Förrädiska sluga rebellglas i plast

Molander. Upptäcker förgrymmat att koden till skolhuset är bytt av någon outgrundlig anledning. Ingen klasskamrat verkar heller finnas inom synhåll. Molander upptäcker förgrymmat att han kollat fel på schemat och är en timme för tidig. Det får bli kaffeköp istället. Sedan, det hus som inte kräver idiotiska koder för att ta sig in i. Utanför biblioteket. Operamannen dyker upp. Även han med en kopp kaffe. Plus ett glas vatten. Det ser onekligen mycket frestande ut.

Det visar dig att det finns en vattentank inne i själva biblioteket. Operamannen tycks ha kladdat ned sitt anteckningsblock. På sin väg upp ur stolen ombeds Molander att hålla ögonen öppna efter en pappersservett. En stund senare står Molander och spanar in den blå vattendunken inne i bibliotekariens rum. Inga pappersservetter så långt ögat når dock. Operamannen får klara sig utan, tänker Molander och utbrister förtjust:
"Schysst!"

Bibliotekarien. Tittar upp från sitt skrivbord en aning förvånat:
"Ehh ja visst. Ta för dig bara."

Molander:
"Absolut!"

Molander. Betraktar suktande den stora vattentanken. Tar ett blått plastglas. Funderar en smula på att det finns två kranar. Bestämmer sig slutligen för att den med blå färg bör innehålla kallt gott vatten. Stoppar platsmuggen under kranen och fyller på. Det går alldeles strålande. Molander. Redan i tankarna på väg ut. Men då sker något obegripligt. Det sluga platsglaset beslutar sig för att göra uppror. Det vrider sig slipprigt och slugt i handen och stöter till på precis rätt ställe i kanten på påfyllningsanordningen. En vattenkaskad flyger över rummet och skapar en slipprig utspridd pöl över hela golvet. Det blå glaset badar förnöjt i utkanten av vattensamlingen och hånskrattar elakt, djupt inne i sin blå plastkropp.

Bibliotekarien. Far chockat men vänligt upp från skrivbordet. Molander:
"Å gud, förlåt!"

Bibliotekarien:
"Det gör inget. Jag ska ha en trasa här någonstans."

Men han finner ingenting i hela sin stora bokhylla.

Molander. Står snopet mitt i pölen:
"Ursäkta igen. Det är nog lite för tidigt på morgonen för mig."

Inga probem, utbrister bibliotekarien vänligt och försvinner väg för att hämta pappersnäsdukar. De närmaste minuterna ligger Molander på knä och torkar samvetsgrant upp minsta lilla vattendroppe. När endast en pappersnäsduk återstår, är golvet torrt. Molander betraktar misstänksamt det förrädiska plastglaset. Sedan fyller han ytterst försiktigt på det igen, tackar bibliotekarien och försvinner ut ur rummet med pappersnäsduken till Operamannen. Inget ont som inte har något gott med sig, tänker han hoppfullt.

Men. Nu är det dags att babbla lite psykiatri med Operamannen. Det är en fin uppsättning som står uppradad på bordet. Macbook, kaffe, snus och det rebelliska vattenglaset på behörigt avstånd. Molander. Dricker kaffe, stoppar in en snus, kollar mailen och går igenom senaste nytt med Operamannen.

Plötsligt visar klockan att det är mycket bråttom att hinna till dagens seminarium. Molander blir lite förvirrad av allt som plötsligt måste uträttas. Det är sladdar som ska rullas ihop, kaffemugg som ska slängas, samtal som skall avslutas och jävla kodproblem som måste lösas. I all olustig hast. Och där står plastglaset. Molander tänker en smula disträ att det är lika bra att snabbt klunka i sig det eftertraktade vattnet. Förmodligen uppfattar det förrädiska glaset att Molanders gard är nere och utnyttjar lömskt sin chans. För i det ögonblicket som det lyfts från bordskivan vrider det sig slipprigt igen ur Molanders hand. Innehållet hamnar i en våt pöl på skrivbordet, turligt nog med 5 centimeters marginal från lilla vita.

Det är fan inte sant!, tänker Molander och rafsar åt sig Opermannens papperservett. Han torkar och torkar, men servetten blir snabbt genomsur. Fortfarande är bordskivan genomvåt och nu är tidspressen akut! Skit samma, tänker Molander pragmatiskt och tar det sista med mössan. Sedan hastar han iväg mot ännu olösta kodproblem. Eländesglaset förtidspensioneras ilsket i en papperskorg.