Molander ligger i sängen och är en smula trött. Orkar inte riktigt kliva upp och laga lunch. Dessutom finns ett problem. Ingen snabblagad mat hemma. Men klockan 12 går tåget mot Uppsala och då måste magen vara full. Hmmm. Det finns i och för sig en möjlighet. Det är att glida förbi Il Piato och köpa med en supersmaskig italiensk sallad, som går att trycka i sig på pendeln. På så sätt kan Molander ägna den närmaste timmen åt skön slapptid. Men. Så var det det här med ekonomi. Det dåliga samvetet hugger till. Det går inte för sig att köpa dyr god sallad, bara för att man är för slapp för att kliva upp två meter in i sitt eget kök och laga lunch. Satan. Molander vrider sig plågat i sängen. Problemet verkar olösbart.
Men sedan ringer telefonen på nattduksbordet. Jobbet vill att Molander ska dyka upp i kväll efter skolan, för att arbeta till klockan 21. Jep, säger Molander trots att han jobbat natt hela helgen. Problemet löst!, tänker Molander.
Han ser fram emot en dyr god sallad på pendeln.
1 kommentarer:
en go god sallad är du alltid värd! men buhu för att du ska jobba - igen!
Skicka en kommentar