Telefonsamtal till gamla jobbet och spikning av ev. tjänsledighet och egen uppsägning. Skum motstridigt sorglig känsla blandad med stentuff övertygelse. Föreläsning, framtida terapeutiska hinder att bestiga. Suck, stön, en annan dag förhoppningsvis. Trött lunk och muttertyst lunch. Ryggskottshumör.
Eftermiddag. Grupparbete. Diskussion om Fallanalys KBT. Molander tyst, trött, antecknande, frånvarande. Mot slutet attackgrinig. Hakar upp sig på instruktioner. Menar kompromisslöst att en generell biografisk beskrivning av barndomen, inte kan tjäna som en adekvat etiologisk förklaring till att patologiska symptom uppstått. Kläcker ur sig att instruktioner är instruktioner, men att protesten rättfärdigt kvarstår. Fejkad intervjusituation. Stämningen kommenteras som spänd av bisittare T. Trots seriösa försök många skrattsalvor över situationens befängdhet. Bisittare T´s kommentar: Molanders upphakning på barndomen. T´s minspel: härmar Molander, frågar om barndomen och ser ut som om han är på väg att somna in olika delar av sitt för tillfället simulerade stoneface. Uppfriskande skratt. Molander på lite bättre humör. Roligt.
Pendeltåg. Ch och Molander på jakt efter sittplats för att genomföra utlovat löfte om grupparbetesdetalj. Ett till synes ledigt bord. Smack, smack. Väskor faller i bordet framför en äldre herre som möjligtvis inte räknat med att bli störd. Ch kilar åt vänster för toalettbesök , Molander åt höger. Plötslig tanke om väskornas säkerhet. Vänder om med förvirrad min för att spana in läget. Då pang, pang, pang! Molanders hjärna registrerar medvetet det som den egentligen redan vetat ett tiotal sekunder. Den brunmanchesterklädda äldre kostymören som precis packat upp sin bärbara dator mittemot, är ingen mindre än filosofiprofessor Torbjörn Tängsjö!
Molander: struntar fullständigt i det planerade toalettbesöket. Molander: slår sig snabbt ned på sin plats. Molander: minns föreläsningen han väntat i 6 år på. Molander: minns att TT tagit ett sabbatsarbetsår i Uppsala. Molander: struntar fullständigt i om medresenären förväntat sig förbli ostörd eller inte. Molander: sträcker fram handen, goddagar igenkännande och tackar allra ypperligaste för föreläsningen han väntat i 6 år på. Säger att föreläsningen var grym och att Molander minsann väntat i 6 år på den. Molanders psyke på högspinn, ställer frågor, pratar på. Tänker att detta inte kan vara sant! Ch dyker upp. Molander släpper inte konversationen med gamla hjälteprofessoridolen. Namefrågedroppar Peter Singer. Berättar om Naomi Kleins inställda föreläsning om Chockdoktrinen i Uppsala.
Ch vänd till Molander: "Har du läst den?"
Molander: "Nej, men jag har den på pocket hemma. Den är som en stor gul telefonkatalog."
TT: "Hon är verkligen någonting på spåren." Fortsätter att muttra någonting om demokrati och kapitalism och dess ofullständigheter.
Ch: "Men den handlar väl någonting om Asien också?"
Molander: "Ja, är det inte någonting om att människan är väldigt påverkbar efter att den blivit försatt i chocktillstånd? Och att det fungerar ungefär likadant på samhällsnivå?"
TT: "Jo, det är en parallell som förs fram i boken."
Konversationen avstannar. Två identiska laptop fälls upp rygg mot rygg på bordet - Molanders och TT´s. Ett vitt stereomac flow breder ut sig i kupén. Molanders hjärna på högvarv. Det såsiga humöret som bortblåst. Däremot. En skum känsla att sitta och brainstorma med Ch om olika symptoms ursprung, med en av Sveriges skarpaste rebeller och största personliga idoler framför sig. Trots det, supergrymt flow. Molander kläcker ur sig inlärningskedjor som aldrig förr. Formuleringarna sprutar fram på skärmen. Mot slutet, stjärnan på toppen. Ch trött och uppgiven: "Skriv vad du vill, vi får rätta sedan".
Molander: knappar nöjt in under rubriken beskrivande symptom, "Även tydliga ruminerande tendenser anbelangande individuell otillräcklighet, kan identifieras".
Färdigskrivet. Ch sträcker sig trött tillbaka mot ryggstödet. 10 minuter till avstigning. Molander: spanar in TT. Klappar förnöjt på sin lilla vita älskling.
Molander: "De är fina de här små datorerna!"
Tystnad. Pinsam stämning. Molander håller tjurigt fast blicken trots att hjärtat bankar som en mindre bataljon ånglok. Så plötsligt tittar TT förvirrat upp. Förstår att påståendet var riktat till honom. Ler lite finurligt ur Dr Olanderkostymen.
TT: "Jo, de är som puderdosor."
För tillfället: Sitter på balkongen omgiven av kall fräsch höstluft. Utan snus, men med rödvin. Funderar associationer mellan herr T och antroposofin. Tänker att herr T dyker upp som gubben i lådan vid avgörande personliga livsbeslut. Kanske en biografisk livshistoria ändå har sitt speciella värde...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar