas Konrad Jespersson för en kort sekund av dåligt samvete för att ha dumpat världens otrevligaste patient på Dr Nilsson. Sedan kommer Konrad Jespersson på att Dr Nilsson tjänar 8 gånger så mycket som honom själv och kanske för en gångs skull kommer tvingas förtjäna denna monsterlön. Dessutom är det fler patienter i Takläggarnoverall som kräver hans uppmärksamhet.

Men det skulle visa sig att Konrad Jesperssons stora prövningar är över för den här dagen. Den nya patienten i Takläggarnoverall har visserligen skurit sig djupt i handen, är alldeles vit i ansiktet och får inte fram ett ord. Men den tredje mannen i samma sorts overall, en vänlig man vid namn Caesar Jesusson som visar sig vara chef för takläggarfirman, förklarar lugnt och sakligt hela händelseförloppet för Konrad Jespersson. Den blödande patienten, Nahtaniel Börjesson, hade helt enkelt skurit sig i handen i blotta förskräckelsen då han hörde Henkes brölande efter att ha fått färghinken över sig.

Allt skulle till sist komma att få ett lyckligt slut. Också Nathaniel Börjesson blev genast inskickad till en doktor i ett bås. Caesar Jesusson hade stannat kvar utanför expeditionen och småspråkat i gemytlig ton. Konrad Jespersson hade nästan glömt bort förmiddagens otrevliga händelser, så mycket uppskattade han Caesar Jesussons sällskap. Så plötsligt fastnar Konrad Jesperssons blick på den gamla väntande damen med bruten lårbenshals. För en kort sekund drabbas han av dåligt samvete över sitt medicinska tjänstefel - att låta en patient med lite färg i ansiktet få förtur gentemot en patient med en fraktur. Sedan tänker Konrad Jespersson att hans beslut nog var det bästa ändå. Man vet inte vad som kan hända med äldre damer om de placeras i samma väntrum som "Henke", annat än att det nog blir värre konsekvenser än ett lårbensbrott. Men fortfarande är det en fråga som plågar Konrad Jespersson. Han får det inte att gå ihop. Denne trevlige gentleman Caesar och tvåmetersmarodören "Henke", i samma firma? Om Konrad Jespersson ska kunna sova i natt är det lika bra att han frågar.

Konrad Jespersson:
"Eh... Ursäkta att jag frågar. Men hur gick det till... när du anställde Henke?"

Men Caesar bara ler ett helgonlikt leende:
"Jo, jag vet. Det är liksom ingen annan som vill ha honom. Då känns det lite taskigt att sparka honom. Men jag ska försöka annonsera ut honom."

Och den annonsen. Den tänker i alla fall inte Konrad Jespersson svara på.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Etiketter:

söndag

Kap 13: Lyckliga gatan


Den vi kan kalla "Henke" är något av ett mysterium. "Henke" är allt som oftast full som en kastrull. Han är Dumheternas okrönte konung och har en brölande käft som överröstar ett jetplan. Men. Det verkligt underliga är att den vi kan kalla "Henke" fortfarande är i livet. "Henke" har överlevt idiotfarliga skoterfärder på isen i Skålan, ännu fler idiotiska skoterfärder några dagar senare, rumpätande träpalltolkning bakom 244, tre meters fritt fall mot källartrappa i betong, oändligt många brölfyllor samt onämnbara faror i Henkestoryn som inte fick publiceras. Det kan tyckas vara en gåta att Henke överlevt sitt liv. Men. Om man funderar en smula på saken hittar man några förklaringar.


1 En sjuhelvetes tur
2 En visst talang för planerande
3 Skyddsänglar (både på jorden och i himlen)

Men. Eftersom True Henke Storys inte är några religiösa berättelser, koncentrerar vi oss på Henkes skyddsänglar på jorden. Under hela sitt liv har Henke haft personer omkring sig som tagit på sig den otacksamma uppgiften att ta hand om, och vaka över dumskallen. Jag vet vad jag talar om, eftersom jag själv under flera år försökt hålla koll på min vän så gott det nu gått. Andra storsinta personer som tagit hand om Henke är hans gamla dagisfröken, Henkes dyra moder "Emmy", Henkes gamla flickvän "Py" samt Henkes farmor "Agda" och hennes hustomte. Den här Henkestoryn utspelar sig dock ganska sent i Henkes liv. Henke har kraschat med skotern, varit sjukskriven i flera månader, inte kunnat jobba i skogen, separerat från Py och är utan lägenhet. Kort sagt. Henke var i en ganska kinkig situation ekonomiskt sett. Han var pank. Förjävligt pank helt enkelt. Det blir dags att presentera den senaste i raden av Henkeskyddsänglar.

"Caesar Jesusson" är en man i trettioårsåldern, boendes i Östersund. Han har kortkort snaggat hår och en vänlig blick. Blicken stämmer också överens med Caesars profetiska efternamn. Caesar Jesusson är nämligen en mycket snäll människa. Dagen då Caesar träffade Henke, försörjde sig vår rangelvän genom att gå runt på Östersunds gator och slå vad. Den långa Henkekroppen vandrade in och skymde den vackra solen för Caesar, som just beställt in dagens välförtjänta lunch.

Henke:
"Hörrrrrru! TRÖTTMÖÖSSSSSA!"

Caesar:
"Ehhhh, god dag på dig också långe vän."

Henke:
" (BRRRRRRÖÖÖÖÖÖÖL) Jag kanske är lång, men jag är FAAAAAAN ingen vän till dig! Jag är Henke och jag är KUNG i den stan, barra så att du vet det!"

Caesar:
"Angenämt, mitt namn är..."

Henke:
"NU har jag FAAAAN slagit vad om en femma med hela STAN!!!!! Alla tror att jag kommer att göra det, men de får de JÄÄÄÄVLAR äta upp SERRU!"

Casear:
"Göra vad då?"

Men istället för ett svar, skjuter en extremt lång arm ut i luften. Tre centimeter framför Caesars högra öga befinner sig nu en glänsande femkrona. Ut över Östersunds gator hörs ett brölande:

Henke:
"VAAAAADSAÄGERDU!!!!????? SKARUVAMEEEEEEE!!!!!????? ELLLER ÄR DU EN JÄVLA KÄRRRING??????"

Men Caesar ser bara milt och vänligt på långskånken framför sig. Därpå tar han, ovetande om sitt eget bittra öde, ett beslut. Två minuter senare har Caesar tagit Henke under sina vingars beskydd. Caesar ger Henke ett jobb som allt i allo på sitt eget företag. Vad det var Henke slagit vad om med hela stan, fick Caesar veta först senare.

Om det skulle finnas en tidsmaskin, kan vi låtsas att vi hoppar in i den nu och färdas framåt ett par månader. Henke har arbetat tillsammans med Caesar varje dag. De har bytt lenoliummattor och lagat droppande vattenkranar. Varje morgon har Henke spanat lurigt ut genom sitt köksfönster. När han sett polisbilen passera förbi huset exakt klockan 06.30 (då Henke börjar jobbet), väntar vår underlige vän i tre minuter. Därefter smyger Henke över gatan, hoppar snabbt in i bilen och kör (utan körkort så klart - det är Henke den här storyn handlar om!) de tre hundra meterna till arbetet. Men nu är det fredag eftermiddag och snart helg. Caesar har ännu inte fått reda på vad Henke har slagit vad med hela stan om. Men. Den här fredagskvällen skulle bjuda på obehagliga överraskningar...

Det är oklart hur mycket de drack, Caesar och Henke. Enligt Henke själv rörde det sig om fyra glas vin, men denna uppgift måste betraktas som osäker. Henke hade i alla fall övertalat sin nye chef att följa med på Stråket. Det är nämligen strålande sommartid i Östersund. Det kommersialistiska spektaklet Storsjöyran skall snart gå av stapeln. Nu är dock inte alla personer i Jämtland intresserade av varmkorv, starköl och patetisk länspatriotism. En grupp synnerligen intelligenta och världsmedvetna ungdomar befinner sig också i Östersund. Den lilla upplysta skaran är förbaskade över bostadsbristen och nedläggningen av samtliga fritidsgårdar. Vad gör man då? Jo, man ockuperar ett övergivet hus, exempelvis Hotell Aston. Man hänger upp en svartröd flagga och ett stort tygstycke där man sprayat: "välkomna till Hotell Lyckliga Gatan - öppet för alla".

Man vet inte om Henke hade fått nys om ockupanterna och blivit nyfiken. Men man vet en sak. För en jävla gångs skull beställer Henke inte en taxi till stråket. För en jävla gångs skull får han för sig att... av alla extremt idiotiska saker...just det, promenera! Olyckligtvis ligger Hotell Aston mellan Henkes supaställe och Stråket. Olyckligtvis promenerar en inte ont anande Caesar bredvid vår långe ranglige vän.

Allt hade kanske kunnat sluta lyckligt. Husockupanterna var trots allt inne på Hotell Aston och Henke på gatan utanför. Men. Såklart slutar det inte lyckligt! Såklart får en gubbe för sig att åka ut med sin bil. Såklart spärrar ockupanternas saker avfarten för gubben. Såklart är det en drölfull Henke (fyra glas vin - yeah right) som blir förbannad och måste lägga sig i. Naturligtvis ekar hela jävla Östersund av ett brölande från helvetet.

Henke:
"ERRRRRAAAA JÄVLA VEEEEEEGANMEEEESAR!!!!!! KOM NER OCH FLYTTAR ERA JÄVLA GREJJJJER OCH DET NUUUUUUUUUUUUU!!!!!"

Gubben i bilen hukar skrajset bakom ratten. Men ungdomarna inne i det ockuperade hotellet är tränade i civil olydnad. De tycker heller inte om bilkörning. Dessutom är det meningen att en ockupation ska vara lite obekväm - på det sättet får man fram sitt budskap bättre. Så ockupanterna ignorerar bara skriken utanför och tänker att de nog snart slutar. Men det gör de inte. För det är Henke är vrålar. Och om sanningen ska fram - också Caesar lite grann. Efter en kvarts ihållande brölande får Karl Bertil Nilsson i huset bredvid Hotell Aston nog. Karl Bertil Nilsson ställer sig på balkongen. Han ber vänligt skrikskallarna nere på gatan att dämpa sig.

Henke:
"HÅÅÅÅÅÅÅÅLLLLL KÄFTEN GUBBJÄVEL! JAG GAPAR SÅ MYCKET JAG VILL!!!! JAG ÄR KUUUUUUNG I DEN HÄR STAAAAN!!!!"

Karl Bertil Nilson upplyser skrikskallarna (lite mindre vänligt den här gången), att om de inte dämpar sig så kommer han att ringa polisen.

Henke:
"RING DU BARA SNUTEN GUBBJÄVEL OM DU VÅGAR!!!!! DÅ SKA VI SE VAD FARBROR BLÅÅÅÅÅ SÄGER!!!!"

Förste polisman på platsen var jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglund. Så fort polisassistent Erik Berglund stiger ur bilen, kommer en mycket lång figur bestämt stegande mot honom. Erik Berglund stirrar in i en militäriskt strikt pekande högerarm.

Henke:
"HÖRRRRRUUU. JAG GILLAR INTE BLÅMÖSSOR I VANLIGA FALL. MEN NU BEHÖVS NI. DET ÄR NÅGRA JÄVLAAAA VEGANER SOM HAR TAGIT ÖVER HOTELLET OCH SPÄRRAT VÄÄÄÄGEN FÖR EN STACKARS GUBBE OCH HANSES BIL. SKA DET VERKLIGEN FÅ GÅ TILL PÅ DET HÄR VISET!!!!!????"

Jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglund beger sig in i Hotell Aston för att undersöka vad som händer. På gatan sprider sig ett stort flin över Henkes trut. Förmodligen tänker han att "NUUUU MINSANN ÅKER DE JÄVLARNA IN ". Caesar ser också lite nöjd ut.

I Östersundspostens nätupplaga kan man läsa att polisen tillkallades till hotellet och pratade med ockupanterna:
"– De frågade vad vi gjorde och de frågade också om alkohol och droger, men vi har nolltolerans mot sådant här, säger Hannes Nygård. (...) ÖP har talat med polisen som bekräftar att de varit på plats och pratat med ungdomarna, som anses som lugna."

Jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglund kommer ut från Hotell Aston. Jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglund har inte några veganer med sig att sätta i finkan. Gubben i bilen kan fortfarande inte komma fram, eftersom en massa av ockupanternas saker fortfarande spärrar uppfarten. Jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglund håller precis på att sätta sig i bilen och åka. Jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglund får plötsligt finna sig i en brölande Henkeutskällning innehållandes ungefär varenda svordom som existerar!

Jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglund tänker att personerna utanför Hotell Aston tydligen inte har nolltolerans mot alkohol i alla fall. Jourhavande polisassistent Erik Berglund tänker att det är en viss skillnad på hyfs, mellan ungdomarna inne i hotellet och... ja, ungdomarna utanför.

Att ockupera ett hus räknas som ett brott mot Lagen om olaga intrång. Den som döms för olaga intrång döms vanligen till böter. Är brottet grovt, blir domen fängelse i högst två år. LOB - Lagen om omhändertagande av berusade personer, ger polisen rätt att omhänderta en berusad person, som inte kan ta hand om sig själv eller utgör en fara för sig själv och andra. Den omhändertagne ska friges så snart som möjligt, dock senast inom åtta timmar.

Jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglund struntar i att olaga intrång rent juridiskt räknas som ett grövre brott är berusning. GapHenke får finna sig i att sitta omhändertagen i jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglunds baksäte. Caesar får finna sig i att sitta omhändertagen bredvid.

Det är oklart hur Caesar Jesusson klarade av vistelsen i det tre kvadratmeter stora rum, endast möblerat med en galonförsedd madrass och en väggfast toalettstol. Ingen kan säga emot att det är en kosmisk orättvisa att Caesar hamnat i fyllecellen, bara för att han visat en smula medkänsla med en pank Henke Eriksson. Om Henkes vistelse i fyllecellen vet vi mer om. Det är osannolikt att Henke läst eller memorerat följande rad i LOB:

"Den som omhändertagits ska fortlöpande ses till(...)"

Dock vet vi sedan tidigare att Henke Eriksson ibland, om han vill, kan räkna ut saker. När därför jourhavande polisassistent Erik Berglund surt kollade in i cellen två gånger i timmen, måste Henke förstått hur det hela låg till. Därefter klurade vår underlige vän länge. Till sist hade Henke kommit på sin lilla lek - alldeles själv dessutom! Varje gång som jourhavande polisassistent Erik Berglund tittade in genom dörrfönstret, såg Henke till att befinna sig på ett nytt ställe i cellen!

Sex timmar senare var jourhavande polisassistent Erik Berglund tvungen att släppa både Henke och Caesar Jesusson. Ni må tro att Erik Berglund funderade länge och väl om det fanns någon paragraf som han kunde använda till att sätta dit den otrevlige långskånken till brölare (Henke). Men sedan kom jourhavande polisassistent Erik Berglund på att detta skulle innebära att Henke Eriksson skulle bli kvar ännu längre på hans polisstation. Och det var det inte värt. Caesar och Henke släpptes helt enkelt.

Och vad gjorde Henke då undrar Ni? Gick han och bad ockupanterna och gubben på balkongen om ursäkt? Gick han hem och ångrade sig? Lovade han sig själv dyrt och heligt att sluta upp med de där "fyra glasen vin" och brölande på allmän plats?

Ringde han kanske till sin nya flickvän, som dessutom fyllde år den kvällen Henke tillbringat med att leka lekar i fyllecellen?

Nej, det gjorde han såklart inte.

Henke gick på Stråket. Såklart.

Och Henkes vad då? Jo, Caesar fick reda på vad det var. Och jag med. Men det är en helt annan Henkestory.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Etiketter:

måndag

Kapitel 12: Henke, Frukten

PROLOG
Jag famlar i mörkret för att få stopp på den ilskna signalen. Albertina vrider sig plågat i sömnen bredvid mig.

"HALLLLÅ FAAAN! Det är HEEEEENKE! Vad är DUUU?!!!!"

Telefonluren skräller högt och ilsket i örat. Albertina flyger upp och stirrar klarvaket och galet på mobilen:
"För i helvete, klockan är sex på morgonen och det är söndag. Vad är det för idiot som ringer nu!?"

Henke i telefonluren:
"HALLLÅÅÅÅÅÅÅ! Om du inte svarar nu på en gång, ska jag FAAAAAN ge dig på käften!"

Jag:
"Jag tror att det är Henke."

Med en ilsken högerhandsgest, ger Albertina upp. Idioti är en sak och kan till viss del bekämpas. Henkedumheter är av en helt annan kaliber. Albertina lägger sig ner och försöker somna om under täcket med händerna förgrymmat tryckta mot öronen.

Jag:
"Hej Henke...."

Henke:
"TJEEEEEENARE DIN JÄVEL! VAR FAAAAAN ÄR DU DÅ - OCH VAD I HEEEELVETE GÖÖÖR DU!?"

Jag är precis som väg att säga att det är söndag morgon, att jag ligger och sover som vanliga normala människor. Men det hinner jag inte. För ut ur luren skräller en röst, inte utan viss stolthet:
"JAG ÄR FULLLLLLL JA, FULL SOM EN KASTRULLLLLLLL! OCH DET HAR JAG VARIT FAAAN I 3 DYGN NU!!!"

Jag:
"Jaha."

Jag är precis på väg att säga att det krävs det minsann inget större geni för att kunna lista ut. Man förstår det även om man i praktiken ligger och sover. Vilket ungefär stämmer in på min nuvarande situation. Men nu tycks inte Henke vara anträffbar i andra änden av luren längre. Det låter som om han skriker rakt ut i luften:
"FÖR I HELLLVETE! STÅ STILLL! JAG PRATAR I TELEFON ÄRTHJÄRNA!"

Det är oklart om Henke kommunicerar med någon annan, eller om uppmaningen är riktad till honom själv. Inte heller det hinner jag fråga om. För nu skräller luren igen i mitt plågade öra:
"JAG SÅG EN SÅN JÄVLA SKABBIG KARL FÖR ETT PAR DYGN SEDAN. HAN HADE ETT STORT ÄCKLIGT SKÄGG OCH SÅDANA HÄRINGA... VADHETERDETNUIGEN... RUSTA FLÄTOR...."

Jag:
"Rasta flätor menar du väl, eller dreads kanske?"

Henke:
"JA SKIIIIIIIIIT SAMMA. DU HAJJAR VAD JAG MENAR FAAAAN! FÖRST TÄNKTE JAG SLÅ HONOM PÅ KÄFTEN. MEN SEN KOM JAG PÅ..."

Konstpaus? Det blir i alla fall tyst i luren ett par sekunder. Sedan brölar Henke igen. Ett sorts underligt stoltbrölande:
"KANSKE DET VAR EN AV DINA POLARE? SÅ DÅ GICK JAG OCH LETADE EFTER DIG. MEN FAAAAAN. DU VAR JU INTE HÄR. TORRRIS!!!!!"

Jag:
"Henke vart är du egentligen?"

Henke:
"I STOCKHOLM! FJOLLTRÄSK SÅKLART! HAR DU INTE FATTAT DET ÄN?!!! TRÖTTMÖSSA!!!!!"

Åtminstone där träffar Henke för en gångs skull rätt. Jag är verkligen mycket trött. Klockan är som sagt sex på söndagsmorgonen. Jag minns att jag hinner tänka herre gud, min skapare ge mig styrka i prövningens tid och allt det där. Sedan ändras plötsligt Henkes röstläge. Fortfarande brölar han, men nu är som om en liten otålig pojke pratar i andra änden:
"Fråga vart jag är i Stockholm då. Fråga mig vart jag är i Stockholm då. FRÅGA MIG VART JAG ÄR I STOCKHOLM DÅ. FRÅGAMIGVARTJAGÄRISTOCKHOLMDÅ!"

Från sängen bredvid hörs en mycket trött suck från Albertina:
"Snälla Olle, fråga han vart han är i Stockholm då."

Jag:
"Henke, vart är du i Stockholm då?"

... stoltheten ur en ölbutelj

Om Henke förut haft en stolt ton i sin röst, svämmar nu denna stolthet över bredden. Det låter som om Henke tror att han gjort någonting mycket bra. En sorts bragd. Utrotat världsfattigdomen eller kommit på botemedlet mot cancer till exempel. Istället är det detta som skräller ut ur luren:
"DÄR MAN KLIVER AV FINLANDSFÄRJAN SÅKLART!"

Henke brölar på i luren om hur han gått ALL IN på den där Finlandsfärjan. Efter ett tag slutar jag lyssna. Kanske är det för att jag är så infernaliskt trött och bara vill somna om? Kanske är det för att jag föregående kväll skrivit Henkestoryn om när Dumheternas okrönte kung varit nära att köra ihjäl sig på isen på julaftonsnatten? Kanske är det så att mitt huvud nått en gräns?Att det vägrar ta in fler jävla Henke dumheter nu? Kanske är det så att det varit lättare om Henke någon endaste gång skulle kunna bete sig som normala människor? Jag tvivlar oerhört på att det kommer att ske. Men kanske finns det fortfarande ett minimalt hopp?

Jag:
"Men Henke. Om du är i Stockholm nu, kanske vi ska gå och ta en fika på stan?"

... bor i samma stad du vill ifrån

Henke:
"... GRATIS SPRIT OCH VI ÄLSKAR DEN HÄR BÅTEN. OM JAG BARA BODDE I FJOLLTRÄSK.... Vad sa du?"

Suck.

Jag:
"Om du är i Stockholm nu, kanske vi kan gå och ta en fika? Eller så kan du komma förbi och hälsa på i Sundbyberg?"

Tystnad.

Henke:
"Ehhhh. Njjeeee. Det kan jag inte lova. Vi ska dra ut på stan nu och se vad som FAAAAAN SOM HÄNDER!"

...man kan ju inte bara ha tråkigt

Vad som kan tänkas hända med en kastrullfull Henke i Stockholms stadskärna, har jag inga problem att föreställa mig. Det varken vill jag eller behöver se. Jag avslutar samtalet fortast möjligt och somnar om.







Ett par månader har gått och jag har lyckats förtränga telefonsamtalet från Henke den där söndagsmorgonen. Jag sitter i soffan och slösurfar på min nya Macbook. Då förstår jag! Plötsligt är det som om väggarna kryper inåt och bildar en minimal klaustrofobiskt bur runt omkring mig. Jag får svårt att andas. Det sägs att vissa människor kan känna på sig precis innan en stor katastrof är på väg att hända. Det berättas om personer som får en speciell känsla i exempelvis tårna, innan stora ovädersstormar bryter loss. Medan den ofantliga katastrofen väller in över mig, förstår jag att jag inte har den förmågan. Estonia var en oerhörd tragedi som skakade Sverige. Inte för att på något sätt förminska denna hemska händelse och offrens alla oerhörda lidanden. Men.

En kastrullfulll Henke Eriksson på en finlandsfärja. Det mina damer och herrar, är en katastrof värd namnet!

De förträngda minnebilderna vaknar upp och faller på plats. Sakta men säkert börjar den hemska Henkestoryn, Henke Frukten, att uppenbara sig. Ett par meningar har etsat sig fast i mitt huvud och rullar runt runt runt i en spöklik dans.

... ordning och reda

Vad var det Henke hade sagt i telefonen?

Henke och två kompisar - Humle & Dumle, Tjalle & Balle, Krille & Pille eller vad det nu var, hade fått ett så kallat infall. På fredagseftermiddagen hade de inte haft något att göra. Någon hade kommit på den "briljanta" idén att åka finlandsfärjan. Henke hade varit mycket specifik på den punkten i samtalet - att det hade varit ett infall, en nyck, en oplanerad och hastigt och lustigt uppdykande idé. Henkes kreativa och impulsbetonade bejakande av oplanerade idéer, bör i detta fall ifrågasättas en smula. Vi som känner Henke vet att han alltid planerar sitt festande extremt noga. Kanske kan detta planerande förklara det osannolika faktumet att Henke fortfarande är i livet, trots alla obegripliga och dödsföraktande fylledumheter. Dessutom, hur originellt är det egentligen att åka finlandsfärja över en helg?

... lådvin på fredag

På senare tid har Henke börjat uppskatta "ett fint vitt vin". Detta kan tyckas underligt, men det blir lättare att förstå om man vet att Henke aldrig varit någon vinkännare. Henkes hastigt uppflammande vinintresse beror istället på en enda enskild faktor - nämligen att Henke har upptäckt att han inte blir bakfull dagen efter om man dricker "ett fint vitt vin".

... vill alltid vara kvar i fyllan

Henke brukar dricka sitt fina vita vin på fredagskvällar. Detta betyder inte att han inte dricker på veckans övriga dagar också. Det finns en fråga som cirkulerat länge bland dem som känner Henke. Frågan har gett upphov till mycket vadslagning, men tyvärr aldrig kunnat bevisats. Frågan lyder som följer. Har Henke någonsin varit nykter? I nuläget finns ingenting som tyder på det.

... bakfull redan fredag

Henke hade inte druckit sitt fina vita vin kvällen innan - eftersom det då var torsdag och därmed inte ingick i Henkes festarplaner. Därför vaknade Henke upp på fredagsmorgonen med en dånande bakfylla. Ett par starkcider senare var den saken fixad och klar. När idén om finlandsfärjan kom upp, var alltså både Henke och hans kompisar redan då kraftigt berusade.

... soppatorsk och foppatofflor

När Foppatofflorna kom till Sverige, utbröt en protestvåg över landet. De medborgare som hade minsta lilla känsla för stil och smak, förfärades över de fula plastskorna. Men Henke har aldrig haft några stilmässiga funderingar. Trots att alla anskrämliga plasttofflor omedelbart borde brännas på kors, hade Henke fort som attan köpt sig ett par blåfula Foppatofflor. Därefter hade han knögglat ner sina gigantiska fötter i tofflorna och där har de suttit sedan dess. När idén om finlandsfärjan drabbade det lilla grabbgänget, hade Henke mycket riktigt sina blå Foppatofflor på fötterna. När Henke klev in i bilen mot Stockholm och Silja Line, satt Foppatofflorna fortfarande på fötterna.

Henke har däremot aldrig fått slut på bensin någon gång. Att Henke aldrig upplevt soppatorsk, har ingenting med hans avsaknad av körkort att göra. Att Henke inte har körkort har aldrig hindrat honom från att köra varelse bil, skoter, motorcykel eller traktor så fort han fått chansen. Att Henke aldrig fått slut på bensin, beror helt enkelt på att han på mycket kort tid kört sönder samtliga fordon han satt sig i eller på. Bensinen hinner helt enkelt aldrig ta slut. Därför är vi glada att notera att den vita Volvo 240, som grabbgänget färdades mot Stockholm i, inte kördes av Henke. Henke satt istället i baksätet hela vägen, drack enorma mängder alkohol och brölade om vikten av att dra i handbromsen i varje kurva. Hur, och om grabbgänget lyckades få tag på en nykter chaufför, förtäljer inte historien. Enligt obekräftade/osannolika uppgifter avverkades dock sträckan Östersund - Stockholm på en "två- tre timmar".

Och nu sitter de där, Henke och hans två polare. De har hyrt en hytt för två, men finns det hjärterum så finns det stjärterum. På taxfreeshoppen har de inhandlat alkohol för en mindre pluton. Denna flasksamling är redan till hälften uppdrucken. Man vet inte om det var Tjalle eller Balle - eller vad de nu hette, som hade tagit med den gula kycklingdräkten. Vad vi däremot vet är att Henkes bägge polare tyckte att det var en förträfflig idé att Henke skulle ta på sig kycklingdräkten. Sekunden efter dånar väggarna i den lilla hytten av ett ilsket fyllebröl. Och ni kan säkert vid det här laget gissa vem det är som brölar...
"TROR NI ATT JAG TÄNKER TA PÅ MIG DEN DÄRINGA FULJÄVLA PIPPIDRÄKTEN!? DÅ ÄR NI FAAAAAAN DUMMARE ÄN NI SER UT OCKSÅ! SAFTSKALLAR!!!!!!"

Situationen börjar bli farlig. Vad gör man med en galenfarlig Henke i ett begränsat utrymme långt ute på havet? Tjalle och Balle kanske inte ser så smarta ut på utsidan. Men skenet bedrar. För Tjalle bara ler lite slugt och:
"Henke, vi trodde du alltid vad ALL IN vi?"

...nätpoker

Det tar ett tag innan Henke fattar att han blivit snärjd. ALL IN har nämligen med Henkes heder att göra. Även om Henke aldrig själv spelat nätpoker utan mest tittat över axeln på sin storebror som spelat, har Henke upphöjt pokertermernas pokerterm till sitt eget varumärke och rättesnöre. ALL IN tricket funkar alltid. Eller nästan alltid det vill säga. Den gången då Henke inte var ALL IN längre och därmed förlorade sin heder, var när han fegt censurerade Henkestoryn som inte fick publiceras. Men nu har Henke inget annat val än att krypa in i den gula kycklingkostymen. Foppatofflorna behåller han på.

En två meters långranglig gul kyckling med blåa fopptofflor på fötterna, äter lite grann av finlandsbåtens buffé. En två meters långranglig gul kyckling med blåa fopptofflor på fötterna, dricker desto mer av bufféns gratisfina och vita vin. Om Henke varit berusad i morse efter starkciderna, eller kring köksbordet med lådvinet, eller i Volvons baksäte med starkölen, eller i hytten med taxfreespriten - är det ingenting jämfört med nu! Henke, den blågula kycklingen, bälgar i sig vinglas efter vinglas. Men också himmelriket har sin gräns och denna ser Henke till att kliva över. När den blågula kycklingen dånbrölar över restaurangen "ALLLLL IN" och sätter munnen direkt mot vinkranen, är båtens väktare tvungna att gripa in för första gången och visa Henke ut genom dörrarna. Men. Man kan inte bli utkastad från en båt. Sorgligt nog för allmänheten, men turligt för Henke. Dessutom är vår kyckling redan ALL IN och det finns sprit kvar i hytten.

Var simdräkten hittades är svårt att svara på. Men vips står en långsmal krake till karl i bara mässingen, enbart iklädd ett par minimala speedos och en löjlig plastmössa med simglasögon på. Plus, inte att förglömma, de blåfula foppatofflorna på storfötterna! Det är naturligtvis ren, skär och förbannad löjlighet alltsammans. Henke har aldrig tävlingssimmat i hela sitt liv. Ok, när han var liten smådök han några gånger från Storsjöbadets trampolin, men då hade han också smörjt in hela kroppen med tvål för plaskets skull. En annan gång simmade Henke faktiskt över Skålansjön. Men det är inte sant att han då skulle försvara Skålans heder eller något annat trams. Det var helt enkelt för att någon klurig jäkel lovat Henke en sup på andra sidan stranden. Henkes rangellånga kropp börjar nu fyllas till bredden med alkohol. Ovanför de minmala badbyxorna som nu en gång för alla berövats sitt syfte- att framhäva bärarens sexighet och läckra kropp, putar Henkes mage ut som en vattensjuk ballong från en vandrande pinne. Och nu är också spriten i hytten slut. Den lilla trion beger sig ut på båten för att som det heter "SE VAD FAAAAN SOM HÄNDER!?"

...dansa bugg, lyssna på Carola

En rangelvinglig kastrullfull Henke, enbart iklädd badbyxor, foppatofflor och badmössa, svajjar in i en av båtens barer. Det går förvånansvärt bra. När Henke passerar ett gäng äldre herrar kring ett bord, garvar festprissarna högt och klappar den badbyxförsedda rumpan. En vanlig dag hade Henke "VRIDIT NACKEN AV BLOCKHUVVET!", men detta var nu ingen vanlig dag. Detta var dagen då Henke var som mest ALL IN! Tre sekunder senare kunde de förvånade barbesökarna se en två meter lång och halvnaken sparris dansa bugg på dansgolvet med en äldre herre, till tonerna av "Fångad av en stormvind." Allt hade kunnat sluta väl. Men när Henke en halv minut senare högljutt brölade över hela baren att den äldre herren "FÖR I HELVETTTTTE SKA BJUDA PÅ EN RIKTIG GROGG OCH DET NUUUUU!", var vakterna tvungna att rycka in för andra gången.

...kallar folket för tjingshonghoes

Det har blivit allt vanligare att män eller ska vi säga pojkar, börjat benämna sina kvinnliga medmänniskor med sexuellt nedsättande termer. Exempel på sådana benämningar kan vara gnoa, sköka, slinka, slampa, fnask, luder, prostituerad eller ordet som består av fyra bokstäver och börjar på h. Henke Eriksson skulle mycket väl kunna vara en person som använder dessa typer av ord i kommunikationen med kvinnliga medmänniskor. Det är mycket möjligt att han skulle ha kallat den kvinnliga båtvakten framför sig i baren, för ordet med fyra bokstäver som börjar på h. Henkes temperament och ska vi säga... speciella förhållningssätt till människor, talar för att den kvinnliga vakten som tyvärr har som sin uppgift att se till att Dumheternas okrönte konung beter sig, kommer att få höra något om att hon försörjer sig på sexuellt arbete. Nu finns emellertid ett problem. Henke har aldrig varit speciellt duktig på ord. Ok, fel formulerat. Henke har alltid varit speciellt urusel på ord. Med stor sannolikhet förstår han inte någon av ovanstående sexuellt nedsättande termer. Men. Henke har aldrig brytt sig så mycket om det. Han har alltid obekymrat kört på med det han redan kan. Därför är det detta som den kvinnliga vakten får sig till livs:
"Du! Du ska bara hålla igen käften, KÄRRRRRRRING!!!!!"

Otur för Henke att han verkar sakna den där delen i hjärnan som hindrar normala människor från att säga idiotiska saker vid fel tillfälle. Otur för Henke den kvinnliga vakten inte är en vanlig ordningsvakt, utan finlandssvenska Ritva Parväluvna! Otur för Henke att Ritva Parväluvna har svart bälte i 17 kampsporter och aldrig någonsin tar skit från någon. Otur för Henke att hans speedos skär in mellan skinkorna, medan hans långrangelkropp hastigt och olustigt buntas ihop till en liten boll och flyger ut genom dörrarna.

Man skulle kunna tro att anledningen till att Henke stirrar galenfarligt in genom barens fönster, är att han på något sätt känner sig orättvist behandlad av Ritva. Men det är inte sant. Henke känner igen sin överkvinna då han träffar på henne. Det har Henkes dyra moder tack och lov sett till genom åren! Anledningen till att Henke står på däck och ilsket glor in genom barens panoramafönster, är helt enkelt att han fortfarande tycker att den där äldre herrn "FAAAAAN SKA BJUDA HONOM PÅ EN RIKTG GROGG OCH DET NUUUUU!"".

...karaokee

Det är är olagligt i Sverige att kasta någon överbord. Trots detta befinner sig Henke nu för första gången i en riktigt farlig situation! Det går för sig att bryta mot lagar i nödfall. Dessutom befinner sig nu finlandsfärjan på internationellt vatten. Tur för Henke då att polaren Balle plötsligt dyker upp. Tur för Henke att Balle är en klurig rackare. Tur att Balle berättar att man måste sjunga karaokee på en finlandsfärja. För Henke är väl alltid ALL IN?

Henke har aldrig varit särskilt musikalisk. Visst, han har spelat synt i ett band i tonåren. Men, eftersom jag också var med kan jag berätta att det var jag som visade vad Henke skulle spela på keyborden. Och när vi skulle spela in vår låt i en studio, kunde Henke fortfarande inte den där enkla syntslingan. Så det var jag som fick spela in den också till slut. Men nu ska Henke i alla fall sjunga karaokee för första gången i sitt liv. Stämningen är på topp i finlansfärjans andra bar. Då plötsligt hörs ett ilsket brölande:
"MEEEEEERA BRÄNNVIN!

Jourhavande bartender försöker rycka ut och rädda vad som räddas kan. Vill den långe gästen i badmössa möjligen beställa något från baren?

"MEEEEEERA BRÄNNVIN!"

Jourhavande bartender undrar oroligt om den unge gästen är intresserad av någon spritdrink möjligen?

"MEEEEEERA BRÄNNVIN!"

Jourhavande bartender torkar desperat svetten ur nacken. Vill den långe mannen i badbyxor och foppatofflor ha vodka, whiskey, tequila, rom, gin, absolut, konjak, calvados, punch eller möjligen om det verkligen verkligen kniper... något från den "speciella" dunken under disken kanske?!

"FÖR HELVETTTTE ÄGGHJÄRNA! JAG SKA SJUNGA EDDIE MEEEEEEDUZA! ORDNA DET FORT SOM SAAAAAATAN!"

Den livrädda bartendern undrar vad i hela friden Eddie Meduza är. Sedan tvingas han förklara att finlandsbåtens karaokeesamling tyvärrr inte har någon sådan artist.

"MEEEEEEEERA BRÄNNVIN! MEEEEEERA BRÄNNVIN! MEEEEEEEEEEEEEEERA BRÄNNVIN!"

Det är då båtens vakter tvingas rycka ut för tredje gången. Men nu behöver Ritva Parväluvna bara visa sig, för att Henke ska sätta sig ned på rumpan spak som ett namn. Fortfarande verkar dock den nu mycket lilla pojken, inte gett upp Mera Brännvin drömmen:
"Då tänker jag sitta här tills jag får sjunga min låt."

Ritva tittar bara trött ned på den sorgliga lilla gnällhögen. Om han vill sitta där resten av resan, får han väl göra det. Badmössegossen kommer ändå inte att få sjunga Mera Brännvin. Det visar sig också inte bli något vidare problem med den saken. För snart står Henke glatt upp igen. Håller om Tjalle och Balle. Skrålar med i refrängen till Living on a Prayeeeeeeer!

Men den jourhavande bartendens prövningar är ännu långt ifrån över. Tre timmar senare tvingas han gå emot sin egen självbevarelsedrift och ställa frågan:
"Ska... Ska.... Ska du verkligen dricka mer nu?"

Henke har beställt i princip allt som baren har att erbjuda och mer därtill - inklusive hela den där "speciella"dunken under disken. Tjalle och Balle, kloka som de är, börjar också undra en smula.

Tjalle:
"Henke, du har faktiskt bränt mer än sex tusen spänn redan."

Men slapphakan bara dallrar obevekligt under badmösseremmen. Den nakna långarmen klappar stolt plånboken ovanpå badbyxorna:
"I kväll grabbar. I kväll är Henkekungen ALL IN! Och då är det KLART OCH BETALT!"

Den verkliga festen har inte börjat än. Men nu gör den det! Det är fula kycklingmoves på dansgolvet. Det är fyllekramar. Det är vems pappa som är starkast egentligen! Det är jucking moves på den av grabbarna som var svagast i brottningsmatchen (Tjalle). Det är ALL IN skrik till förbannelse, blonda peruker och Sverigedräkter. Det är militärrullningar i korridorer för att imponera på stackars vettskrämda tjejer - som för protokollets skull inte blir det minsta imponerade (Det där med militärrullningarna tyckte Henke var speciellt "COOOLT", trots att han på grund av sin ofantliga lathets skull aldrig varit ens i närheten av att göra lumpen. Men kanske såg det ändå ut "PRECIIIIIIIS SOM PÅ TV FAAAAAAN!"). Det är ännu mer sprit. Mer fylla och mer obegripliga dumheten. Men sedan lugnar det underligt nog ned sig.

Henke står ute på däcket och röker en cigarett. Han har till och med lyckats få av sig den förbannat löjliga simkostymen. Nu täcks hela Henkes kropp av "finkläder"- med andra ord jeans och vit skjorta. Henke är fortfarande mycket berusad. Hans rangliga långkropp har intagit en sorts böjd ställning. I det gula skenet från discolamporna innanför, är det lätt att ta fel på "Henkekungen" och en gigantisk vattensjuk banan. Men Henke är fortfarande inte för full för att bröla. För:
"TJEEEEEENARE DIN FULE FAN! FÖRRA GÅNGEN JAG SÅG DIG TÄNKTE JAG KLAPPA TILL DIG!"

Det är verkligen mycket synd om den där "RUSTA MANNEN", som helt ovetandes klampat ut i månskenet. Med tydligen tar han det rätt bra. Tydligen är han peace´n lovin:
"Yo man chilla. Du verkar ju vara en nice dude egentligen. No need for war yo!"

Det är nu som det verkligt underliga i historien händer! Kanske är Henke helt enkelt för berusad - beyond kastrullfull? Kanske känner Henke inte längre att han måste spela Allan Ballan inför polarna? Balle har sedan länge däckat. Han har somnat under ett runt bord och snarkar högt. Tjalle dansar tryckare med en 60 årig polsk kvinna i skinnkjol. Hur deras natt slutar kan man bara spekulera i. Kanske tänker Henke att det är en sån häringa hipphoppare han har framför sig? Henke har aldrig gillat hip- hop (om man inte räknar Marcoolio - och det gör man inte!). Men kanske minns Henke hur hans storebrorsa spelade Tupac när de bodde på Anarisvägen? Kanske minns Henke hur cool han tyckte att han var då var då? Ja, inte Tupac alltså - utan Henkes storebror. Hur som helst händer nu det underligaste av det underliga.

I månskenet på däcket börjar Henke rappa! Eller Henke snarare... försöker rappa. Den spökgula långskånken gör hip hop gester mot havet nedanför:
"We ´re going faster down here boy. Yo MY BROTHER!"

Och sedan blir det lite pinsamt. För Henke kommer nog inte på några mer hip- hop fraser. Men skam den som ger sig! Henke kör som tidigare nämnt, alltid obekymrat på med vad han redan kan. Henke- rappern avslutar helt enkelt med ett rungande brölande över vattnet:
"ASSSSS!"

Den där "RUSTAMANNEN" försvinner så klart snabbt som tusan från däcket. Men Henke tänker nog inte alls att han skulle gjort bort sig på något sätt. Det vore nämligen inte likt honom. Förmodligen tänker Henke att "FAAAAAN, JAG ÄR GRYYYM PÅ ATT RAPPA JUH!". Plötsligt ser Henke lite ledsen ut där i månskenet. Kanske tänker han att han slösat bort sitt liv på skogsröjning, festande och skoterkörning? När han istället skulle kunna ha blivit en stenrik rappare. Men sedan ser inte Henke ledsen ut längre. Det är inte hans stil att grubbla. Baren har inte stängt heller än.

... en stor stark och en hotshot
hur länge har det pågått?
skit i det god natt och sov gott!



EPILOG
Henke Eriksson på en finlandsfärja är en katastrof värd namnet! Det borde vem som helst kunna räkna ut, även om de råkar vara trötta tidigt en söndagsmorgon. Men vad hände egentligen med "RUSTA MANNEN"? Jo, han var verkligen en sån häringa hiphoppare. Kanske blev han alltför chockad över de obegripliga dumheter som Henke gjorde sig skyldig till på finlandsfärjan? Kanske har han inte läst de tidigare True "Henke" Storysarna och var helt oförberedd? Kanske tänkte han mycket på hur i helvete svenskarna kan vara så ofernaliskt korkade!? Hur som helst åkte han tillbaka en vecka senare och spelade in en video med inhyrda skådisar.

Men "RUSTA MANNEN" skulle ha fel på en punkt. Om han läst de tidigare True "Henke" Storysarna, skulle han inte begått det misstaget. För det var ingen svensexa det handlade om. Henke behöver inget stundande bröllop för att göra obeskrivliga Dumheter. För Henke behövs bara en helt vanlig helg!





Förresten. Det här med...

... fyllebråk på MacDonalds. Gå hem och bli rånad

Jo, det är också sant. Men det är en helt annan Henkestory!



Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Etiketter:
Prenumerera på: Inlägg (Atom)