Två månader har gått. Inte röken av en endaste utbetalning från CSN.
Det räcker tydligen inte att man skall behöva krypa till korset. Det räcker inte att den Centrala Ekonomiska Studiestöds Maffian tar sig friheten att bestämma över ens liv i minsta detalj: Nej, man får inte jobba som man vill (inte ens om man gör något som kan gagna sitt framtida yrkesliv, man kan ju komma att faktiskt lära sig något!). Ja, det gäller att anpassa sig till ett liv utan avgifter och mat på bordet. Studiebidraget är så försvinnande litet att det knappt ens existerar. Ja, jag har för tre månader sedan samvetsgrant uppgett allt från min uppväxt till skonummer, i den där blanketten som borde strida mot all sekretess och integritet som existerar. Det räcker tydligen inte med att man skall behöva förnedra sig och krypa upp i CSN´s kalla famn.
Nu ska man behöva be om det också.
söndag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar