De sensate dagarna har den vi kan kalla "Henke", pladdrat runt på Facebook som en mindre kader av skvallerkärringar från Bromölla. Henke tror sig ha kommit på ett argument. Och eftersom Henke tror att argumentet är både knivskarpt, glänsande och avväpnande, så måste han tjata om det i statusrad efter statusrad. Henkes argument lyder som följer:
"Vegetarianer är elaka mot djuren, eftersom de äter upp deras mat"
(Ordet eftersom tillhör egentligen inte citatet då Henke inte skrev så. Men jag klippte in det ändå för att om möjligt ge Henkes argument något mer filosofisk argumentationstyngd.)
Problemet är inte att Henke är Dumheternas Okrönte Mästare. Problemet är inte heller att argumentet är löjligt och idiotiskt, trots att Henke tror att det är både knivskarpt, glänsande och avväpnande. Problemet är inte heller att Henke riskerar att göra bort sig genom att dekorera allmänhetens skyltfönster Facebook med sina dumheter. Nej. Problemet är istället att Henke har ett minne som en guldfisk och en förmåga att lära av sina misstag som understiger en gråstens. För att varna och påminna Henke om vad som kan hända när man glappar käft om fel saker (och samtidigt berätta för alla i Henkes bekantskapskrets), är det nu dags för kapitel 15.
Lets step back into the old days again for another True Henke Story! Vi befinner oss mitt i de sista självande månaderna innan millenieskiftet. Jag och Henke sitter med var sitt ölglas någonstans i Östersund. Henke har den senaste halvtimmen babblat på om McDonalds alla interna rutiner, fritöser, sophantering, städning och en evinnerlig massa mer saker jag inte ens orkar tänka på. Kanske är det så att jag tröttnar. Kanske vill jag bara retas med Henke lite.
Jag:
"Visste du att Umeå är den enda stad i hela Europa där McDonalds gått i konkurs? Tre gånger om dessutom! Djurrättsaktivisterna där står utanför dörrarna till nyöppnade McDonalds restauranger och övertalar människor att inte går in."
Henke:
"Umeå? Där har jag FAAAAAN en kusin som bor. Han har en sån häringa fluffboll på huvet!"
Jag:
Jag:
"Du menar afro?"
Henke:
Henke:
"Ja, skiiiit samma. Han ser fan inte klok ut! HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!"
Jag. Är precis på väg att fråga vad är det som är så roligt. Att Henke kallade afrokrull för "en sån häringa fluffboll på huvet" eller mer troligt - att Henke tycker att hans kusin ser löjlig ut i sin frisyr eller att djurrättsaktivisterna i Umeå är fåniga? Men jag hinner inte fråga. För slutar Henke plötsligt skratta.
Henke:
Jag. Är precis på väg att fråga vad är det som är så roligt. Att Henke kallade afrokrull för "en sån häringa fluffboll på huvet" eller mer troligt - att Henke tycker att hans kusin ser löjlig ut i sin frisyr eller att djurrättsaktivisterna i Umeå är fåniga? Men jag hinner inte fråga. För slutar Henke plötsligt skratta.
Henke:
"Jag har varit i Umeå en gång. Visste du det?"
Va!? Den militanta köttätaren Henke, brölosmidigheternas mästare, i djurättsUmeå? Det måste vara som att släppa in en elefant i en glasbutik - med det lilla tillägget att karafferna och glasen är beväpnade med automatvapen! Hur i helvete gick det?
Jag:
Va!? Den militanta köttätaren Henke, brölosmidigheternas mästare, i djurättsUmeå? Det måste vara som att släppa in en elefant i en glasbutik - med det lilla tillägget att karafferna och glasen är beväpnade med automatvapen! Hur i helvete gick det?
Jag:
"Henke, hur i helvete gick det!? Nu får du fan berätta!"
Men Henke tar bara lugnt en klunk öl med ett litet stolt flin på läpparna. Sedan börjar han berätta.
Henke:
Men Henke tar bara lugnt en klunk öl med ett litet stolt flin på läpparna. Sedan börjar han berätta.
Henke:
"Jo, jag åkte upp till min fluffbollskusin en helg för att hälsa på. Jag var fan egentligen inte så sugen, men morsan tvingade mig. Hon hotade att dra in Kalle Anka prenumerationen om jag inte åkte. Faaaan att leva utan Kalle Anka va?!"
Henke glor plötsligt på mig med en desperat och stirrande blick. Jag tänker att jag borde prata med honom om det här med 20 åriga män som fortfarande bor hemma hos sin mamma och är beroende av en tecknad Disneyserie för barn. Men inte just nu. Den här historien är för viktig. Det gäller att hålla med bara. Hålla med så in i helvete så att Henke inte börjar pladdra om någonting annat.
Jag:
Henke glor plötsligt på mig med en desperat och stirrande blick. Jag tänker att jag borde prata med honom om det här med 20 åriga män som fortfarande bor hemma hos sin mamma och är beroende av en tecknad Disneyserie för barn. Men inte just nu. Den här historien är för viktig. Det gäller att hålla med bara. Hålla med så in i helvete så att Henke inte börjar pladdra om någonting annat.
Jag:
"FAAAAN för att leva utan Kalle Anka. Det... Det går liksom inte att förställa sig. Ett öde värre än döden liksom."
Jag. Helvete! Jag tog i för mycket. Tänk om Henke uppfattade någon sorts ironisk ton. Tänk om han... Men det gör han inte. Istället nickar Henke bara allvarligt och tycks bli lugn igen. Jag tackar gudarna att han hittar tillbaks till tråden.
Henke:
Jag. Helvete! Jag tog i för mycket. Tänk om Henke uppfattade någon sorts ironisk ton. Tänk om han... Men det gör han inte. Istället nickar Henke bara allvarligt och tycks bli lugn igen. Jag tackar gudarna att han hittar tillbaks till tråden.
Henke:
"Sedan visste vi inte vad vi skulle göra på fredagskvällen. Så vi drog ner på stan då...."
Sacha vandrar Storgatan fram. Hennes 155 cm höga kropp är utsmyckad med piercingar och tatueringar på ett flertal ställen. Den senaste piercingstaven tränger genom högra näsvingen. Innanför de stickade avklippta fingervantarna i polyester skymtar den svarta straight edge taueringen fram på högra handen. Sacha är förbannad. Hon fryser om fötterna i det smällkalla Umeå. Sacha har beställt ett par skinnfria kängor från England, som kommer att levereras inom kort. Till dess får hon hålla till godo med ett par gamla Converseskor. Sacha är förbannad över att det inte går att köpa skor som inte är gjorda av skinn i vanliga affärer. Men mest av allt är Sacha förbannad på alla jävla egoistiska människor som stoppar i sig kött hela dagarna utan att bry sig det minsta om att djuren lider helvetiska kval under koncentrationslägelika former vilka kallas köttindustrin! Sacha är medlem i den innersta kretsen av Umeås djurättsaktivister. Denna kärna av dedikerade aktivister prioriterar djurens väl och ve hårdare än några andra. "Om människor inte svarar på annat än hot och våld, för att sluta upp med sitt vidriga exploaterande av försvarslösa djur, kan inte vi låta oss hindras av det!", hade Sacha ilsket deklarerat på en av gruppens sammankomster. Merparten av gruppens medlemmar hade varit inne på samma linje som Sacha, även om de inte fullt ut delade Sachas provokativa och kompromisslösa inställning till "de jävla förtryckarasen!".
Gruppen hade iförda maskering genomfört en serie uppmärksammade aktioner i Umeå med omnejd, den senaste tiden. Scanbilar hade bränts, slakterier hade saboterats och forskare, vilka använt djur i extremt onödiga och plågsamma djurförsök, hade hotats anonymt. Genom att utföra dessa aktioner hade inte bara gruppen räddat ett flertal djur från ett plågsamt och helvetiskt liv och en onödig död. Djurättsfrågan hade också fått stor publicitet i media och diskuterades nu av människor som vanligtvis inte reflekterar över samhället och djurs lidande. Det fanns dock de inom gruppen som oroade sig för aktionernas mänskliga konsekvenser. Även om ändamålet var gott, kunde medlen kanske inte alltid rättfärdiga även de mest positiva förbättringar för djuren? Människorna hade också ett värde och genom att sabotera för dem exempelvis på ekonomisk väg, kunde även den mest förhärdade usling bli deprimerad och ledsen. Dessa åsikter gjorde Sacha ännu mera förbannad! Sacha var en person som reagerade med en fullständig kompromisslöshet på alla typer av förtryck. En gång i unga år hade hon kört en sax genom armen på en mobbarkille i skolklassen, som gjort misstaget att fråga om hennes bröst höll på att växa ut. Mobbarkillen hade börjat gråta, fick sy flera stygn och blev sjukskriven i flera veckor. Sacha skickades på psykiatrisk undersökning och diagnosen kom att bli ADHD med extremt utåtagerande tendenser, samt Antisocial Personlighetsstörning med grav empatistörning - den senare en mycket ovanlig diagnos eftersom man sällan eller aldrig diagnosticerar personlighetsstörningar på barn. Varken mediciner eller sociala insatser hade dock hjälpt. Sacha hade genom åren blivit dömd för ett flertal fall av grov misshandel. Den värsta av dessa domar hade utmynnat från en episod där en pappa hade slagit sin femåriga dotter i ett snabbköp. Sacha hade plockat upp sin pepparsprej ur fickan, tömt den i ansiktet på mannen och knäat honom i skrevet. Som ett resultat av misshandeln hade mannen blivit blind på ena ögat och Sacha blivit dömd till skyddstillsyn och grova böter. Men. Pappan vågade aldrig mer i sitt liv slå någon som var mindre.
För tillfället är Sacha och två gruppmedlemmar till, Hasse och Charlotte, på väg hem från en fritagningsaktion av ett trettiotal höns som blivit utsatta för extrem vanvård av en alkoholiserad bonde utanför Djäkneböle. När Sacha hade fått syn på de halvdöda spillrorna av 35 höns som i ett betonginklätt utrymme på en halv kvadratmeter, som av ren desperation börjat äta av varandra och sina egna kycklingar i brist på föda, brann det för henne! Sacha hade fått tag på ett järnrör och rusat mot ladugårdsdörren för att göra slut på det eländiga bondekräket som låg berusad uppe i huset. Charlotte och fem till ur gruppen hade tvingats brotta ned Sacha och under stor vedermöda hålla henne fast i 35 minuter tills hon lugnat sig någorlunda. Sacha hade följdaktligen haft en mycket dålig dag. Det hjälpte inte att Hasse gick bredvid och dumbabblade heller. Sacha slängde en irriterad blick till höger på den två meter långa 25 åringen med tungviktsboxarkroppen. Hasse var en mycket mesig och irriterande person, enligt Sacha. Han var vek, konflikträdd och hade inte det som krävdes. Hasse brydde sig till och med på ett löjeväckande sätt om att alla i hans omgivning skulle trivas och ha det bra! Egentligen var han ingen lämplig medlem i djurrättsgruppen. Enda anledningen till att Hasse faktiskt var med, var att gruppen höll sig med fåniga direktdemokratiska regler, där alla som ville vara medlemmar hade rätt till det. Tur att Hasse är så in i helvete dum och trög att han inte förstår sig på att protestera, tänker Sacha medan hon fingrar febrilt på knogjärnet och teleskopbatongen i fickan. I hennes huvud flashar bilder av de stackars hönsen förbi. Den där jävla bonden skulle ha fått vad han förtjänat! Hela Sachas kropp skakar inombords av oförlöst ilska. Det skulle nästan kännas skönt om något endaste litet förtryckaras skulle dyka upp och jävlas. Då jävlar kan det vara värt några sketna böter eller till och med ett par månaders frihetsberövning.
Den lilla gruppen stannar till för en rökpaus vid Umeåtorget. Charlotte tänder en cigarett, medan Sacha surmulet glor upp mot den svarta Västerbottenhimlen. Hasse ser sig lite förvirrat omkring. Sedan pulsar han frimodigt fram till ett par grabbar i 20 års åldern som står och hänger några meter bort. Sacha svär inombords. Vad i helvete håller den fåniga idioten på med nu då?! Men det tycks inte Hasse märka. Istället fortplantar sig ett stort och fånvänligt leende i hans ansikte.
Hasse:
Sacha vandrar Storgatan fram. Hennes 155 cm höga kropp är utsmyckad med piercingar och tatueringar på ett flertal ställen. Den senaste piercingstaven tränger genom högra näsvingen. Innanför de stickade avklippta fingervantarna i polyester skymtar den svarta straight edge taueringen fram på högra handen. Sacha är förbannad. Hon fryser om fötterna i det smällkalla Umeå. Sacha har beställt ett par skinnfria kängor från England, som kommer att levereras inom kort. Till dess får hon hålla till godo med ett par gamla Converseskor. Sacha är förbannad över att det inte går att köpa skor som inte är gjorda av skinn i vanliga affärer. Men mest av allt är Sacha förbannad på alla jävla egoistiska människor som stoppar i sig kött hela dagarna utan att bry sig det minsta om att djuren lider helvetiska kval under koncentrationslägelika former vilka kallas köttindustrin! Sacha är medlem i den innersta kretsen av Umeås djurättsaktivister. Denna kärna av dedikerade aktivister prioriterar djurens väl och ve hårdare än några andra. "Om människor inte svarar på annat än hot och våld, för att sluta upp med sitt vidriga exploaterande av försvarslösa djur, kan inte vi låta oss hindras av det!", hade Sacha ilsket deklarerat på en av gruppens sammankomster. Merparten av gruppens medlemmar hade varit inne på samma linje som Sacha, även om de inte fullt ut delade Sachas provokativa och kompromisslösa inställning till "de jävla förtryckarasen!".
Gruppen hade iförda maskering genomfört en serie uppmärksammade aktioner i Umeå med omnejd, den senaste tiden. Scanbilar hade bränts, slakterier hade saboterats och forskare, vilka använt djur i extremt onödiga och plågsamma djurförsök, hade hotats anonymt. Genom att utföra dessa aktioner hade inte bara gruppen räddat ett flertal djur från ett plågsamt och helvetiskt liv och en onödig död. Djurättsfrågan hade också fått stor publicitet i media och diskuterades nu av människor som vanligtvis inte reflekterar över samhället och djurs lidande. Det fanns dock de inom gruppen som oroade sig för aktionernas mänskliga konsekvenser. Även om ändamålet var gott, kunde medlen kanske inte alltid rättfärdiga även de mest positiva förbättringar för djuren? Människorna hade också ett värde och genom att sabotera för dem exempelvis på ekonomisk väg, kunde även den mest förhärdade usling bli deprimerad och ledsen. Dessa åsikter gjorde Sacha ännu mera förbannad! Sacha var en person som reagerade med en fullständig kompromisslöshet på alla typer av förtryck. En gång i unga år hade hon kört en sax genom armen på en mobbarkille i skolklassen, som gjort misstaget att fråga om hennes bröst höll på att växa ut. Mobbarkillen hade börjat gråta, fick sy flera stygn och blev sjukskriven i flera veckor. Sacha skickades på psykiatrisk undersökning och diagnosen kom att bli ADHD med extremt utåtagerande tendenser, samt Antisocial Personlighetsstörning med grav empatistörning - den senare en mycket ovanlig diagnos eftersom man sällan eller aldrig diagnosticerar personlighetsstörningar på barn. Varken mediciner eller sociala insatser hade dock hjälpt. Sacha hade genom åren blivit dömd för ett flertal fall av grov misshandel. Den värsta av dessa domar hade utmynnat från en episod där en pappa hade slagit sin femåriga dotter i ett snabbköp. Sacha hade plockat upp sin pepparsprej ur fickan, tömt den i ansiktet på mannen och knäat honom i skrevet. Som ett resultat av misshandeln hade mannen blivit blind på ena ögat och Sacha blivit dömd till skyddstillsyn och grova böter. Men. Pappan vågade aldrig mer i sitt liv slå någon som var mindre.
För tillfället är Sacha och två gruppmedlemmar till, Hasse och Charlotte, på väg hem från en fritagningsaktion av ett trettiotal höns som blivit utsatta för extrem vanvård av en alkoholiserad bonde utanför Djäkneböle. När Sacha hade fått syn på de halvdöda spillrorna av 35 höns som i ett betonginklätt utrymme på en halv kvadratmeter, som av ren desperation börjat äta av varandra och sina egna kycklingar i brist på föda, brann det för henne! Sacha hade fått tag på ett järnrör och rusat mot ladugårdsdörren för att göra slut på det eländiga bondekräket som låg berusad uppe i huset. Charlotte och fem till ur gruppen hade tvingats brotta ned Sacha och under stor vedermöda hålla henne fast i 35 minuter tills hon lugnat sig någorlunda. Sacha hade följdaktligen haft en mycket dålig dag. Det hjälpte inte att Hasse gick bredvid och dumbabblade heller. Sacha slängde en irriterad blick till höger på den två meter långa 25 åringen med tungviktsboxarkroppen. Hasse var en mycket mesig och irriterande person, enligt Sacha. Han var vek, konflikträdd och hade inte det som krävdes. Hasse brydde sig till och med på ett löjeväckande sätt om att alla i hans omgivning skulle trivas och ha det bra! Egentligen var han ingen lämplig medlem i djurrättsgruppen. Enda anledningen till att Hasse faktiskt var med, var att gruppen höll sig med fåniga direktdemokratiska regler, där alla som ville vara medlemmar hade rätt till det. Tur att Hasse är så in i helvete dum och trög att han inte förstår sig på att protestera, tänker Sacha medan hon fingrar febrilt på knogjärnet och teleskopbatongen i fickan. I hennes huvud flashar bilder av de stackars hönsen förbi. Den där jävla bonden skulle ha fått vad han förtjänat! Hela Sachas kropp skakar inombords av oförlöst ilska. Det skulle nästan kännas skönt om något endaste litet förtryckaras skulle dyka upp och jävlas. Då jävlar kan det vara värt några sketna böter eller till och med ett par månaders frihetsberövning.
Den lilla gruppen stannar till för en rökpaus vid Umeåtorget. Charlotte tänder en cigarett, medan Sacha surmulet glor upp mot den svarta Västerbottenhimlen. Hasse ser sig lite förvirrat omkring. Sedan pulsar han frimodigt fram till ett par grabbar i 20 års åldern som står och hänger några meter bort. Sacha svär inombords. Vad i helvete håller den fåniga idioten på med nu då?! Men det tycks inte Hasse märka. Istället fortplantar sig ett stort och fånvänligt leende i hans ansikte.
Hasse:
"Tjena grabbar. Vad gör ni då?"
Den långa och rangliga av de två grabbarna:
Den långa och rangliga av de två grabbarna:
"Nä, vi står bara och softar FAAAN!"
Hasse:
Hasse:
"Jaha"
Det blir tyst en stund. Sacha blänger ilsket på Hasse och svär inombords. Gå därifrån din fåniga idiot! Du behöver inte vara trevlig mot alla jävla människor hela tiden. Det är uppenbart att de inte vill prata med dig! Nej, nej, NEJ! Nu börjar den där förbannade mesen att le igen. Fan!
Hasse. Med ett stort människoälskande leende:
Det blir tyst en stund. Sacha blänger ilsket på Hasse och svär inombords. Gå därifrån din fåniga idiot! Du behöver inte vara trevlig mot alla jävla människor hela tiden. Det är uppenbart att de inte vill prata med dig! Nej, nej, NEJ! Nu börjar den där förbannade mesen att le igen. Fan!
Hasse. Med ett stort människoälskande leende:
"Jaha, är ni vegetarianer då?"
Om Sacha förut hoppades på att något "litet förtryckaras" skulle dyka upp och jävlas det minsta lilla, är hon nu nära att flyga på Hasse istället! Det är jävligt stört att fråga folk om de är vegetarianer. Nästan alla i Umeå är vegetarianer. Det är så jävla uppenbart att Hasse bara frågar för att vara snäll och trevlig och ha någonting att dumprata om!
Jag lutar mig fram över ölglaset i Östersund. Jag stirrar förundrad på min vän och är helt uppslukad av historien.
Henke:
Om Sacha förut hoppades på att något "litet förtryckaras" skulle dyka upp och jävlas det minsta lilla, är hon nu nära att flyga på Hasse istället! Det är jävligt stört att fråga folk om de är vegetarianer. Nästan alla i Umeå är vegetarianer. Det är så jävla uppenbart att Hasse bara frågar för att vara snäll och trevlig och ha någonting att dumprata om!
Jag lutar mig fram över ölglaset i Östersund. Jag stirrar förundrad på min vän och är helt uppslukad av historien.
Henke:
"Ja, då dök den där stora jävla snubben upp och frågade om vi var vegetarianer. Och vet du vad jag sa då?"
Jag:
Jag:
"Henke. Snälla, snälla berätta vad du sa då!"
Henke:
Henke:
"Ja, man kan ju FAAAAAN inte viiiiiika ner sig!"
Jag. Plötsligt mycket orolig.
Jag:
Jag. Plötsligt mycket orolig.
Jag:
"Henke, kan du vara snäll och berätta vad det innebär!"
Henke:
Henke:
"Innebär, vadå? Jag fattar inte..."
Jag:
Jag:
"Henke för helvete, berätta bara vad du sa!"
Plötsligt verkar Henke fatta galoppen. Ett inte så lite stolt leende sprider sig i hans ansikte. Henke lutar sig fram över ölglaset. Sedan berättar Henke vad han tyvärr sa.
Henke:
Plötsligt verkar Henke fatta galoppen. Ett inte så lite stolt leende sprider sig i hans ansikte. Henke lutar sig fram över ölglaset. Sedan berättar Henke vad han tyvärr sa.
Henke:
"Jag är FAAAAAN INGEN JÄVLA VEGETARIAN ERA JÄÄÄÄÄVLA MOROTSKNAPRARE!!!!!
JAG JOBBAR FÖR I HEEEELVETE PÅ MAAAAACDOOOOONALDS!!!!!!!"
En kvävande och obehaglig tystnad sprider sig över ölglasen. Jag får plötsligt svårt att andas. Till slut blir det för jobbigt. Det känns svårt att prata, men jag lyckas ändå klämma fram frågan.
Jag:
JAG JOBBAR FÖR I HEEEELVETE PÅ MAAAAACDOOOOONALDS!!!!!!!"
En kvävande och obehaglig tystnad sprider sig över ölglasen. Jag får plötsligt svårt att andas. Till slut blir det för jobbigt. Det känns svårt att prata, men jag lyckas ändå klämma fram frågan.
Jag:
"Vad... vad hände sen då?"
Henke:
Henke:
"Vad faaaaaan tror du?
Jag:
Jag:
"Tro mig. Jag tror en massa. Snälla berätta bara vad som hände!"
Henke:
Henke:
"Ja, vad faaaan skulle jag göra. Han såg ju helt JÄVLA livsfarlig ut den där snubben. Veganer är ju faaaan helt jävla galna. Särskilt i Umeå. Det har man ju hört. Inte faaaaaan kan man säga till dom att man jobbar på Mcdonalds. Det kan ju viiiiiilken jävla idiot som helst räkna ut."
Jag:
Jag:
"Jag håller med. Det borde vilken idiot som helst kunna räkna ut."
Henke:
Henke:
"Ja, som sagt, den där snubben såg ju helt jävla galenfarlig ut. Så jag sprang därifrån helt enkelt. Du vet, jag har ju gjort en hel del dumma grejer, varit i en del idiotiska fighter och så..."
Jag:
Jag:
"Jo, du har gjort en hel del IDIOTISKA saker i ditt liv."
Henke:
Henke:
"Jomenvisst serru. Men jag har ALDRIG I HELA MITT LIIIIIIV varit så rädd som då. Jag kutade som en galning. Jag trodde att den där stora vegansnubben var mig i hälarna hela tiden, men jag var så IN I HELVETTE skraj att jag inte vågade vända mig om och kolla. Jag bara sprang och sprang och sprang utan att veta vart. Till slut stannade jag i nåt JÄVLA bostadsområde och hade inte en ANIIIING var FAAAAN jag var. Jag hade tappat telefonen också, så inte FAAAAN kunde jag ringa kusinen heller. Jag fick vandra omkring hela natten och leta. Och KALLT så IN I HELVITTE VAR DET!"
Jag. Lite mer lättad, men också något förundrad.
Jag:
Jag. Lite mer lättad, men också något förundrad.
Jag:
"Jaha, Henke. Och vad lärde du dig på den där historien då?"
Henkes leende försvinner plötsligt. Han verkar med ens ännu mer förvirrad än mig. Hans blick stirrar ofokuserat upp mot taket.
Henke:
Henkes leende försvinner plötsligt. Han verkar med ens ännu mer förvirrad än mig. Hans blick stirrar ofokuserat upp mot taket.
Henke:
"Lärt mig? Jag vet inte det ja..."
Jag. Hur i helvete kan det vara möjligt?! Snälla, kan någon själ med en gnutta medlidande förklara för mig! Finns det någon gräns på eländet och...
Henke. Lyser plötsligt upp igen. Leendet dyker upp igen. Jag hinner tänka att kanske finns det en mikroskopisk chans. Men. Det gör det tydligen inte. För.
Henke:
Jag. Hur i helvete kan det vara möjligt?! Snälla, kan någon själ med en gnutta medlidande förklara för mig! Finns det någon gräns på eländet och...
Henke. Lyser plötsligt upp igen. Leendet dyker upp igen. Jag hinner tänka att kanske finns det en mikroskopisk chans. Men. Det gör det tydligen inte. För.
Henke:
"Höhöhöhöhö. Men hajja vad COOOOLT va?! Säga till Umeås farligaste veganer att dom är jävla morotsätare och att man jobbar på McDonalds! Höhöhöhö."
Även om Henke flydde för livet av fel anledning. Även om "galenfarliga" Hasse förmodligen gick hem och funderade länge på om han hade sagt någonting taskigt till grabben som plötsligt kutade iväg som en livrädd hare. Även om Hasse förmodligen följde efter rädd- Henke ett tag för att be om ursäkt. Trots detta var det nog jävligt tur att den vi kan kalla "Henke" sprang ändå. För denna True Story hade kunnat sluta extremt illa för Henke. Sensmoralen av denna historia blir därför en desperat vädjan till alla i Henkes bekantskapskrets. Närhelst Henke börjar prata strunt om djur och deras rättigheter, försök att få tyst på honom! Distrahera honom med att prata om någonting annat, ge honom en grogg eller slå honom i värsta fall hårt i bakhuvudet så att han tuppar av. Annars kan det sluta illa nästa gång!
Kapitel 8: Henkestoryn som INTE fick publiceras!
Kapitel 9: Henke Hackaren
Även om Henke flydde för livet av fel anledning. Även om "galenfarliga" Hasse förmodligen gick hem och funderade länge på om han hade sagt någonting taskigt till grabben som plötsligt kutade iväg som en livrädd hare. Även om Hasse förmodligen följde efter rädd- Henke ett tag för att be om ursäkt. Trots detta var det nog jävligt tur att den vi kan kalla "Henke" sprang ändå. För denna True Story hade kunnat sluta extremt illa för Henke. Sensmoralen av denna historia blir därför en desperat vädjan till alla i Henkes bekantskapskrets. Närhelst Henke börjar prata strunt om djur och deras rättigheter, försök att få tyst på honom! Distrahera honom med att prata om någonting annat, ge honom en grogg eller slå honom i värsta fall hårt i bakhuvudet så att han tuppar av. Annars kan det sluta illa nästa gång!
Fler True "Henke" Stories:
Kapitel 7: Fritt fallKapitel 8: Henkestoryn som INTE fick publiceras!
Kapitel 9: Henke Hackaren
0 kommentarer:
Skicka en kommentar