Molander. Är i stort behov av middagsvila Wijknietstyle efter en salladsorgie på Stockholms Nation. Trånar hjälplöst efter sitt sovdygn som fladdrar retfullt men obevekligt utom räckhåll vid horisonten. Molander. Trött, mätt, förvirrad och disträ (ja just det, mer än vanligt!). Grupparbete. Utlåtandeskrivning. Ett kollektivt paltkoma geggar igen atmosfären i det lilla rummet. Samtliga gruppmedlemmars slöa tankeverksamhet kan summeras ihop och ändå med råge understiga en Stegosaurus blygsamt kognitiva kapacitet.
Molander. Tänker att något måste ske. Något måste hända som drar honom själv och de övriga olyckskamraterna ur tankegeggsträsket. Plötsligt ser han en utväg ur den trötta tuggummisega labyrinten. Eller rättare sagt, en extrem lösning som under vanliga förhållanden måste anses icke- acceptabel. Tankegrenen inuti huvudet är extremt ful, illvillig, hemsk och omoralisk. Men den är grov och tillräckligt chockerande för att dra honom själv och studiekamraterna ur paltkomaträsket. Somethimes a man gotta do...
Molander:
"Vilket djur har störst chans att åka på fortkörningsböter?"
Gruppmedlemmarna tittar förvånat upp. A- K plirar misstänksamt på Molander. GA håller blicken fästad på gåtställaren. Han förhåller sig neutralt semiintresserad och tycks vänta ut svaret. Mr Brogienights sitter djupt fokuserad. Kugghjulen i hans superlogikhjärna klånkar i varandra. Mr Brogienights verkar mycket motiverad, ja snudd på absorberad i sin strävan att lösa uppgiften. Det är lätt att tänka sig att Mr Brogienights går igenom Linnés samtliga latinska släktgrenar och metodiskt utesluter djurart efter djurart.
Molander lutar sig tillbaka i sin bekväma fåtölj. Han vet att gåtan är snudd på omöjlig att lösa. Efter en stund.
Molander:
"Ska jag säga svaret?"
Mr Brogienights:
"Ja, gör det."
Molander låter händerna dramatiskt ratta en hypotetisk ratt framför sig i luften. Sedan kommer det:
"ÖÖÖÖÖÖÖRRRRNÖÖÖÖÖRNÖÖRNNNÖÖÖÖRN!"
Reaktionen är omedelbar. All paltkomsk framkallad tankegegga flyr i vild panik all världens kos. Stämningen är i chock efter det mentala dubbelbottnade vitsövergreppet. Mr Bogienights och GA stirrar förskräckt och oförstående på den socialt normbrytande gåtfrågaren. A- K vrider sig desperat i obehagliga plågor på sin fåtölj. Ur hennes mun kommer ett torterat:
"AAAAAAAAAAAHHHHH!"
Ett ett tag när skriken tunnats av, vänder sig A-K förgrymmat mot Molander:
"Det känns som om någonting just gick sönder i mig!"
Molander. Ler finurligt och lite smånöjd ur mungipan.
A-K:
"Vad är det här för diaboliska sidor som kommer fram? De har jag aldrig märkt av hos dig förut!"
Molander. Ler återigen lite smånöjt. Det tar en stund innan han återigen börjar fantisera om sitt tillintetgjorda sovdygn.
torsdag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Dööden!
Jag har sagt det förr och jag är beredd att säga det igen.
Jag måste vara adopterad!
Någon av oss är det utan tvekan, och med tanke på det där med äpplen som faller från träd så kan det omöjligt vara du.
Såja Molly. Jag vet att det är svårt. Men. You have to embrace your dark destiny!
Skicka en kommentar