Plötsligt händer det!

Alldeles nyss. Hemtelefonen ringer med sin vanliga otrevliga signal (signalen är egentligen inte så horribel, otrevligheten består till 100% av inlärning eftersom det bara är telefonförsäljare som inte ringer på mobilerna). 

"Det är Olle"

"Hej jag heter (...) och ringer från Sundbybergs stadsnät"

Sedan berättar den vackra människan att hon egentligen ringt fel och skulle ha tag på en Peter. Men Molander tänker att någon felringning är det inte tal om. Snarare en alldeles ypperlig Rättringning! Molander vägrar släppa sitt livs enda vackra telefonförsäljarsamtal. Han frågar på, är trevlig som attan, spinner som en katt framför brasan. Att tillämpa den vanliga försvarsmekanismen mot telefoninasarna (slänga på luren) är det inte tal om. Efter åratal av föreningstjat, förgäves tillämpade krigsaktioner mot Dumheten och efterföljande slita- sitt- hår- i- förtvivlan- grinighet, lyser det korta meddelandet genom luren som ett inbjudande Bastufönster i Sibirien helveteskyla.

Den som väntar på något gott, har verkligen väntat för länge. Men det gör ingenting. För inom en mycket snar framtid kommer Molander att förfoga över en fibersladd som heter duga. 100 mbit rakt in i Lilla Grönas hemtrevliga vardagsrum till en blygsam kostad av 169 riksdaler. 

Molander tackar artigt och tacksamt för samtalet. Han lägger på luren. Han stirrar dramatiskt ut i den tomma luften. Sedan ler han förnöjt och hytter med näven mot den tilltänkta allestädes närvarade Dumheten. 

Moahahahaha!