Resten av världen börjar komma ikapp

För ett par veckor sedan återfann vi idéboken i bilens handskfack. Idéboken är en grön anteckningsbok som darling erkalajn köpte åt mig för länge länge sedan, då hon tröttnade på molanders ständiga tjatande om att man borde göra det eller det (jag tror hon tänkte att det var lots a talk, but noooo action). Efter det satte erkalinan i bombsäkert system att så fort molander öppnade truten med euforisk blick, fort som tusan trycka upp idéboken under näsan på honom. Resultat: En period av intensivt skrivande i den gröna boken samt en nöjd och ostörd Erika med alla cirklar i fullkomligt orubbad balans.

Nåväl, i idéboken som vi bläddrade i för första gången på många år, stod att läsa om storslagna visioner och kluriga skumma uppfinningar. I ärlighetens namn var en del av idéerna något... svårgenomförbara på ett praktiskt plan. Som exempelvis tanken att lösa världens energiproblem en gång för alla genom att komma på ett slutet vattensystem. Alltså på ren skär svenska, att få vattnet att färdas uppåt av sig själv. 

Men. Idag blev jag glad när jag på Sveriges Radios hemsida läste senaste nytt. KTH professorn Peter Händel har tilldelats Trafiksäkerhetspriset, eftersom han utvecklat en värmekänslig kamera som kan monteras i bilen och varna för älgar vid vägkanten. 

För vad har det stått i min gamla idébok i typ 4 år? Jo, "Utveckla en värmesensor som kan varna för vilda djur och kopplas till bilens GPS"! 

What more can I say? Nu är det bara vattnet som ska rinna uppåt kvar!