Bastunatt på Färingsö. Skojgubbmachosnack. Någon som ska lägga in ett vedträ i aggregatet. Måste göra det eftersom det låter att det är "kallt så in i helvete" i den redan skållheta bastun.
Pappa:
"I Norrland (bonusmachopoäng) säger gubbarna inte måste. De säger 'nu gatt du lägg på ett veträ till!"
Någon annan:
"Varför säger norrlänningarna gatt för? Kan de inte inte säga måste som resten av alla andra i Sverige?"
Pappa, med ett stort leende på läpparna:
"Jo ni förstår. Det var en stockholmare som hälsade på i en by i Ångermanland. Stockholmaren frågade just varför byinnevånarna sa gatt, och inte måste. Vet ni vad gubbarna svarade då?"
Men det vet ingen. Så då berättar pappa det:
"Dä gett heta gatt!"
måndag
onsdag
Stålkolossers vrål i natten
Det är lika bra att erkänna. Molander har tillbringat hela natten framför lilla grå. Bergtagen till förundrans bortesta gräns av Googles bidlsökartjänst och Fotoshops menyer. Klockan är över fem på morgonen och ögonen skriker av förlorad sömn. Just det. Jag upprepar om någon av någon outgrundlig anledning skulle tvivla på mitt ord.
Förlorad sömn!
I den fjärran natten hörs spöklika skrin från plågade gigantiska stålfosters mekaniska lemmar. Det är lite läskigt och suggestivt. Men det finns ändå aldrig något ont som inte för något gott med sig. Nu blir Albertina glad när hon vaknar upp om ett par timmar. Lilla bilen och stora älsklingen får snöfria vägar ända hem till norrland imorgon!
Som Albertina svurit den senaste veckan över igensnöade bilar och idiotiska datumparkeringar som ändå aldrig skottas. Men böter ska de dela ut, även om de inte skottar! (de jävlarna!, reds amn.) Och varför ska de förbannade stockholmarna ploga på dagtid för? Albertina har hoppat upp och ned i ren och skäraste ilska. Sedan har hon längtat hem till norrland där det är lite ordning och fason på saker och ting - där begreppet snökaos inte existerar trots att det bara faller lite skitsnö här nere jämfört med hemma. Sedan har hon blivit lite förbannad igen.
"Helvetes Stockholmare! Ploga gör man på natten!"
Men nu är det som sagt natt. Och plogbilarna skriker i fjärran. Och så vida inte gatukontoret har hyrt in en bonde från Gävle eller nåt, verkar det som om stockholmarna kan ploga vägar ända. På natten. Och med extremt välplanerad timing dessutom. Plogat och klart med bara ett par timmars marginal till godo för stora älsklingens bilfärd mot norrland.
Det du Albertina. Det du!
I den fjärran natten hörs spöklika skrin från plågade gigantiska stålfosters mekaniska lemmar. Det är lite läskigt och suggestivt. Men det finns ändå aldrig något ont som inte för något gott med sig. Nu blir Albertina glad när hon vaknar upp om ett par timmar. Lilla bilen och stora älsklingen får snöfria vägar ända hem till norrland imorgon!
Som Albertina svurit den senaste veckan över igensnöade bilar och idiotiska datumparkeringar som ändå aldrig skottas. Men böter ska de dela ut, även om de inte skottar! (de jävlarna!, reds amn.) Och varför ska de förbannade stockholmarna ploga på dagtid för? Albertina har hoppat upp och ned i ren och skäraste ilska. Sedan har hon längtat hem till norrland där det är lite ordning och fason på saker och ting - där begreppet snökaos inte existerar trots att det bara faller lite skitsnö här nere jämfört med hemma. Sedan har hon blivit lite förbannad igen.
"Helvetes Stockholmare! Ploga gör man på natten!"
Men nu är det som sagt natt. Och plogbilarna skriker i fjärran. Och så vida inte gatukontoret har hyrt in en bonde från Gävle eller nåt, verkar det som om stockholmarna kan ploga vägar ända. På natten. Och med extremt välplanerad timing dessutom. Plogat och klart med bara ett par timmars marginal till godo för stora älsklingens bilfärd mot norrland.
Det du Albertina. Det du!
måndag
Kap 15: Henkes livsfarliga sammandrabbning med Umeås galenfarligaste veganer
De sensate dagarna har den vi kan kalla "Henke", pladdrat runt på Facebook som en mindre kader av skvallerkärringar från Bromölla. Henke tror sig ha kommit på ett argument. Och eftersom Henke tror att argumentet är både knivskarpt, glänsande och avväpnande, så måste han tjata om det i statusrad efter statusrad. Henkes argument lyder som följer:
"Vegetarianer är elaka mot djuren, eftersom de äter upp deras mat"
(Ordet eftersom tillhör egentligen inte citatet då Henke inte skrev så. Men jag klippte in det ändå för att om möjligt ge Henkes argument något mer filosofisk argumentationstyngd.)
Problemet är inte att Henke är Dumheternas Okrönte Mästare. Problemet är inte heller att argumentet är löjligt och idiotiskt, trots att Henke tror att det är både knivskarpt, glänsande och avväpnande. Problemet är inte heller att Henke riskerar att göra bort sig genom att dekorera allmänhetens skyltfönster Facebook med sina dumheter. Nej. Problemet är istället att Henke har ett minne som en guldfisk och en förmåga att lära av sina misstag som understiger en gråstens. För att varna och påminna Henke om vad som kan hända när man glappar käft om fel saker (och samtidigt berätta för alla i Henkes bekantskapskrets), är det nu dags för kapitel 15.
Lets step back into the old days again for another True Henke Story! Vi befinner oss mitt i de sista självande månaderna innan millenieskiftet. Jag och Henke sitter med var sitt ölglas någonstans i Östersund. Henke har den senaste halvtimmen babblat på om McDonalds alla interna rutiner, fritöser, sophantering, städning och en evinnerlig massa mer saker jag inte ens orkar tänka på. Kanske är det så att jag tröttnar. Kanske vill jag bara retas med Henke lite.
Jag:
"Visste du att Umeå är den enda stad i hela Europa där McDonalds gått i konkurs? Tre gånger om dessutom! Djurrättsaktivisterna där står utanför dörrarna till nyöppnade McDonalds restauranger och övertalar människor att inte går in."
Henke:
"Umeå? Där har jag FAAAAAN en kusin som bor. Han har en sån häringa fluffboll på huvet!"
Jag:
Jag:
"Du menar afro?"
Henke:
Henke:
"Ja, skiiiit samma. Han ser fan inte klok ut! HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!"
Jag. Är precis på väg att fråga vad är det som är så roligt. Att Henke kallade afrokrull för "en sån häringa fluffboll på huvet" eller mer troligt - att Henke tycker att hans kusin ser löjlig ut i sin frisyr eller att djurrättsaktivisterna i Umeå är fåniga? Men jag hinner inte fråga. För slutar Henke plötsligt skratta.
Henke:
Jag. Är precis på väg att fråga vad är det som är så roligt. Att Henke kallade afrokrull för "en sån häringa fluffboll på huvet" eller mer troligt - att Henke tycker att hans kusin ser löjlig ut i sin frisyr eller att djurrättsaktivisterna i Umeå är fåniga? Men jag hinner inte fråga. För slutar Henke plötsligt skratta.
Henke:
"Jag har varit i Umeå en gång. Visste du det?"
Va!? Den militanta köttätaren Henke, brölosmidigheternas mästare, i djurättsUmeå? Det måste vara som att släppa in en elefant i en glasbutik - med det lilla tillägget att karafferna och glasen är beväpnade med automatvapen! Hur i helvete gick det?
Jag:
Va!? Den militanta köttätaren Henke, brölosmidigheternas mästare, i djurättsUmeå? Det måste vara som att släppa in en elefant i en glasbutik - med det lilla tillägget att karafferna och glasen är beväpnade med automatvapen! Hur i helvete gick det?
Jag:
"Henke, hur i helvete gick det!? Nu får du fan berätta!"
Men Henke tar bara lugnt en klunk öl med ett litet stolt flin på läpparna. Sedan börjar han berätta.
Henke:
Men Henke tar bara lugnt en klunk öl med ett litet stolt flin på läpparna. Sedan börjar han berätta.
Henke:
"Jo, jag åkte upp till min fluffbollskusin en helg för att hälsa på. Jag var fan egentligen inte så sugen, men morsan tvingade mig. Hon hotade att dra in Kalle Anka prenumerationen om jag inte åkte. Faaaan att leva utan Kalle Anka va?!"
Henke glor plötsligt på mig med en desperat och stirrande blick. Jag tänker att jag borde prata med honom om det här med 20 åriga män som fortfarande bor hemma hos sin mamma och är beroende av en tecknad Disneyserie för barn. Men inte just nu. Den här historien är för viktig. Det gäller att hålla med bara. Hålla med så in i helvete så att Henke inte börjar pladdra om någonting annat.
Jag:
Henke glor plötsligt på mig med en desperat och stirrande blick. Jag tänker att jag borde prata med honom om det här med 20 åriga män som fortfarande bor hemma hos sin mamma och är beroende av en tecknad Disneyserie för barn. Men inte just nu. Den här historien är för viktig. Det gäller att hålla med bara. Hålla med så in i helvete så att Henke inte börjar pladdra om någonting annat.
Jag:
"FAAAAN för att leva utan Kalle Anka. Det... Det går liksom inte att förställa sig. Ett öde värre än döden liksom."
Jag. Helvete! Jag tog i för mycket. Tänk om Henke uppfattade någon sorts ironisk ton. Tänk om han... Men det gör han inte. Istället nickar Henke bara allvarligt och tycks bli lugn igen. Jag tackar gudarna att han hittar tillbaks till tråden.
Henke:
Jag. Helvete! Jag tog i för mycket. Tänk om Henke uppfattade någon sorts ironisk ton. Tänk om han... Men det gör han inte. Istället nickar Henke bara allvarligt och tycks bli lugn igen. Jag tackar gudarna att han hittar tillbaks till tråden.
Henke:
"Sedan visste vi inte vad vi skulle göra på fredagskvällen. Så vi drog ner på stan då...."
Sacha vandrar Storgatan fram. Hennes 155 cm höga kropp är utsmyckad med piercingar och tatueringar på ett flertal ställen. Den senaste piercingstaven tränger genom högra näsvingen. Innanför de stickade avklippta fingervantarna i polyester skymtar den svarta straight edge taueringen fram på högra handen. Sacha är förbannad. Hon fryser om fötterna i det smällkalla Umeå. Sacha har beställt ett par skinnfria kängor från England, som kommer att levereras inom kort. Till dess får hon hålla till godo med ett par gamla Converseskor. Sacha är förbannad över att det inte går att köpa skor som inte är gjorda av skinn i vanliga affärer. Men mest av allt är Sacha förbannad på alla jävla egoistiska människor som stoppar i sig kött hela dagarna utan att bry sig det minsta om att djuren lider helvetiska kval under koncentrationslägelika former vilka kallas köttindustrin! Sacha är medlem i den innersta kretsen av Umeås djurättsaktivister. Denna kärna av dedikerade aktivister prioriterar djurens väl och ve hårdare än några andra. "Om människor inte svarar på annat än hot och våld, för att sluta upp med sitt vidriga exploaterande av försvarslösa djur, kan inte vi låta oss hindras av det!", hade Sacha ilsket deklarerat på en av gruppens sammankomster. Merparten av gruppens medlemmar hade varit inne på samma linje som Sacha, även om de inte fullt ut delade Sachas provokativa och kompromisslösa inställning till "de jävla förtryckarasen!".
Gruppen hade iförda maskering genomfört en serie uppmärksammade aktioner i Umeå med omnejd, den senaste tiden. Scanbilar hade bränts, slakterier hade saboterats och forskare, vilka använt djur i extremt onödiga och plågsamma djurförsök, hade hotats anonymt. Genom att utföra dessa aktioner hade inte bara gruppen räddat ett flertal djur från ett plågsamt och helvetiskt liv och en onödig död. Djurättsfrågan hade också fått stor publicitet i media och diskuterades nu av människor som vanligtvis inte reflekterar över samhället och djurs lidande. Det fanns dock de inom gruppen som oroade sig för aktionernas mänskliga konsekvenser. Även om ändamålet var gott, kunde medlen kanske inte alltid rättfärdiga även de mest positiva förbättringar för djuren? Människorna hade också ett värde och genom att sabotera för dem exempelvis på ekonomisk väg, kunde även den mest förhärdade usling bli deprimerad och ledsen. Dessa åsikter gjorde Sacha ännu mera förbannad! Sacha var en person som reagerade med en fullständig kompromisslöshet på alla typer av förtryck. En gång i unga år hade hon kört en sax genom armen på en mobbarkille i skolklassen, som gjort misstaget att fråga om hennes bröst höll på att växa ut. Mobbarkillen hade börjat gråta, fick sy flera stygn och blev sjukskriven i flera veckor. Sacha skickades på psykiatrisk undersökning och diagnosen kom att bli ADHD med extremt utåtagerande tendenser, samt Antisocial Personlighetsstörning med grav empatistörning - den senare en mycket ovanlig diagnos eftersom man sällan eller aldrig diagnosticerar personlighetsstörningar på barn. Varken mediciner eller sociala insatser hade dock hjälpt. Sacha hade genom åren blivit dömd för ett flertal fall av grov misshandel. Den värsta av dessa domar hade utmynnat från en episod där en pappa hade slagit sin femåriga dotter i ett snabbköp. Sacha hade plockat upp sin pepparsprej ur fickan, tömt den i ansiktet på mannen och knäat honom i skrevet. Som ett resultat av misshandeln hade mannen blivit blind på ena ögat och Sacha blivit dömd till skyddstillsyn och grova böter. Men. Pappan vågade aldrig mer i sitt liv slå någon som var mindre.
För tillfället är Sacha och två gruppmedlemmar till, Hasse och Charlotte, på väg hem från en fritagningsaktion av ett trettiotal höns som blivit utsatta för extrem vanvård av en alkoholiserad bonde utanför Djäkneböle. När Sacha hade fått syn på de halvdöda spillrorna av 35 höns som i ett betonginklätt utrymme på en halv kvadratmeter, som av ren desperation börjat äta av varandra och sina egna kycklingar i brist på föda, brann det för henne! Sacha hade fått tag på ett järnrör och rusat mot ladugårdsdörren för att göra slut på det eländiga bondekräket som låg berusad uppe i huset. Charlotte och fem till ur gruppen hade tvingats brotta ned Sacha och under stor vedermöda hålla henne fast i 35 minuter tills hon lugnat sig någorlunda. Sacha hade följdaktligen haft en mycket dålig dag. Det hjälpte inte att Hasse gick bredvid och dumbabblade heller. Sacha slängde en irriterad blick till höger på den två meter långa 25 åringen med tungviktsboxarkroppen. Hasse var en mycket mesig och irriterande person, enligt Sacha. Han var vek, konflikträdd och hade inte det som krävdes. Hasse brydde sig till och med på ett löjeväckande sätt om att alla i hans omgivning skulle trivas och ha det bra! Egentligen var han ingen lämplig medlem i djurrättsgruppen. Enda anledningen till att Hasse faktiskt var med, var att gruppen höll sig med fåniga direktdemokratiska regler, där alla som ville vara medlemmar hade rätt till det. Tur att Hasse är så in i helvete dum och trög att han inte förstår sig på att protestera, tänker Sacha medan hon fingrar febrilt på knogjärnet och teleskopbatongen i fickan. I hennes huvud flashar bilder av de stackars hönsen förbi. Den där jävla bonden skulle ha fått vad han förtjänat! Hela Sachas kropp skakar inombords av oförlöst ilska. Det skulle nästan kännas skönt om något endaste litet förtryckaras skulle dyka upp och jävlas. Då jävlar kan det vara värt några sketna böter eller till och med ett par månaders frihetsberövning.
Den lilla gruppen stannar till för en rökpaus vid Umeåtorget. Charlotte tänder en cigarett, medan Sacha surmulet glor upp mot den svarta Västerbottenhimlen. Hasse ser sig lite förvirrat omkring. Sedan pulsar han frimodigt fram till ett par grabbar i 20 års åldern som står och hänger några meter bort. Sacha svär inombords. Vad i helvete håller den fåniga idioten på med nu då?! Men det tycks inte Hasse märka. Istället fortplantar sig ett stort och fånvänligt leende i hans ansikte.
Hasse:
Sacha vandrar Storgatan fram. Hennes 155 cm höga kropp är utsmyckad med piercingar och tatueringar på ett flertal ställen. Den senaste piercingstaven tränger genom högra näsvingen. Innanför de stickade avklippta fingervantarna i polyester skymtar den svarta straight edge taueringen fram på högra handen. Sacha är förbannad. Hon fryser om fötterna i det smällkalla Umeå. Sacha har beställt ett par skinnfria kängor från England, som kommer att levereras inom kort. Till dess får hon hålla till godo med ett par gamla Converseskor. Sacha är förbannad över att det inte går att köpa skor som inte är gjorda av skinn i vanliga affärer. Men mest av allt är Sacha förbannad på alla jävla egoistiska människor som stoppar i sig kött hela dagarna utan att bry sig det minsta om att djuren lider helvetiska kval under koncentrationslägelika former vilka kallas köttindustrin! Sacha är medlem i den innersta kretsen av Umeås djurättsaktivister. Denna kärna av dedikerade aktivister prioriterar djurens väl och ve hårdare än några andra. "Om människor inte svarar på annat än hot och våld, för att sluta upp med sitt vidriga exploaterande av försvarslösa djur, kan inte vi låta oss hindras av det!", hade Sacha ilsket deklarerat på en av gruppens sammankomster. Merparten av gruppens medlemmar hade varit inne på samma linje som Sacha, även om de inte fullt ut delade Sachas provokativa och kompromisslösa inställning till "de jävla förtryckarasen!".
Gruppen hade iförda maskering genomfört en serie uppmärksammade aktioner i Umeå med omnejd, den senaste tiden. Scanbilar hade bränts, slakterier hade saboterats och forskare, vilka använt djur i extremt onödiga och plågsamma djurförsök, hade hotats anonymt. Genom att utföra dessa aktioner hade inte bara gruppen räddat ett flertal djur från ett plågsamt och helvetiskt liv och en onödig död. Djurättsfrågan hade också fått stor publicitet i media och diskuterades nu av människor som vanligtvis inte reflekterar över samhället och djurs lidande. Det fanns dock de inom gruppen som oroade sig för aktionernas mänskliga konsekvenser. Även om ändamålet var gott, kunde medlen kanske inte alltid rättfärdiga även de mest positiva förbättringar för djuren? Människorna hade också ett värde och genom att sabotera för dem exempelvis på ekonomisk väg, kunde även den mest förhärdade usling bli deprimerad och ledsen. Dessa åsikter gjorde Sacha ännu mera förbannad! Sacha var en person som reagerade med en fullständig kompromisslöshet på alla typer av förtryck. En gång i unga år hade hon kört en sax genom armen på en mobbarkille i skolklassen, som gjort misstaget att fråga om hennes bröst höll på att växa ut. Mobbarkillen hade börjat gråta, fick sy flera stygn och blev sjukskriven i flera veckor. Sacha skickades på psykiatrisk undersökning och diagnosen kom att bli ADHD med extremt utåtagerande tendenser, samt Antisocial Personlighetsstörning med grav empatistörning - den senare en mycket ovanlig diagnos eftersom man sällan eller aldrig diagnosticerar personlighetsstörningar på barn. Varken mediciner eller sociala insatser hade dock hjälpt. Sacha hade genom åren blivit dömd för ett flertal fall av grov misshandel. Den värsta av dessa domar hade utmynnat från en episod där en pappa hade slagit sin femåriga dotter i ett snabbköp. Sacha hade plockat upp sin pepparsprej ur fickan, tömt den i ansiktet på mannen och knäat honom i skrevet. Som ett resultat av misshandeln hade mannen blivit blind på ena ögat och Sacha blivit dömd till skyddstillsyn och grova böter. Men. Pappan vågade aldrig mer i sitt liv slå någon som var mindre.
För tillfället är Sacha och två gruppmedlemmar till, Hasse och Charlotte, på väg hem från en fritagningsaktion av ett trettiotal höns som blivit utsatta för extrem vanvård av en alkoholiserad bonde utanför Djäkneböle. När Sacha hade fått syn på de halvdöda spillrorna av 35 höns som i ett betonginklätt utrymme på en halv kvadratmeter, som av ren desperation börjat äta av varandra och sina egna kycklingar i brist på föda, brann det för henne! Sacha hade fått tag på ett järnrör och rusat mot ladugårdsdörren för att göra slut på det eländiga bondekräket som låg berusad uppe i huset. Charlotte och fem till ur gruppen hade tvingats brotta ned Sacha och under stor vedermöda hålla henne fast i 35 minuter tills hon lugnat sig någorlunda. Sacha hade följdaktligen haft en mycket dålig dag. Det hjälpte inte att Hasse gick bredvid och dumbabblade heller. Sacha slängde en irriterad blick till höger på den två meter långa 25 åringen med tungviktsboxarkroppen. Hasse var en mycket mesig och irriterande person, enligt Sacha. Han var vek, konflikträdd och hade inte det som krävdes. Hasse brydde sig till och med på ett löjeväckande sätt om att alla i hans omgivning skulle trivas och ha det bra! Egentligen var han ingen lämplig medlem i djurrättsgruppen. Enda anledningen till att Hasse faktiskt var med, var att gruppen höll sig med fåniga direktdemokratiska regler, där alla som ville vara medlemmar hade rätt till det. Tur att Hasse är så in i helvete dum och trög att han inte förstår sig på att protestera, tänker Sacha medan hon fingrar febrilt på knogjärnet och teleskopbatongen i fickan. I hennes huvud flashar bilder av de stackars hönsen förbi. Den där jävla bonden skulle ha fått vad han förtjänat! Hela Sachas kropp skakar inombords av oförlöst ilska. Det skulle nästan kännas skönt om något endaste litet förtryckaras skulle dyka upp och jävlas. Då jävlar kan det vara värt några sketna böter eller till och med ett par månaders frihetsberövning.
Den lilla gruppen stannar till för en rökpaus vid Umeåtorget. Charlotte tänder en cigarett, medan Sacha surmulet glor upp mot den svarta Västerbottenhimlen. Hasse ser sig lite förvirrat omkring. Sedan pulsar han frimodigt fram till ett par grabbar i 20 års åldern som står och hänger några meter bort. Sacha svär inombords. Vad i helvete håller den fåniga idioten på med nu då?! Men det tycks inte Hasse märka. Istället fortplantar sig ett stort och fånvänligt leende i hans ansikte.
Hasse:
"Tjena grabbar. Vad gör ni då?"
Den långa och rangliga av de två grabbarna:
Den långa och rangliga av de två grabbarna:
"Nä, vi står bara och softar FAAAN!"
Hasse:
Hasse:
"Jaha"
Det blir tyst en stund. Sacha blänger ilsket på Hasse och svär inombords. Gå därifrån din fåniga idiot! Du behöver inte vara trevlig mot alla jävla människor hela tiden. Det är uppenbart att de inte vill prata med dig! Nej, nej, NEJ! Nu börjar den där förbannade mesen att le igen. Fan!
Hasse. Med ett stort människoälskande leende:
Det blir tyst en stund. Sacha blänger ilsket på Hasse och svär inombords. Gå därifrån din fåniga idiot! Du behöver inte vara trevlig mot alla jävla människor hela tiden. Det är uppenbart att de inte vill prata med dig! Nej, nej, NEJ! Nu börjar den där förbannade mesen att le igen. Fan!
Hasse. Med ett stort människoälskande leende:
"Jaha, är ni vegetarianer då?"
Om Sacha förut hoppades på att något "litet förtryckaras" skulle dyka upp och jävlas det minsta lilla, är hon nu nära att flyga på Hasse istället! Det är jävligt stört att fråga folk om de är vegetarianer. Nästan alla i Umeå är vegetarianer. Det är så jävla uppenbart att Hasse bara frågar för att vara snäll och trevlig och ha någonting att dumprata om!
Jag lutar mig fram över ölglaset i Östersund. Jag stirrar förundrad på min vän och är helt uppslukad av historien.
Henke:
Om Sacha förut hoppades på att något "litet förtryckaras" skulle dyka upp och jävlas det minsta lilla, är hon nu nära att flyga på Hasse istället! Det är jävligt stört att fråga folk om de är vegetarianer. Nästan alla i Umeå är vegetarianer. Det är så jävla uppenbart att Hasse bara frågar för att vara snäll och trevlig och ha någonting att dumprata om!
Jag lutar mig fram över ölglaset i Östersund. Jag stirrar förundrad på min vän och är helt uppslukad av historien.
Henke:
"Ja, då dök den där stora jävla snubben upp och frågade om vi var vegetarianer. Och vet du vad jag sa då?"
Jag:
Jag:
"Henke. Snälla, snälla berätta vad du sa då!"
Henke:
Henke:
"Ja, man kan ju FAAAAAN inte viiiiiika ner sig!"
Jag. Plötsligt mycket orolig.
Jag:
Jag. Plötsligt mycket orolig.
Jag:
"Henke, kan du vara snäll och berätta vad det innebär!"
Henke:
Henke:
"Innebär, vadå? Jag fattar inte..."
Jag:
Jag:
"Henke för helvete, berätta bara vad du sa!"
Plötsligt verkar Henke fatta galoppen. Ett inte så lite stolt leende sprider sig i hans ansikte. Henke lutar sig fram över ölglaset. Sedan berättar Henke vad han tyvärr sa.
Henke:
Plötsligt verkar Henke fatta galoppen. Ett inte så lite stolt leende sprider sig i hans ansikte. Henke lutar sig fram över ölglaset. Sedan berättar Henke vad han tyvärr sa.
Henke:
"Jag är FAAAAAN INGEN JÄVLA VEGETARIAN ERA JÄÄÄÄÄVLA MOROTSKNAPRARE!!!!!
JAG JOBBAR FÖR I HEEEELVETE PÅ MAAAAACDOOOOONALDS!!!!!!!"
En kvävande och obehaglig tystnad sprider sig över ölglasen. Jag får plötsligt svårt att andas. Till slut blir det för jobbigt. Det känns svårt att prata, men jag lyckas ändå klämma fram frågan.
Jag:
JAG JOBBAR FÖR I HEEEELVETE PÅ MAAAAACDOOOOONALDS!!!!!!!"
En kvävande och obehaglig tystnad sprider sig över ölglasen. Jag får plötsligt svårt att andas. Till slut blir det för jobbigt. Det känns svårt att prata, men jag lyckas ändå klämma fram frågan.
Jag:
"Vad... vad hände sen då?"
Henke:
Henke:
"Vad faaaaaan tror du?
Jag:
Jag:
"Tro mig. Jag tror en massa. Snälla berätta bara vad som hände!"
Henke:
Henke:
"Ja, vad faaaan skulle jag göra. Han såg ju helt JÄVLA livsfarlig ut den där snubben. Veganer är ju faaaan helt jävla galna. Särskilt i Umeå. Det har man ju hört. Inte faaaaaan kan man säga till dom att man jobbar på Mcdonalds. Det kan ju viiiiiilken jävla idiot som helst räkna ut."
Jag:
Jag:
"Jag håller med. Det borde vilken idiot som helst kunna räkna ut."
Henke:
Henke:
"Ja, som sagt, den där snubben såg ju helt jävla galenfarlig ut. Så jag sprang därifrån helt enkelt. Du vet, jag har ju gjort en hel del dumma grejer, varit i en del idiotiska fighter och så..."
Jag:
Jag:
"Jo, du har gjort en hel del IDIOTISKA saker i ditt liv."
Henke:
Henke:
"Jomenvisst serru. Men jag har ALDRIG I HELA MITT LIIIIIIV varit så rädd som då. Jag kutade som en galning. Jag trodde att den där stora vegansnubben var mig i hälarna hela tiden, men jag var så IN I HELVETTE skraj att jag inte vågade vända mig om och kolla. Jag bara sprang och sprang och sprang utan att veta vart. Till slut stannade jag i nåt JÄVLA bostadsområde och hade inte en ANIIIING var FAAAAN jag var. Jag hade tappat telefonen också, så inte FAAAAN kunde jag ringa kusinen heller. Jag fick vandra omkring hela natten och leta. Och KALLT så IN I HELVITTE VAR DET!"
Jag. Lite mer lättad, men också något förundrad.
Jag:
Jag. Lite mer lättad, men också något förundrad.
Jag:
"Jaha, Henke. Och vad lärde du dig på den där historien då?"
Henkes leende försvinner plötsligt. Han verkar med ens ännu mer förvirrad än mig. Hans blick stirrar ofokuserat upp mot taket.
Henke:
Henkes leende försvinner plötsligt. Han verkar med ens ännu mer förvirrad än mig. Hans blick stirrar ofokuserat upp mot taket.
Henke:
"Lärt mig? Jag vet inte det ja..."
Jag. Hur i helvete kan det vara möjligt?! Snälla, kan någon själ med en gnutta medlidande förklara för mig! Finns det någon gräns på eländet och...
Henke. Lyser plötsligt upp igen. Leendet dyker upp igen. Jag hinner tänka att kanske finns det en mikroskopisk chans. Men. Det gör det tydligen inte. För.
Henke:
Jag. Hur i helvete kan det vara möjligt?! Snälla, kan någon själ med en gnutta medlidande förklara för mig! Finns det någon gräns på eländet och...
Henke. Lyser plötsligt upp igen. Leendet dyker upp igen. Jag hinner tänka att kanske finns det en mikroskopisk chans. Men. Det gör det tydligen inte. För.
Henke:
"Höhöhöhöhö. Men hajja vad COOOOLT va?! Säga till Umeås farligaste veganer att dom är jävla morotsätare och att man jobbar på McDonalds! Höhöhöhö."
Även om Henke flydde för livet av fel anledning. Även om "galenfarliga" Hasse förmodligen gick hem och funderade länge på om han hade sagt någonting taskigt till grabben som plötsligt kutade iväg som en livrädd hare. Även om Hasse förmodligen följde efter rädd- Henke ett tag för att be om ursäkt. Trots detta var det nog jävligt tur att den vi kan kalla "Henke" sprang ändå. För denna True Story hade kunnat sluta extremt illa för Henke. Sensmoralen av denna historia blir därför en desperat vädjan till alla i Henkes bekantskapskrets. Närhelst Henke börjar prata strunt om djur och deras rättigheter, försök att få tyst på honom! Distrahera honom med att prata om någonting annat, ge honom en grogg eller slå honom i värsta fall hårt i bakhuvudet så att han tuppar av. Annars kan det sluta illa nästa gång!
Kapitel 8: Henkestoryn som INTE fick publiceras!
Kapitel 9: Henke Hackaren
Även om Henke flydde för livet av fel anledning. Även om "galenfarliga" Hasse förmodligen gick hem och funderade länge på om han hade sagt någonting taskigt till grabben som plötsligt kutade iväg som en livrädd hare. Även om Hasse förmodligen följde efter rädd- Henke ett tag för att be om ursäkt. Trots detta var det nog jävligt tur att den vi kan kalla "Henke" sprang ändå. För denna True Story hade kunnat sluta extremt illa för Henke. Sensmoralen av denna historia blir därför en desperat vädjan till alla i Henkes bekantskapskrets. Närhelst Henke börjar prata strunt om djur och deras rättigheter, försök att få tyst på honom! Distrahera honom med att prata om någonting annat, ge honom en grogg eller slå honom i värsta fall hårt i bakhuvudet så att han tuppar av. Annars kan det sluta illa nästa gång!
Fler True "Henke" Stories:
Kapitel 7: Fritt fallKapitel 8: Henkestoryn som INTE fick publiceras!
Kapitel 9: Henke Hackaren
söndag
Frågan & Svaret
Molander: "Men sånt där äckelkaffe vill jag inte ha."
Molander: "Fråga mig varför jag inte vill ha sånt där äckelkaffe då!"
Albertina: "(suck) Varför vill du inte ha något äckelkaffe Olle?"
Molander, som en stor sol: "Därför att det är äckligt!"
Molander: "Fråga mig varför jag inte vill ha sånt där äckelkaffe då!"
Albertina: "(suck) Varför vill du inte ha något äckelkaffe Olle?"
Molander, som en stor sol: "Därför att det är äckligt!"
torsdag
Mornarna på Albygatan
.... följer ett visst mönster. Molander. Stressar som en gnu för att hinna med allt elände med dusch och frukost, innan tåget går. Albertina. Snoozar gång på gång för att hinna stjäla igen lite sömn från minuskonton, fyllt till bredden av sena arbetstimmar och sifferkryssande. Kliver då och då upp ur sängen och sömngångargår ett varv i lägenheten. Stirrar på Molander vid köksbordet:
"Varför är du så sur då?"
Molander:
"Det är morgon."
Albertina:
"Bra anledning!"
Försvinner ned i sängen igen.
"Varför är du så sur då?"
Molander:
"Det är morgon."
Albertina:
"Bra anledning!"
Försvinner ned i sängen igen.
tisdag
fredag
måndag
Saker man bara kan få läsa i organisationspsykologi med dynamisk inriktning
"Fred Taylor’s personal demons and anal-compulsive nature influenced
his leadership style and organizational influence. "
his leadership style and organizational influence. "
söndag
Jag och Axl Rose kollar på skräckfilm
gör inget. För dataskärmen räcker precis till.
torsdag
Dagens Albertina
Albertina:
"Vad heter det där.... helvetesgapet eller vad det heter, i Ronja rövardotter?"
Molander:
"Det heter helvetesgapet."
Albertina:
"Typsikt. Du kan alltid allting du."
"Vad heter det där.... helvetesgapet eller vad det heter, i Ronja rövardotter?"
Molander:
"Det heter helvetesgapet."
Albertina:
"Typsikt. Du kan alltid allting du."
tisdag
En teoretisk megaloman vägrar styvnackat att lära sig
Det berättas en historia om hur den franske sociologen Bourdieu, arvtagare och påläggskalv till självaste Karl Marx, fick följande fråga från en skeptisk kollega:
"Hmmmmm, vad är det egentligen för skillnad på din term kulturellt kapital, och vanlig hederlig utbildning?"
Det berättas att den franske sociologen Bourdieu styvnackat kastat huvudet tillbaka och med galen blick glatt utropat:
"Ingen min vän, ingen skillnad alls. Men när folk hör termen Kulturellt Kapital, kommer de att tänka BOURDIEU!"
Det tänker man på när man leder cykeln hem från bibliotektet och dagens forskningspass. Nu börjar de franska nerverna sjuda översvallande lite grand också. Man tänker att man i alla fall inte borde vara sämre än den där blygfisen Bourdieu. Sedan verkar någon där uppe bland regnmolnen tänka att storhetsvansinne bör straffas direkt. För Molander halkar i leran. Smetar ner brallorna och jackan. Svär lite innan han står på benen igen. Men sen är det som om somliga aldrig lär sig ändå. I alla fall inte teoretiker med storhetsvansinne. För Molander kontrar förnöjt inom sig.
"Vad är det egentligen för skillnad på intersynomorfologi och att helt enkelt vara stressad till tåget?"
"Ingen, egentligen ingen skillnad alls. Men när folk hör termen Intersynomorfologi, kommer de att tänka MOLANDER, och KOOP och NILSSON!"
"Hmmmmm, vad är det egentligen för skillnad på din term kulturellt kapital, och vanlig hederlig utbildning?"
Det berättas att den franske sociologen Bourdieu styvnackat kastat huvudet tillbaka och med galen blick glatt utropat:
"Ingen min vän, ingen skillnad alls. Men när folk hör termen Kulturellt Kapital, kommer de att tänka BOURDIEU!"
Det tänker man på när man leder cykeln hem från bibliotektet och dagens forskningspass. Nu börjar de franska nerverna sjuda översvallande lite grand också. Man tänker att man i alla fall inte borde vara sämre än den där blygfisen Bourdieu. Sedan verkar någon där uppe bland regnmolnen tänka att storhetsvansinne bör straffas direkt. För Molander halkar i leran. Smetar ner brallorna och jackan. Svär lite innan han står på benen igen. Men sen är det som om somliga aldrig lär sig ändå. I alla fall inte teoretiker med storhetsvansinne. För Molander kontrar förnöjt inom sig.
"Vad är det egentligen för skillnad på intersynomorfologi och att helt enkelt vara stressad till tåget?"
"Ingen, egentligen ingen skillnad alls. Men när folk hör termen Intersynomorfologi, kommer de att tänka MOLANDER, och KOOP och NILSSON!"
söndag
Musikpsykologi
Det är någonting underligt med housemusik. Man blir så konstigt manisk av det.
Men det hjälper vid tentaplugg och marathonlopp.
Mannen som lärde sig tala med sömnen
Sänghäng med Boston Leagal på macbook i knät klockan 01.39. Plötsligt hörs ett mumlande bredvid.
Albertina: Mummel. Mummel.
Och nu gäller det! Beprövad erfarenhet menar att det är princip omöjligt att få Albertina att berätta mer om sina underliga drömmar, genom att säga ordet "Berätta!". Det går heller inte att fråga vad som menas med mumlet. Då rullar Albertina bara runt med en suck och somnar om. Därför gäller det att pröva en ny strategi.
Molander, mycket försiktigt och slugt: "Vad hände sen då?"
Och då. Då kommer godbiten!
Albertina: "Meatloaf... Bränn upp.."
Albertina: Mummel. Mummel.
Och nu gäller det! Beprövad erfarenhet menar att det är princip omöjligt att få Albertina att berätta mer om sina underliga drömmar, genom att säga ordet "Berätta!". Det går heller inte att fråga vad som menas med mumlet. Då rullar Albertina bara runt med en suck och somnar om. Därför gäller det att pröva en ny strategi.
Molander, mycket försiktigt och slugt: "Vad hände sen då?"
Och då. Då kommer godbiten!
Albertina: "Meatloaf... Bränn upp.."
onsdag
Molander på Stockholms Casino
100 kr på svart trots (eller kanske tack vare) att senaste rullen också hamnat på svart. 200 kr tillbaks. One bet only. En öl på det.
Det gäller att sluta i tid. Och komma ihåg att kulan inte har något minne.
Det gäller att sluta i tid. Och komma ihåg att kulan inte har något minne.
måndag
Busted
Molander: ".... jag skulle hellre dö som en ensam och socialfobisk eremit uppe på enslig bergstopp någonstans!"
Albertina: "Jaha. Och jag som som trodde det var något du alltid hade eftersträvat?"
Molander: "Hmmm. Ja det förståss."
Albertina: "Jaha. Och jag som som trodde det var något du alltid hade eftersträvat?"
Molander: "Hmmm. Ja det förståss."
Det senaste från Sture
Albertina: "Jo det var fina Champagnemärket X, som jag fick!"
Molander: "Är det märket som de sprutar på varandra inne på Stureplan?"
Lundbladet: "Inte längre!"
Molander: "Va, är det något annat märke som gäller nu?"
Lundbladet: "Nej, men det är inte inne att spruta dyrt vin på varandra längre. Det senaste är att be bartendern hälla ut en viss mängd Champagne direkt i vasken."
lördag
Once again
Suck. Det var trevligt så länge Hoppet ledde. Men Mary har rätt - det är inte mycket annat att göra. Jävlar.
Dumheten Hoppet 14 - 14
Dumheten plockar hem en tråkig poäng
Dumheten Hoppet 14 - 14
onsdag
Förolämpningar och Gems
Kvinnan i matlagningsprogrammet på engelska landsbygden eller what ever. Gnider exalterat in supersmaskig dressing med vitlök, rödvin och någon grön färsk krydda.
Kvinnan i matlagningsprogrammet:
"Tänk vad gott det här vilda getköttet ska bli!"
Dundeetypen i matlagningsprogrammet som precis dumförklarat hur man ska göra upp en grilleld (men inte lagat någon mat minsann). Smått kränkt och inte så lite mästrande:
"Det här är vilda Gems. De skulle bli förlämpande att bli kallade getter!"
Molander:
"Gemsen skulle nog ändå bli mer förolämpade av att dödas, styckas, bli ingeggade i dressing och grillade av två idioter över en öppen eld."
Kvinnan i matlagningsprogrammet:
"Tänk vad gott det här vilda getköttet ska bli!"
Dundeetypen i matlagningsprogrammet som precis dumförklarat hur man ska göra upp en grilleld (men inte lagat någon mat minsann). Smått kränkt och inte så lite mästrande:
"Det här är vilda Gems. De skulle bli förlämpande att bli kallade getter!"
Molander:
"Gemsen skulle nog ändå bli mer förolämpade av att dödas, styckas, bli ingeggade i dressing och grillade av två idioter över en öppen eld."
söndag
Det roligaste miljödebattinslaget
Hört någonstans.
"Människor tenderar att glömma bort, att naturen försökt förinta oss sedan tidens begynnelse."
"Människor tenderar att glömma bort, att naturen försökt förinta oss sedan tidens begynnelse."
fredag
Smakar det så...
Ingenting i kylskåpet kombinerat med ingen ork att gå och handla, målar upp ett scenario av kuliminariska möjligheter.
Dagens lunch: stekta pommes frittes utan Ketchup kändes lite trist. Så det fick bli stekta pommes frittes med lingonsylt istället.
Skratta ni bara. Men det var någon som kom på ädelost på pepparkakan också.
Dagens Maud
Om Fredrik Reinfeldt (GUD FÖRBJUDE!) skulle råka ut för en hemsk och oväntad dödsolycka, skulle vårt högsta politiska överhuvud efterträdas av... just det vice- statsminister Maud Olofsson.
Undrar om det är många som vet det? Som verkligen har funderat över konsekvenserna? Tänk bara. FN, EU, utrikespolitiska internationella stormöten, nationella krislägen... småföretaga.
Ok, Mona kanske inte är så tokrolig alla gånger, men Maud... Maud är... hrmmm ja Maud är...
Jag trodde aldrig att jag skulle skriva det här. Men.
TACK för att du finns Fredrik!
Glädjeämnen & fallna Kristdemokrater
I onsdags tog stadsdelsförvaltningen i Karlstad ett beslut som gick tvärt emot sittande Kristdemokrater - kvarteret Negern får ett nytt namn. Bostadsområdet kommer istället döpas Tingvallastaden, ett namn som betydligt färre kommer att ta illa upp för. Detta kan, och bör man glädjas åt!
Man bör också glädjas åt att Molanders mage, efter tappert och idogt solande i utomlandet, intagit en mycket djup och gyllenbrun färg.
Man bör också glädjas åt att Molanders mage, efter tappert och idogt solande i utomlandet, intagit en mycket djup och gyllenbrun färg.
Nu kan man bara hoppas att någon barmhärtig samarit ger sig på Maud också.
torsdag
tisdag
En genusbetraktelse
Det är ingen skillnad. Pumps och tajtjeans är precis lika jävla styggfult som spräckliga gigantiska rymdjoggingskor och jeans.
Brrrrrr.... Det är något fel på människorna.
måndag
Kap 14: Henke, den svarta patienten från helvetet
I receptionen till Östersunds Akutmottagning sitter en herre vid namn Konrad Jespersson. Konrad Jesperssons arbetsuppgifter består av att skriva in patienter och bedöma deras behov av vård. Är inte patienterna i akut behov av vård är det Konrad Jesperssons uppgift att be de sökande att sitta ned och vänta i väntrummet. Man kan tro att Konrad Jespersson sett det mesta vid det här laget. Som sjuksköterska har han tagit emot hårdrockare med järndankar i magen, yxkastare från Mörsil med spruckna ögonbryn, alkoholförgiftade företagsledare som druckit för mycket Sangrias på någon av alla Östersunds krogar, samt ett oräkneligt antal jämtlänningar som fastnat med allt från foten i svarven till näsan i skoterhjälmen (ja, det finns faktiskt jämtlänningar som använder skoterhjälm).
Måndagsmorgonen den 21 september 2009 hade Konrad Jespersson spenderat på sin balkong på Frösön. Han hade dukat upp smör, keso, dinkelbröd och svart kaffe. Han hade spanat ut över sundet och bort mot Östersunds centrum. Sedan hade han tänkt på sin 20- åriga karriär på Östersunds Akutmottagning. När Konrad Jespersson tänkt klart hade kaffet kallnat. Konrad Jespersson tyckte om sitt jobb. Men han hade också kommit fram till två saker medan han tänkt.
1 Jag har sett och hört allt
2 Människorna är inte kloka, det måste vara något fel på dem
Om ett par timmar kommer Konrad Jespersson att göra en ny oangenäm bekantskap. Vid dagens slut kommer han att omvärdera sin första punkt - men absolut inte den andra.
Dagen hade börjat lugnt och fint. Förutom en gammal dam med en bruten lårbenshals, hade inte en endaste patient sökt hjälp fram till klockan 10.00. Då sökte en endaste patient, men i efterhand hade alla på Östersunds Akutmottagning hellre föredragit en massiv trafikolycka, eller en brand, eller vad fan annat hemskt som helst!
Det hela började som en skugga. En svart mycket lång skugga som lösgjorde sig ur parkeringens asfalt. Därefter skedde allting mycket snabbt. En ljudvåg slår med full kraft mot akutmottagningens plexiglasfönster. Konrad Jespersson hukar förfärat inne i sin mottagningsbur. Han hör att något låter, men förstår inte vad det är. Det är liksom för mycket volym för ett par öron att ta in. Sedan börjar den svarta skuggan röra sig över parkeringen. Konrad Jespersson är ingen vidskeplig man. Men när han plötsligt sitter framför en lång smal skrämmande och svart figur, tänker Konrad att de där sagorna som hans mormor Beata berättade om Liemannen var sanna i allafall. Konrad har precis börjat svepa desperat med blicken inne i receptionen efter ett schackbräde, då ett nytt vrål slår mot receptionsfönstret. Sedan hörs... snyftningar? Konrad Jespersson släpper förvånat tankarna på döden och schackbräden, och lyfter blicken. Framför honom står en två meter lång karl (förfärligt ranglig och klen visserligen, men ändå) och lipar som en barnunge. Nedför de svartflammiga kinderna rinner stora tårar, vilka märkligt nog inte gör spår i allt det svarta.
Konrad:
"Jaha, vad kan jag hjälpa till med?"
Långt upp i luften, i det svarta ansiktet, slutar snyftandet plötsligt upp för att leverera en ny massiv ljudvåg.
"Snyft... SERDUINTEDETÄGGHJÄRNA!... snyft snyft..."
Konrad Jespersson duckar instinktivt då det skallrande plexiglaset hotar att omvandlas till miljontals vassa bitar och snabbt förvandla Konrad själv till sökande akutpatient.
Konrad Jespersson, mer eller mindre vettskrämt:
"Ok... kanske vi kan börja med Ert namn?"
Snyftandet upphör återigen, för att nu lika högljutt, men också en smula truligt och kränkt:
"Snyft.... JAGÄRHENKEOCHJAGÄRKUNGIDENHÄRSTAAAAAAAAAAN!"
Den långa mannen som uppger sig heta Henke, stirrar galenfarligt ut ur sitt svarta tryne och in genom plexirutan. Konrad Jespersson tänker för första gången på 20 år att det kanske inte är en dum idé att byta jobb ändå. Han famlar skräckslaget under receptionsbordet efter den röda knappen.
Kära läsare. Vad vi har här är en så kallad ohållbar situation. Inom kort kommer den oförstörbara plexiglasskivan att ge efter för tokbrölandet och splittras i tusentals bitar. Eller så hinner Konrad Jespersson trycka på larmknappen för första gången i sitt liv, uniformerade vakter rycka ut på akutmottagningen och frihetsberöva Henke under mycket längre tid än tidigare. Sannolikheten är stor för att bägge alternativen kommer att slå in. Men. Då har man inte räknat med den enskilt viktigaste faktorn för att Henke, mot alla odds nästan alltid klarat sig genom livet, nämligen Skyddsänglarna. Och in genom Akutmottagningens svängdörrar vandrar just nu en av dessa Skyddsänglar. Konrad är precis på väg att trycka på larmknappen, då en kvinna i 30 årsåldern dyker upp bakom den svarta bråkstakens rygg. Kvinnan är klädd i samma overall som den långa skrämmande skriklipsillens svartflammiga. Konrad hinner uppfatta en gul logotype med den svarta texten "Takläggar´n" på kvinnans bröst, innan hon stryker den långa upprörda långskånken över den svartfläckiga ärmen och viskar med len röst:
"Såja, Henke. Jag vet att det känns jobbigt. Såja, lugna ned dig nu. Allt kommer att bli bra...."
Konrad Jespersson ser förvånad hur tvåmetersgestalten sjunker ihop som en punkterad ballong. Ett stilla snyftande hörs på andra sidan plexiglasskivan och tårar börjar återigen rinna över de svarta kinderna.
Kvinnan:
"Hej, jag heter Marro. Jag jobbar med Henke. Kan jag hjälpa till med något?"
Konrad Jespersson glor chockartat en stund till på den förväxda grinungen framför sig. Sedan hämtar han sig:
"Ja alltså... alltså vad... vad är det som har hänt?"
Marro:
"Henke, berätta nu för farbrorn vad som har hänt."
Henke:
"Buääääääää. Arkiväääääää...Färgääääääää! Muähhhhhhhhhh. Ramläääääääääää!"
Konrad Jespersson. Glor om möjligt ännu mer förvirrat genom plexiglaset. Men Skyddsängeln med Takläggarnoverallen rycker människovänligt in.
Marro:
"Såja Henke. Allt kommer att bli bra... (vänder sig mot Konrad). Henke säger att han stod på Stadsarkivets tak och precis skulle börja måla det, då han halkade och fick en tioliters hink färg över sig."
Plötsligt exploderar atmosfären igen.
Henke:
"Buäähhhhh. SKIIIIIIIIIIIIIITFA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!"
Marro, snabbt:
"Ja, skitfarlig färg alltså.
Henke:
"IÖÖÖÖÖÖÖÖGÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!!!!!! Buäääääää. Snyft. Snyft."
Marro:
"Ja. Henke säger att han fick den där skitfarliga färgen i ögat också."
Konrad Jespersson är en erfaren sjuksköterska. Konrad bedömer inte att färgen i ögat är någon akut medicinsk angelägenhet. Färgen har mest hamnat på patientens ögonlock. Jesper Konradsson gör sitt jobb. Jesper Konradsson tar ett beslut.
Konrad Jespersson:
"Ok, men då kan Ni sätta Er ned i väntrummet så skall Ni få träffa våra akutläkare så fort de har tid."
En två meter rangellång Henke helt nersmetad i svart lackfärg, reser sig upp i sin fulla längd. En två meter lång Henke spanar ut över väntrummet genom den svarta "skitfarliga" färgen - glor ilsket på den stackars äldre damen med bruten lårnbenshals. En svartfärgad långskånk i besudlad overall vänder sig mot Konrad Jespersson.Trycker det nedsmetade galna spökansiktet mot plexiglaset. Och nu är snyftandet borta. Plexiglaset skriker av smärta, men håller otroligt nog.
Henke:
"ÄGGHJÄÄÄÄÄÄÄÄÄRNA! OM DU TROR ATT JA SKA SITTA OCH VÄNTA SOM NÅN JÄVLA GAMKÄRRING TROR DU FAAAAAAN FEL!!!!! NÅN JÄVLA VITROCK SKA HJÄLPA MIG OCH DOMM SKA GÖRA DET NUUUUUUUUUUUU!!!!!!!!!"
Marro:
Ja, Henke menar alltså att...."
Men Konrad Jespersson lyssnar inte vidare. Han har med all önskvärd tydlighet förstått vad "Henke" menade. Dessutom kliver ytterligare två män i Takläggarnoverall i detta nu in på Akuten. Konrad Jespersson svär bittert över den dag han valde att inte följa sin moderns karriärråd att bli florist. Sedan bedömer Konrad Jespersson situationen inne på Akuten som ett extremt Akutläge. Han överväger förvirrat en kort kort stund att kalla in Jämtlands fältjägarregemente, men kommer sedan på att det var längesedan machomilitärer utbildades i Östersund. Dessutom finns en mycket snabbare och smärtfriare lösning.
Konrad Jespersson:
"Jaha, "Henke". Du kan gå in i undersökningsbås 3 där Dr Nilsson ska kolla på dig och ditt öga."
Medan den långe svartfläckige patienten leds bort till båset av den trevlige Marro, drabbas Konrad Jespersson för en kort sekund av dåligt samvete för att ha dumpat världens otrevligaste patient på Dr Nilsson. Sedan kommer Konrad Jespersson på att Dr Nilsson tjänar 8 gånger så mycket som honom själv och kanske för en gångs skull kommer tvingas förtjäna denna monsterlön. Dessutom är det fler patienter i Takläggarnoverall som kräver hans uppmärksamhet.
Men det skulle visa sig att Konrad Jesperssons stora prövningar är över för den här dagen. Den nya patienten i Takläggarnoverall har visserligen skurit sig djupt i handen, är alldeles vit i ansiktet och får inte fram ett ord. Men den tredje mannen i samma sorts overall, en vänlig man vid namn Caesar Jesusson som visar sig vara chef för takläggarfirman, förklarar lugnt och sakligt hela händelseförloppet för Konrad Jespersson. Den blödande patienten, Nahtaniel Börjesson, hade helt enkelt skurit sig i handen i blotta förskräckelsen då han hörde Henkes brölande efter att ha fått färghinken över sig.
Allt skulle till sist komma att få ett lyckligt slut. Också Nathaniel Börjesson blev genast inskickad till en doktor i ett bås. Caesar Jesusson hade stannat kvar utanför expeditionen och småspråkat i gemytlig ton. Konrad Jespersson hade nästan glömt bort förmiddagens otrevliga händelser, så mycket uppskattade han Caesar Jesussons sällskap. Så plötsligt fastnar Konrad Jesperssons blick på den gamla väntande damen med bruten lårbenshals. För en kort sekund drabbas han av dåligt samvete över sitt medicinska tjänstefel - att låta en patient med lite färg i ansiktet få förtur gentemot en patient med en fraktur. Sedan tänker Konrad Jespersson att hans beslut nog var det bästa ändå. Man vet inte vad som kan hända med äldre damer om de placeras i samma väntrum som "Henke", annat än att det nog blir värre konsekvenser än ett lårbensbrott. Men fortfarande är det en fråga som plågar Konrad Jespersson. Han får det inte att gå ihop. Denne trevlige gentleman Caesar och tvåmetersmarodören "Henke", i samma firma? Om Konrad Jespersson ska kunna sova i natt är det lika bra att han frågar.
Konrad Jespersson:
"Eh... Ursäkta att jag frågar. Men hur gick det till... när du anställde Henke?"
Men Caesar bara ler ett helgonlikt leende:
"Jo, jag vet. Det är liksom ingen annan som vill ha honom. Då känns det lite taskigt att sparka honom. Men jag ska försöka annonsera ut honom."
Och den annonsen. Den tänker i alla fall inte Konrad Jespersson svara på.
Fler True "Henke" Stories:
Kapitel 7: Fritt fallKapitel 8: Henkestoryn som INTE fick publiceras!
Kapitel 9: Henke Hackaren
fredag
En oväntad upplevelse
För en man som inte har någon kontakt med sin kropp, kan förstadiet på en förkylning vara en nog så obehaglig upplevelse. Då kan man sitta i godaste ro. Äta frukost och surfa lite på köksbordet. Plötsligt tror man att man bara ska nysa lite. Men det ska man bara inte. För istället kommer all jävla snor som legat och gurglat i halsen -
(som man följaktligen inte har en aning om - eftersom man inte har någon kontakt med sin kropp)
- hackar sig upp genom strupen och sprider sig igenom munnen och lite ut på bordet också.
Och det är en synnerligen obehaglig upplevelse, speciellt om man inte hade en aning.
onsdag
Snedluggar och tangorabatter
Första och enda gången som jag varit hos en frisör (jaja det är väl bara att erkänna så får det vara bra sedan) hade jag med en bild på Edward Furlongs coola snedlugg i Terminator 2 (googla bild på den, om ni nu måste). En sådan ska jag ha!, kläckte 13 årige Molander ur sig bestämt. Hårfrisörskan stirrade en smula perplext ned på Edwardbilden, men sedan fick Molander sin snedlugg.
En endaste gång har jag önskat mig en frisyr och jag trodde inte att det skulle hända igen (och nej, det beror inte på snedluggen, Molander skäms inte för den inte). Men. Nu är det dags igen. Det är dock inte Edward Furlong det handlar om den här gången, och inte några luggar heller. Nej. Det är en mustasch det gäller. Och inte vilken mustasch som helst, utan Knox Harringtons i The Big Lebowski!
En endaste gång har jag önskat mig en frisyr och jag trodde inte att det skulle hända igen (och nej, det beror inte på snedluggen, Molander skäms inte för den inte). Men. Nu är det dags igen. Det är dock inte Edward Furlong det handlar om den här gången, och inte några luggar heller. Nej. Det är en mustasch det gäller. Och inte vilken mustasch som helst, utan Knox Harringtons i The Big Lebowski!
Det blir lite rakning på kinderna, men skallstubben är i stort sett identisk med Molanders nuvarande. Man behöver alltså inte besöka någon frisör heller igen.
Någon som känner en bra barberare?
Någon som känner en bra barberare?
tisdag
Ett stilla rop på hjälp
Satan. Internet håller på att sluka mig, min tid och min själ levande.
Inte kan jag springa härifrån heller. Det är nämligen inte löpdag idag.
måndag
söndag
Danskjävlar
Slösoffemys efter 21 kilometersloppet. Filmtittande - ARN Riket vid världens slut. Mastodontarméer drabbar samman i svenska frostskogar.
Då slår det mig.
Norrmän är överlag aningen mer trevliga än danskar
Och det har inte bara med de elaka danskarna i Jan Guillous fantasifoster att göra....
tisdag
måndag
Att ingen tänkt på det förut!
This one goes out for Mr Salander
Man borde leta upp en jäkel som är riktigt duktig på datorer. En sådan här hacker. Sedan ber man hackern att hacka sig in i Folkbokföringen, byta ut första åttan i ett visst personnummer mot en tvåa till exempel.
Och...
Vips! Plötsligt har inte Molander längre fyrtio år kvar till pensionen!
Någon som känner en bra hacker?
söndag
New Times New Rules
Vaknar kring halv ett. Albertina är ute. Från Sundbybergs centrum hörs trummor och glada hejarop. Kanske är Albertina där? Men det är hon inte. För några minuter senare är det någon som kliver in genom dörren med en famn full av stora påsar. Sätter sig ned. Ett skuldmedvetet men lyckligt leende på läpparna.
För ett halvår sedan inverterades Albertinas skor i lägenheten och uppmättes till antalet 22. Hur mycket denna siffra ökat sedan dess är okänt. Men nu är det i alla fall 2 par till som plockas upp ur påsarna. Ett par små vita Adidas och ett par stora gröna träskor.
Och nu är det nya regler som gäller på Albygatan.
En in, en ut.
Kap 13: Lyckliga gatan
Den vi kan kalla "Henke" är något av ett mysterium. "Henke" är allt som oftast full som en kastrull. Han är Dumheternas okrönte konung och har en brölande käft som överröstar ett jetplan. Men. Det verkligt underliga är att den vi kan kalla "Henke" fortfarande är i livet. "Henke" har överlevt idiotfarliga skoterfärder på isen i Skålan, ännu fler idiotiska skoterfärder några dagar senare, rumpätande träpalltolkning bakom 244, tre meters fritt fall mot källartrappa i betong, oändligt många brölfyllor samt onämnbara faror i Henkestoryn som inte fick publiceras. Det kan tyckas vara en gåta att Henke överlevt sitt liv. Men. Om man funderar en smula på saken hittar man några förklaringar.
1 En sjuhelvetes tur
2 En visst talang för planerande
3 Skyddsänglar (både på jorden och i himlen)
Men. Eftersom True Henke Storys inte är några religiösa berättelser, koncentrerar vi oss på Henkes skyddsänglar på jorden. Under hela sitt liv har Henke haft personer omkring sig som tagit på sig den otacksamma uppgiften att ta hand om, och vaka över dumskallen. Jag vet vad jag talar om, eftersom jag själv under flera år försökt hålla koll på min vän så gott det nu gått. Andra storsinta personer som tagit hand om Henke är hans gamla dagisfröken, Henkes dyra moder "Emmy", Henkes gamla flickvän "Py" samt Henkes farmor "Agda" och hennes hustomte. Den här Henkestoryn utspelar sig dock ganska sent i Henkes liv. Henke har kraschat med skotern, varit sjukskriven i flera månader, inte kunnat jobba i skogen, separerat från Py och är utan lägenhet. Kort sagt. Henke var i en ganska kinkig situation ekonomiskt sett. Han var pank. Förjävligt pank helt enkelt. Det blir dags att presentera den senaste i raden av Henkeskyddsänglar.
"Caesar Jesusson" är en man i trettioårsåldern, boendes i Östersund. Han har kortkort snaggat hår och en vänlig blick. Blicken stämmer också överens med Caesars profetiska efternamn. Caesar Jesusson är nämligen en mycket snäll människa. Dagen då Caesar träffade Henke, försörjde sig vår rangelvän genom att gå runt på Östersunds gator och slå vad. Den långa Henkekroppen vandrade in och skymde den vackra solen för Caesar, som just beställt in dagens välförtjänta lunch.
Henke:
"Hörrrrrru! TRÖTTMÖÖSSSSSA!"
Caesar:
"Ehhhh, god dag på dig också långe vän."
Henke:
" (BRRRRRRÖÖÖÖÖÖÖL) Jag kanske är lång, men jag är FAAAAAAN ingen vän till dig! Jag är Henke och jag är KUNG i den stan, barra så att du vet det!"
Caesar:
"Angenämt, mitt namn är..."
Henke:
"NU har jag FAAAAN slagit vad om en femma med hela STAN!!!!! Alla tror att jag kommer att göra det, men de får de JÄÄÄÄVLAR äta upp SERRU!"
Casear:
"Göra vad då?"
Men istället för ett svar, skjuter en extremt lång arm ut i luften. Tre centimeter framför Caesars högra öga befinner sig nu en glänsande femkrona. Ut över Östersunds gator hörs ett brölande:
Henke:
"VAAAAADSAÄGERDU!!!!????? SKARUVAMEEEEEEE!!!!!????? ELLLER ÄR DU EN JÄVLA KÄRRRING??????"
Men Caesar ser bara milt och vänligt på långskånken framför sig. Därpå tar han, ovetande om sitt eget bittra öde, ett beslut. Två minuter senare har Caesar tagit Henke under sina vingars beskydd. Caesar ger Henke ett jobb som allt i allo på sitt eget företag. Vad det var Henke slagit vad om med hela stan, fick Caesar veta först senare.
Om det skulle finnas en tidsmaskin, kan vi låtsas att vi hoppar in i den nu och färdas framåt ett par månader. Henke har arbetat tillsammans med Caesar varje dag. De har bytt lenoliummattor och lagat droppande vattenkranar. Varje morgon har Henke spanat lurigt ut genom sitt köksfönster. När han sett polisbilen passera förbi huset exakt klockan 06.30 (då Henke börjar jobbet), väntar vår underlige vän i tre minuter. Därefter smyger Henke över gatan, hoppar snabbt in i bilen och kör (utan körkort så klart - det är Henke den här storyn handlar om!) de tre hundra meterna till arbetet. Men nu är det fredag eftermiddag och snart helg. Caesar har ännu inte fått reda på vad Henke har slagit vad med hela stan om. Men. Den här fredagskvällen skulle bjuda på obehagliga överraskningar...
Det är oklart hur mycket de drack, Caesar och Henke. Enligt Henke själv rörde det sig om fyra glas vin, men denna uppgift måste betraktas som osäker. Henke hade i alla fall övertalat sin nye chef att följa med på Stråket. Det är nämligen strålande sommartid i Östersund. Det kommersialistiska spektaklet Storsjöyran skall snart gå av stapeln. Nu är dock inte alla personer i Jämtland intresserade av varmkorv, starköl och patetisk länspatriotism. En grupp synnerligen intelligenta och världsmedvetna ungdomar befinner sig också i Östersund. Den lilla upplysta skaran är förbaskade över bostadsbristen och nedläggningen av samtliga fritidsgårdar. Vad gör man då? Jo, man ockuperar ett övergivet hus, exempelvis Hotell Aston. Man hänger upp en svartröd flagga och ett stort tygstycke där man sprayat: "välkomna till Hotell Lyckliga Gatan - öppet för alla".
Man vet inte om Henke hade fått nys om ockupanterna och blivit nyfiken. Men man vet en sak. För en jävla gångs skull beställer Henke inte en taxi till stråket. För en jävla gångs skull får han för sig att... av alla extremt idiotiska saker...just det, promenera! Olyckligtvis ligger Hotell Aston mellan Henkes supaställe och Stråket. Olyckligtvis promenerar en inte ont anande Caesar bredvid vår långe ranglige vän.
Allt hade kanske kunnat sluta lyckligt. Husockupanterna var trots allt inne på Hotell Aston och Henke på gatan utanför. Men. Såklart slutar det inte lyckligt! Såklart får en gubbe för sig att åka ut med sin bil. Såklart spärrar ockupanternas saker avfarten för gubben. Såklart är det en drölfull Henke (fyra glas vin - yeah right) som blir förbannad och måste lägga sig i. Naturligtvis ekar hela jävla Östersund av ett brölande från helvetet.
Henke:
"ERRRRRAAAA JÄVLA VEEEEEEGANMEEEESAR!!!!!! KOM NER OCH FLYTTAR ERA JÄVLA GREJJJJER OCH DET NUUUUUUUUUUUUU!!!!!"
Gubben i bilen hukar skrajset bakom ratten. Men ungdomarna inne i det ockuperade hotellet är tränade i civil olydnad. De tycker heller inte om bilkörning. Dessutom är det meningen att en ockupation ska vara lite obekväm - på det sättet får man fram sitt budskap bättre. Så ockupanterna ignorerar bara skriken utanför och tänker att de nog snart slutar. Men det gör de inte. För det är Henke är vrålar. Och om sanningen ska fram - också Caesar lite grann. Efter en kvarts ihållande brölande får Karl Bertil Nilsson i huset bredvid Hotell Aston nog. Karl Bertil Nilsson ställer sig på balkongen. Han ber vänligt skrikskallarna nere på gatan att dämpa sig.
Henke:
"HÅÅÅÅÅÅÅÅLLLLL KÄFTEN GUBBJÄVEL! JAG GAPAR SÅ MYCKET JAG VILL!!!! JAG ÄR KUUUUUUNG I DEN HÄR STAAAAN!!!!"
Karl Bertil Nilson upplyser skrikskallarna (lite mindre vänligt den här gången), att om de inte dämpar sig så kommer han att ringa polisen.
Henke:
"RING DU BARA SNUTEN GUBBJÄVEL OM DU VÅGAR!!!!! DÅ SKA VI SE VAD FARBROR BLÅÅÅÅÅ SÄGER!!!!"
Förste polisman på platsen var jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglund. Så fort polisassistent Erik Berglund stiger ur bilen, kommer en mycket lång figur bestämt stegande mot honom. Erik Berglund stirrar in i en militäriskt strikt pekande högerarm.
Henke:
"HÖRRRRRUUU. JAG GILLAR INTE BLÅMÖSSOR I VANLIGA FALL. MEN NU BEHÖVS NI. DET ÄR NÅGRA JÄVLAAAA VEGANER SOM HAR TAGIT ÖVER HOTELLET OCH SPÄRRAT VÄÄÄÄGEN FÖR EN STACKARS GUBBE OCH HANSES BIL. SKA DET VERKLIGEN FÅ GÅ TILL PÅ DET HÄR VISET!!!!!????"
Jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglund beger sig in i Hotell Aston för att undersöka vad som händer. På gatan sprider sig ett stort flin över Henkes trut. Förmodligen tänker han att "NUUUU MINSANN ÅKER DE JÄVLARNA IN ". Caesar ser också lite nöjd ut.
I Östersundspostens nätupplaga kan man läsa att polisen tillkallades till hotellet och pratade med ockupanterna:
"– De frågade vad vi gjorde och de frågade också om alkohol och droger, men vi har nolltolerans mot sådant här, säger Hannes Nygård. (...) ÖP har talat med polisen som bekräftar att de varit på plats och pratat med ungdomarna, som anses som lugna."
Jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglund kommer ut från Hotell Aston. Jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglund har inte några veganer med sig att sätta i finkan. Gubben i bilen kan fortfarande inte komma fram, eftersom en massa av ockupanternas saker fortfarande spärrar uppfarten. Jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglund håller precis på att sätta sig i bilen och åka. Jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglund får plötsligt finna sig i en brölande Henkeutskällning innehållandes ungefär varenda svordom som existerar!
2 En visst talang för planerande
3 Skyddsänglar (både på jorden och i himlen)
Men. Eftersom True Henke Storys inte är några religiösa berättelser, koncentrerar vi oss på Henkes skyddsänglar på jorden. Under hela sitt liv har Henke haft personer omkring sig som tagit på sig den otacksamma uppgiften att ta hand om, och vaka över dumskallen. Jag vet vad jag talar om, eftersom jag själv under flera år försökt hålla koll på min vän så gott det nu gått. Andra storsinta personer som tagit hand om Henke är hans gamla dagisfröken, Henkes dyra moder "Emmy", Henkes gamla flickvän "Py" samt Henkes farmor "Agda" och hennes hustomte. Den här Henkestoryn utspelar sig dock ganska sent i Henkes liv. Henke har kraschat med skotern, varit sjukskriven i flera månader, inte kunnat jobba i skogen, separerat från Py och är utan lägenhet. Kort sagt. Henke var i en ganska kinkig situation ekonomiskt sett. Han var pank. Förjävligt pank helt enkelt. Det blir dags att presentera den senaste i raden av Henkeskyddsänglar.
"Caesar Jesusson" är en man i trettioårsåldern, boendes i Östersund. Han har kortkort snaggat hår och en vänlig blick. Blicken stämmer också överens med Caesars profetiska efternamn. Caesar Jesusson är nämligen en mycket snäll människa. Dagen då Caesar träffade Henke, försörjde sig vår rangelvän genom att gå runt på Östersunds gator och slå vad. Den långa Henkekroppen vandrade in och skymde den vackra solen för Caesar, som just beställt in dagens välförtjänta lunch.
Henke:
"Hörrrrrru! TRÖTTMÖÖSSSSSA!"
Caesar:
"Ehhhh, god dag på dig också långe vän."
Henke:
" (BRRRRRRÖÖÖÖÖÖÖL) Jag kanske är lång, men jag är FAAAAAAN ingen vän till dig! Jag är Henke och jag är KUNG i den stan, barra så att du vet det!"
Caesar:
"Angenämt, mitt namn är..."
Henke:
"NU har jag FAAAAN slagit vad om en femma med hela STAN!!!!! Alla tror att jag kommer att göra det, men de får de JÄÄÄÄVLAR äta upp SERRU!"
Casear:
"Göra vad då?"
Men istället för ett svar, skjuter en extremt lång arm ut i luften. Tre centimeter framför Caesars högra öga befinner sig nu en glänsande femkrona. Ut över Östersunds gator hörs ett brölande:
Henke:
"VAAAAADSAÄGERDU!!!!????? SKARUVAMEEEEEEE!!!!!????? ELLLER ÄR DU EN JÄVLA KÄRRRING??????"
Men Caesar ser bara milt och vänligt på långskånken framför sig. Därpå tar han, ovetande om sitt eget bittra öde, ett beslut. Två minuter senare har Caesar tagit Henke under sina vingars beskydd. Caesar ger Henke ett jobb som allt i allo på sitt eget företag. Vad det var Henke slagit vad om med hela stan, fick Caesar veta först senare.
Om det skulle finnas en tidsmaskin, kan vi låtsas att vi hoppar in i den nu och färdas framåt ett par månader. Henke har arbetat tillsammans med Caesar varje dag. De har bytt lenoliummattor och lagat droppande vattenkranar. Varje morgon har Henke spanat lurigt ut genom sitt köksfönster. När han sett polisbilen passera förbi huset exakt klockan 06.30 (då Henke börjar jobbet), väntar vår underlige vän i tre minuter. Därefter smyger Henke över gatan, hoppar snabbt in i bilen och kör (utan körkort så klart - det är Henke den här storyn handlar om!) de tre hundra meterna till arbetet. Men nu är det fredag eftermiddag och snart helg. Caesar har ännu inte fått reda på vad Henke har slagit vad med hela stan om. Men. Den här fredagskvällen skulle bjuda på obehagliga överraskningar...
Det är oklart hur mycket de drack, Caesar och Henke. Enligt Henke själv rörde det sig om fyra glas vin, men denna uppgift måste betraktas som osäker. Henke hade i alla fall övertalat sin nye chef att följa med på Stråket. Det är nämligen strålande sommartid i Östersund. Det kommersialistiska spektaklet Storsjöyran skall snart gå av stapeln. Nu är dock inte alla personer i Jämtland intresserade av varmkorv, starköl och patetisk länspatriotism. En grupp synnerligen intelligenta och världsmedvetna ungdomar befinner sig också i Östersund. Den lilla upplysta skaran är förbaskade över bostadsbristen och nedläggningen av samtliga fritidsgårdar. Vad gör man då? Jo, man ockuperar ett övergivet hus, exempelvis Hotell Aston. Man hänger upp en svartröd flagga och ett stort tygstycke där man sprayat: "välkomna till Hotell Lyckliga Gatan - öppet för alla".
Man vet inte om Henke hade fått nys om ockupanterna och blivit nyfiken. Men man vet en sak. För en jävla gångs skull beställer Henke inte en taxi till stråket. För en jävla gångs skull får han för sig att... av alla extremt idiotiska saker...just det, promenera! Olyckligtvis ligger Hotell Aston mellan Henkes supaställe och Stråket. Olyckligtvis promenerar en inte ont anande Caesar bredvid vår långe ranglige vän.
Allt hade kanske kunnat sluta lyckligt. Husockupanterna var trots allt inne på Hotell Aston och Henke på gatan utanför. Men. Såklart slutar det inte lyckligt! Såklart får en gubbe för sig att åka ut med sin bil. Såklart spärrar ockupanternas saker avfarten för gubben. Såklart är det en drölfull Henke (fyra glas vin - yeah right) som blir förbannad och måste lägga sig i. Naturligtvis ekar hela jävla Östersund av ett brölande från helvetet.
Henke:
"ERRRRRAAAA JÄVLA VEEEEEEGANMEEEESAR!!!!!! KOM NER OCH FLYTTAR ERA JÄVLA GREJJJJER OCH DET NUUUUUUUUUUUUU!!!!!"
Gubben i bilen hukar skrajset bakom ratten. Men ungdomarna inne i det ockuperade hotellet är tränade i civil olydnad. De tycker heller inte om bilkörning. Dessutom är det meningen att en ockupation ska vara lite obekväm - på det sättet får man fram sitt budskap bättre. Så ockupanterna ignorerar bara skriken utanför och tänker att de nog snart slutar. Men det gör de inte. För det är Henke är vrålar. Och om sanningen ska fram - också Caesar lite grann. Efter en kvarts ihållande brölande får Karl Bertil Nilsson i huset bredvid Hotell Aston nog. Karl Bertil Nilsson ställer sig på balkongen. Han ber vänligt skrikskallarna nere på gatan att dämpa sig.
Henke:
"HÅÅÅÅÅÅÅÅLLLLL KÄFTEN GUBBJÄVEL! JAG GAPAR SÅ MYCKET JAG VILL!!!! JAG ÄR KUUUUUUNG I DEN HÄR STAAAAN!!!!"
Karl Bertil Nilson upplyser skrikskallarna (lite mindre vänligt den här gången), att om de inte dämpar sig så kommer han att ringa polisen.
Henke:
"RING DU BARA SNUTEN GUBBJÄVEL OM DU VÅGAR!!!!! DÅ SKA VI SE VAD FARBROR BLÅÅÅÅÅ SÄGER!!!!"
Förste polisman på platsen var jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglund. Så fort polisassistent Erik Berglund stiger ur bilen, kommer en mycket lång figur bestämt stegande mot honom. Erik Berglund stirrar in i en militäriskt strikt pekande högerarm.
Henke:
"HÖRRRRRUUU. JAG GILLAR INTE BLÅMÖSSOR I VANLIGA FALL. MEN NU BEHÖVS NI. DET ÄR NÅGRA JÄVLAAAA VEGANER SOM HAR TAGIT ÖVER HOTELLET OCH SPÄRRAT VÄÄÄÄGEN FÖR EN STACKARS GUBBE OCH HANSES BIL. SKA DET VERKLIGEN FÅ GÅ TILL PÅ DET HÄR VISET!!!!!????"
Jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglund beger sig in i Hotell Aston för att undersöka vad som händer. På gatan sprider sig ett stort flin över Henkes trut. Förmodligen tänker han att "NUUUU MINSANN ÅKER DE JÄVLARNA IN ". Caesar ser också lite nöjd ut.
I Östersundspostens nätupplaga kan man läsa att polisen tillkallades till hotellet och pratade med ockupanterna:
"– De frågade vad vi gjorde och de frågade också om alkohol och droger, men vi har nolltolerans mot sådant här, säger Hannes Nygård. (...) ÖP har talat med polisen som bekräftar att de varit på plats och pratat med ungdomarna, som anses som lugna."
Jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglund kommer ut från Hotell Aston. Jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglund har inte några veganer med sig att sätta i finkan. Gubben i bilen kan fortfarande inte komma fram, eftersom en massa av ockupanternas saker fortfarande spärrar uppfarten. Jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglund håller precis på att sätta sig i bilen och åka. Jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglund får plötsligt finna sig i en brölande Henkeutskällning innehållandes ungefär varenda svordom som existerar!
Jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglund tänker att personerna utanför Hotell Aston tydligen inte har nolltolerans mot alkohol i alla fall. Jourhavande polisassistent Erik Berglund tänker att det är en viss skillnad på hyfs, mellan ungdomarna inne i hotellet och... ja, ungdomarna utanför.
Att ockupera ett hus räknas som ett brott mot Lagen om olaga intrång. Den som döms för olaga intrång döms vanligen till böter. Är brottet grovt, blir domen fängelse i högst två år. LOB - Lagen om omhändertagande av berusade personer, ger polisen rätt att omhänderta en berusad person, som inte kan ta hand om sig själv eller utgör en fara för sig själv och andra. Den omhändertagne ska friges så snart som möjligt, dock senast inom åtta timmar.
Jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglund struntar i att olaga intrång rent juridiskt räknas som ett grövre brott är berusning. GapHenke får finna sig i att sitta omhändertagen i jourhavande patrullerande polisassistent Erik Berglunds baksäte. Caesar får finna sig i att sitta omhändertagen bredvid.
Det är oklart hur Caesar Jesusson klarade av vistelsen i det tre kvadratmeter stora rum, endast möblerat med en galonförsedd madrass och en väggfast toalettstol. Ingen kan säga emot att det är en kosmisk orättvisa att Caesar hamnat i fyllecellen, bara för att han visat en smula medkänsla med en pank Henke Eriksson. Om Henkes vistelse i fyllecellen vet vi mer om. Det är osannolikt att Henke läst eller memorerat följande rad i LOB:
"Den som omhändertagits ska fortlöpande ses till(...)"
Dock vet vi sedan tidigare att Henke Eriksson ibland, om han vill, kan räkna ut saker. När därför jourhavande polisassistent Erik Berglund surt kollade in i cellen två gånger i timmen, måste Henke förstått hur det hela låg till. Därefter klurade vår underlige vän länge. Till sist hade Henke kommit på sin lilla lek - alldeles själv dessutom! Varje gång som jourhavande polisassistent Erik Berglund tittade in genom dörrfönstret, såg Henke till att befinna sig på ett nytt ställe i cellen!
Sex timmar senare var jourhavande polisassistent Erik Berglund tvungen att släppa både Henke och Caesar Jesusson. Ni må tro att Erik Berglund funderade länge och väl om det fanns någon paragraf som han kunde använda till att sätta dit den otrevlige långskånken till brölare (Henke). Men sedan kom jourhavande polisassistent Erik Berglund på att detta skulle innebära att Henke Eriksson skulle bli kvar ännu längre på hans polisstation. Och det var det inte värt. Caesar och Henke släpptes helt enkelt.
Och vad gjorde Henke då undrar Ni? Gick han och bad ockupanterna och gubben på balkongen om ursäkt? Gick han hem och ångrade sig? Lovade han sig själv dyrt och heligt att sluta upp med de där "fyra glasen vin" och brölande på allmän plats?
Ringde han kanske till sin nya flickvän, som dessutom fyllde år den kvällen Henke tillbringat med att leka lekar i fyllecellen?
Nej, det gjorde han såklart inte.
Henke gick på Stråket. Såklart.
Och Henkes vad då? Jo, Caesar fick reda på vad det var. Och jag med. Men det är en helt annan Henkestory.
Henke gick på Stråket. Såklart.
Och Henkes vad då? Jo, Caesar fick reda på vad det var. Och jag med. Men det är en helt annan Henkestory.
Fler True "Henke" Stories:
Kapitel 7: Fritt fallKapitel 8: Henkestoryn som INTE fick publiceras!
Kapitel 9: Henke Hackaren
lördag
fredag
torsdag
söndag
lördag
Filmrecension utan pardon
Tittar på Solstorm igen. Med SnyggBra Isabelle Scorupco i huvudrollen. Och Jacob Eklund i rollen som Måns.
Albertina:
"Han passar inte i rollen som Måns, Jacob Eklund."
Det blir tyst. Tillräckligt länge för att man ska kunna hinna komma på att man sagt något dumt.
Albertina:
"Han passar inte i någon roll..."
fredag
torsdag
onsdag
Dagens eländesrubriker
"Expressen avslöjar
SVENSKAR TVINGAS KRIGA MOT TALIBANER MED FEL VAPEN OCH TRASIGA BILAR"
Nu kan man tro att denna hemska nyhet är nog. Men. Det kommer mera hemskheter:
"PRINSESSORNAS HÅRDA KAMP OM SINA BRÖLLOP
Madelene vill förstöra Victorias lycka"
Och det är nog. Nog för att man skulle ha hållit sig inne hela långa lediga dagen.
tisdag
Evening stress in project sunrise land
Albertina, smått förbannad:
"Du kan ramsräkna från ett till tio. Du kan ramsräka från ett till hundra. Du kan ramsräkna upp till tusen."
Albertina, stort förbannad:
"Varför ska man behöva ramsräkna upp till tusen?! Kan du ramsräkna upp till tusen?!"
Molander, kan inte ramsräkna upp till tusen:
"Vad är ramsräkna?"
Albertina:
"Katten musen TIOTUSEN!"
"Du kan ramsräkna från ett till tio. Du kan ramsräka från ett till hundra. Du kan ramsräkna upp till tusen."
Albertina, stort förbannad:
"Varför ska man behöva ramsräkna upp till tusen?! Kan du ramsräkna upp till tusen?!"
Molander, kan inte ramsräkna upp till tusen:
"Vad är ramsräkna?"
Albertina:
"Katten musen TIOTUSEN!"
fredag
Dagens nästa citat
Gran Torino. Clint Eastwood. Typ 85 år gammal. Men fortfarande lika infernaliskt stenhård:
"Have You ever noticed how You come across some one You shouldn´t have fucked with?..."
(paus för att spotta ut lite tuggtobak)
"We´ll that´s me."
Dagens citat
Hört på lillasysters jobb:
"Jag har en kompis som också var på Urkult. Träffade du honom? Han var insmetad i lera."
Kanske det kanske....
"Jag har en kompis som också var på Urkult. Träffade du honom? Han var insmetad i lera."
Kanske det kanske....
torsdag
Sicko stuff
Kanske pågår arbetet med nya Nibblacup trailern just nu. Kanske blir det en smula dirrty...
Lovesongs from my sofa
Det sitter en lovesick man i min soffa. Han har packat upp min akustiska gitarr och sjunger smäktande lovesongs ut i luften. Jag försöker få i honom lite frukost, men försöken är dömda att misslyckas.
(smäktande gitarrackord)
"Still a little bit of You in my mouth...."
(smäktande gitarrackord)
"Still a little bit of You in my mouth...."
onsdag
Danskhämnden!
Alldeles nyss spankulerade en inte ont anande Molander och Albertina över gatan. Plötsligt tutar en bil något alldeles förfärligt! Molander skräms något alldeles förskräckligt och hoppar nästan en meter upp i luften. Två sekunder senare. Föraren i den ilsket tutande bilen visar sig vara en viss granne. Dansken visar sig skratta elakt bakom ratten.
Här hade man kunnat ruskat på sig. Skrattat lite åt det dråpliga i situationen. Himlat lite med ögonen åt knäppgrannens senaste knasighet. Men. Det gör man inte. Man ger igen. Man utarbetar en djävulusiskt sinnrik plan, en Vendetta med stort V.
DANSKHÄMNDEN:
Steg 1 Inviga Danskens trevliga fru i planen. Meddela tid, plats och händelseförlopp (kan göras långt i förväg).
Steg 2 - 6 (kan göras under natten)
2 Ljustäta Danskens sovrum. Tejpa springor mellan fönster, dörrar ect. Se till så att rummet är kolmörkt/becksvart.
3 Koppla ur all ström ur Danskens sovrum.
4 Ta bort alla saker från Danskens sovrum.
5 Placera en gigantisk PA högtalare högt och onåbart uppe under taket i Danskens sovrum.
6 Lägga beslag på nycklarna till Danskens sovrum och skruva bort handtaget till sovrumsdörren.
Steg 7 AKTIONTAJM
Danskens fru smyger ut ur sovrummet mitt i natten. Sovrumsdörren (utan handtag) låser in det nu helt becksvarta och strömlösa sovrummet. Därefter slås PA högtalaren på med HÖG volym. Dansken vaknar upp med ett ryck. Han fattar ingenting. Han hör ett hemskt ljud men förstår inte varifrån det kommer. Han försöker tända sänglampan, men den finns inte där. Han försöker ta sig upp, men snubblar i mörkret. Han försöker ta sig ut, men det finns ingen dörr eller handtag! Dansken är nu mycket rädd, ty han vet inte om han drömmer en mardröm, eller om det är mycket värre - att han är vaken och det är verklighet. En sak är säker i alla fall. Han kommer inte undan den hemska musiken där inne i det okända mörkret. Och nu dånar en hemsk röst också. Allting är väldigt jätteläskigt, tycker den taskiga danskgrannen.
Steg 8
Naturligtvis filmas hela scenen med night- vision kamera. Med tanke på Danskens tvivelaktiga kändisskap, kanske materialet går att sälja till kanal 5 eller 8. I annat fall får det duga med det vanliga: Google, Youtube, Facebook, Aftonbladet Play, Red Tube...
(Och nu undrar Ni förstås vad det är för en hemsk röst Dansken hör i mörkret?
Ja, det skulle kunna vara den här.)
Flugornas herre
Köket är fullt av äckliga blomflugor sedan ett par veckor tillbaks. De dunstar upp i stora moln när man vill äta lite chips eller ta sig en klunk vatten.
Detta är rötmånaden augusti. Detta är tidpunkten på året då Molander skickar djurvänligheten på bänken och byter in de mordiska klapp- klapp händerna. Klapp Klapp! Klapp Klapp. Bara tre tusen äckliga flygkryp kvar nu. Klapp. Lite fluglik kvar på händerna. Tvätta händerna. Klapp igen. Satan. Måste tvätta händerna igen...
Klapp!
Detta är rötmånaden augusti. Detta är tidpunkten på året då Molander skickar djurvänligheten på bänken och byter in de mordiska klapp- klapp händerna. Klapp Klapp! Klapp Klapp. Bara tre tusen äckliga flygkryp kvar nu. Klapp. Lite fluglik kvar på händerna. Tvätta händerna. Klapp igen. Satan. Måste tvätta händerna igen...
Klapp!
söndag
lördag
torsdag
Oroligheter
Molander:
"Vart är min dator?"
Molander. Hittar sin dator där han la den på köksbordet.
Albertina, lite retsamt:
"Hur lång tid tog det innan du blev orolig?"
Molander:
"Jag blev inte orolig alls, bara lite förundrad..."
Albertina, smått högt:
"Förundrad!? (syftar möjligen på Molanders stora koll på var hans saker befinner sig i rummet)
Blev DU förundrad?! Nu blir JAG jävligt förundrad!!!!!
Men en stund senare blir också Molander både förundrad och orolig. Det tar en evighet att starta upp Macbooken. Laptopen börjar (möjligen) visa vissa tecken på sjukdom. Den börjar bete sig oroväckande mycket som en PC!
onsdag
En tjurskalle ser upp till en mästare!
Det har talats en del om Molanders tjurskallighet. Igår talades det en del om att det eventuellt har med generna att göra. Om uråldriga tjurkampanjer i ångermanländska bygder långt innan Molander tagit sina första steg. Men. Det verkar som om Molander inte är värst ändå. För nu läses en gammal bok: Selma Lagerlöfs Antikrists Mirakler.
Historien utspelar sig på Sicilien. Och det var en gång en sicilian som var rövarhövding. Han var fruktad och hänsynslös. Den sicilianske rövarhövdingen som hette Falco hade en bror. Brodern som hette Nino var laglydig men ändå lite taskig och slug. För när Nino behövde pengar gick han helt enkelt till byns kyrkoherde och sa att hans bror Falco behövde pengar och att kyrkoherden skulle hosta upp stålarna så fort som möjligt. Rövarhövdingen Falco fick dock reda på sin broders fula taskspel. Han åkte helt enkelt hem till brodern och sköt honom på fläcken. Och nu till historiens stora tjurskallighetspoäng! För efter Ninos död fick Falco en vendetta över sig...
"Ninos hustru blev så skräckslagen, då hon fann sin man död, att hon blev lam i halva kroppen och inte mer kunde gå. Men vid fönstret i den gamla stugan tog hon sin plats. Där har hon nu suttit i tjugo år med bössan bredvid sig och väntat på Falco. Och för henne har den store rövaren varit rädd.
På tjugo år har han inte gått förbi sitt fäderneshem.
Den kvinnan har inte vikit från sin post. Aldrig gick någon fram till kyrkan San Pasquale, utan att han såg hennes hämndgiriga ögon lysa bakom rutan. Vem såg henne sova, vem såg henne arbeta? (...)
När man hör detta, blir man ännu mera rädd."
Touche! It takes one to admire another.
Ett poäng till tjurskalligheten.
Tiden går
Albertina:
"Jag börjar bli en gamkärring."
Molander:
Molander:
"Ehhh?"
Albertina:
Albertina:
"Jag känner det i hela kroppen liksom."
Molander:
Molander:
"Jaha... hur känns det då."
Albertina, inte så lite förnöjd:
Albertina, inte så lite förnöjd:
"De känns bra dä!"
tisdag
Stekarspan
Catella Swedish Open är avklarad för det här året. Den svenska världsstjärnan Robin Söderling lyckades spela hem finalen och står som den lyckliga segraren. Dessutom skriver arrangörerna att tennisturneringen har fungerat felfritt.
Du kanske är förvånad att du läser detta här? Du kanske trodde att ingen i familjen Molander/Isaksson brydde sig särskilt mycket om överklasstennis? Men då trodde du fel ser du! För för exakt ett år sedan genomkorsade lilla Blå Båstad mitt under pågående tennisturnering.
Du kanske är förvånad att du läser detta här? Du kanske trodde att ingen i familjen Molander/Isaksson brydde sig särskilt mycket om överklasstennis? Men då trodde du fel ser du! För för exakt ett år sedan genomkorsade lilla Blå Båstad mitt under pågående tennisturnering.
Och då var det stakarspan minsann!
Kändisspotting i norrlands inland
Vid macken i Svenstavik såg Albertina vem det var som åkte förbi i den där husbilen:
"Det var ju Faaan Bengt Fritjofsson!"
"Det var ju Faaan Bengt Fritjofsson!"
måndag
Dagens Maud: Verkligheten överträffar sagan
Det var en gång...
Tack Maud. Tack för att du finns också i verkligheten.
Tack Maud. Tack för att du finns också i verkligheten.
Kling klong!
Albertina:
När du börjar tjäna en massa pengar, med alla dina böcker och filmer och galna idéer och så. Då ska vi gifta oss!
Molander:
Ah, vilken motivation för att bli rik...
Tystnad.
Lite till tystnad.
(Helvete, har man gjort bort sig nu igen? Men det har man inte. För.)
Albertina:
Vadå?! Vill inte du försäkra dig om att jag får det bra, när du dör?!
Albertina:
Fniss, fniss...
När du börjar tjäna en massa pengar, med alla dina böcker och filmer och galna idéer och så. Då ska vi gifta oss!
Molander:
Ah, vilken motivation för att bli rik...
Tystnad.
Lite till tystnad.
(Helvete, har man gjort bort sig nu igen? Men det har man inte. För.)
Albertina:
Vadå?! Vill inte du försäkra dig om att jag får det bra, när du dör?!
Albertina:
Fniss, fniss...
torsdag
Det vanligaste ordet
Det sägs att det vanligaste ordet i svenskan är och. Men i Sveriges Radios Filosofiska Rummet är och tvungen att trängas på tronen. Det är helt enkelt en helvetes mycket och så vidare.
Och så vidare...
tisdag
Dagens monster i brevlådan
Det är mycket underligt alltsammans. Av någon outgrundlig anledning hamnar Dumheten närsomhelst, oönskat och opåkallat på dörrmattan i Sundbyberg. Månadens temanummer: Skillnaden mellan Människa och Djur.
Nummer 1: Varför är det så oundgrundligt viktigt för antroposofer att hålla på och tjata om skillnaden mellan djur och människa i all jävla evinnerlighet? Albertina säger: Läs inte, du kommer bara att bli förbannad. Men man läser såklart. Och blir förbannad såklart.
"Med vilken rätt hävdar vi människans överhöghet?"
En jävligt bra fråga, menar Molander. Frågor om "överhöghet" är alltid svåra att förklara, eftersom de inte går att besvara. Problemet är bara att Den Upplysta Skribenten på Forum för Antroposofi, gör ett försök ändå.
"Skillnaden mellan människa och djur anses inte längre vara avgörande, tvärtom märks idag en önskan om att nedvärdera människans värde som skapelsens krona utifrån någon sorts jämlikhetsperspektiv."
Nummer 2: Observera det bombastiska "skapelsens krona" och det med näsan i vädret smått försmådda "något sorts jämlikhetsperspektiv". Lite längre till höger på samma sida.
"Hur kan vi i denna benägenhet företräda en sant mänsklig världsbild?"
Nummer 3: "en sant mänsklig världsbild". Det är tur för antroposoferna att de inte läst värst mycket filosofi, utan i bästa fall lite Rudolf. På så sätt behöver de inte reflektera över begrepp som sanningen och kan i lugn och ro insupa Forum för Antroposofis fantastiska definitioner av det rätta och sanna en gång i månaden. Men det blir så klart värre. Det blir det alltid. Nu ska gränsen mellan djur och människa en gång för alla förklaras. Av någon svårförstådd anledning.
"En sådan grundläggande iakttagelse är att djuret aldrig kan ta ansvar, eller ta moralisk ställning som människan. Det är aldrig hundens fel att den biter brevbäraren, ansvaret ligger hos ägaren. Hunden gör som hundar gör. Den följer inga etiska regler. I själva verket är djur oförmögna att höja sig över de ramar behovstillfredsställelse och instinkt utgör. Den följer sitt artbeteende. Därför kan djuret aldrig betraktas likt ett fritt väsen likt människan."
Nummer 4: "etiska regler", "artbeteende", "hundar gör som hundar gör", "behovstillfredsställelse" och "instinkt". Jaha. Det är klart. Molander har aldrig suckat över Dumheten, att människor "gör som de gör". Molander har aldrig sett ett fyllebråk på krogen eller militärer som "biter" och efteråt skyller på att de lydde order. Molander har heller inte sett människor som ägnar sig åt behovstillfredsställelse exempelvis dricka sprit, röka, porrsurfa eller babbla på om sin egen självgodhet. Och artbeteende. Ja, det stämmer ju inte att människans artbeteende handlar om att förstöra jorden, käka in i helvete med kött och på sin höjd bry sin om sina närmaste kompisar och familjemedlemmar (också detta kan variera - inte alla bryr sig om sina närmsta). Vidare är det verkligen sant att det finns stora skillnader mellan att dressera en hund och uppfostra ett barn - speciellt som båda kommer att bete sig ungefär likadant annars. "Fritt väsen". Jag skulle kunna skriva en hel del om det. Men. Jag orkar ärligt talat inte skriva mer än ett enda ord. Blä!
Det är mycket underligt alltsammans. Det är svårt att förstå varför antroposofer måste veta att det verkligen finns en obestridlig skillnad mellan människor och djur. Jag får bläddra en bra stund innan jag hittar det.
"I boken Inspirerad av Antroposofi formulerar journalisten Göran Rosenberg sina tankar om det specifikt mänskliga. Han berättar att han under några månader i ungdomsåren arbetade på Årstahemmet i Stockholm. Där mötte han en funktionshindrad pojke "Petter" som han blev mycket nära förbunden med. Han skriver, "Teorin för verksamheten på Årstahemmet utgick från att Petter var en människa som alla andra, en varelse med samma värde och samma potential för mänsklig utveckling i detta liv eller i kommande som vilken annan människa som helst."
Nummer 5: Jaha. På vilket sätt skulle detta vara något ypperligt revolutionerade? Förutom det där med nästa liv, som för all del inte heller det är något nytt men ändå måste bli ett Blä! till. Och nu är det dags för Molander att komma med en liten slutkläm på eländet. Anledningen att antroposofer gnäller så mycket om skillnaden mellan människan och djur, är helt enkelt att de skulle ha svårt att behandla folk som folk annars. "Jämlikhetsperspektiv" verkar ju inte tillhöra antroposofernas "artbeteende". Man skulle önska att Rudolfgänget skulle kunna ha lite sympati för djurens lidande också. Men. Eftersom det inte står något om det i månadens temanummer, eftersom "teorin" inte medger det, blir det nog inget.
Nu reducerar Dumheten och är tyvärr farligt nära en kontring.
Dumheten Hoppet
13 - 14
"Tretton fjorton", suckar Albertina bekymrat från soffan. Jag förstår henne.
måndag
Dagens
Bakgrunden till avtalet var att det då var svårt att få specialistläkare att ta jourerna på länsakuten. Jourerna ansågs för dåligt betalda, och det hände ofta att läkare som var inbokade sjukskrev sig i sista stund, vilket betydde att ledningen fick betala dubbelt för att kalla in någon annan. Problemen ledde till förhandlingar om ett nytt avtal, där Läkarföreningen som sagt var mycket framgångsrik."
Jo, det kan man lugnt påstå...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
