Tentapluggar. Läser om DBT (dialektiskt beteendeterapi). DBT är en strukturerad beteendeterapi som används för mycket svåra självskadande patienter inom psykiatrin. Det finns mycket coola grejer med DBT. Bland annat utbildas/handleds hela personalen på avdelningarna om inlärningsstrukturer och hur de ska handskas med vissa situationer på smartaste sätt. Dock kanske det grymmaste. Varje vecka träffas det terapeutiska teamet, alltså psykologerna som genomför själva terapin. Psykologerna snackar och brainstormar sina fall i gruppen (som patienterna är införstådda med). Sedan den dialektiska "vakthunden". En av personerna i gruppen har ansvar för att påpeka saker som kan stå i vägen för goda behandlingsresultat. Typ en av psykologerna var lite trött, eller lite elak, eller lite mesig osv.
This is impressive I know, but now for anything quite marvelous: Den dialektiska "vakthunden" är en vandrande arbetsroll! Med andra ord, den som ska säga till de andra varierar från vecka till vecka. Ingen får mer tid, ingen får mindre. Oavsett om man gillar eller inte att säga till folk.
DBT tänk: egna brister som gruppstrukturer, makt och internt ledarskap hos psykologgänget som grupp, ska inte heller få stå i vägen för patienternas behandlingsresultat.
Blir mäkta mumsfilibumsaimponerad och minst sagt en smula sugen.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar