"... Det däremot, är mer som att äta upp en kompis. Och det är det väl ändå inget fel med?"
Guillou, Persson och resten av machotöntgänget nickar och håller med.
Och det är synd. Det är synd att det är en mossig gammal bondgubbe som yttrar den sentensen. För även om psykologen skulle lyckas i sin strävan att öppna upp Molanders inre onda dörr. Även om det skulle ske. Så skulle den stupida gubbskrutten vara alldeles omöjlig att inleda en vänskap med. Det är synd.
Annars hade Molander gärna åkt dit och käkat upp honom.
Leif GW P:
"... och till det ska vi äta potatispuré."
Albertina:
"Potatispuré. Det är mat för en riktig karl det!"
Dumheten Hoppet 8 - 6
0 kommentarer:
Skicka en kommentar