Storstadsdjungelns lag

Den gamle lejonhannen har för länge sedan blivit bortkörd ur flocken. Det har passerat lång tid sedan han förklarades icke önskvärd av sina egna. Många års ensamhet och isolering har satt sina spår. Nuförtiden ger djurens före detta konung ett smått excentriskt intryck, för att inte säga galet. Han vankar förvirrat omkring ensam på savannen. Men den gamla lejonhanen har inte gett upp sin stolhet än. Han tittar ned på sin grånade man och minns sin storhetstid. Han tänker att kanske, kanske om han majestätiskt svänger runt sin man precis som förr i tiden, kan det finnas en chans att något djur på savannen blir imponerat och ger honom lite mat. Nu står han där på Sergels torg. I handen håller han en mörbultad plastbandspelare. På huvudet hänger en tomteluva lite humoristiskt på sned. Ansiktet trycks diggande mot bandspelaren. De sjuttiotalsdansskobeklädda fötterna gör Elvis moves över plattans stenkeramik. På vägen in i en affär får jag syn på gubbens bakdel under den långa skinnjackan. Rumpan rör sig rytmiskt fram och tillbaka med väl inövade old- school- moves. Jag minns att jag tänker något i stil med Ojä!

Ett par minuter senare är jag klar med mitt shoppande. Jag passerar den dansande gamlingen på torget, på väg till tunnelbanan. Plötsligt dyker en flock hyenor upp. De har inget intresse av att äta upp den gamla lejonhannen i röd luva. Däremot tänker de kanske, att det kan vara roligt och riskfritt att driva med den gamle. Nu går en i ungdomsgrabbgänget hånleende och elakt fram till gubben och vill ge honom en papperslapp av något slag. De andra dunjackegrabbarna i flocken skrattar hyenalikt i bakgrunden. Själv ställer jag mig demonstrativt och stirrar på ungdomsgänget. Jag undrar vad i h-e de håller på med. Men det visar sig att den gamle lejonhannen kan ta vara på sig själv. Han flyger ut mot hyenakräket som hånat honom och hytter galenfarligt med plastbandspelaren. Sedan sparkar han föraktfullt på papperslappen som med stor hast släppts på marken. Den gamle i tomteluvan garvar och verkar mycket road. Grabbgänget garvar också. Även de verkar tycka att det var en mycket rolig situation.

Själv vänder jag mig om och går därifrån. Jag tänker att livet på savannen är hårt. Det är storstadsdjungelns lag.