Molander tänker på den förestående klassresan. Han tänker att de nya livsförhållandena eventuellt kräver nya kläder. Molander tänker att kanske blir det nödvändigt att inhandla en ny keps, som kan representera en ny livsinställning och position i samhället.
Molander föreställer sig sitta med den nya kepsen på skallen, snusa dyrsnus, pilla på Lilla Vita och låta de goda tiderna rulla in! Men sedan faller hans blick på den gamla arbetarklassgröna Castro-keps- trotjänaren, på bordet framför honom. Det hugger till i maggropen. Sedan tänker Molander: Njeee... Här blir inga förändringar. Keep it stursk, keep it stram!
3 kommentarer:
Keep it kärv, mon ami.
schlut nu! jag ha int töckena överklass fasonan.
fast det vore väldans roligt om du hade en sån där keps!
Skicka en kommentar