Molander tar sats. Medan han surt krånglar sig ned i den förjävligt obekväma pendlarsitsen, drar han ett djupt andetag. Sedan sjunger hans fingrar ut över tangentbordet i det svartaste klaginlägget någonsin.
07.15. Flatens naturreservat, Skarpnäck.
Mobilklockan varvar upp med ett stingsligt och människofientligt skrikande. Molander öppnar sina plötsligt klarvakna och attackgriniga ögon efter mindre än 5 timmars förkylningsförgiftad sömn. Sedan kommer han på att det är panikbråttom. Det blir en helt onaturlig morgonstressfart på Albertina och Molander. I ett huj flyger bäddsoffan ihop. Fina Madam Stajnalajn kommer ned från övervåningen och undrar förvirrat vad som står på. Men lämpliga god morgon fraser eller Tack- för- en- ypperligt- fin- gårdagsafton, finns det inte tid till. Albertina flyger ut mot bilen. Molander slänger stressat i sig en bit frukost bestående av en bit pepparkaksdeg. Ute på gården slänger han upp grinden i det kallblöta grinvädret. In i bilen och iväg.... i 10 meter. Sedan finns inte mobilen i fickan. Molander vänder om och jäktar in i köket för att plocka med sig den bärbara fånen. Tre minuter senare är det dags för nästa kodlåsförsedda grind. Molander kämpar förtvivlat med stelfrusna halkfingrar för att ratta in det obehagliga stålets rätta positioner. Burr. Suck. Jävlar!
07.45 Nynäshamnsvägen.
Lilla Blå snurrar runt i Stockholms rusningstrafik. Målet för den lilla snabba franska hurtbilen är att Molander ska hinna med 08.11 ltåget mot Uppsala. Men, verkligheten slår alltid som hårdast i svåra stunder. Olyckligtvis är inte Lilla Blå av märket Renault 5. Därför finns ingen inbyggd SuperhjälteGPS som styr de rätta vägarna automatiskt. Lilla Blå svänger fel avtagsväg och ja... hej Skanstull och hej 40 kr i onödig jävla trängselavgift! In på söder, snurra runt bakom slöblöta taxibilar och sedan ut igen från söder. Äntligen framme vid Gullmarsplan. Klockan visar på 07.55 och kanske, kanske finns det en chans att hinna med tåget. Molander hoppar ut ur bilen och flyger ned mot tunneltåget. Mot Råcksta. Perfekt! Kom igen nu klockan, ticka långsamt. Molander väntar tålmodigt medan alla passagerare slött spankulerar ut genom dörrarna. Sedan! Nu är det dags. Molander gör en ansats att träda in i vagnen. Då plötsligt släcks tåget ned och dörrarna pyser försmädligt igen mitt framför näsan på honom. Medan högtalarna knastrar någonting om "....slutstation...", kväser Molander med yttersta svårighet en stark impuls att sparka på tunnelbanevagnen mycket mycket hårt! Sedan vänder han sig om och registrerar genom den röda dimman hur nästa tåg rullar in på perrongen. Molander springer som en panter över perrongen. Med ack, ack, ack! Nu är det plötsligt hela jävla världen som tränger sig in i den helt sjukt överfyllda vagnen. Inte skuggan av en sportkeps att få plats där, tänker Molander uppgivet medan förgrymningen sakta sänker sig till ett molande svart Helvetestänk. Med en djup döda döda suck, ställer han sig och inväntar nästa tåg som kanske kommer att kunna stigas ombord på.
08.15. Stockholms Centralstation.
Molander konstaterar med en sur min att vissa tåg minsann ibland avgår exakt enligt fastställd tidtabell! Fyra minuters försening går tydligen inte att komma undan med som stackars resenär. Molander väntar grinigt i en halvtimme på någon sorts orange plastsoffa. Olycksbrodern Lasse Whinerbrook klagar med vacker melankolisk stämma i Ipodens lurar:
"Du hade rätt, sångerna kom från andra länder. Vi möttes i ett underland och står på en perrong där allt förändras fast ingenting händer..."
Molander tänker att det känns fint att han inte är ensam, även om hans muttriga sinnesstämning nu passerat Lasses med milsvida marginal. Sedan hoppar en försenad Molander på tåget mot Uppsala. Han slänger upp det nytankade pendelkortet på bordet framför sig så att konduktören inte behöver väcka honom. Sedan försjunker Molander omedelbart i en djup och bekvämt suckande dvala. En stund senare buffar en otrevligt ouppmärksam konduktör honom på axeln. Molander kikar lite surt och sömndrucket upp under Castrokepsen, men innan dess har konduktören insett sitt fatala misstag och skamset pipit iväg nedåt gången.
9.30 - 17.00. Psykologiska institutionen, Uppsala.
Skoldagen är trött och oinspirerad. Grupparbetet med enkäten tuffar tack och lov fram i maklig styrfart. Men inom sig jagas Molander genom stressande hemska tankeparanteslabyrinter. Den skrämmande och förlamande Praktikdemonen flåsar honom horribelt i nacken. Molander flyr för sitt liv undan detta hemska monster. Då och då dyker Wisctest 2 förnärmat upp i gångarna och vill sättas på plats. Någonstans hörs också ett eko av ett ledamt hulkande. Det är den bortglömda vackra Jobba- Som- Tusan- Hela- Sommaren- I- Nordnorska- Tromsö- Drömmen, som känner sig ledsen och övergiven. Molander vill hytta bestämt med näven åt det jävliga Praktikdemonfejset och skrika åt honom att han minsann ska få se på tusan! Han vill spika upp Wisctest 2 en gång för alla på en av labyrintens kalenderväggar. Molander vill leta upp den vackra Tromsödrömmen och klappa den tröstande på huvudet. Men olyckligtvis orkar han inte med det, där han jagas runt, runt i den förfärliga tankeparanteslabyrinten. Dessutom behövs Molanders bägge nävar de få lediga stunder som erbjuds, till att snyta näsan eller vagga den kepsförsedda och tröttbedrövliga skallen.
17.25. Uppsala Centralstation.
Molander på väg hem mot den efterlängtade sängen. Molander trevar efter tågkortet i fickan. Molander hittar det inte. Letar i väskan, fickorna, väskan igen och sedan alla fickor igen. Molander kommer på att han i sitt utmattade morgontillstånd måste glömt sitt nytankade 800 kronorskort pendeltågsbordet framför sig. Tack för den vältajmade passningen Försynen! Motsträviga studenter som vägrar hålla CSN´s kalla hand, bör tydligen lägligt bestraffas med ekonomiskt svidande sanktioner. Molander tittar stramt på klockan. Han vill för allt i världen inte sitta och vänta på ett tåg till denna dag. Molander rushar i tidsnöd mot biljettkassorna. Snabbkassan för Uppsalapendeln är helt oväntat (!?) stängd. Molander ställer sig stressat i den 5 meter långa kön till anvisad ordinär kassa. Han hoppas innerligt att kassörskan skall lyckas decimera den långa raden med minst 1 meter i minuten. Det visar sig vara en ypperligt förträfflig kassörska. Problemet är bara att det står två hårdrocksklädda ynglingar längst fram. De bägge slötröga bondedrasuternas tankeförmåga verkar vida understiga en valnöts. Den fem meter långa kön decimeras visserligen enligt önskat tidsintervall. Dock är det deltagarna i mitten av raden (med väntelappsnummer som Molander inte förfogar över) som ger upp och snabbt blir betjänade i andra kassor. Nu står Molander precis bakom stoppklossarna och hör olyckligtvis allt som sägs. Nu är det bara 5 minuter tills tåget går. Nu ringer den stora stoppklossen en vän på sin mobiltelefon och frågar hur mycket pengar han har på sitt konto. Nu tuffar Molanders sängbelöning sakta men säkert en olidlig halvtimme in i framtiden. Nu tänker Molander desperat att hade han inte åkt på kosmiska- 800- kronors- böter, skulle han gladeligen betalat slöbölingarnas biljetter bara för att få dem ur vägen. Nu är det bara 4 minuter tills tåget går. Nu stirrar hårdrockardrängarna kossa -mu- aktigt och dumt ut i luften en obeskrivligt lång stund. Nu växlar Molander oroligt fot från vänster till höger, samtidigt som han ber en tyst bön om nåd. Tick tack, tick tack. Nu verkar klunsarna efter en evighet äntligen vara på väg att gå! Men verkar är sorgligt nog det rätta ordet. För nu har den största stoppklossen ringt upp sin kompis igen:
"Kan du föra över 150 kr extra så att vi kan köpa något medan vi väntar?"
Nu får Molanders fot återigen en mycket stor lust att sparka någonting mycket, mycket hårt. Nu verkar den stora klunsen ha bestämt sig för att han ska betala kvällens biljetter nu, för att hämta ut dem senare. Nu har han svårt att komma ihåg sitt eget telefonnummer som behövs för att hämta ut biljetterna senare. Nu gör sig Molander kvitt sin sparklust genom att med stor kraft drämma en begagnad prilla i en papperskorg. Portionssnusen studsar mot kanten och Molander är tvungen att skamset plocka upp den för att försiktigt lägga ned den i skräpkorgen. Nu är det 3 minuter kvar tills tåget går och Halleleluja!, bromsklossarna vaggar slött iväg. Molander med blicken full av Pang- Pang- Pang- attityd:
"Hej, jag ska ha ett pendlarkort mellan Uppsala och Stockholm laddat med 500 kronor till studentrabattpris!"
17.39. På det icke missade tåget mot Stockholm.
Molander tar sats. Medan han surt krånglar sig ned i den förjävligt obekväma pendlarsitsen, drar han ett djupt andetag. Sedan sjunger hans fingrar ut över tangentbordet i det svartaste klaginlägget någonsin. Plötsligt ringer finaste Erkalinan och berättar att JA hon har fått drömjobbet! Molander dras hastigt och lustigt ut genom den hemska tankeparanteslabyrintens tjocka väggar. Plötsligt är Molander mycket gladare än Lasse Whinerbrook igen. En timme senare småskämtar han harmoniskt om ett hastigt uppflammade kaffesug, med tanterna i blomaffären.
Det blev bra nu kompis, det blev bra nu...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar