Molander. Blir lite orolig. Molander:
"Va? Har du haft en graviditetspsykos?"
Hon som berättade:
"Nej en graviditetstoxikos."
Det utbrister en kollektiv liten skrattbrasa runt bordet.
En annan kollega runt bordet:
"Det finns annat än graviditetspsykoser också."
Molander. Tänker att han är ett unikum av osmidighet. Det där med graviditetspsykoser är ju rätt känsligt. Knappast något man småpratar om. Hmmm. Molander. Vet inte riktigt vad en gravititetstoxikos är för något. Men det borde vara någon förgiftning av något slag...
Hon som haft en graviditetstoxikos:
"Ja, det var ganska läskigt faktiskt. Jag satt och åt en tallrik salt soppa. Sedan kände jag hur all vätska stannade kvar i kroppen."
Nu tar plötsligt den Roligaste kollegan till orda:
"Har du också haft den känslan? Det hade jag med när jag var gravid med min dotter. Jag fick äta vätskedrivande mediciner. Det kändes som om all vätska sögs ur en."
En annan runt bordet:
"Oj vad läskigt. Men vad händer med barnet då? Det består väl också av vätska?"
Hon den Roligaste:
"Haha. Det kanske var därför hon blev som hon blev! Haha!"
Molander. Ser snabbt en möjlighet att revanschera sin tidigare klumpighet. Det urgamla Nordenbäckska släkttricket! Molander nickar och lägger huvudet på sned. Ler igenkännande mot den Roligate:
"Jag förstår. Din dotter har torr humor."
En kollektiv skrattsalva förplantar sig runt bordet. Den var bra!, tyckte den Roligaste. Med stor erfarenhet av att ha blivit utsatt för den dubbelbottnade vitskonsten från helvetet, tänker Molander att det var en smula lågt.
But sometimes a man ghotta do...
4 kommentarer:
ett unikum av osmidighet. sanna mina ord. och dålig humor.
Jag känner att jag som insatt i ämnet behöver klargöra vissa delar. Dock vill jag inte klargöra något om graviditetstoxikoser, sådana har jag ingen som helst koll på.
"Det urgamla Nordenbäckska släkttricket" är inte på något sätt urgammalt. Det har måhända levt sida vid sida med vår far i många år, men var under den tiden relativt överkomligt att stå ut med för de släktingar och vänner som var tvungna att göra just detta.
Det var först för ett par år sedan som "släckttricket" (till många människors stora förtvivlan) började blomstra ordentligt. Denna blomstring berodde till stor del på att Molander och lillasyster Lina plötsligt upptäckte hur fantastiskt kul det var med dubbelbottnade vitsar. De har sedan dess triggat både varandra och vår fader till än tråkigare, än torrare vitsar.
Så när Molander yttrar saker i stil med "sometimes a man ghotta do..." ska man inte luras till att tro att det ligger någon som helst ånger eller skam bakom de orden. Snarare en nöjd liten känsla av seger över att ha levererat ännu en dubbelbottnad vits till världen att njuta/förfäras av.
PS. Jag vet att det var du som hittade på skämtet om SIM-kortet, även fast du sedan skyllde det hela på Lina. DS
SIM kortet har jag inte kommit på. Den plockade jag upp av en klasskompis på ansiktsboken. Men det stämmer. Det var jag som uppviglade Lina.
Skicka en kommentar