Krock

Två dagar på raken har jag vaknat upp med en simpel tröttande och dumdryg melodi i huvudet. Till denna melodi har en röst sjungit en engelsk platt tramstext. Sång och melodi snutten är ingenting jag hört tidigare och man kan således anta att sången inte existerar. 

Situationen har lett fram till en form av personligt dilemma. Jag har alltid tänkt att det är bara bra att dela med sig av sina ideér. Om det är en fin idé kan någon dra nytta av den (det är de förtjänta av, om de lyckas göra något praktiskt av den). Jag borde således nynna in den fåniga sångsnutten och skicka den till Per Gessle så han kan tjäna en miljard eller så. Å andra sidan bör man också reflektera över idéers samhällsmässiga konsekvenser. En viss censurlig diskretion kan vara på plats vid just detta tillfälle. 

Det gäller att tänka på att man har ett ansvar gentemot sina medmänniskor också.