Tunnelbana och strängaspel

I går placerade jag min kropp och mitt gitarrfodral på tunnelbanan. Resan in till centralen gick bra. Där missades ett tåg precis mot Mörby centrum. Nästa tub äntrar perrongen ett par minuter senare. Jag vandrar genom vagnen på jakt efter en fin plats att placera min ändalykt på. Plötsligt får jag syn på en frestande Metrotidning. En tjurig tant i en noppig blåklädd jacka hinner dock före och griper girigt efter tabloiden. Jag kan vänta, tänker jag och sätter mig mittemot. En station senare reser den blåklätt noppiga jackan och vandrar mot utgången. Metron trycker hon begärligt mot bröstet. Varelse den vill det eller inte, är den dömd att dela tantens framtida kommunala reseöde. Men det gör inget. 

För en stund senare är det jamsession med Sonus, spelmanslaget på Stockholms Universitet. Det låter mycket och vackert om 10 fioler, tre gitarrer och en klarinett. 

Och det var fint det!