För några år sedan kom jag och Erika hem från en krogrunda. Nu sitter vi där i soffan och pratar igenom kvällens händelser. Klockan är 04.34 i Sundbyberg och vi har det väldigt trevligt. Av någon anledning får jag tyvärr för mig att kolla mailen. Jag startar upp macbooken. Genast ploppar messenger upp (På den tiden hade jag programmet på autostart. Efter den nattens händelser har jag inte det längre!)"Henke" på messenger 04.35:
"TJEEEENA, DET ÄR HENKE!"
Olle. Ser att det är Henke eftersom det står det. Olle på messenger 04.36:
"Hej Henke."
"Henke" loggar av. Sedan loggar han på ett par sekunder senare.
Erika:
"Jo de där dörrvakterna på krogen borde lära sig lite hyfs. Jag blir så förbannad....Vad gör du egentligen?"
Olle:
"Chattar med Henke på messenger."
Erika:
"Klockan halv fem på natten?!"
Olle:
"Ja, han ploppade upp."
Erika:
"Henke är konstig."
Olle:
"Jo, jag vet."
"Henke" på messenger 04.38:
"ÄR DU NÅGE FULL DÅ?"
Olle på messenger 04.38:
"Jo det är jag faktiskt. Vi har varit ute på krogen."
Henke loggar av. Sedan dyker han plötsligt upp igen.
Henke på messenger 04.40:
"BRAAAAA! DU MÅSTE VARA FULL OFTARE. DET ÄR JAG JÄMMMMT!"
Olle på messenger 04.41:
"Jo, jag vet det."
Erika. Börjar känna sig lite ensam i soffan:
"Vad säger Henke då?"
Olle:
"Han säger att han är full jämt."
Erika:
"Hur mår han egentligen?"
Olle på messenger 04.42:
"Hur är det med dig då Henke?"
Henke försvinner iväg från messenger. Sedan loggar han plötsligt på igen.
Henke på messenger 04.45:
"JODU FÖR FAN! ÄR NI HEMMA NU?
Olle på messenger 04.46:
"Ja."
Henke på messenger 04.47:
"FÅR JAG KOMMA OCH HÄLSA PÅ?"
Olle. Ler en smula:
"Henke frågar om han får komma och hälsa på."
Det är som ett litet skämt vi har. Henkebuissness. För trots att jag och Erika nu bott i Sundbyberg i många år, har Henke nästan aldrig varit där en endaste gång. Även om han tjatar om det hela tiden.
Olle på messenger. Fortfarande med ett småleende i mungipan 04.48:
"Du är alltid välkommen i Sundbyberg. Det vet du! När kommer du?"
Henke loggar av. Varför gör han det hela tiden?
Erika:
"Vadå, vill han hälsa på?"
Olle:
"Det är som ett litet skämt vi har. Henkebuissness."
Erika:
"Ok, jag förstår mig inte på det där..."
Henke. Loggar plötsligt på igen.
Henke på messenger 04.49:
"BRA! JAG ÄR PÅ VÄG NU!"
Redaktionens kommentar: Det är nu det börjar bli problematiskt. Kapitel sju i följetongen är en fantastisk historia. Den är lika osannolik att tro på som den är fullständigt sant beskriven! Vi som känner den så kallade "Henke", vet att denna historia enbart kan ha genomförts av bara just honom. Ändå, fast jag vet att historien är fullkomligt sann eftersom jag var en del av den, har jag ibland svårt att tro på den själv. "Henke" har genomfört en strålande Odyssé av Dumhet, Kaxighet och förbannat häpnadsväckande Förundran! Den korrekturläsare som använts i produktionsarbetet har beskrivit detta Kapitel som:
"Lätt den bästa Henkestoryn EVER!"
Korrekturläsaren som redan innan var insatt i händelsen, har svurit ett heligt löfte att knipa käft, tills storyn publicerats. Som skribent håller jag mycket hårt på de etiska principerna. Eftersom historien är sprängfylld av häpnadsväckande material, ansåg jag att den vi kan kalla "Henke" borde få chansen att godkänna den först. Och nu börjar problemen. Det blir locket på direkt. Först vägrar "Henke" svara. Sedan efter flera mail, sms och obesvarade samtal till, dyker det upp ett skrämt sms:
"Den där storyn kan du inte publicera..."
Jag tror först att Henke skämtar. Så jag ringer upp igen. Henke svarar inte. Jag ringer upp igen. Kan han verkligen mena allvar? Nu svarar Henke. Han är mycket kortfattad. Säger att han sitter och äter och ber att få ringa upp senare. Vilket han inte gör. Fler timmar går. Jag skickar ett meddelande på facebook. Henke svarar i desperat ton:
"Nej, nej, nej. Den där storyn får du inte publicera."
Och då kan jag inte göra det. Så länge "Henke" inte ger sitt godkännande, kommer ingen någonsin att få reda på den makalösa sanningen. De etiska principer som präglat detta arbete säger plötsligt STOPP. Samtidigt är "Den bästa Henkestoryn EVER" skriven och en drös personer skulle förmodligen döda för att läsa den! Ansvaret gentemot läsarna plågar. Lösningen måste bli en kompromiss. Om "Henke" vettskrämd satt stopp för denna berättelse, bör alla läsare av "True Henke Stories" få veta om det. Därför stackars läsare. Jag skäms som en hund. Men. Jag är tvungen...
CENSUR
CENSUR
CENSUR
CENSUR i tre stycken till.
Nästa stycke. Innehåller sprängstoff. Makalösa händelser. Extraordinära scener. Jag ber återigen tusen gånger om ursäkt. Det smärtar mig och jag skäms. Men...
CENSUR
CENSUR
lite till CENSUR
Slutligen. Det material som tydligen kommer vara det enda Ni som läsare, kommer att få ta del av. "Henke" är tydligen inte alltid "ALL IN".
Följande historia är fullständigt sann och har hänt precis som det beskrevs (om den nu hade fått göra det). Det vi vill med denna True "Henke" story är att utfärda en skarp varning till alla som någonsin känt, känner eller kommer att träffa Henke.
Lita aldrig någonsin på Henke Eriksson då han är berusad. Vad han än säger!
Lita aldrig någonsin på Henke Eriksson då han är berusad. Vad han än säger!
Fler True "Henke" Stories:
3 kommentarer:
Men åh. Sämst. Henke, sluta mesa!
Det var en sak som slog mig. Jag har den ocensurerade storyn i min ägo. Jag har även en egen blogg där jag kan publicera texter om precis vad jag vill. Dessutom har jag inte svurit att knipa käft EFTER det att storyn publicerats.
Detta betyder att rent teoretiskt skulle denna Henkestory kunna dyka upp, ocensurerad och i sin fulla prakt, på en blogg nära Molander.
Fundera på det ni.
Ajdå! Upproret växer. De etiska grundfundamenten skakar i fogarna. Min skribentheder hotas och den vi kan kalla "Henke" är försatt i en mycket problematisk situation. Gudars skymning. Korrekturläsarfröken, för allt som är heligt i denna värld, och trots att "Henke" inte förtjänar det, publicera inte denna historia!
Skicka en kommentar